Nu var det länge sen jag tog mig tid att skriva, det har varit så ont om tid över till något extra. Sen förra veckan har vi jobbat hårt på en till deadline med spelet som vi var tvungna att få ihop idag. Det har varit en ganska tung period, nog ännu mer för de andra än mig, trots att det blivit långdragna arbetsdagar. Flera satt under helgen men det fanns inte mycket jag kunde göra just då, mest programmering, och igår kväll var det också flera av de andra som inte ens gick hem utan satt hela natten och gick hem vid 17 idag. Men nu är det där värsta över för den här gången, även om jag inte tvivlar på att det kommer bli mer innan spelet är slutfört.
Något jag har pysslat lite smått med innan dess, när det fanns en kort stund över här och där, var att lägga in alla mina gamla dagboksinlägg här. Nu finns allt med och framöver kommer jag koncentrera mig på nya skriverier.
Jag har lite funderingar på att lägga till bilder i flera av de gamla inläggen, där det finns någon passande, men det kommer få vänta tills när jag gör klart sorteringen av mina gamla foton. Jag lämnar någon ny notis här om det blir gjort förstås.
Det har gått rätt trögt med något aktivt arbete med mina mål också (mer om det här), nu när det varit lite extra ont om tid och jag har fått spendera några helgdagar på kontoret. När allt fix inför julen är färdigt får det bli mer sådant men nu kommer tiden gå åt. Wigge har gjort lite smått själv så länge men sen kan vi göra det sista fixet här hemma ihop.
Jag skäms över min egen saknad av viljestyrka och har inte lyckats låta naglarna vara ifred helt och hållet som jag skulle. Jag fick ett litet återfall under en av de mer köriga perioderna när man satt mycket och kämpade vid datorn. Det blir jämt värre när det är mycket och jag måste försöka fokusera under långa perioder, och inte har hunnit hålla efter naglarna så det dyker upp små flisor jag pillar på. Men nu har jag varit bättre igen ett tag och till slut ska de alla bli långa. Min mamma (och pappa) håller dessutom på att sluta röka och jag har lovat att vara solidarisk med henne och få långa naglar i samma veva.
Min stackars mamma hade dessutom en olycka på stugan när hon skulle sätta upp julbelysning. Stegen gled undan från taket så hon landade illa och bröt benet i hälen och lyckades förskjuta det och få någon skada i leden mitt i foten också. Det blir snart operation för att fixa det så bra som de kan men det är rätt knepigt och lång tid för återhämtning. Sjukskrivning till mitten på mars till att börja med. Det känns så trist att bo så här långt bort och inte kunna komma över och assistera och hålla sällskap, hon kan ju knappt röra sig någonstans just nu.
Man kan bara vara glad att det inte gick värre, med betongtrappen under hade det kunnat bli väldigt illa. Jag håller tummarna hårt för att läkningen ska bli så bra som det bara går.
Till helgen har jag och Wigge ändå anledning att fira, imorgon är vår två-årsdag! På lördagsmorgonen ska vi åka till Umeå och bo på hotell i två nätter och julshoppa ihop och äta gott. Lite minisemester för oss helt enkelt, det kan vara ganska behövligt. Det blir inte miljöombyte eller ledig tid tillsammans allt för ofta nu för tiden.
26 november, 2009
26 september, 2009
Deadline och städning
Läs tidigare inlägg i ämnet: Förändringar
En intensiv och rätt tidsförvirrad vecka har det varit.
Måndag-onsdag och fredagen förra veckan har vi arbetat ungefär 9-23 på kontoret för att få ihop allt till en viktig deadline. Några satt där nästan hela helgen också men jag hade inte mycket att hjälpa till med än då. Men mycket har hänt och det har inte varit slösad tid, arbetet har varit oerhört effektivt och jag önskar bara man kunde få till samma tighta samarbete och målmedvetna känsla mest hela tiden utan att ha en hårt pressad deadline.
På torsdagen hade vi åstadkommit det nödvändiga i varje fall och skickat iväg grejerna så de flesta tog en slödag för att vila upp sig lite, det behövdes nog för det kändes nästan som att hostan jag dragits med ett litet tag tänkte komma tillbaka mer. Den lediga dagen mitt i veckan och långa arbetstiderna har gjort att dagarna och helgen blandas ihop i varandra och det känns inte alls som lördag idag.
Igår var det Forskarfredag på skolan och vi stod och lät ungdomarna provspela Magicka lite och Pilen höll en föreläsning om hur vi lyckats med allt så här långt. Forskarfredag är något som anordnas runt i landet och ska lära mest barn och unga om forskning och ge möjlighet att träffa branschfolk.
Jag satt mest uppe på kontoret och jobbade eftersom jag ändå inte kunde fixa med spelet om det krånglade. Det verkade ganska populärt att provspela men de flesta var väl 12-14 år och alldeles för otåliga för att kolla ordentligt hur man skulle göra, och räknade väl med att man bara skulle behöva mata på knapparna som i så många andra populära spel. Nåja, vi har inga planer på att sänka oss till någon annans nivå utan det kommer handla om att tänka kreativt och bli en bättre spelare.
