Det här inlägget skrevs egentligen i november 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Fortsättning på del 1
Onsdagen den 29:e augusti
Idag kommer Jim upp till mig, första gången det är han som får åka norrut och inte jag. På morgonen har vi visning bakom kulisserna på Antikrundan som ska spelas in senare i Campushallen. Det är massor med människor som står och köar med grejer utanför men vi går in och tittar där de håller på att göra iordning. Det är inte speciellt spännande men jag ser programledarsnubben, som jag inte minns vad han heter, sitta vid ett bord och planera. Vi är alla ganska sega från gårdagens sena festligheter. Klockan 13 börjar dagens aktivitet som är RUS - Roligt Utan Sprit. Vi åker på en bussguidning genom stan och lite olika ställen pekas ut. Till slut stannar bussen en bit från stan vid något litet berg med skog runt. Vi blir meddelade att vi har förstås inte åkt runt bara för att kolla på staden utan nu befinner vi oss utanför Äventyrsberget där vi ska få kämpa resten av eftermiddagen. Vi går in genom en port i berget och i en fuktig gång med obehandlat berg till väggar. Det har tydligen varit någon gruva en gång och är ganska stämningsfullt. Vi samlas och får dela in oss i grupper om tre. Jag är med Emil och Jonas i klassen. Inne i berget finns en massa olika rum som man ska ta sig igenom genom att lösa olika klurigheter, vissa mer fysiska, vissa med precision och vissa med klurighet men alla behöver någon form av samarbete. Man får inga instruktioner om vad det är man ska lyckas göra när man går in i varje rum men det finns lite ledtrådar inne i rummet. Går tiden ut inne i rummet måste man börja om och gör man fel får man också börja om från början. Men när man väl klarar det öppnas det så man kan få en stämpel i det rummet och ta sig ut i en ny dörr. Poängen är att klara så många rum som möjligt. Några grejer är riktigt svåra och några klarar vi ganska fort men vi har i alla fall riktigt roligt. Vi är en av grupperna som klarat mest rum i alla fall men ingen grupp slår rekordet för en förstagångsbesökare.
Efteråt när vi kommit tillbaka till campus möter Jim mig där och det blir brädspel vid caféet. Det är inte jättemånga där men några är vi som spelar. Jag är med på någon runda Carcassonne. På kvällen är vi några som går med Phösare Aerie och handlar lite kyckling och vi lagar mat i ett av köken på skolan och ser på film i hans klassrum. Jag är för trött för att hålla mig riktigt alert medan vi ser på Donnie Darko och slumrar och vaknar om vartannat så det blir en ganska olustig film eftersom jag ser skumma stycken varje gång jag vaknar till och sen halvt slumrar och drömmer och halvt ser filmen.
Eftersom det är Roligt Utan Sprit så är Traversen stängd denna kväll men efter tolvslaget passar de på att öppna en stund. Det blir ändå sängen för mig.
Torsdagen den 30:e augusti
På morgonen hoppar jag över en biblioteksvisning som känns rätt menlös med tanke på att jag kan skaffa lånekort själv och vet ganska bra hur ett bibliotek fungerar. Senare demonstrerar de i skolan hur vi använder vår online lärportal. På eftermiddagen är Direktörn & Fabrikörn i skolan och pratar om sitt. Under föreläsningen marscherar Phösare in och meddelar vår klass att våra tillgångar nu är frysta. Vi vet inte riktigt vad det ska betyda men det hela hänger ihop med att några i klassen kidnappade ÖPH Pilens gosedjur.
Vid Villan är det Burträskbingo klockan 17 och vi ska samla in många konstiga saker för att få poäng. Många är rent omöjliga men vi lyckas knåpa ihop en hel del med hjälp av fantasi och ordtolkningar. Gosedjuret som blivit kidnappat, Thumper, ger hela 10p men vi vägrar trots det att ge tillbaka honom. Även utan denna poäng lyckas vi vinna ganska ordentligt med alla våra saker men Phösarna meddelar skadeglatt att eftersom våra tillgångar är frysta så får vi ju tyvärr ingen poäng. Vi har än en gång anledning att sjunga Bright Side of Life som börjar kännas som något av vår temasång. Klasskompisarna som är ansvariga för kidnappningen fixar ihop en inspelning som ska bli en fin överraskning. När sakerna är ihopsamlade beger jag mig hem och det blir en hemmakväll med Jim.
Fredagen den 31:a augusti
På förmiddagen hålls den sista så kallade mattelektionen där man inte lär sig mycket. Efteråt ska det vara alkoholföreläsning och besök på Västerbottensteatern men jag smiter hem efter matten för att spendera dagen med Jim. I skolan finns det massor av lappar uppsatta med en bild av det bundna gosedjuret, Thumper, och en YouTube-adress. Klasskompisarna har spelat in en kul liten terrorfilm där Thumper är bunden och torterad och ber om nåd och räddning.
På kvällen är det Nollesittningen, den stora avslutningssittningen. Alla är finklädda och vi placeras slumpmässigt med bordsherre och bordsdam men det är annars väldigt informellt. Det är nu klasskompisarna genomför sitt terroristspex. De kommer maskerade till sittningen och har spelat in ett flertal fraser med förvrängd röst som de använder för att svara på tilltal. Lösenkraven för att Thumper ska lämnas tillbaka presenteras; att få strafflöshet, att Phösaren GameBoy ska få bära backen* (se fotnot i slutet på dagen), och att de ska bli Övernollor och få överta Överphösarnas sittplats på sittningen. ÖPH och Phösarna utökar spexet och går med på kraven men lyckas fuska sig igenom alla. Kidnapparna blir inte straffade, de blir så klart belönade eftersom nolleperioden inte innehåller straff och de får nya nollebrickor att ha runt halsen i större format där de benämns som kidnappare. Aktiviteterna är utbytta med saker som Guerillaverksamhet, Inhumanitärt beteende och mycket annat. GameBoy går med på att ha backen, men efterom de hävdar att hans bil är som en del av honom så får han förstås bära den med bilen. De får även överta Överphösarnas plats, som var vid ett eget bord vid sidan om scenen. Överphösarna får däremot ett nytt bord, större, som placeras i bakkanten på scenen upphöjt över alla andra. Våra tillgångar deklareras ofrysta och efteråt framför ÖPH sitt Överphösarspex. Det är en kul anpassning av Monty Pythons Holy Grail. Efteråt stormar alla till Traversen och där kan även Jim vara med. Phösarna påpekar att det här har varit den mest ambitiösa gosedjurs-nappningen så vitt de vet. Vi sitter alla och sörjer litegrann att augusti är slut men övergår snart till att dansa en massa.
[Fotnot: När man ställer till med något stort som ger ett rejält minus eller om man är så slarvig så man tappar bort sin nollebricka så belönas man med en ny. Förstås en storlek större på pappret så den blir extra otymplig och svår att tappa bort. En av de gamla eleverna som nu är nolla igen har stökat så mycket att han fått en A1. Brickan når nästan ner till marken. En av mina klasskompisar var full och hittade på att han skulle hota ÖPH med sitt plastsvärd under piratsittningen. För detta blev han belönad med en drickaback att ha runt halsen. Denna är det förstås fritt fram för alla att sätta sina tomflaskor i och bäraren har väl enda fördelen att han får dricka upp slattarna. Det ryktas till och med att ett tidigare år så fick en person bära en bildörr.]
Lördagen den 1:a september
Det är sista dagen på Nolleperioden och det börjar kännas lite skönt på ett sätt att det snart är slut. Man blir lite slutkörd av så mycket aktiviteter att fara fram och tillbaka till även fast det är så roligt. Det är ju förstås frivilligt men man vill ju se allt.
Mitt på dagen samlas vi vid Villan och får våra nolleuppdrag, alla klasser får dra lappar med knäppa saker som ska genomföras på stan. Vi ska anordna ett kartongbilsrace på torget och ha ett luftband som spelar på lilla scenen där. Vi far hem och skär och klipper lite i några flyttkartonger för att skapa en varsin tjusig kartongbil. Klockan 14 samlas vi på stan för att dra igång med uppdragen. Alla Phösare (manliga då) har rakat bort halva sitt skägg, som de sparat ut till nolle-p, dagen till ära. Våra uppdrag går rätt bra att genomföra i alla fall och när det är färdigt ställs alla nollor upp på led och vi blir utnämnda till ettor och får nu kolla på ÖPH så mycket vi har lust. Efteråt går jag och Jim hem och äter.
Till kvällen är det PUCK på Traversen, en kväll som inte får missas meddelar de. Vi antar att det är något som MUCK, fast med Phösare. När det hunnit samlas en massa folk på Traversen så manas vi alla in på dansgolvet framför scenen. Phösarna kommer än en gång inmarscherande till sin storslagna låt, men alla är nu helt civilklädda med solglasögon och huvudbonader borta. Vid första anblicken där de alla står på scenen känner jag igen kanske 5 av 30. Det är helt förvirrande att se dem alla utan utstyrseln. Det är dessutom en jätteskillnad när de så gott som alla är utan skägg och många har burit peruker eller gömt sitt hår. Överphösarna tågar in sist med sina överaller kvar på och så strippar de all utstyrsel på scenen.
Vi får också veta resultatet av nolletävlingen, vilken klass som samlat in mest poäng under hela nolleperioden och vinnarna är vi! Vi har ju varit ganska många som deltagit under hela perioden och dessutom hittat på saker som kidnappningen och många eget skrivna sånger och annat spex så vi är glada.
Under kvällen bär alla Phösarna nu phösarbrickor och vi behöver inte längre ha våra nollebrickor. De har också plus- och minussidor där alla nollor kan gå runt och skriva kommentarer. Många brickor är snabbt fulla med mycket beröm och lite glatt skäll. ÖPH har brickor där det istället bara finns en stor plusruta. Det är så kul och konstigt att se alla, det blir en helt knasig kväll när man ser folk man pratat med i 10 dagar och plötsligt har man ögonkontakt. Det är nästan konstigt att se allas ögon. Man har ju inte riktigt sett Phösarna som elever som oss andra och nu plötsligt är de vanliga människor. Det är dans och fest hela kvällen och många att återbekanta sig och skratta åt allt med. Efteråt går några av oss till Villan med lite Phösare som bjudit in några dit på efterfest. En stund senare blir vi utkörda eftersom nollor (ettor nu ju) tydligen inte ska få vara där. Vi går vidare till Villagatan för att efterfesta där istället med en hel del Phösare. Här är det lite mer segt men det blir ändå en sen natt. Till slut kommer jag och Jim hem i varje fall och äter lite och sover gott till nästa dag men sen är Jim tvungen att åka hem och jag får en dag över innan det är dags för skolan att starta.
----------------------------------------
Det här var allt om min nolleperiod som jag antecknade och mindes och härefter kommer lite kortare kommentarer om vad som hänt fram till nutid. Hoppas det varit till något nöje om ni har läst er igenom allt! För mig är det åtminstone roligt att spara och minnas.
