MAILET

"Hej,

I år har vi bestämt oss att informera de sökande om sina arbetsprover och granskningen. Jag kommer att skicka det även med vanlig post.
Observera att detta är ingen formell besked, utan resultat av arbetsprovsgranskningen.

De 20 sökande som har godkända arbetsprover:
Hedström Malin..."
o.s.v.

Hurra!! \o/ Wow...
Oj. Nu blir det till att planera! :D

Den stora uppdateringen

Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.

----------------------------------------
Var börjar man egentligen när man inte skrivit på så här länge? Jag har länge tänkt och velat fortsätta skriva här men kom av mig när jag flyttade till Skellefteå och var datorlös ganska länge. Men knasig och petig som jag är så tänkte jag faktiskt ta vid där jag slutade och inte i nutid. För jag skrev nämligen ner en hel del på papper istället om vad som hände när jag flyttade hit och nu har jag plockat fram dessa gamla anteckningar.
Inte för att det förmodligen är så intressant för er som läser här om vad som hände mig för över ett år sen, men mest för att jag gärna vill ha den kompletta tidslinjen kvar för mig själv. Även om mycket detaljer tyvärr kommer bli utelämnade nu när det var så länge sen så vill jag gärna ha kvar något slags minne av vad som har förflutit.

Så jag tänker mig tillbaka till sommaren 2007 när jag slutade att skriva, om man bortser från ett par korta uppdateringar om Swedish Game Awards.

Midsommar 2007 firades ute i Stugan. Det var mysigt som vanligt med riktig sommarkänsla på grusvägar mellan högväxande ängar och lukten av havet som emellanåt anas. Under dagen tog vi en tur till Västerljung, som inte ligger långt därifrån, där de hade en slags midsommar-festival. Det stod ett antal stånd runt ett fält, man kunde tävla lite, köpa lotter och snask och det typiska. Sen höll de kobingo men kossan gjorde inte ifrån sig en enda blaffa (skulle inte jag heller med allt det gloende folket) så priset fick lottas. Inte överdrivet spännande överlag men kul att bara åka ut lite med familjen. På kvällen arrangerades dans i ladan som vanligt och särskilt TH och Micke for loss med sin lindy, folk såg ganska imponerade ut.

I början av Juli åkte vi till stugan igen och samtidigt kom mammas kusin Anette och hennes barn dit och vi spenderade en bit till av sommaren där. Även Jim kom ner och var med. Lite spännande saker hände, jag fick första gången någonsin se en lysmask (som egentligen är en skalbagge) som jag velat sen jag var liten. Där satt den i gräset en bit från köksdörren och lös för fullt. Vi gick och plockade upp den men den brydde sig inte alls utan lös vidare med en klar grön färg. Den såg för övrigt ganska läbbig ut och jag hade nog aldrig plockat upp den dagtid om den inte var cool och lysande.
Vi hade också en annan spännande episod. Jag och TH satt på verandan med den kolsvarta natten utanför. Alla de andra hade åkt iväg på utflykt under dagen och kom precis hem. Pappa kom runt och knackade på dörren vid oss och sa vi skulle öppna fort. Precis där utanför var tydligen en älgko med sin kalv och åt på vårt plommonträd och de hade råkat stänga in dem eftersom de stängde grinden när de kom tillbaka. Vi sprang alla till fönstret och lös och glodde på älgarna, 1,5 meter utanför. De ser helt overkliga ut så där nära! Som om man hittade en stor häst i trädgården.. fast mer. Mamma smet runt och öppnade grinden igen medan pappa försökte distrahera älgarna (som var föga intresserade) Pappa ropade åt dem och försökte mota ut dem men de ville hellre stå kvar och äta träd och flyttade sig inte förrän han kastade småsten på dem. Till slut var de lugnt ute i varje fall.

Under sommaren hade också jag och TH (och ibland mamma eller pappa) en ganska frustrerande men också rar uppgift. Tidigare under sommaren hittade vi småkaniner i rabatten under verandan som krupit ur sitt bo där under och var alldeles för små för att börja lämna boet. Vi styrde in dem igen flera gånger men de bara kom ut igen fastän de kanppt kunde gå. Mest troligt hade mamman blivit dödad och ungarna inte fått mat på så länge att de började smita. Till slut tog vi in dem och gjorde i ordning en mjölkersättning som vi tvångsmatade dem med pipett. TH har tidigare matat upp en harunge, som en katt fångade och släpade hem, och det gick bra. Den växte till sig och vi kunde släppa ut den, så vi tänkte det här skulle kunna funka ganska bra också. Det var tre kaniner men den minsta och ynkligaske klarade sig inte, den hade blivit för undernärd redan. De andra två var motvilliga och tidskrävande så man höll på att bli galen ibland men de fick i sig mat och växte och gick upp i vikt. Vi hade med dem till stugan och fortsatte mata och de växte och blev allt nyfiknare.
Men när de var rätt stora och börjat äta grönt fick de vara ute lite under dagen i TH’s kaninhage och där sprallade de runt och knaprade. Men så på kvällen började den ena bete sig konstigt, sträcka på halsen och andas konstigt, nästa morgon hade den dött och dagen därpå började det hända med den sista också och inte heller den klarade sig. Det var så tragiskt när det hade gått så bra för dem. Vi förstod inte alls och efter en del funderande kom TH fram till att de antagligen ätit smörblomma ute som är giftigt för kaniner men vuxna kaniner klarar det medan det kan förgifta de små. Det kändes så onödigt och dumt efter så mycket kämpande, att det var vårt fel och hade kunnat undvikas. Det var ingen som hade någon sådan tanke ens. Vem vet om kaninerna hade vetat vad de inte skulle äta i naturen sen när de inte hade haft någon som lärde dem, men det kanske är instinkt. Ingen idé att spekulera men det var bara så sorgligt.