På kvällen jobbade Wigge så jag gick med några av de andra till Traversen och det blev en ganska livlig kväll utan snåla mängder vin och vi firade att vi nått deadlinen. Det slutade med tramsiga diskussioner och att vi satt till 4 i Emils kök och åt rostad limpa, sen ringde Wigge och frågade var jag höll hus för han hade slutat. En tur över parkeringen så fick vi krypa i säng tillsammans istället, jag hade ju räknat med att det skulle vara tomt hemma när jag skulle sova och inte fattat att det var så sent. Jag tror vi vaknade vid halv elva imorse och det har varit en rätt seg dag, inte direkt bakis tacksamt nog men lite tung i skallen och oinspirerad att göra så mycket. Imorgon ska jag göra lite mer nytta och nöje som jag hade tänkt den här helgen.
De senaste helgerna däremot har jag och Wigge varit duktiga och röjt upp en rejäl del av det som skulle göras hemma så vi är en bra bit på väg med en av mina förändringar, att få bättre ordning omkring mig.
En dag när jag kom hem hade Wigge varit och handlat ett par enkla lagerhyllor och en annan ledig dag satte han ihop dem och lyckades med lite modifierande få dem på plats i hörnet av inneförrådet. Till helgen tog vi tag i kaoset därinne och sorterade och satte allt i hyllorna istället för golv och överallt. Det blev en hel del skräp som försvann också och nu kan man faktiskt gå in där igen. När det var gjort tog Wigge en dag och gick igenom och staplade upp allt i uteförrådet också medan jag röjde upp lite annat här inne. Det hela är kanske ingen förändring som syns så mycket men det var en av de största uppgifterna vi skulle ta tag i. Nu är det mest mindre småfix här och där, när man har en ledig stund över, så kommer det vara riktigt fint här.
I början av förra veckan tog jag ett par kreativa kvällar också och pysslade ihop en liten födelsedagspresent till en god vän:
Jag hittade lite lera av typ cernit/fimo som jag haft kvar sen jag var liten men sådan verkar ju inte bli gammal och den fungerade fint att göra dessa små örhängen av. Jag hade skoj med dem och har fått begär efter att ha ett par själv så jag ska nog prova tillverka några fler modeller. Jag måste jämföra skillnaden att jobba med SuperSculpey också och se om det är lättare. Men då får jag måla ytan själv, här hade jag redan olika färger och det är bara prickarna som är akryl.
I förra helgen fortsatte jag med nyttan och var barmhärtig mot mina krukväxter och planterade om och rensade de flesta av dem. Jag vet att det brukar vara en vårsyssla men jag vet inte om vissa av dem hade varit mycket att rädda om jag väntat så länge. Hoppas de tar sig nu, det är roligt att pyssla med dem och se hur de blir större. Kanske gillar de inte heller den torrare norrländska luften.
Det ser dessutom mycket fräschare ut nu när det inte står halvt vissa växter här och var och i köket kan man sitta ordentligt vid bordet igen. Jag hade lånat ut platsen till ett par kalebasser från balkongen som jag försökte rädda från kylan men otacksamt nog så vissnade de påbörjade frukterna så de åkte ut. Inga mer besvärliga odlingsprojekt innan jag bor längre söderut igen!
Innan det här blir en novell ska jag avsluta och komma i säng, snart har jag nog något mer att skriva om men jag ska jobba lite på att föra över resten av de gamla inläggen fram till nu också, och försöka locka de gamla läsarna hit istället.
En intensiv och rätt tidsförvirrad vecka har det varit.
Måndag-onsdag och fredagen förra veckan har vi arbetat ungefär 9-23 på kontoret för att få ihop allt till en viktig deadline. Några satt där nästan hela helgen också men jag hade inte mycket att hjälpa till med än då. Men mycket har hänt och det har inte varit slösad tid, arbetet har varit oerhört effektivt och jag önskar bara man kunde få till samma tighta samarbete och målmedvetna känsla mest hela tiden utan att ha en hårt pressad deadline.
På torsdagen hade vi åstadkommit det nödvändiga i varje fall och skickat iväg grejerna så de flesta tog en slödag för att vila upp sig lite, det behövdes nog för det kändes nästan som att hostan jag dragits med ett litet tag tänkte komma tillbaka mer. Den lediga dagen mitt i veckan och långa arbetstiderna har gjort att dagarna och helgen blandas ihop i varandra och det känns inte alls som lördag idag.
Igår var det Forskarfredag på skolan och vi stod och lät ungdomarna provspela Magicka lite och Pilen höll en föreläsning om hur vi lyckats med allt så här långt. Forskarfredag är något som anordnas runt i landet och ska lära mest barn och unga om forskning och ge möjlighet att träffa branschfolk.
Jag satt mest uppe på kontoret och jobbade eftersom jag ändå inte kunde fixa med spelet om det krånglade. Det verkade ganska populärt att provspela men de flesta var väl 12-14 år och alldeles för otåliga för att kolla ordentligt hur man skulle göra, och räknade väl med att man bara skulle behöva mata på knapparna som i så många andra populära spel. Nåja, vi har inga planer på att sänka oss till någon annans nivå utan det kommer handla om att tänka kreativt och bli en bättre spelare.