29 augusti, 2007
22 augusti, 2007
Nolle-p ur en nollas perspektiv, del 1
Det här inlägget skrevs egentligen i november 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Onsdagen den 22:a augusti
Det är dagen för uppropet och första dagen på nolleperioden och jag väntar utanför hörsalen i god tid i förväg. De flesta andra dyker också upp väl innan uppropet ska börja och vi får genast en trevlig stämning där alla börjar prata lite smått, presentera sig och hälsa på varann istället för att sitta tysta och glo. Inne i hörsalen kommer lite olika folk från skolan och presenterar sig och upprop och info gås igenom. När allt sedan är klart släcks plötsligt ljuset i salen och någon pampig musik börjar spelas. Vi tittar omkring oss och jag ser många förvånade ansikten titta tillbaka men jag anar i alla fall att det är något med nolleperioden på gång. Sen kommer Phösarna intågande, de studenter som håller i nolleperioden och agerar faddrar åt de nya. Alla marscherar in i takt till låten och radar strikt upp sig. Alla Phösare har på sig studentoveraller, huvudbonad och solglasögon och de är en rejält brokig skara med sina olika färger och märken på overallerna. När alla är inne skriks det ut; "blicken i backen! Överphösarna kommer!" och vi följer någorlunda lydigt ordern men med en del sneglande ändå förstås. Överphösarna är fyra studenter klädda som Phösarna, men dessa bär även mantel och ett gosedjur på axeln och är själva överheten under nolleperioden. Visst känner jag en form av respekt inför det hela även om jag vet att det är lek. De har ju arrangerat det hela för vår skull och håller uppe ett rollspel för att skapa sammanhållning. Vi blir informerade om vad nolleperioden är, vad som är hierarkin här på skolan, det vill säga allas roll under spelet som är nolleperioden, och att det förstås är frivilligt för alla och att ingen kommer bli utsatt för några förnedrande aktiviteter. Det känns kul att veta att det kommer bli en ordentlig start här där man hinner lära känna lite folk.
Phösarna tar med sig klasserna och visar oss runt på campus. Det känns som ett trevligt skolområde, lagom stort för att inte bli helt opersonligt. Vi får alla göra våra egna nollebrickor, ett A4 fäst på kartong som man ska bära runt halsen under hela nolleperioden. Där får vi fylla i våra namn och det finns ett område där det kryssas av vilka aktiviteter man deltagit i och större delen av pappret består av en plus- och en minusspalt. Här får Phösarna fylla i när vi gör kul saker eller hyss. Av Överphösarna får man plus eller minus i silver ifall man gör något som de finner värt att kommentera och dessa är förstås extra eftertraktade att få. Denna nollebricka ska vi alltid bära och vårda med respekt, vi ska ha den även om vi är hemma eller går på stan och den fungerar som vårt kårleg för att komma in på studentpuben.
Efter detta får vi roa oss själva till kvällen när det är grillkväll på Villan, huset där kåren håller till och där vi ska samlas under nolle-aktiviteterna. Så gott som alla verkar dyka upp till grillkvällen, det är fullt med nollor med brickor i olika färger kring halsen. Vi samlas på gräset utanför Villan och det bjuds på hamburgare. Jag sitter med klassen och vi börjar prata gamla spel och mycket annat, det känns som att de flesta är lätta människor att börja prata med. Överphösarna kommer och går uppe på balkongen på andra våningen av Villan och bevakar oss och vi försöker förstås snegla litegrann på dem i smyg.
När jag står i grillkön och tittar upp är plötsligt en Överphösare ett par meter ifrån och han upptäcker förstås att jag tittat rakt på honom och snabbt tittat undan (för att titta på Överphösarna är en Stor synd för en nolla!) Jag ser i utkanten på synfältet hur han stegar rakt mot mig med silverpennan i högsta hugg och jag tänker typiskt, ska man börja med att samla ett mäktigt silverminus. När han skrivit klart på brickan och gått iväg och jag inspekterar den har jag istället fått ett plus där det står Bra ögonkontroll. Minsann..
Det blir en trevlig kväll och när maten är äten och det börjar bli kallare ute guidas alla som har lust till Traversen, vår studentpub. Med ett antal klasskompisar blir jag kvar till klockan 2 och stängning.
Torsdagen den 23:e augusti
Det är samling på skolan vid 9 och jag är lagom trött efter gårdagen. Vi får info om vårt program av programkoordinatorn och efteråt är det filmvisning med en kille som heter Ted Kjellsson som tidigare har gått på skolan och gjort ett ambitiöst slutprojekt i form av en film som heter Tompta Gudh. Vi får se några andra filmer också producerade via skolan, bland annat en från -95 som ska ha varit den första studentproducerade filmen med datorgrafik i Skandinavien eller något dylikt. Efter allt detta har vi vår första 'mattelektion', någon slags intro till matten som kommer senare och är bara fyra tillfällen. Läraren tittar mest in som hastigast och lämnar oss papper med diagnostiska prov (aah..mellanstadie) och tycker att detta borde vi kunna från gymnasiet, och försvinner iväg igen till någon annan klass. Jag som inte läst matte på år minns inte hur man räknar dessa saker i huvudet och kommer inte långt och orkar inte försöka heller. Läraren kommer tillbaka men bryr sig inte om att göra något mer än att lämna papper med svaren. Det hela känns föga seriöst och engagerat.
Dagens nolle-aktivitet är Lekkväll. Vi samlas vid Villan och leker många fåniga lekar som irländsk julafton och Funny Bunny som går ut på att få in en marschmallow i taget i munnen och säga 'en funny bunny, två funny bunny' o.s.v. tills det inte längre går att höra vad man säger eller någon marschmallow ramlar ut. Överphösarna (ÖPH) ställer upp och fuskar friskt och 'vinner' de flesta lekar förstås medan vi entusiastiskt (eller forcerat?) hejar på. ÖPH har också hela tiden stilen att de pratar (nåja, oftast skriker) idiotiskt med utdragna ord, skumma betoningar och nedåtgående ton på sista stavelsen i alla stycken vilket alltid får folk att börja skratta. Det blir mycket sjungande av studentsånger, mer lekar och efteråt bär det av till Traversen igen men jag stannar inte lika sent denna kväll.
Fredagen den 24:e augusti
Idag är det info av studievägledaren och studenthälsan som står på schemat och när de är klara går vi till skolans restaurang och äter salladsbuffén. På eftermiddagen kommer Popcore, ett litet lokalt filmbolag och berättar om sin verksamhet. De visar upp lite musikvideos de har gjort och en del är lite mer kända grejer. De brukar visst ta in folk från skolan ibland som får göra attribut-jobb åt dem.
På kvällen samlas vi på Villan igen och det är dags för Kastkväll. Vi har ingen aning vad det handlar om men vi marscherar sjungande iväg till en närliggande gräsplan där det blir många tävlingar som går ut på att kasta saker. Vi börjar med att stå på två långa led mittemot varandra och får vattenballonger som ska kastas sicksack mellan sidorna. Efter en stund sätts också råa ägg in i leken och till slut kommer även falukorv och pizza farande från sidan. Förvånansvärt få blir neräggade men några lyckas bli lite blöta av vattenballong. Det fortsätter med tävlingar i att kasta en tomback så långt som möjligt och att ta sönder datordelar så stilfullt som möjligt med träracket på 30 sekunder och en massa annat. Det är inte riktigt lika många som har dykt upp ikväll men det är väl så det blir när det ska hålla igång i tio dagar. Det känns som att det har hänt så mycket redan. Det har bara gått tre dagar och det känns som att vi redan börjar känna varandra en del i klassen och även lite utanför. De och vi lyckas bra med att skapa sammanhållning.
Jag planerar inte att gå ut ikväll igen för jag känner mig trött, men börjar prata med en phösare som är attributmakare och har trevligt och en vandring till Traversen blir det. På vägen lär jag dem mammas fina "tyska" dryckesvisa Jawohl, wir trinken alkohol och får ett fint litet plus på brickan. Brickan hänger förstås med hela tiden till alla aktiviteter och de flesta av oss bär den troget till och från skolan och på stan och dylikt. Några människor har faktiskt stannat och frågat mig vad det är för färgglada papper alla har runt halsen.
Lördagen den 25:e augusti
Idag är förstås inga skolgrejer planerat men nolleperioden fortsätter för alla som vill och många i klassen är fortfarande taggade. Vid 13 är det PMS på schemat - Phun mit Spex. Vi är inte så många men ändå några som samlas vid Villan. Några av Phösarna demonstrerar med ett exempel vad ett spex är, någon form av uppvisning för de andra, ett kul litet skådespel, en sång, eller vad som helst som man vill framföra. Det finns inte många regler men publiken kan när som helst ropa saker som "omstart" om något går fel eller om de vill se en ny version av det senaste som hände, "tempo" om de tycker något går för långsamt, "baklänges" om man vill se det på det viset, "på tyska" eller valfritt språk om man vill ha en improviserad översättning, och alla dessa typiska fraser kan leda till väldigt roliga improviserade lösningar. Vi delas in i grupper inom klasserna med några i varje och får lite stödord som vi ska försöka jobba in i vårt spex till kvällen när Adeln och Generalen kommer på besök.
Dagen ägnar vi åt att planera vårt spex som blir ganska simpelt men är ett nyhetsinslag om ett band där sångaren mördas.
Vid 20 är det samling på Traversen igen. Först är det lite tid till alla att bara umgås och sen samlas vi nedanför den lilla scenen på dansgolvet och Adeln och Generalen är på väg. Dessa är de allra högsta under nolleperioden, som står över Överphösarna, och kommer ner från Luleå. Det är visst ordförandena för Teknologkåren och Luleå studentkår vad jag har förstått. Först gör Phösarna ännu ett intåg och efter dem kommer Överphösarna och vi beordras med blicken i backen. Sen beordras även Phösarna att ha blicken i backen när Adeln och Generalen kommer in. Dessa får bara tilltalas direkt av Överphösarna och här har man sin enda chans att samla plus eller minus i guld. Så småningom sätter spexen igång och det hela blir ganska lyckat med både bättre och sämre spex. Det går skapligt för vår grupp även om det inte är något oscarvinnande påhitt, men andra gruppen av min klass har satt ihop en briljant sång till någon barnvisemelodi som hette Det kom en haj eller något sådant. Jag har aldrig hört den förut så det låter som en unik sång för mig. De har skrivit ihop en text om nolleperioden och hur det funkar och får en massa applåder och flera omstarter för att Adeln och Generalen verkar tycka det hela är så kul. När de är klara får gruppen ett mutpris, det vill säga ett tygmärke (till overallen) som är Adeln delar ut för något extra bra. Det är nog det mest eftertraktade man kan skaffa under nolleperioden. Spexen håller igång länge och klockan är 1 innan det hela är över. Efteråt drar några till olika efterfester men jag går hem och får i mig lite att äta och kommer i säng vid 3, helt slut. Imorgon är det vilodagen och det behövs.