I mitten av juli gick Jag, TH, Micke, Jim och Fredde på vandring längs Sörmlandsleden. Vi tog vid där jag, TH och Micke slutade förra året. Morgonen började med att vi firade Jim som fyllde år och sen packade vi ihop våra grejer och gav oss av. Det kändes kul att så här ungefär ett år senare komma tillbaka till samma ställe där vi slutade sist. Första kvällen letade vi runt men hittade inget bättre ställe att campa på än vid en eldstad precis vid sidan om en discgolfbana.
Morgonen därpå hölls något SM på banan och när vi gjorde frukost såg vi olika spelare komma och gå vid en korg som hade utkast precis intill. Några spelare gnällde på oss för att vi pratade så vi störde deras koncentration och vi hade ett gott skratt åt den fånigheten. Vi vandrade vidare och gick genom fina skogspartier men vägen kändes ändå inte lika intressant som föregående år. Under dagen fick vi vattenförrådet nästan tömt men visste att vi skulle komma till en kallkälla lite senare. När vi hittade den var det en pumpbrunn och vi hällde glatt ut de sista skvättarna varmt gammalt vatten och fyllde alla flaskor med iskallt nytt. Sen smakade vi förväntansfullt och upptäckte att det var rent vidrigt! Det smakade så metalliskt att det i princip var odrickbart och det blev inget bättre av att vi pumpade upp nytt en stund. Men nu hade vi inget annat vatten och fick ta det med oss.
Vid lunch stannade vi vid en sjö och gjorde soppa på vattnet men smaken kom fortfarande starkt igenom. Det var knappt drickbart ens om man blandade stark saft av det. Sjön var i varje fall mysig och TH doppade sig och jag plaskade lite.
Senare mot kvällen kom vi fram till en annan skogssjö som var mörk men klar, vi hade inte gått förbi någon annan källa men vattnet var så äckligt så vi tog lite nytt ur sjön istället. Vi bestämde att det var rent nog för det bodde ju grodyngel där. Sen badade vi i sjön för vi hade god tid på oss till etappens slut, där vi tänkte campa, och den såg väldigt inbjudande ut.
Vi avslutade dagen vid en friluftsgård som hette Paradiset och det var verkligen vackert däromkring. Det fanns brunn så vi kunde ta gott nytt vatten och en plan liten äng nere i skogen där vi lätt kunde slå upp tältet. Över hela ängen växte dessutom vild salvia (om jag inte minns fel) och doftade härligt.
Vandringen blev inte fullt lika bra som året innan, det var väl för att vägen inte var riktigt lika spännande, vi var så många som skulle bestämma och få ordning på saker så det blev inte lika bra sammanhållning, och vi fick dessutom avsluta en dag tidigare än vi hade tänkt för att det bara regnade och vi kände inte för att fortsätta. Så från Paradiset traskade vi på en bra stund och hittade till busshållplatsen där vi ruggiga fick vänta en bra stund på bussen. Det var ändå kul att komma ut igen och vi hade tur med vädret den mesta av tiden.

Efter att vi kommit hem tog vi en dag med hela familjen och åkte ut till Parken Zoo. Massa djur att kika på, och det blev en del fotande. Hittade faktiskt några fler skyltar till min samling av lustiga skyltar också.

Främling

Hemma igen och klar för sängen egentligen, men jag fastnade här.

Födelsedagsfest i Skyttorp idag, en hel del folk kom och det var trevligt men jag har kvar en underlig känsla. Antagligen från att komma tillbaka till en plats, personer och situation som är så fullständigt välbekant och var välbesökt i tre år men inte längre är ’hemma’ överhuvudtaget.
Det är konstigt. Hur det kan vara precis samma ställe men kännas helt omkastat och som att man tittar på det från utsidan. Lite som när jag kom tillbaka till stugan efter en ganska lång tid och efter att mormor som alltid funnits där hade dött.


What was I supposed to feel?