På kvällen jobbade Wigge så jag gick med några av de andra till Traversen och det blev en ganska livlig kväll utan snåla mängder vin och vi firade att vi nått deadlinen. Det slutade med tramsiga diskussioner och att vi satt till 4 i Emils kök och åt rostad limpa, sen ringde Wigge och frågade var jag höll hus för han hade slutat. En tur över parkeringen så fick vi krypa i säng tillsammans istället, jag hade ju räknat med att det skulle vara tomt hemma när jag skulle sova och inte fattat att det var så sent. Jag tror vi vaknade vid halv elva imorse och det har varit en rätt seg dag, inte direkt bakis tacksamt nog men lite tung i skallen och oinspirerad att göra så mycket. Imorgon ska jag göra lite mer nytta och nöje som jag hade tänkt den här helgen.
De senaste helgerna däremot har jag och Wigge varit duktiga och röjt upp en rejäl del av det som skulle göras hemma så vi är en bra bit på väg med en av mina förändringar, att få bättre ordning omkring mig.
En dag när jag kom hem hade Wigge varit och handlat ett par enkla lagerhyllor och en annan ledig dag satte han ihop dem och lyckades med lite modifierande få dem på plats i hörnet av inneförrådet. Till helgen tog vi tag i kaoset därinne och sorterade och satte allt i hyllorna istället för golv och överallt. Det blev en hel del skräp som försvann också och nu kan man faktiskt gå in där igen. När det var gjort tog Wigge en dag och gick igenom och staplade upp allt i uteförrådet också medan jag röjde upp lite annat här inne. Det hela är kanske ingen förändring som syns så mycket men det var en av de största uppgifterna vi skulle ta tag i. Nu är det mest mindre småfix här och där, när man har en ledig stund över, så kommer det vara riktigt fint här.
I början av förra veckan tog jag ett par kreativa kvällar också och pysslade ihop en liten födelsedagspresent till en god vän:
 |
Jag hittade lite lera av typ cernit/fimo som jag haft kvar sen jag var liten men sådan verkar ju inte bli gammal och den fungerade fint att göra dessa små örhängen av. Jag hade skoj med dem och har fått begär efter att ha ett par själv så jag ska nog prova tillverka några fler modeller. Jag måste jämföra skillnaden att jobba med SuperSculpey också och se om det är lättare. Men då får jag måla ytan själv, här hade jag redan olika färger och det är bara prickarna som är akryl.
I förra helgen fortsatte jag med nyttan och var barmhärtig mot mina krukväxter och planterade om och rensade de flesta av dem. Jag vet att det brukar vara en vårsyssla men jag vet inte om vissa av dem hade varit mycket att rädda om jag väntat så länge. Hoppas de tar sig nu, det är roligt att pyssla med dem och se hur de blir större. Kanske gillar de inte heller den torrare norrländska luften.
Det ser dessutom mycket fräschare ut nu när det inte står halvt vissa växter här och var och i köket kan man sitta ordentligt vid bordet igen. Jag hade lånat ut platsen till ett par kalebasser från balkongen som jag försökte rädda från kylan men otacksamt nog så vissnade de påbörjade frukterna så de åkte ut. Inga mer besvärliga odlingsprojekt innan jag bor längre söderut igen!
Innan det här blir en novell ska jag avsluta och komma i säng, snart har jag nog något mer att skriva om men jag ska jobba lite på att föra över resten av de gamla inläggen fram till nu också, och försöka locka de gamla läsarna hit istället.
28 augusti, 2009
Naglarna
Så, det jag ska börja med genast och som inte är en dag för tidigt är att få naglarna fina. De har blivit bitna eller pillade på i stort sett så långt jag kan minnas och varit en distraktion och skamfläck alldeles för länge. Det här blir nog på ett sätt en av de svåraste förändringarna för det har varit med mig så länge och jag kan aldrig lägga undan dem från min närhet. En gång tidigare skrev jag i min helgondagbok om att de skulle få växa ut men det hela blev så småningom glömt och gavs upp. Flera gånger har jag fått till lite längd på dem eller några av dem men sedan skadat en och fått något korkat återfall och förstört dem. Den här gången ska det bli på riktigt. Det lär dröja innan alla hunnit bli fina men då kommer självklart bildbeviset här.
 |
Korta och fula
27 augusti, 2009
Förändringar
Jag pratade om att jag ville göra lite förändringar med min vardag och det är vad den här bloggen bland annat kommer handla om till en början.
Jag kom tillbaka från Södertälje och familjen efter den lilla semestern med en massa vilja att göra saker lite bättre och ett färskt minne om hur livet var förut med en saknad efter mycket av det. Där blir det alltid mer pyssel och små saker man hittar på att göra, livligare stämning med nästan alltid någon där till sällskap även fast man kan vara själv, man hjälps alltid åt och får allt gjort. Det är förstås annorlunda när vi bara är två, vi trivs ihop men har alltid olika tider och olika mycket ork så det blir inte samma smidiga rutiner. Det är ju inte något man kan göra så mycket år just nu, och stämningen kan ju förstås inte riktigt bli densamma här men jag kan i alla fall göra förbättringar och pyssla mer med det jag brukade.