Söndagen den 26:e augusti
Det är vilodag och jag passar på att sova länge. På kvällen blir det filmkväll på Traversen och jag planerar att gå dit men dagen ägnar jag åt att fixa lite mer i rummet. Det är fortfarande saker överallt och den mesta lediga tiden har bara gått åt till att äta och göra sig iordning.
På filmkvällen stannar jag och ser första filmen - Stranger than fiction. Den är bra, en sådan klurig film av den typen jag oftast gillar. Efter filmen går jag till affären och det är segt att släpa grejerna hem. Jag pysslar på lite mer hemma och sen är ännu en dag över.
Måndagen den 27:e augusti
Idag samlas vi i skolan för att få användare till datorerna. Vi får egna passerkort och jag sitter i en av datorsalarna en stund eftersom jag inte har någon dator hemma än. Vi fortsätter också med matten som är fullkomligt menlös. De kommer även från North Kingdom och berättar om vad de pysslar med där, mest olika interaktiva webblösningar och reklamfilmer. Jag går hem och äter som vanligt och när jag ska gå tillbaka till skolan har jag tur att en av Phösarna, Gameboy, står med sin bil vid änden på vårt hus och jag får åka med honom och en annan Phösare som heter Wigge tillbaka till skolan.
Ikväll har vi skattjakt och alla klasser får karta och första ledtråden. Vi får leta oss fram till olika stationer runt campus med hjälp av ledtrådarna och där lösa olika kluriga uppgifter för att få bitar till skattkartan. Det är lyckat för oss och vi har bra lösningar och är riktigt snabba. Vi får ihop alla kartbitar först och klurar ut att vi ska iväg till andra sidan älven. Till slut hittar vi till en park där det finns ett stort träskepp. Ingen annan är där än och vi börjar febrilt försöka klura ut hur vi ska stega rätt och gräva i sanden runt skeppet (en ganska stor yta). Men vi hittar olika skulpturer och annat omkring som verkar kunna stämma med ledtrådarna och vi ger oss på lite försök att gräva. Men så småningom kommer Phösare och Överphösare dit och det visar sig att vi varit så snabba att de inte hunnit med, och vi har letat bland ledtrådar som inte fanns. Det ordnas på skeppet med insult swordfighting som i Monkey Island och det är väldigt kul bland oss nördiga människor där massor har spelat det. Vi lyckas till slut ta oss ändra fram till Överphösarna och vinna plastspaden. Vi lyckas bättre på sanden nu när ledtrådar är uppsatta och vi sätter igång att gräva där det verkar stämma med stor iver. Till slut har vi en jättegrop som är någon halvmeter djup i mitten och minst en meter bred. Vi kämpar tills vi är helt kalla och nersandade och sen kommer en attributmakare upp intill och börjar gräva ett litet hål ett par decimeter från vårt och hittar direkt skattkistan. Mycket nesligare slut på kvällen kunde vi inte haft men vi stämmer upp i skönsång av The bright side of life från Monty Pyton som tröst. Hela vägen tillbaka till skolan från parken sjunger vi på spexlåten med verser som vi hittar på efter vägen. Den här låten är väldigt trallvänlig och bra till att improvisera och blir något av en plåga under nolleperioden.
Den här kvällen orkar jag inte gå ut utan går hem och duschar av mig sanden och dricker té för att bli varm.
Tisdagen den 28:e augusti
Hela förmiddagen har vi mer av den konstiga matte-introduktionen och på eftermiddagen kommer Film i Västerbotten och pratar om företaget och visar några filmer. Efter skolan går jag till stan för att leta rätt på lite saker till kvällens Piratsittning. Jag hittar lämpligt set med sabel och flintlåspistol billigt på leksaksaffären och lite smycken och någon scarf. Väl hemma går jag lös på ett gammalt linne och gör en knyt-top med hjälp av en sax. Till slut är det rätt piratigt med linnet, piratbyxor, bälte, scarf och lite krimskrams.
Sittningen blir bra med lite spex, sång och mat och allt sådant.
Efteråt drar alla till Traversen för piratröj och det är två liveband där och spelar. Efter en stund blir jag och min klasskompis Emil lite trötta på stilen och går och sitter i sofforna och snackar och har trevligt. En okänd kille kommer och tränger sig fram till oss och avbryter burdust vår konversation genom att ta tag i min nollebricka och säger 'Ooh vad mycket plus du har, så duktigt!' och Emil lutar sig fram och säger att han kan väl vänta lite för vi var mitt i meningen. 'Är det din kille?' frågar främlingen och jag hinner bara stirra förvånat på honom och säga något i stil med 'Nn' när han fortsätter, mycket dramatiskt: 'Jaha...jag kan gå om jag stör..' och traskar iväg. Jag och Emil bara glor på varann och börjar skratta. Det var det skummaste raggningsförsöket(?)...
När jag står vid baren senare gör en klasskompis till mig plötsligt ett utfall och rycker Överphösare Manges gosedjur från axeln och rusar ut. Men strax utanför kommer Phösare visst ikapp honom och fångar honom med gosedjuret och någon slags ordning återställs.
Efter Traversen går vi på efterfest på Villagatan, där studentkorridoren ligger. Det blir en mycket trevlig fortsättning och sen kväll. Misstankar som funnits redan tidigare har under dagen blivit helt klart för alla i klassen. Överphösare Pilen är samma person som Johan i vår klass. Han har gått ett program tidigare och blivit vald till ÖPH men även blivit antagen till datorgrafik, så han har smugit emellan att vara ÖPH och nolla och klarat sig ganska bra eftersom inte många tittar noga på Överphösarna. Dessutom har han haft en Phösare som agerat stand-in i hans overall. Men ikväll är han även med och festar loss på efterfesten och reglerna börjar släppas på lite mer. Här görs kvällens andra försök och ett par av mina klasskompisar snor ÖPH Pilens gosegjur som är en noshörning och lyckas gömma den i ett rum. Lite förök görs av ÖPH Pilen och Phösare för att luska ut var den är och ta tillbaka den men noshörningen förblir kidnappad.
fortsättning följer i del 2
----------------------------------------
Onsdagen den 22:a augusti
Det är dagen för uppropet och första dagen på nolleperioden och jag väntar utanför hörsalen i god tid i förväg. De flesta andra dyker också upp väl innan uppropet ska börja och vi får genast en trevlig stämning där alla börjar prata lite smått, presentera sig och hälsa på varann istället för att sitta tysta och glo. Inne i hörsalen kommer lite olika folk från skolan och presenterar sig och upprop och info gås igenom. När allt sedan är klart släcks plötsligt ljuset i salen och någon pampig musik börjar spelas. Vi tittar omkring oss och jag ser många förvånade ansikten titta tillbaka men jag anar i alla fall att det är något med nolleperioden på gång. Sen kommer Phösarna intågande, de studenter som håller i nolleperioden och agerar faddrar åt de nya. Alla marscherar in i takt till låten och radar strikt upp sig. Alla Phösare har på sig studentoveraller, huvudbonad och solglasögon och de är en rejält brokig skara med sina olika färger och märken på overallerna. När alla är inne skriks det ut; "blicken i backen! Överphösarna kommer!" och vi följer någorlunda lydigt ordern men med en del sneglande ändå förstås. Överphösarna är fyra studenter klädda som Phösarna, men dessa bär även mantel och ett gosedjur på axeln och är själva överheten under nolleperioden. Visst känner jag en form av respekt inför det hela även om jag vet att det är lek. De har ju arrangerat det hela för vår skull och håller uppe ett rollspel för att skapa sammanhållning. Vi blir informerade om vad nolleperioden är, vad som är hierarkin här på skolan, det vill säga allas roll under spelet som är nolleperioden, och att det förstås är frivilligt för alla och att ingen kommer bli utsatt för några förnedrande aktiviteter. Det känns kul att veta att det kommer bli en ordentlig start här där man hinner lära känna lite folk.
Phösarna tar med sig klasserna och visar oss runt på campus. Det känns som ett trevligt skolområde, lagom stort för att inte bli helt opersonligt. Vi får alla göra våra egna nollebrickor, ett A4 fäst på kartong som man ska bära runt halsen under hela nolleperioden. Där får vi fylla i våra namn och det finns ett område där det kryssas av vilka aktiviteter man deltagit i och större delen av pappret består av en plus- och en minusspalt. Här får Phösarna fylla i när vi gör kul saker eller hyss. Av Överphösarna får man plus eller minus i silver ifall man gör något som de finner värt att kommentera och dessa är förstås extra eftertraktade att få. Denna nollebricka ska vi alltid bära och vårda med respekt, vi ska ha den även om vi är hemma eller går på stan och den fungerar som vårt kårleg för att komma in på studentpuben.
Efter detta får vi roa oss själva till kvällen när det är grillkväll på Villan, huset där kåren håller till och där vi ska samlas under nolle-aktiviteterna. Så gott som alla verkar dyka upp till grillkvällen, det är fullt med nollor med brickor i olika färger kring halsen. Vi samlas på gräset utanför Villan och det bjuds på hamburgare. Jag sitter med klassen och vi börjar prata gamla spel och mycket annat, det känns som att de flesta är lätta människor att börja prata med. Överphösarna kommer och går uppe på balkongen på andra våningen av Villan och bevakar oss och vi försöker förstås snegla litegrann på dem i smyg.
När jag står i grillkön och tittar upp är plötsligt en Överphösare ett par meter ifrån och han upptäcker förstås att jag tittat rakt på honom och snabbt tittat undan (för att titta på Överphösarna är en Stor synd för en nolla!) Jag ser i utkanten på synfältet hur han stegar rakt mot mig med silverpennan i högsta hugg och jag tänker typiskt, ska man börja med att samla ett mäktigt silverminus. När han skrivit klart på brickan och gått iväg och jag inspekterar den har jag istället fått ett plus där det står Bra ögonkontroll. Minsann..
Det blir en trevlig kväll och när maten är äten och det börjar bli kallare ute guidas alla som har lust till Traversen, vår studentpub. Med ett antal klasskompisar blir jag kvar till klockan 2 och stängning.
Torsdagen den 23:e augusti
Det är samling på skolan vid 9 och jag är lagom trött efter gårdagen. Vi får info om vårt program av programkoordinatorn och efteråt är det filmvisning med en kille som heter Ted Kjellsson som tidigare har gått på skolan och gjort ett ambitiöst slutprojekt i form av en film som heter Tompta Gudh. Vi får se några andra filmer också producerade via skolan, bland annat en från -95 som ska ha varit den första studentproducerade filmen med datorgrafik i Skandinavien eller något dylikt. Efter allt detta har vi vår första 'mattelektion', någon slags intro till matten som kommer senare och är bara fyra tillfällen. Läraren tittar mest in som hastigast och lämnar oss papper med diagnostiska prov (aah..mellanstadie) och tycker att detta borde vi kunna från gymnasiet, och försvinner iväg igen till någon annan klass. Jag som inte läst matte på år minns inte hur man räknar dessa saker i huvudet och kommer inte långt och orkar inte försöka heller. Läraren kommer tillbaka men bryr sig inte om att göra något mer än att lämna papper med svaren. Det hela känns föga seriöst och engagerat.
Dagens nolle-aktivitet är Lekkväll. Vi samlas vid Villan och leker många fåniga lekar som irländsk julafton och Funny Bunny som går ut på att få in en marschmallow i taget i munnen och säga 'en funny bunny, två funny bunny' o.s.v. tills det inte längre går att höra vad man säger eller någon marschmallow ramlar ut. Överphösarna (ÖPH) ställer upp och fuskar friskt och 'vinner' de flesta lekar förstås medan vi entusiastiskt (eller forcerat?) hejar på. ÖPH har också hela tiden stilen att de pratar (nåja, oftast skriker) idiotiskt med utdragna ord, skumma betoningar och nedåtgående ton på sista stavelsen i alla stycken vilket alltid får folk att börja skratta. Det blir mycket sjungande av studentsånger, mer lekar och efteråt bär det av till Traversen igen men jag stannar inte lika sent denna kväll.
Fredagen den 24:e augusti
Idag är det info av studievägledaren och studenthälsan som står på schemat och när de är klara går vi till skolans restaurang och äter salladsbuffén. På eftermiddagen kommer Popcore, ett litet lokalt filmbolag och berättar om sin verksamhet. De visar upp lite musikvideos de har gjort och en del är lite mer kända grejer. De brukar visst ta in folk från skolan ibland som får göra attribut-jobb åt dem.
På kvällen samlas vi på Villan igen och det är dags för Kastkväll. Vi har ingen aning vad det handlar om men vi marscherar sjungande iväg till en närliggande gräsplan där det blir många tävlingar som går ut på att kasta saker. Vi börjar med att stå på två långa led mittemot varandra och får vattenballonger som ska kastas sicksack mellan sidorna. Efter en stund sätts också råa ägg in i leken och till slut kommer även falukorv och pizza farande från sidan. Förvånansvärt få blir neräggade men några lyckas bli lite blöta av vattenballong. Det fortsätter med tävlingar i att kasta en tomback så långt som möjligt och att ta sönder datordelar så stilfullt som möjligt med träracket på 30 sekunder och en massa annat. Det är inte riktigt lika många som har dykt upp ikväll men det är väl så det blir när det ska hålla igång i tio dagar. Det känns som att det har hänt så mycket redan. Det har bara gått tre dagar och det känns som att vi redan börjar känna varandra en del i klassen och även lite utanför. De och vi lyckas bra med att skapa sammanhållning.
Jag planerar inte att gå ut ikväll igen för jag känner mig trött, men börjar prata med en phösare som är attributmakare och har trevligt och en vandring till Traversen blir det. På vägen lär jag dem mammas fina "tyska" dryckesvisa Jawohl, wir trinken alkohol och får ett fint litet plus på brickan. Brickan hänger förstås med hela tiden till alla aktiviteter och de flesta av oss bär den troget till och från skolan och på stan och dylikt. Några människor har faktiskt stannat och frågat mig vad det är för färgglada papper alla har runt halsen.
Lördagen den 25:e augusti
Idag är förstås inga skolgrejer planerat men nolleperioden fortsätter för alla som vill och många i klassen är fortfarande taggade. Vid 13 är det PMS på schemat - Phun mit Spex. Vi är inte så många men ändå några som samlas vid Villan. Några av Phösarna demonstrerar med ett exempel vad ett spex är, någon form av uppvisning för de andra, ett kul litet skådespel, en sång, eller vad som helst som man vill framföra. Det finns inte många regler men publiken kan när som helst ropa saker som "omstart" om något går fel eller om de vill se en ny version av det senaste som hände, "tempo" om de tycker något går för långsamt, "baklänges" om man vill se det på det viset, "på tyska" eller valfritt språk om man vill ha en improviserad översättning, och alla dessa typiska fraser kan leda till väldigt roliga improviserade lösningar. Vi delas in i grupper inom klasserna med några i varje och får lite stödord som vi ska försöka jobba in i vårt spex till kvällen när Adeln och Generalen kommer på besök.
Dagen ägnar vi åt att planera vårt spex som blir ganska simpelt men är ett nyhetsinslag om ett band där sångaren mördas.
Vid 20 är det samling på Traversen igen. Först är det lite tid till alla att bara umgås och sen samlas vi nedanför den lilla scenen på dansgolvet och Adeln och Generalen är på väg. Dessa är de allra högsta under nolleperioden, som står över Överphösarna, och kommer ner från Luleå. Det är visst ordförandena för Teknologkåren och Luleå studentkår vad jag har förstått. Först gör Phösarna ännu ett intåg och efter dem kommer Överphösarna och vi beordras med blicken i backen. Sen beordras även Phösarna att ha blicken i backen när Adeln och Generalen kommer in. Dessa får bara tilltalas direkt av Överphösarna och här har man sin enda chans att samla plus eller minus i guld. Så småningom sätter spexen igång och det hela blir ganska lyckat med både bättre och sämre spex. Det går skapligt för vår grupp även om det inte är något oscarvinnande påhitt, men andra gruppen av min klass har satt ihop en briljant sång till någon barnvisemelodi som hette Det kom en haj eller något sådant. Jag har aldrig hört den förut så det låter som en unik sång för mig. De har skrivit ihop en text om nolleperioden och hur det funkar och får en massa applåder och flera omstarter för att Adeln och Generalen verkar tycka det hela är så kul. När de är klara får gruppen ett mutpris, det vill säga ett tygmärke (till overallen) som är Adeln delar ut för något extra bra. Det är nog det mest eftertraktade man kan skaffa under nolleperioden. Spexen håller igång länge och klockan är 1 innan det hela är över. Efteråt drar några till olika efterfester men jag går hem och får i mig lite att äta och kommer i säng vid 3, helt slut. Imorgon är det vilodagen och det behövs.
Söndagen den 26:e augusti
Det är vilodag och jag passar på att sova länge. På kvällen blir det filmkväll på Traversen och jag planerar att gå dit men dagen ägnar jag åt att fixa lite mer i rummet. Det är fortfarande saker överallt och den mesta lediga tiden har bara gått åt till att äta och göra sig iordning.
På filmkvällen stannar jag och ser första filmen - Stranger than fiction. Den är bra, en sådan klurig film av den typen jag oftast gillar. Efter filmen går jag till affären och det är segt att släpa grejerna hem. Jag pysslar på lite mer hemma och sen är ännu en dag över.
Måndagen den 27:e augusti
Idag samlas vi i skolan för att få användare till datorerna. Vi får egna passerkort och jag sitter i en av datorsalarna en stund eftersom jag inte har någon dator hemma än. Vi fortsätter också med matten som är fullkomligt menlös. De kommer även från North Kingdom och berättar om vad de pysslar med där, mest olika interaktiva webblösningar och reklamfilmer. Jag går hem och äter som vanligt och när jag ska gå tillbaka till skolan har jag tur att en av Phösarna, Gameboy, står med sin bil vid änden på vårt hus och jag får åka med honom och en annan Phösare som heter Wigge tillbaka till skolan.
Ikväll har vi skattjakt och alla klasser får karta och första ledtråden. Vi får leta oss fram till olika stationer runt campus med hjälp av ledtrådarna och där lösa olika kluriga uppgifter för att få bitar till skattkartan. Det är lyckat för oss och vi har bra lösningar och är riktigt snabba. Vi får ihop alla kartbitar först och klurar ut att vi ska iväg till andra sidan älven. Till slut hittar vi till en park där det finns ett stort träskepp. Ingen annan är där än och vi börjar febrilt försöka klura ut hur vi ska stega rätt och gräva i sanden runt skeppet (en ganska stor yta). Men vi hittar olika skulpturer och annat omkring som verkar kunna stämma med ledtrådarna och vi ger oss på lite försök att gräva. Men så småningom kommer Phösare och Överphösare dit och det visar sig att vi varit så snabba att de inte hunnit med, och vi har letat bland ledtrådar som inte fanns. Det ordnas på skeppet med insult swordfighting som i Monkey Island och det är väldigt kul bland oss nördiga människor där massor har spelat det. Vi lyckas till slut ta oss ändra fram till Överphösarna och vinna plastspaden. Vi lyckas bättre på sanden nu när ledtrådar är uppsatta och vi sätter igång att gräva där det verkar stämma med stor iver. Till slut har vi en jättegrop som är någon halvmeter djup i mitten och minst en meter bred. Vi kämpar tills vi är helt kalla och nersandade och sen kommer en attributmakare upp intill och börjar gräva ett litet hål ett par decimeter från vårt och hittar direkt skattkistan. Mycket nesligare slut på kvällen kunde vi inte haft men vi stämmer upp i skönsång av The bright side of life från Monty Pyton som tröst. Hela vägen tillbaka till skolan från parken sjunger vi på spexlåten med verser som vi hittar på efter vägen. Den här låten är väldigt trallvänlig och bra till att improvisera och blir något av en plåga under nolleperioden.
Den här kvällen orkar jag inte gå ut utan går hem och duschar av mig sanden och dricker té för att bli varm.
Tisdagen den 28:e augusti
Hela förmiddagen har vi mer av den konstiga matte-introduktionen och på eftermiddagen kommer Film i Västerbotten och pratar om företaget och visar några filmer. Efter skolan går jag till stan för att leta rätt på lite saker till kvällens Piratsittning. Jag hittar lämpligt set med sabel och flintlåspistol billigt på leksaksaffären och lite smycken och någon scarf. Väl hemma går jag lös på ett gammalt linne och gör en knyt-top med hjälp av en sax. Till slut är det rätt piratigt med linnet, piratbyxor, bälte, scarf och lite krimskrams.
Sittningen blir bra med lite spex, sång och mat och allt sådant.
Efteråt drar alla till Traversen för piratröj och det är två liveband där och spelar. Efter en stund blir jag och min klasskompis Emil lite trötta på stilen och går och sitter i sofforna och snackar och har trevligt. En okänd kille kommer och tränger sig fram till oss och avbryter burdust vår konversation genom att ta tag i min nollebricka och säger 'Ooh vad mycket plus du har, så duktigt!' och Emil lutar sig fram och säger att han kan väl vänta lite för vi var mitt i meningen. 'Är det din kille?' frågar främlingen och jag hinner bara stirra förvånat på honom och säga något i stil med 'Nn' när han fortsätter, mycket dramatiskt: 'Jaha...jag kan gå om jag stör..' och traskar iväg. Jag och Emil bara glor på varann och börjar skratta. Det var det skummaste raggningsförsöket(?)...