Nu när vi var på semester och stannade hos familjen en längre tid igen hann jag komma in det igen. När jag är där hälsar jag inte på familjen, jag lever med dem.
Så vad jag vill göra är att bli lite effektivare. Lägga mindre tid på och omge mig med färre saker som drar fysisk och psykisk energi, så att tiden kan räcka till det jag faktiskt vill lägga den på. Just nu har jag en väldigt välfylld tillvaro där det inte blir så mycket fri tid över, och jag känner att det tär på mig så jag har tänkt ut några saker att börja med i alla fall:
Jag ska passa på att nämna att jag börjat lägga in mina gamla dagböcker med start från de äldsta. De börjar vid ett väldigt tråkigt tillfälle i mitt liv men innehåller lite av varje under åren.
Och alla vänner som möjligtvis tittat in här, om ni har en egen blogg, hemsida, galleri eller något annat slags nätutrymme, skicka en länk i kommentaren så jag får hälsa på hos er och lägga in en länk här!
Jag kom tillbaka från Södertälje och familjen efter den lilla semestern med en massa vilja att göra saker lite bättre och ett färskt minne om hur livet var förut med en saknad efter mycket av det. Där blir det alltid mer pyssel och små saker man hittar på att göra, livligare stämning med nästan alltid någon där till sällskap även fast man kan vara själv, man hjälps alltid åt och får allt gjort. Det är förstås annorlunda när vi bara är två, vi trivs ihop men har alltid olika tider och olika mycket ork så det blir inte samma smidiga rutiner. Det är ju inte något man kan göra så mycket år just nu, och stämningen kan ju förstås inte riktigt bli densamma här men jag kan i alla fall göra förbättringar och pyssla mer med det jag brukade.
Nu när vi var på semester och stannade hos familjen en längre tid igen hann jag komma in det igen. När jag är där hälsar jag inte på familjen, jag lever med dem.
Så vad jag vill göra är att bli lite effektivare. Lägga mindre tid på och omge mig med färre saker som drar fysisk och psykisk energi, så att tiden kan räcka till det jag faktiskt vill lägga den på. Just nu har jag en väldigt välfylld tillvaro där det inte blir så mycket fri tid över, och jag känner att det tär på mig så jag har tänkt ut några saker att börja med i alla fall:
- Rutiner hemma - Inte sitta och dra ut på tiden på morgonen som jag lätt kan göra med någon bok som visar sig allt för fängslande utan komma igång tidigare så jag kan gå hem tidigare och ha mer ork på kvällen. Inte bli kvar efter maten eller jäsa med någon serie så länge, komma upp och röja undan på en gång och göra något som ger mer. Det här har redan blivit lite bättre.
- Ordningen - Jag var mycket bättre på det här förut. Vi ska städa upp hemma och få någon slags ordning på saker som gör det lättare att hålla efter under tiden utan så mycket ansträngning. Helt enkelt inte omge mig med så mycket smått som behöver fixas att det gnager på mig och jag börjar med något sådant istället när det är något tyngre jag drar mig för att göra. Städningen ska också omfatta datorns innehåll, där det lätt blir att man börjar plocka med några distraherande filer eller länkar som är överallt.
- Nätet - Minimera antalet sidor jag håller uppsikt över och försöka fokusera intresset en aning. Får fundera lite mer över vad jag inte bryr mig så mycket om längre egentligen. Den här bloggen ska vara lite delaktig i det.
- Hälsa - Satsa på att försöka äta lite nyttigare. Jag har egentligen inget problem med godis och liknande men jag har börjat äta större mängder, antagligen onödigt mycket och långsamt lagt på mig litegrann. Har antagligen också lite dålig andel och liten variation på det gröna. Jag har också länge tänkt att jag behöver klämma in mer motion, och jag har planer på att igen ta tag i lite mer naturliga metoder för hygien och allmänt välbefinnande.
- Kreativitet - Med mina förändringar vill jag lämna mer tid åt konstnärligt utvecklande. Jag känner att jag jämt läser och ser om andras framsteg och experiment och blir inspirerad men aldrig själv tar tag i det riktigt. Jag har så många småintressen och saker jag vill göra och prova, både bildmässigt och hantverk och behöver ha någon slags fokus på det hela. Jag ska gå igenom vad jag kan överge helt, vad jag får lägga på is tills vidare, och vad jag vill utveckla just nu, för tiden räcker inte till åt alla. Här tänkte jag också att bloggen kan bli delaktig, jag ska försöka lägga fler småstunder på skissande och kreativt skapande och kanske redovisar jag dem här och får dessutom skriva av mig lite tankar.
Jag ska passa på att nämna att jag börjat lägga in mina gamla dagböcker med start från de äldsta. De börjar vid ett väldigt tråkigt tillfälle i mitt liv men innehåller lite av varje under åren.
Och alla vänner som möjligtvis tittat in här, om ni har en egen blogg, hemsida, galleri eller något annat slags nätutrymme, skicka en länk i kommentaren så jag får hälsa på hos er och lägga in en länk här!
16 augusti, 2009
En start
Så har till slut även jag fått ihop min egen blogg!