När jag står vid baren senare gör en klasskompis till mig plötsligt ett utfall och rycker Överphösare Manges gosedjur från axeln och rusar ut. Men strax utanför kommer Phösare visst ikapp honom och fångar honom med gosedjuret och någon slags ordning återställs.
Efter Traversen går vi på efterfest på Villagatan, där studentkorridoren ligger. Det blir en mycket trevlig fortsättning och sen kväll. Misstankar som funnits redan tidigare har under dagen blivit helt klart för alla i klassen. Överphösare Pilen är samma person som Johan i vår klass. Han har gått ett program tidigare och blivit vald till ÖPH men även blivit antagen till datorgrafik, så han har smugit emellan att vara ÖPH och nolla och klarat sig ganska bra eftersom inte många tittar noga på Överphösarna. Dessutom har han haft en Phösare som agerat stand-in i hans overall. Men ikväll är han även med och festar loss på efterfesten och reglerna börjar släppas på lite mer. Här görs kvällens andra försök och ett par av mina klasskompisar snor ÖPH Pilens gosegjur som är en noshörning och lyckas gömma den i ett rum. Lite förök görs av ÖPH Pilen och Phösare för att luska ut var den är och ta tillbaka den men noshörningen förblir kidnappad.
fortsättning följer i del 2
17 augusti, 2007
Mina första dagar
Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Så min historia tar vid dagen jag flyttade till Skellefteå, den 17:e augusti 2007. I brist på dator men med mycket vilja att skriva och tumult inombords blev det långa anteckningar på papper.
Strax efter klockan 5 på morgonen går jag upp hemma i Södertälje efter endast en timmes sömn. Hela kvällen innan gick åt till sista fixande och jag kände mig inte sugen att gå och sova. Jag är redo att ge mig iväg, allt är ordnat, men jag har inte riktigt insett att jag verkligen ska bort och BO där.
Jag och pappa packar oss in i bilen för att fara till Arlanda. Jag kramar på de andra och vinkar hejdå. Jag har insett med förnuftet men inte direkt med känslorna att jag ska åka därifrån. Det känns inte någon större skillnad mot när man vinkar av någon inför en semester. Först när jag ser mamma och Therese bli mindre och mindre i backspegeln känner jag ett litet sting av ledsamhet.
Jag känner mig varken riktigt förväntansfull eller orolig, kanske är det bristen på sömn, kanske är det att jag inte ens vet vad jag ska förvänta mig. På flygplatsen vinkar jag också av pappa och min resa är igång på riktigt. Jag somnar till på flyget strax efter jag har satt mig och vaknar med plötslig skräck när planet skjuter iväg. Vi får en liten frukost och så fort jag är klar somnar jag om igen och vaknar upp med ny chock när planet dunsar ner igen.
Helt plötsligt är jag i Norrland. Det är galet vad fort man tar sig så långt. Flygplatsen är så liten, bara ett litet hus i trä och med flyg som går endast mellan Skellefteå och Stockholm. Utanför väntar flygbussen och jag åker iväg mot stan. Jag får direkt en känsla av att det är annorlunda. Det känns som att året har gått lite längre här, solen verkar stå lägre. Genast är det som att sommaren har försvunnit, även om det fortfarande är varmt och ganska fint. Längs vägen är det bara fullt med barrskog.
Jag hoppar av flygbussen mitt i stan och går till Skebos kontor för att få nycklarna till lägenheten. Jag ringer Mattias, min blivande rumskompis och klasskamrat och talar om att jag har anlänt. Det visar sig att han också är på stan och han skjutsar mig hem till vårt nya boende.
Det börjar med lite av en besvikelse. Det är stökigt och läbbigt, de verkar inte ens ha kontrollerat lägenheten efter att de förra flyttade ut. Hallen är full med mosad post och reklam som de lämnat. Det är hemskt skitigt överallt, möglande matkladd i kylskåpet, kladdiga skåp och lådor, gamla flaskor står kvar i badrummet och badkaret är mer grått än vitt. Vi hittar också några pillerburkar med text som verkar vara på ryska och en lång glastermometer ovanpå skåpen i köket. Verkar lite suspekt.
Tack och lov verkar mitt eget rum rent och jag hittar inga konstiga grejer. Men vi ska ju ändå lyckas bo här och laga mat till kvällen. Vi åker med bilen till Coop och handlar det viktigaste i matväg och en massa städsaker och skrubbar och torkar sedan i flera timmar tills det börjar bli lite mer presentabelt.
Det känns konstigt att alltid ha bott i Södertälje, alltid haft familjen omkring mig, och plötsligt ska detta vara hemma. Det känns inte alls hemma. Vi gör i alla fall klart vad vi orkar för dagen och jag gör iordning lite enkel middag.
På kvällen pratar jag i telefon med Jim och all hemlängtan och all ensamhet kastar sig över mig. Allt som jag inte känt förut kommer nu. Jag går och lägger mig på min nya hyrsäng i mitt kala nya rum, stort och ensamt. Mina flyttlådor har inte kommit än, jag har bara tagit med det viktigaste i en liten resväska. Jag och mina saker bor i ett litet hörn av rummet och de grejer jag ställt upp vid sängen ser bara malplacerade ut, som att jag har tagit med det lilla "jag" som jag hade och försökt få rummet att kännas mitt. Det känns inte det minsta mitt, det känns som semester och något tillfälligt hotellrum, fast utan glädjen att man sen kommer tillbaka till sitt gamla vanliga hem.
Alla har önskat mig lycka till och hoppas jag trivs. Jag trivs inte. Jag vill åka hem och fattar inte att jag ska bo här i tre år. Jag hoppas på att det mest är min väldiga trötthet som får mig att ligga i sängen i tom ångest. Hoppas det bara är tillfälligt och blir bättre när mina saker kommer.
Men jag inser att det aldrig kommer att vara samma igen. Jag kommer inte ha mitt gamla liv tillbaka när jag flyttar härifrån igen, att bo med hela familjen omkring mig och på en plats med barndomsminnen. Den tiden är över nu. Jag känner mig som att jag blivit övergiven på ett främmande ställe, fastän det är jag som åkt.
Vattnet är annorlunda, fast som tur är inte illa. Det påminner om sjövatten, som en ren sjö. Lite som Lillsjön smakar det faktiskt. En massa diffusa doftminnen kommer fram av det. Inget känns rätt. Jag hoppas det är annorlunda imorgon. Inte fler hemska kvällar i ensam och djupt saknande gråt.
Jag börjar nicka till i mitt skrivande. Bra, jag kan nog somna.
Lördagen den 18:e augusti
Underligt nog, men skönt, så tog glada drömmar vid min dåliga kväll. Jag vaknar och allt känns bättre som det alltid gör på morgonen. Jag är stel i nacken och har svag huvudvärk men det kan nog bero på att jag fått sova utan kudde då jag inte tänkte på att ta med sängkläder och inga fanns ju här. Så ett ganska tunt och gräsligt färgat överkast har fått agera täcke, och en ihopvikt tröja kudde. Tur att det åtminstone var möblerat så jag har en säng.
Vi är hemma under dagen och tar itu med kylskåpet som var så läbbigt med klibbiga och möglande fläckar och passar på att frosta av frysen innan vi börjar fylla den. Vi får ju i alla fall en anledning att umgås lite och skratta åt vår gemensamma olycka med all den här skiten att städa upp! Mattias känns i alla fall schysst så jag tror det ska gå bra att dela lägenhet.
Vi bor på Frögatan i studentlägenheter som ligger i tvåvånings radhus. Det är normalt tre rum i varje lägenhet och man delar badrum och kök med varandra. Fast ingen har bokat det tredje rummet i vår lägenhet så det är bara vi två som bor här. Gott om plats i köket. Jag har dock nästan inga saker än. Mina flyttlådor är kvar i Södertälje och de ska komma upp runt onsdag. Jag hoppas redan tisdag!
Efter en dusch och lite uppfräschning ger vi oss ner på stan och tar en titt längs gågatan. Genom utbildningens forum har det bestämts träff ikväll på ett café för alla som redan är i stan och känner för det. Jag äter lite sallad och té och sen börjar andra dyka upp. Det är några som ska börja i klassen, någon från en annan utbildning och en kille som har gått datorgrafik tidigare. Den killen (PB) berättar en del om skolan och utbildningen och det är kul att börja få en liten bild av det hela. Han har mycket bra info. Vi har trevligt och alla verkar ganska lättsamma, det är kul att faktiskt ha träffat några innan registreringen och jag hoppas resten av klassen är kul. Jag blir igen starkt rekommenderad sommarkursen i skulptur jag hört mycket om, jag ska nog försöka gå den till nästa sommar.
Senare förvandlas caféet till bar med musik. Vi sitter kvar ett tag med sen ger sig jag och Mattias hemåt och gör té och sitter i köket och pratar ett bra tag och har ganska kul.
Det känns faktiskt bättre att gå till mitt tomma rum och sova denna kväll, även om jag inte riktigt kan känna att jag bor här, det känns mer som en tillfällig (fast lång) visit jag måste stå ut med.
Söndagen den 19:e augusti
Jag sov bättre den här natten, lyckades stoppa en mjukare kudde av lite kläder och någon handduk.
Vi åker in till stan och kollar in lite ställen vi såg stängda igår. På Clas Ohlson köper jag en hel del praktiska saker och bland allt det andra hittar jag en gravyrpenna från Dremel. Jag har velat ha en länge nu, sen jag först såg grejer som en vän använt sådan till. Ska bli kul att testa när mina pysselsaker kommer. Efter stan åker vi till Coop och jag handlar en massa mat och kommer hem med tunga kassar. Det är så mycket man behöver när man börjar från grunden! Dagen går i alla fall åt och på kvällen sitter vi vid Mattias dator och kollar på Cars. Den är inte så dålig som jag hört andra säga, visst, förutsägbar och lite stereotypa karaktärer som det brukar, men i alla fall en del humor och många vackra bakgrunder att kolla in. Det är också mycket trevligt med något annat att göra än läsande och lite tecknande. Jag har fortfarande ingen dator, tv eller särskilt många saker att roa mig med här.
Måndagen den 20:e augusti
Jag vaknar vid 10 och känner mig mer utsövd än tidigare. Under dagen pysslar jag på hemma och gör iordning bland mina badrumssaker. Jag får låna datorn av Mattias en stund för att beställa min egen dator. Det tar en stund men jag hoppas jag ska slippa snylta på hans dator så mycket mer nu. Jag hoppas det går fort att få den, just nu stod montering och leveranstiden på 10-20 dagar. Jag gjorde en variant när man får plocka delar själv och få dem ihopsatta av företaget. Senare sätter vi oss och gör felanmälan på de saker som saknas och är dåliga här. Jag skriver ett ordentligt klagomål på städningen och talar om att skrivbordslampa saknas och köksmöblerna är mycket skraltiga bland annat.
Det finns inte så mycket att göra här innan mina saker kommer, jag har läsning, ett litet skissblock och några papper att skriva på. Men sen ringer de och talar om att mina saker ska komma vid lunch imorgon, hurra! Skönt att hinna ställa lite på plats innan skolans aktiviteter drar igång. Jag har tänkt att det här skulle vara lite i senaste laget att komma upp före skolstarten. Visst, det hade varit skönt att hinna få allt på plats, fått datorn och köpt de mesta sakerna som behövs innan nolleperioden och skolan drar igång, men som det är nu går jag mest och väntar på dagarna. Det känns som att tiden förflutit rätt långsamt och det var bättre att få spendera så mycket av sommaren som möjligt där hemma, och hinna med Visby.
På kvällen testar jag gravyrpennan på en liten fickspegel i metall och graverar in huvudet från en råtta. Den är otrolig rolig att använda och resultatet blir bra. Fast det är snabbt ganska uttröttande för maskinen väger betydligt mer än en vanlig penna och vibrerar förstås ganska starkt. Snart måste den testas på något mer!
Tisdagen den 21:a augusti
Efter frukosten tar jag tag i att flytta runt lite möbler innan alla mina saker kommer. Jag håller på en bra stund utan att komma på någon riktigt bra lösning men till slut kommer jag på hur allt kan stå på ett trevligt sätt och jag kan dessutom skaffa någon extra byrå. Det är så lite lådplats så jag vet inte var jag ska göra av alla småsaker och pyssel- och målargrejer annars. Grejerna kommer och jag börjar packa upp lådor för fullt. Jag fick också med min cykel vilket är skönt, mamma sa att det fanns massa plats kvar när de hade kommit och hämtat mina grejer så jag beställde med några extra saker som jag hade tänkt lämna.
Det börjar kännas en aning mer som mitt ställe nu med ny ordning och mer grejer på plats. Mina saker ser dock lite malplacerade ut, de ska ju vara där hemma. Det är fortfarande många lådor på golvet och saker utspridda här och där men snart är det nog mer färdigt. Imorgon är registreringen på skolan och det ska bli kul att se hur allt ser ut. Jag har ganska höga förväntningar på utbildningen och allt kring den. Enligt PB som var med i lördags kommer även Phösarna (de som håller i nollningen) att göra sin första entré och ge lite mer info. Han sa att det brukar göras med stil, jag tror de har en ganska rejäl nollning här. Jag fick ju papper om den redan när jag blev antagen med schema över aktiviteter för tio dagar.
Nu ska det bli skönt att sova med kudde och täcke till slut!
----------------------------------------
Så min historia tar vid dagen jag flyttade till Skellefteå, den 17:e augusti 2007. I brist på dator men med mycket vilja att skriva och tumult inombords blev det långa anteckningar på papper.
Strax efter klockan 5 på morgonen går jag upp hemma i Södertälje efter endast en timmes sömn. Hela kvällen innan gick åt till sista fixande och jag kände mig inte sugen att gå och sova. Jag är redo att ge mig iväg, allt är ordnat, men jag har inte riktigt insett att jag verkligen ska bort och BO där.
Jag och pappa packar oss in i bilen för att fara till Arlanda. Jag kramar på de andra och vinkar hejdå. Jag har insett med förnuftet men inte direkt med känslorna att jag ska åka därifrån. Det känns inte någon större skillnad mot när man vinkar av någon inför en semester. Först när jag ser mamma och Therese bli mindre och mindre i backspegeln känner jag ett litet sting av ledsamhet.
Jag känner mig varken riktigt förväntansfull eller orolig, kanske är det bristen på sömn, kanske är det att jag inte ens vet vad jag ska förvänta mig. På flygplatsen vinkar jag också av pappa och min resa är igång på riktigt. Jag somnar till på flyget strax efter jag har satt mig och vaknar med plötslig skräck när planet skjuter iväg. Vi får en liten frukost och så fort jag är klar somnar jag om igen och vaknar upp med ny chock när planet dunsar ner igen.
Helt plötsligt är jag i Norrland. Det är galet vad fort man tar sig så långt. Flygplatsen är så liten, bara ett litet hus i trä och med flyg som går endast mellan Skellefteå och Stockholm. Utanför väntar flygbussen och jag åker iväg mot stan. Jag får direkt en känsla av att det är annorlunda. Det känns som att året har gått lite längre här, solen verkar stå lägre. Genast är det som att sommaren har försvunnit, även om det fortfarande är varmt och ganska fint. Längs vägen är det bara fullt med barrskog.
Jag hoppar av flygbussen mitt i stan och går till Skebos kontor för att få nycklarna till lägenheten. Jag ringer Mattias, min blivande rumskompis och klasskamrat och talar om att jag har anlänt. Det visar sig att han också är på stan och han skjutsar mig hem till vårt nya boende.
Det börjar med lite av en besvikelse. Det är stökigt och läbbigt, de verkar inte ens ha kontrollerat lägenheten efter att de förra flyttade ut. Hallen är full med mosad post och reklam som de lämnat. Det är hemskt skitigt överallt, möglande matkladd i kylskåpet, kladdiga skåp och lådor, gamla flaskor står kvar i badrummet och badkaret är mer grått än vitt. Vi hittar också några pillerburkar med text som verkar vara på ryska och en lång glastermometer ovanpå skåpen i köket. Verkar lite suspekt.
Tack och lov verkar mitt eget rum rent och jag hittar inga konstiga grejer. Men vi ska ju ändå lyckas bo här och laga mat till kvällen. Vi åker med bilen till Coop och handlar det viktigaste i matväg och en massa städsaker och skrubbar och torkar sedan i flera timmar tills det börjar bli lite mer presentabelt.
Det känns konstigt att alltid ha bott i Södertälje, alltid haft familjen omkring mig, och plötsligt ska detta vara hemma. Det känns inte alls hemma. Vi gör i alla fall klart vad vi orkar för dagen och jag gör iordning lite enkel middag.
På kvällen pratar jag i telefon med Jim och all hemlängtan och all ensamhet kastar sig över mig. Allt som jag inte känt förut kommer nu. Jag går och lägger mig på min nya hyrsäng i mitt kala nya rum, stort och ensamt. Mina flyttlådor har inte kommit än, jag har bara tagit med det viktigaste i en liten resväska. Jag och mina saker bor i ett litet hörn av rummet och de grejer jag ställt upp vid sängen ser bara malplacerade ut, som att jag har tagit med det lilla "jag" som jag hade och försökt få rummet att kännas mitt. Det känns inte det minsta mitt, det känns som semester och något tillfälligt hotellrum, fast utan glädjen att man sen kommer tillbaka till sitt gamla vanliga hem.
Alla har önskat mig lycka till och hoppas jag trivs. Jag trivs inte. Jag vill åka hem och fattar inte att jag ska bo här i tre år. Jag hoppas på att det mest är min väldiga trötthet som får mig att ligga i sängen i tom ångest. Hoppas det bara är tillfälligt och blir bättre när mina saker kommer.
Men jag inser att det aldrig kommer att vara samma igen. Jag kommer inte ha mitt gamla liv tillbaka när jag flyttar härifrån igen, att bo med hela familjen omkring mig och på en plats med barndomsminnen. Den tiden är över nu. Jag känner mig som att jag blivit övergiven på ett främmande ställe, fastän det är jag som åkt.
Vattnet är annorlunda, fast som tur är inte illa. Det påminner om sjövatten, som en ren sjö. Lite som Lillsjön smakar det faktiskt. En massa diffusa doftminnen kommer fram av det. Inget känns rätt. Jag hoppas det är annorlunda imorgon. Inte fler hemska kvällar i ensam och djupt saknande gråt.
Jag börjar nicka till i mitt skrivande. Bra, jag kan nog somna.
Lördagen den 18:e augusti
Underligt nog, men skönt, så tog glada drömmar vid min dåliga kväll. Jag vaknar och allt känns bättre som det alltid gör på morgonen. Jag är stel i nacken och har svag huvudvärk men det kan nog bero på att jag fått sova utan kudde då jag inte tänkte på att ta med sängkläder och inga fanns ju här. Så ett ganska tunt och gräsligt färgat överkast har fått agera täcke, och en ihopvikt tröja kudde. Tur att det åtminstone var möblerat så jag har en säng.
Vi är hemma under dagen och tar itu med kylskåpet som var så läbbigt med klibbiga och möglande fläckar och passar på att frosta av frysen innan vi börjar fylla den. Vi får ju i alla fall en anledning att umgås lite och skratta åt vår gemensamma olycka med all den här skiten att städa upp! Mattias känns i alla fall schysst så jag tror det ska gå bra att dela lägenhet.
Vi bor på Frögatan i studentlägenheter som ligger i tvåvånings radhus. Det är normalt tre rum i varje lägenhet och man delar badrum och kök med varandra. Fast ingen har bokat det tredje rummet i vår lägenhet så det är bara vi två som bor här. Gott om plats i köket. Jag har dock nästan inga saker än. Mina flyttlådor är kvar i Södertälje och de ska komma upp runt onsdag. Jag hoppas redan tisdag!
Efter en dusch och lite uppfräschning ger vi oss ner på stan och tar en titt längs gågatan. Genom utbildningens forum har det bestämts träff ikväll på ett café för alla som redan är i stan och känner för det. Jag äter lite sallad och té och sen börjar andra dyka upp. Det är några som ska börja i klassen, någon från en annan utbildning och en kille som har gått datorgrafik tidigare. Den killen (PB) berättar en del om skolan och utbildningen och det är kul att börja få en liten bild av det hela. Han har mycket bra info. Vi har trevligt och alla verkar ganska lättsamma, det är kul att faktiskt ha träffat några innan registreringen och jag hoppas resten av klassen är kul. Jag blir igen starkt rekommenderad sommarkursen i skulptur jag hört mycket om, jag ska nog försöka gå den till nästa sommar.
Senare förvandlas caféet till bar med musik. Vi sitter kvar ett tag med sen ger sig jag och Mattias hemåt och gör té och sitter i köket och pratar ett bra tag och har ganska kul.
Det känns faktiskt bättre att gå till mitt tomma rum och sova denna kväll, även om jag inte riktigt kan känna att jag bor här, det känns mer som en tillfällig (fast lång) visit jag måste stå ut med.
Söndagen den 19:e augusti
Jag sov bättre den här natten, lyckades stoppa en mjukare kudde av lite kläder och någon handduk.
Vi åker in till stan och kollar in lite ställen vi såg stängda igår. På Clas Ohlson köper jag en hel del praktiska saker och bland allt det andra hittar jag en gravyrpenna från Dremel. Jag har velat ha en länge nu, sen jag först såg grejer som en vän använt sådan till. Ska bli kul att testa när mina pysselsaker kommer. Efter stan åker vi till Coop och jag handlar en massa mat och kommer hem med tunga kassar. Det är så mycket man behöver när man börjar från grunden! Dagen går i alla fall åt och på kvällen sitter vi vid Mattias dator och kollar på Cars. Den är inte så dålig som jag hört andra säga, visst, förutsägbar och lite stereotypa karaktärer som det brukar, men i alla fall en del humor och många vackra bakgrunder att kolla in. Det är också mycket trevligt med något annat att göra än läsande och lite tecknande. Jag har fortfarande ingen dator, tv eller särskilt många saker att roa mig med här.