Jag har i flera år skrivit dagböcker på helgon.se och ganska länge funderat på att flytta över det till en öppen blogg, dels för fler möjligheter till redigering och att lägga till bilder till inläggen och dels för att kunna ge vem jag vill möjligheten att läsa och inte bara de som använder just helgon. Skrivandet har gått lite segt ganska länge borta på helgon, ända sedan jag flyttade upp till Skellefteå från Södertälje, och min aktivitet där överhuvudtaget har minskat, så det känns ganska passande att flytta över den del som jag mest vill behålla därifrån till ett mer praktiskt ställe.
Det var nu när vi är tillbaka från semester i Södertälje som jag fick den slutgiltiga sparken i baken att få igång den här bloggen, för den bästa systern har hon också just dragit igång en blogg: TH's blogg
Titta in där och säg hej så blir hon säkert glad, hon vet hur man skriver fängslande och intressant!
Så vad den här bloggen kommer handla om blir nog en blandning av mina funderingar och en journal över lite av det som händer i livet runt omkring mig. Till en början går jag fortfarande på inspirationen från Södertälje och familjen, särskilt min syster som alltid verkar komma igång och få saker gjorda, och hinner med att ge tid både åt andra och sig själv. Jag kommer gradvis att försöka få lite förändringar gjorda, inget livsomvälvande men små saker som gör skillnad i min vardag och kanske i det långa loppet. Lite mindre tid och energi på vissa saker så att det blir mer över åt det jag faktiskt vill engagera mig i. Jag kommer också vartefter att lägga in alla gamla inlägg från helgon som jag känner är värda för mig att spara.
Så, mer om mina förändringar nästa gång så får det här bli mitt allra första blogginlägg. Om den här journalen över mitt liv, eller delar av det, blir intressant för omvärlden att läsa återstår väl att se. Kanske är det lite mer spännande för de som känner mig bäst och framför allt så är det intressant för mig själv att ha kvar senare. En del av mitt uttryck för en känsla jag tror de flesta har, att vilja lämna något avtryck på omvärlden.
Jag har i flera år skrivit dagböcker på helgon.se och ganska länge funderat på att flytta över det till en öppen blogg, dels för fler möjligheter till redigering och att lägga till bilder till inläggen och dels för att kunna ge vem jag vill möjligheten att läsa och inte bara de som använder just helgon. Skrivandet har gått lite segt ganska länge borta på helgon, ända sedan jag flyttade upp till Skellefteå från Södertälje, och min aktivitet där överhuvudtaget har minskat, så det känns ganska passande att flytta över den del som jag mest vill behålla därifrån till ett mer praktiskt ställe.
Det var nu när vi är tillbaka från semester i Södertälje som jag fick den slutgiltiga sparken i baken att få igång den här bloggen, för den bästa systern har hon också just dragit igång en blogg: TH's blogg
Titta in där och säg hej så blir hon säkert glad, hon vet hur man skriver fängslande och intressant!
Så vad den här bloggen kommer handla om blir nog en blandning av mina funderingar och en journal över lite av det som händer i livet runt omkring mig. Till en början går jag fortfarande på inspirationen från Södertälje och familjen, särskilt min syster som alltid verkar komma igång och få saker gjorda, och hinner med att ge tid både åt andra och sig själv. Jag kommer gradvis att försöka få lite förändringar gjorda, inget livsomvälvande men små saker som gör skillnad i min vardag och kanske i det långa loppet. Lite mindre tid och energi på vissa saker så att det blir mer över åt det jag faktiskt vill engagera mig i. Jag kommer också vartefter att lägga in alla gamla inlägg från helgon som jag känner är värda för mig att spara.
Så, mer om mina förändringar nästa gång så får det här bli mitt allra första blogginlägg. Om den här journalen över mitt liv, eller delar av det, blir intressant för omvärlden att läsa återstår väl att se. Kanske är det lite mer spännande för de som känner mig bäst och framför allt så är det intressant för mig själv att ha kvar senare. En del av mitt uttryck för en känsla jag tror de flesta har, att vilja lämna något avtryck på omvärlden.
20 juni, 2009
Sommaren
Det här inlägget skrevs egentligen i september 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
När vi kom tillbaka från SGA i mitten av juni fortsatte arbetet ungefär som vanligt förutom att vi fick ett tillskott till företaget i form av Carl som togs in för att börja göra karaktärer men visade sig duktig på helheten av grafik och gjorde sen levels och props också.