Måndagen den 20:e augusti
Jag vaknar vid 10 och känner mig mer utsövd än tidigare. Under dagen pysslar jag på hemma och gör iordning bland mina badrumssaker. Jag får låna datorn av Mattias en stund för att beställa min egen dator. Det tar en stund men jag hoppas jag ska slippa snylta på hans dator så mycket mer nu. Jag hoppas det går fort att få den, just nu stod montering och leveranstiden på 10-20 dagar. Jag gjorde en variant när man får plocka delar själv och få dem ihopsatta av företaget. Senare sätter vi oss och gör felanmälan på de saker som saknas och är dåliga här. Jag skriver ett ordentligt klagomål på städningen och talar om att skrivbordslampa saknas och köksmöblerna är mycket skraltiga bland annat.
Det finns inte så mycket att göra här innan mina saker kommer, jag har läsning, ett litet skissblock och några papper att skriva på. Men sen ringer de och talar om att mina saker ska komma vid lunch imorgon, hurra! Skönt att hinna ställa lite på plats innan skolans aktiviteter drar igång. Jag har tänkt att det här skulle vara lite i senaste laget att komma upp före skolstarten. Visst, det hade varit skönt att hinna få allt på plats, fått datorn och köpt de mesta sakerna som behövs innan nolleperioden och skolan drar igång, men som det är nu går jag mest och väntar på dagarna. Det känns som att tiden förflutit rätt långsamt och det var bättre att få spendera så mycket av sommaren som möjligt där hemma, och hinna med Visby.
På kvällen testar jag gravyrpennan på en liten fickspegel i metall och graverar in huvudet från en råtta. Den är otrolig rolig att använda och resultatet blir bra. Fast det är snabbt ganska uttröttande för maskinen väger betydligt mer än en vanlig penna och vibrerar förstås ganska starkt. Snart måste den testas på något mer!
Tisdagen den 21:a augusti
Efter frukosten tar jag tag i att flytta runt lite möbler innan alla mina saker kommer. Jag håller på en bra stund utan att komma på någon riktigt bra lösning men till slut kommer jag på hur allt kan stå på ett trevligt sätt och jag kan dessutom skaffa någon extra byrå. Det är så lite lådplats så jag vet inte var jag ska göra av alla småsaker och pyssel- och målargrejer annars. Grejerna kommer och jag börjar packa upp lådor för fullt. Jag fick också med min cykel vilket är skönt, mamma sa att det fanns massa plats kvar när de hade kommit och hämtat mina grejer så jag beställde med några extra saker som jag hade tänkt lämna.
Det börjar kännas en aning mer som mitt ställe nu med ny ordning och mer grejer på plats. Mina saker ser dock lite malplacerade ut, de ska ju vara där hemma. Det är fortfarande många lådor på golvet och saker utspridda här och där men snart är det nog mer färdigt. Imorgon är registreringen på skolan och det ska bli kul att se hur allt ser ut. Jag har ganska höga förväntningar på utbildningen och allt kring den. Enligt PB som var med i lördags kommer även Phösarna (de som håller i nollningen) att göra sin första entré och ge lite mer info. Han sa att det brukar göras med stil, jag tror de har en ganska rejäl nollning här. Jag fick ju papper om den redan när jag blev antagen med schema över aktiviteter för tio dagar.
Nu ska det bli skönt att sova med kudde och täcke till slut!
06 augusti, 2007
Medeltidsveckan 2007
Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Så småningom blev det dags för Visby och Medeltidsveckan. Jag åkte med Jim, Johan och Josefine, Karin och Rickard och två vänner till dem, Lisa och Martin. Vi hade hyrt boende av Karins moster, lite utanför Visby.
Söndagen den 5:e augusti, mot kvällen, kom Johan och Josse till Södertälje och vi satt hemma hos mig hela kvällen och rostade bröd och drack säkert hemska mängder té.
Mycket tidigt på morgonen, mer natt faktiskt, satte vi oss alla i mina föräldrars bil som jag fått låna och körde mot Nynäshamn. Jag hade inte kört dit förut men jag hade spanat på kartan och det verkade vara en ganska simpel väg. Jag känner mig aldrig särskilt bekväm med att hitta till nya ställen med bil men trots dimma kom vi enkelt fram. Martin hade med sig sin bil och i den åkte han och Lisa, Karin och Rickard från Uppsala. Vi hade bestämt att mötas med de andra på en parkering nära färjan men lyckades ställa oss på olika parkeringar. Efter ett litet tag lyckades vi dock hitta till varandra och körde ombord på färjan som skulle gå strax före fem.
När vi kom fram till Visby var det morgon på riktigt och nu fick den andra bilen ta ledningen eftersom Karin var den som hittade till huset. Och det var inget litet ställe, bestående av två våningar, jättekök, matsal, två toaletter och mycket sovplats och låg lite avsides som en gård. När vi hade kommit på plats gick vi alla och sov ett tag eftersom vi knappt hade sovit något under natten, bara korta stunder sittandes i bilen och på färjan.
När vi hade vaknat åkte vi in till Visby för att ta en titt på årets marknad och strosa runt i våra medeltidskläder. I år kunde jag ju också bära min klänning ordentligt eftersom den äntligen var klar. Jim fick låna lite kläder av Johan eftersom det inte hade funnits varken tid eller pengar att fixa ihop egna, men han köpte sig lite material under veckan för att kunna pyssla med när vi kom hem igen.
Första kvällen gick vi en liten tur för att njuta av stämningen på Kapitelhusgården och på vägen tillbaka till bilen gick vi förstås förbi den nattöppna godisaffären. När vi nästan var tillbaka vid bilen fick vi se en märklig syn, Jim hinner bara säga "det där ser ju ut som.." och in genom porten som vi är på väg ut genom kommer en kamel och efter den en till. Det är inte ofta man möter någon som är på kvällspromenad med kamelen. Nästa dag och under veckan såg vi kamelerna på gräset vid marknaden, jag antar de användes till någon show eller liknande.
Vi fick fint väder även denna medeltidsvecka och man fick svettas i sina kläder i flera lager. Inte riktigt lika stekande varmt som förra året men ändå mest soligt. Det blev mycket springande på marknaden under dagarna, särskilt jag och Jossan ledsnar liksom aldrig. För det mesta slutade det med att de andra försvann i grupper medan hon och jag dröjde oss kvar vid olika stånd. På kvällarna gick vi och såg Loke under bron, roligt som vanligt att se honom showa och allra bäst på medeltidsveckan.
Något som var trist var att Munkfotbollen var inställd detta år, vad jag hörde så hade arrangemanget medeltidsveckan försökt ta betalt för det men det gick de inte med på.
En kväll hade jag och Josse planerat att se en liten konsert med Poeta Magica i en av de gamla ruinerna. Direkt efter Loke skyndade vi oss dit och köpte biljetter och köade en stund. Det var bara vi som var intresserade att se dem, Jim gick och träffade några av sina vänner som också var på medeltidsveckan och de andra åkte hem. Jag gillar särskilt ett par album jag har av dem, men tyvärr var det inte riktigt den musiken jag hade hoppats på som spelades. Det var dock kul att gå i alla fall. Vi fick en dam med enorm medeltidshatt som stack ut åt båda sidorna framför oss men det gick ganska bra ändå, lite korkat bara att ta den hatten dit och sen sitta långt fram med bänkar som inte hade någon sluttning.
En annan mycket solig och varm dag satt vi i gräset och tittade på svärdsfäktning-turneringen där Jossans syrras karl deltog. Jag tror det gick lite bättre än vanligt för honom men ärligt talat var jag inte så insatt i det hela.
Vi fick också veta att den stora eldshowen av Trix var inställd, medeltidsveckan ville även här ta inträde och det vägrade Trix med, de ska ha en gratis eldshow varje år har de sagt och det här är den. Men sen spreds ändå ryktet kvällen innan, bland folk man kände och inte, att de kör ändå och en rejäl eldshow visas gratis som den skulle vara. Strålande som förra gången med maffiga effekter, stunts och musik. Massor med folk kom också som sist.
På torsdagen hade vi bestämt träff på Kapitelhusgården med resten av alla från Tír som var på plats. Vi satt där ett tag allihopa och pratade med Sofia, David och Mikael med familj som hade dykt upp så vi var en liten grupp. Efter en stund spreds alla åt lite olika håll men vi träffade på varann lite mer under veckan vid Loke och så också.
Vi gick fler varv på marknaden och shoppade, satt nere vid havet och njöt av svalkan och rotade lite bland stenarna och samlade en mängd vattenslipade glasbitar. På kvällarna kom vi hem trötta men nöjda. Någon kväll satt de flesta av de andra och spelade rollspel men jag orkade inte delta utan ritade bara lite.
En dag tog vi paus från själva medeltiden och åkte norrut längs kusten på rauksafari. En mindre detalj var att vi inte så en enda rauk men det gjorde egentligen inget. Första stället vi stannade på var en spännande strandremsa där hela övre delen var täckt av stora svarta stenar och hela nedre delen av stora flata rundade vita. Det var en riktigt tydlig linje där de möttes och där höjden av de vita började slutta ner mot vattnet hade en massa människor (eller en oerhört engagerad) byggt en massa olika torn och skapelser av de vita stenarna travade på varandra. Dessa stod på en lång rad längs hela stranden och det såg mycket märkligt ut. Vi var självklart tvungna att bidra med våra egna skapelser. Sen drog jag och Jossan igång ett litet projekt att lägga ut texten Tír na nÓg (vår förening) i jätteformat med de vita stenarna på de svarta och fota det hela.
Vi åkte vidare och vägen blev sämre och sämre med djupa tjälhål som fyllts med lerigt vatten under natten och bilen guppade plaskande upp och ner ur dessa. Det kändes som en riktig djungelsafari med jeep där ett tag. Vi såg en mindre ö precis utanför kusten som det verkade som att man skulle kunna gå ut till, där tog vi rast och vadade i det knappt knädjupa vatten ut. Vi satte oss och åt vår lunchpicknick och gick sedan runt och utforskade och fotade den intressanta ön. Den var avlång och höjd en bit över vattnet med utskjutande klippor runt en stor del av den, och i yttersta änden fanns en slags slätt av knölig sten som låg i ganska jämn nivå med vattnet så det var pölar överallt. Hela ön var grästäckt och jag gick runt och hjälpte Karin att samla ihop vitnade benrester vi hittade där ute från alla möjliga smådjur eftersom hon sparar på dessa och gör intressanta smycken och saker.