Ungefär en vecka efter att jag kom tillbaka till Skellefteå kom Therese och Micke upp och hälsade på. Vi hade planerat att ta det tidigare men olika saker kom i vägen och vi bestämde att de istället skulle flyga upp nu och sen skulle vi åka tillsammans ner på semester med vår bil. Vi hade det bra med lite fint väder så vi kunde åka till badet på Falkträsket och traska runt på stadsfestivalen. Jag var fortfarande tvungen att jobba på vardagarna så de fick roa sig själva en del när Wigge också jobbade. Vi fick göra intressant sovarrangemang med stora luftmadrassen intryck nedanför vår säng så vi kunde stänga ut katten. Den knarrade förstås en väldig massa mot garderoberna och jag fick krypa ut under bordet på morgonen för att inte trampa på någon. Det var väldigt kul i vilket fall att ha dem hit upp en gång, vi såg film, spelade brädspel och jag och TH fiskade abborre. Hon har skrivit lite mer om det på sin blogg också, jag lovar det är en mer läsvärd upplevelse än min korta beskrivning: Länk
Jag och Wigge hade ju tidigare tänkt åka över till USA och hälsa på hans vän men eftersom semestern blev i juli och sagda vän skulle börja flytta hem till Sverige igen så ändrade vi planerna och tänkte ta någon enkel sista-minuten, så fick det bli USA när vi har mer tid till semester. Dessutom skulle vi nu åka med Therese och Micke om vi kunde hitta något bra och billigt.
Vi hade börjat spana lite efter resor och fortsatte hålla utkik medan de var hos oss men det fanns få resor och allt var ovanligt dyrt på grund av den kalla sommaren och börskraschen och allt, så det slutade med att vi övergav charterplanerna och det fick bli en inrikes semester. Det kändes inte så illa eftersom vi ändå skulle få vara i stugan och träffa familj och vänner och hade funderingar på att åka till Göteborg över en helg och gå på Liseberg.
Så den 6:e juli packade vi oss alla i bilen med våra grejer för att åka till Södertälje. Det blev ju en aning trångt men det gick rätt bra för oss även om baksätet inte var den bekvämaste platsen för en lång biltur.
Vi åkte hela natten och var framme i villan vid frukosttid och åt en bit ihop allesammans. Vi blev kvar i Södertälje ett litet tag och hälsade på hos Therese och Micke och tog det lugnt. Till helgen firade vi mammas födelsedag lite i förtid och sen åkte mamma och pappa ut till stugan och vi passade på att träffa Josefine och Johan en kväll innan de försvann på semester. Efter det åkte vi också ut till stugan och blev kvar ett bra tag.
Anette och tjejerna kom dit samtidigt och vi var en riktig folksamling där, faktiskt så fanns olika besökare i stugan nästan hela sommaren även efter att vi hade åkt tillbaka till Skellefteå igen.
Vädret höll sig fint under det mesta av tiden vi var där, inte jättevarmt men en hel del sol i alla fall. Vi var iväg och fiskade några olika gånger, i Lillsjön fick vi ingenting vettigt men vid havet lyckades vi dra upp lite abborrar som vi rökte och åt senare. De var relativt små men ändå tillräckligt för att vara värda att äta på kvällen. En dag åkte vi iväg hela gänget till Stendörrens naturreservat och det var riktigt soligt och fint hela dagen, fast blåsigt också eftersom det ligger precis vid havet, så det var inte stekande varmt. Jag samlade lite nya stora fjädrar där, från gäss mestadels, så någon dag ska jag prova på att måla på några av dem.
Vi bestämde oss för att hoppa över hela Lisebergsturen, för det timade illa med Gothia cup som tydligen brukar fylla hela stället med ungar, och tänkte ta Grönan istället när vi kom tillbaka från Stugan. Men något jag och Wigge hade planerat som faktiskt blev av var guldvaskningen i Ädelfors, strax utanför Vetlanda. Forsen som ligger där och sandbankerna runt är väldigt guldrika och på en del av området har de öppnat en guldvaskning. Vi fick låna med oss mammas och pappas bil istället för vår egen eftersom vi tänkte fälla baksätena och sova i utrymmet där en natt. Så 21:a juli åkte vi ner mot Ädelfors, det tog väl fyra timmar eller något liknande att köra dit från stugan och vi åkte iväg tidigt för att vara på plats redan från start när de öppnade. Området var riktigt mysigt med små timrade stugor och vattenränna de hade dragit in alldeles intill forsen, så man bekvämt (förhållandevis) kunde sitta och vaska igenom sanden man fick gräva ur en sandbank bredvid. Stället hade använts riktigt länge och de hade grävt ur samma sandbank i åratal men det fanns ingen risk att sina så länge det var sådär småskaligt. Det var sällan någon lyckades gräva upp nog med guld för att bekosta de 300 kr det kostade att vaska en dag heller. Man var tvungen att vara riktigt flitig med bra teknik för det, och ha lite tur.
Det fanns några roliga karaktärer som var riktiga guldgrävare och Guldström själv som äger stället var visst Sveriges största guld-profil (kanske inte något gemene man känner till). Det blev en mysig och kamratlig stämning i alla fall medan man småpratade med alla man vaskat guld med hela dagen, och de som var lite större entusiaster än de tillfälliga turisterna hade förstås lite roliga berättelser att komma med. Vi fick även tips om forsar här uppe varav en visst ska vara Sveriges guldrikaste.
Jag hade tur med min första panna sand och fick en hel drös guldkorn, det var säkert 30-40 stycken däri. De flesta var förstås små men det var otroligt roligt att se och jag blev riktigt peppad, det fanns ingen chans att missta det för något annat. Efter en hel dags vaskning packade vi ihop, med ett varsitt litet rör med en liten samling guldkorn i botten. Sen när det började mörkna tände de en brasa under taket som var byggt över långborden och vi gick dit och grillade vår korv och pratade med de andra. Riktigt mysig avslutning på dagen och de blev förstås imponerade av Wigges poi som alla brukar som inte har sett det förut. Det var lite kyligt och något bökande innan vi hade kommit på plats i bilens skuff i mörkret, men det fungerade rätt bra och vi frös inte mycket under natten, på morgonen blev det förstås varmt när solen började lysa på bilen men då var det ändå dags att vakna.
Nästa dag gick vi ner med vår egen utrustning till forsen som låg precis intill, det fanns en liten strandbank där folk uppenbarligen hade grävt en hel del också och forsen var så grund där att man kunde plaska runt i den i gummistövlar. Väldigt fint och det var skönt att spendera lite tid vid det porlande vattnet. Vi satte upp vår ränna, som man skyfflar sand i så sköter den grov-vaskningen, och så grävde vi upp så mycket stenig sand vi orkade och hällde i. Vi hittade faktiskt några korn där också, ett som var särskilt stort jämfört med de andra. Jag ledsnade lite fortare än Wigge, mycket för att det var så fysiskt ansträngande, och började leta runt efter lite fina stenar medan han grävde en stund till.
När vi samlat ihop grejerna hade jag börjat få lite huvudvärk och skulle kolla om det gick att få något att äta i den lilla kiosken som hörde till butiken, men de hade redan börjat plocka ihop köket. Vi kom iväg senare än vi hade tänkt och åkte mot Ica-butiken istället, för att jag skulle få något i mig. När vi väl kom dit hade de också stängt rätt tidigt och det slutade med att vi inte hittade någon mat förrän vi hittade en Pressbyrå i Vetlanda, eller var det nu var, där Wigge köpte ett par korvar. Vid det laget hade jag så ont att jag knappt kunde äta och bara mådde illa. Efter en bra stund hade jag bara klämt i mig lite mer än halva korven och någon näve med rostade sojabönor som jag hade med mig. Sen sa min mage tvärt nej och ville bara vända sig ut och in av smärtan, Wigge fick stanna bilen precis där vi var och jag for ut och hade en mindre ärofull stund vid någon kommuns planterade häck. Tyvärr gör ju inte sådan ansträngning huvudvärk något bättre och jag hade en hemsk och halvt medveten tur resten av vägen hem. Ändå kunde vi inte låta bli att skratta lite smått åt händelsen och att folk måste trott att jag var full en tidig söndagskväll och skämde ut mig. Det hann bli mycket mörkade än vi hade planerat så sista skogiga biten var det djur överallt som for över vägen och rörde sig precis vid sidan, så Wigge fick en nervig tur att ta oss säkra hem till stugan. Jag mådde lite risigt och illa en stund till där också men när jag väl fått i mig några bitar vattenmelon och lite té började det långsamt att kännas bättre.
Vi var kvar några dagar till i stugan innan det var dags att åka tillbaka mot Södertälje. Det blev turer till Lillsjön och havet och jag såg även till att få lite jobb gjort med bärbara datorn.
Wigge hade fullt upp emellanåt med att fota macrobilder av olika kryp vi hittade. En gäst som fanns kvar hela tiden vi var där var några tjocka och färggranna larver som bodde på dillen och åt upp kronorna, det visade sig senare vara larver till makaonfjäril men det visste vi inte då. Man hittar så mycket lustiga små djur där ute, som alla kopparödlorna i komposten.
Så småningom fick vi ändå åka tillbaka till Södertälje, den 27:e juli. Sista kvällen i stugan kändes ledsam när jag visste att det skulle dröja säkert ett halvår innan jag fick åka dit igen, och ett helt år innan det blev mer sommarvistelse där. Det kändes verkligen som slutet på semestern. Men en rolig sak hade vi åtminstone kvar, den 29:e tänkte jag, Wigge och Therese åka till Gröna Lund. Micke hade så mycket jobbigt med sitt inflammerade ben så han vågade inte försöka sig på en hel dag att gå runt där.
Vi tog vår bil upp för vi hade upptäckt en billig parkering där man kunde stå en hel dag för 60kr ute på Djurgården, det var en liten promenad för att komma till Grönan därifrån men inte alls farligt. Till en början var det inte så fullt men efter ett par timmar började det vara ganska mycket folk där och till eftermiddagen var det riktigt fullt. Det hade regnat dagen innan och nu var det fint igen så alla passade väl på. Vi hann med att åka lite av varje trots att det var riktigt långa köer på vissa åk under delar av dagen. Jag och TH vågade oss till slut på den nya berg-och-dal-banan också, den var helt vertikal utan några svängar i sidled och liknade ett kugghjul som åkte ner för en snirklig bana. Det där hjulet som var vagnarna rörde sig dessutom löst på sin egen axel så det roterade lite runt som det ville i svängarna, ibland åt rätt håll och ibland upp-och-ner. Ändå var åkturen mer vild och förvirrande än den var läskigt kittlande. Vi stannade kvar till stängningstid och det började mörkna, så Wigge skulle få ta lite bilder som han hade velat länge. Han hade med sig hela kameraväskan och stativ och ville ta bilder när ljusen på de olika åken hade tänts. Det finns några av bilderna som blev fina på hans egen hemsida: wigge.com
Vi var riktigt trötta som man brukar när dagen var slut och så glada att vi hade bilen där och inte behövde åka bussar och tåg.