Vi hade inte lust och ville inte riskera bilen mer genom att ta den gropiga vägen tillbaka så vi hittade ut till en större väg. På radion började ett barnprogram med någon som läste en saga om en kung som inte hade några vänner för han fick absolut inte bli störd. Den var riktigt knasigt berättad och jag och Josse skrattade en massa åt den och kungen som började dansa balett i fina trikåer. Till slut fick kungen en penna av en liten flicka som tyckte att kungen ville bli störd, så ritade han en massa drottningar och en fick liv och han var inte ensam mer.
Sista dagen, lördagen, städade vi rummen vi bott i och packade våra saker innan vi åkte in till Visby för en sista dos medeltid. Mot kvällen möttes vi allihop och åt buffé på Effes och hade en trevlig kväll. På vägen tillbaka vräkte regnet ner och vi blev helt genomblöta men jag kände mig bara glad. Vi tog bilen tillbaka till huset och hann bara ta det lugnt ett tag innan det var dags att åka till färjan som gick tillbaka till Nynäshamn strax för fyra på morgonen, söndagen den 12:e.
Det var ännu en härlig Medeltidsvecka och det kändes tråkigt fast lite skönt också att trötta och glada åka hem igen. Vi fick ett mystiskt problem med bilen, att den gurglade när vi hade fläkten igång hårt och immade igen fönstren och ibland rann det ut vatten under instrumentbrädan över mina fötter när jag körde, och det verkade vara kopplat till ac:n. När vi väl var hemma igen kollade pappa på det hela och det visade sig att något avrinningsrör för ac:n under bilen var igenproppat med lera så vattnet kom inte ut. Kanske hade det något att göra med vår lilla safaritur.
När vi var hemma igen från medeltidsveckan var det bara att packa klart alla mina grejer, för 17:e augusti flyttade jag upp till Skellefteå. Ett stort och förändrande steg men det ska jag att fortsätta skriva om nästa gång.
----------------------------------------
Så småningom blev det dags för Visby och Medeltidsveckan. Jag åkte med Jim, Johan och Josefine, Karin och Rickard och två vänner till dem, Lisa och Martin. Vi hade hyrt boende av Karins moster, lite utanför Visby.
Söndagen den 5:e augusti, mot kvällen, kom Johan och Josse till Södertälje och vi satt hemma hos mig hela kvällen och rostade bröd och drack säkert hemska mängder té.
Mycket tidigt på morgonen, mer natt faktiskt, satte vi oss alla i mina föräldrars bil som jag fått låna och körde mot Nynäshamn. Jag hade inte kört dit förut men jag hade spanat på kartan och det verkade vara en ganska simpel väg. Jag känner mig aldrig särskilt bekväm med att hitta till nya ställen med bil men trots dimma kom vi enkelt fram. Martin hade med sig sin bil och i den åkte han och Lisa, Karin och Rickard från Uppsala. Vi hade bestämt att mötas med de andra på en parkering nära färjan men lyckades ställa oss på olika parkeringar. Efter ett litet tag lyckades vi dock hitta till varandra och körde ombord på färjan som skulle gå strax före fem.
När vi kom fram till Visby var det morgon på riktigt och nu fick den andra bilen ta ledningen eftersom Karin var den som hittade till huset. Och det var inget litet ställe, bestående av två våningar, jättekök, matsal, två toaletter och mycket sovplats och låg lite avsides som en gård. När vi hade kommit på plats gick vi alla och sov ett tag eftersom vi knappt hade sovit något under natten, bara korta stunder sittandes i bilen och på färjan.
När vi hade vaknat åkte vi in till Visby för att ta en titt på årets marknad och strosa runt i våra medeltidskläder. I år kunde jag ju också bära min klänning ordentligt eftersom den äntligen var klar. Jim fick låna lite kläder av Johan eftersom det inte hade funnits varken tid eller pengar att fixa ihop egna, men han köpte sig lite material under veckan för att kunna pyssla med när vi kom hem igen.
Första kvällen gick vi en liten tur för att njuta av stämningen på Kapitelhusgården och på vägen tillbaka till bilen gick vi förstås förbi den nattöppna godisaffären. När vi nästan var tillbaka vid bilen fick vi se en märklig syn, Jim hinner bara säga "det där ser ju ut som.." och in genom porten som vi är på väg ut genom kommer en kamel och efter den en till. Det är inte ofta man möter någon som är på kvällspromenad med kamelen. Nästa dag och under veckan såg vi kamelerna på gräset vid marknaden, jag antar de användes till någon show eller liknande.
Vi fick fint väder även denna medeltidsvecka och man fick svettas i sina kläder i flera lager. Inte riktigt lika stekande varmt som förra året men ändå mest soligt. Det blev mycket springande på marknaden under dagarna, särskilt jag och Jossan ledsnar liksom aldrig. För det mesta slutade det med att de andra försvann i grupper medan hon och jag dröjde oss kvar vid olika stånd. På kvällarna gick vi och såg Loke under bron, roligt som vanligt att se honom showa och allra bäst på medeltidsveckan.
Något som var trist var att Munkfotbollen var inställd detta år, vad jag hörde så hade arrangemanget medeltidsveckan försökt ta betalt för det men det gick de inte med på.
En kväll hade jag och Josse planerat att se en liten konsert med Poeta Magica i en av de gamla ruinerna. Direkt efter Loke skyndade vi oss dit och köpte biljetter och köade en stund. Det var bara vi som var intresserade att se dem, Jim gick och träffade några av sina vänner som också var på medeltidsveckan och de andra åkte hem. Jag gillar särskilt ett par album jag har av dem, men tyvärr var det inte riktigt den musiken jag hade hoppats på som spelades. Det var dock kul att gå i alla fall. Vi fick en dam med enorm medeltidshatt som stack ut åt båda sidorna framför oss men det gick ganska bra ändå, lite korkat bara att ta den hatten dit och sen sitta långt fram med bänkar som inte hade någon sluttning.
En annan mycket solig och varm dag satt vi i gräset och tittade på svärdsfäktning-turneringen där Jossans syrras karl deltog. Jag tror det gick lite bättre än vanligt för honom men ärligt talat var jag inte så insatt i det hela.
Vi fick också veta att den stora eldshowen av Trix var inställd, medeltidsveckan ville även här ta inträde och det vägrade Trix med, de ska ha en gratis eldshow varje år har de sagt och det här är den. Men sen spreds ändå ryktet kvällen innan, bland folk man kände och inte, att de kör ändå och en rejäl eldshow visas gratis som den skulle vara. Strålande som förra gången med maffiga effekter, stunts och musik. Massor med folk kom också som sist.
På torsdagen hade vi bestämt träff på Kapitelhusgården med resten av alla från Tír som var på plats. Vi satt där ett tag allihopa och pratade med Sofia, David och Mikael med familj som hade dykt upp så vi var en liten grupp. Efter en stund spreds alla åt lite olika håll men vi träffade på varann lite mer under veckan vid Loke och så också.
Vi gick fler varv på marknaden och shoppade, satt nere vid havet och njöt av svalkan och rotade lite bland stenarna och samlade en mängd vattenslipade glasbitar. På kvällarna kom vi hem trötta men nöjda. Någon kväll satt de flesta av de andra och spelade rollspel men jag orkade inte delta utan ritade bara lite.
En dag tog vi paus från själva medeltiden och åkte norrut längs kusten på rauksafari. En mindre detalj var att vi inte så en enda rauk men det gjorde egentligen inget. Första stället vi stannade på var en spännande strandremsa där hela övre delen var täckt av stora svarta stenar och hela nedre delen av stora flata rundade vita. Det var en riktigt tydlig linje där de möttes och där höjden av de vita började slutta ner mot vattnet hade en massa människor (eller en oerhört engagerad) byggt en massa olika torn och skapelser av de vita stenarna travade på varandra. Dessa stod på en lång rad längs hela stranden och det såg mycket märkligt ut. Vi var självklart tvungna att bidra med våra egna skapelser. Sen drog jag och Jossan igång ett litet projekt att lägga ut texten Tír na nÓg (vår förening) i jätteformat med de vita stenarna på de svarta och fota det hela.
Vi åkte vidare och vägen blev sämre och sämre med djupa tjälhål som fyllts med lerigt vatten under natten och bilen guppade plaskande upp och ner ur dessa. Det kändes som en riktig djungelsafari med jeep där ett tag. Vi såg en mindre ö precis utanför kusten som det verkade som att man skulle kunna gå ut till, där tog vi rast och vadade i det knappt knädjupa vatten ut. Vi satte oss och åt vår lunchpicknick och gick sedan runt och utforskade och fotade den intressanta ön. Den var avlång och höjd en bit över vattnet med utskjutande klippor runt en stor del av den, och i yttersta änden fanns en slags slätt av knölig sten som låg i ganska jämn nivå med vattnet så det var pölar överallt. Hela ön var grästäckt och jag gick runt och hjälpte Karin att samla ihop vitnade benrester vi hittade där ute från alla möjliga smådjur eftersom hon sparar på dessa och gör intressanta smycken och saker.
Vi hade inte lust och ville inte riskera bilen mer genom att ta den gropiga vägen tillbaka så vi hittade ut till en större väg. På radion började ett barnprogram med någon som läste en saga om en kung som inte hade några vänner för han fick absolut inte bli störd. Den var riktigt knasigt berättad och jag och Josse skrattade en massa åt den och kungen som började dansa balett i fina trikåer. Till slut fick kungen en penna av en liten flicka som tyckte att kungen ville bli störd, så ritade han en massa drottningar och en fick liv och han var inte ensam mer.
Sista dagen, lördagen, städade vi rummen vi bott i och packade våra saker innan vi åkte in till Visby för en sista dos medeltid. Mot kvällen möttes vi allihop och åt buffé på Effes och hade en trevlig kväll. På vägen tillbaka vräkte regnet ner och vi blev helt genomblöta men jag kände mig bara glad. Vi tog bilen tillbaka till huset och hann bara ta det lugnt ett tag innan det var dags att åka till färjan som gick tillbaka till Nynäshamn strax för fyra på morgonen, söndagen den 12:e.
Det var ännu en härlig Medeltidsvecka och det kändes tråkigt fast lite skönt också att trötta och glada åka hem igen. Vi fick ett mystiskt problem med bilen, att den gurglade när vi hade fläkten igång hårt och immade igen fönstren och ibland rann det ut vatten under instrumentbrädan över mina fötter när jag körde, och det verkade vara kopplat till ac:n. När vi väl var hemma igen kollade pappa på det hela och det visade sig att något avrinningsrör för ac:n under bilen var igenproppat med lera så vattnet kom inte ut. Kanske hade det något att göra med vår lilla safaritur.
När vi var hemma igen från medeltidsveckan var det bara att packa klart alla mina grejer, för 17:e augusti flyttade jag upp till Skellefteå. Ett stort och förändrande steg men det ska jag att fortsätta skriva om nästa gång.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)