Dagen efter åkte vi upp mot Skellefteå igen vid lunch, både Wigge och jag behövde komma tillbaka till jobbet. Jag var rätt nedslagen över att åka eftersom jag visste hur mycket jag skulle sakna de andra och mitt forna hem när vi var tillbaka. Vi fick med oss lite gott att äta och åkte norrut igen. Vi åkte på stadigt tills vi kom till Sundsvall där vi hade planerat ett stopp; en titt på Alnön precis utanför kusten. Wigge hade läst en massa om att det skulle vara ett så geologiskt intressant område med mineraler man inte kunde hitta någon annan stans i Sverige. Vi åkte runt en bra stund utan att hitta någon av de geologiska platserna, men vi hittade en väldigt fin sandstrand med en liten bäck som porlade över sanden ut till havet. Där plaskade vi runt och plockade med oss några stenar som kunde lämpa sig till trumling och slipning. Det var en grå och blåsig dag som kändes föga somrig så det var helt dött vid stranden. På väg tillbaka från stranden hittade vi en geologisk karta över de intressantaste ställena och svängde av för att titta på det närmaste. Nog kanske det var intressant för en geolog men det var bara en ådra av brun sten med en massa små bitar av annat i som löpte genom terrängen. Wigge tog ändå med sig några små lösa bitar för att titta i dem senare. Man kunde tydligen hitta en alldeles grön sten tillsammans med den där mineraltypen.
Efter den visiten åkte vi vidare hemåt och när vi väl var där var det redan mörkt och vi hann precis få en matbit på det nattöppna Krysset. Det känns alltid lite konstigt när man kommer tillbaka, speciellt efter en så pass lång bortavistelse. Det var som att allt var en liten gnutta fel, som att måtten inte riktigt var desamma som när vi åkte, och jag hörde hur det ekade i vårt matt-fattiga hem. Jag var ändå för trött efter den långa åkturen för att riktigt bry mig om något. Vi hittade det viktigaste i packningen och gick och sov.
När jag väl hade sovit lite kände jag förstås mycket saknad igen efter den varma hemtrevligheten i villan. Men livet blev ganska fort som vanligt igen och jag tog tag i jobbet med Magicka och fick se att en del hade hänt medan vi var borta. Snygga effekter hade tillkommit och mer hade byggts på leveln.
Det började genast kännas att här uppe gick sommaren mot sitt slut. Luften var torrare och det tog knappt en vecka så hade läpparna börjat fnasa och huden i ansiktet blivit stram, fast jag inte hade känt av något sådant under hela våren och sommaren. Solen fick snabbt längre strålar och det var fortfarande halvljust på nätterna när vi kom upp igen, men bara ett par veckor senare var det mycket mörkare.
Strax efter mitten på augusti var det dags för nolle-p men jag deltog inte på något sätt det här året, förutom att vi gick som gäster under några kvällar för att träffa lite folk.
Mot slutet av sommaren fick vi byta kontor igen, men bara flytta till övervåningen för att några andra skulle få rummet vi använde. Vi blev inte så ledsna ändå för det nya rummet var ännu större än det gamla och det skulle bli lättare att göra plats för alla när vi förhoppningsvis fick tag på ett par till personer att hjälpa oss. Den jobbiga biten var bara att flytta möbler och datorer men vi var ganska fort på plats igen.
Arbetet fortsatte mest som vanligt men det fanns alltid nya saker att ta tag i och hela tiden upptäckte jag nya metoder för att göra saker bättre. Jag var fortfarande för pedantisk med arbetet till och från, lite samma problem som förföljer mig i allt jag tar mig för. Nog tycker jag det är värt att lägga sin möda på det man gör om det är en sak värd att göra, men i det här fallet syns ändå bara detalj till en viss grad och det är viktigare att vi får ihop en helhet än att varje detalj är perfekt. Men jag hade ändå blivit lite bättre på att prioritera mödan under projektets gång och jag fortsatte ständigt att försöka bli ännu bättre på det.
Jag började också fundera smått på tiden efter Magicka, mitt studieuppehåll skulle vara till januari och sen måste jag förlänga det eller försöka få en plats på utbildningen igen. Och eftersom vi hade förlängt utvecklingstiden skulle jag bli tvungen att vänta till januari 2011 innan det var ett lämpligt tillfälle att hoppa in precis där jag varit. Jag hade tidigare tänkt mig att bara fortsätta med skolan och allt igen efter Magicka men nu började jag känna mig allt mer tveksam om det någonsin skulle bli av. Det här var min vardag nu och så fort spelet var klart skulle nästa projekt ta vid för företaget. Jag hade tänkt mig att komma tillbaka till skolan igen redo efter det här, med mer kunskap och de oavslutade kurserna fixade, och nog skulle jag vara mer redo men nu kändes inte behovet alls lika stort längre. Jag hade smakat på en värld som kändes så mycket större och fått förtroende för att vi kunde få det här att funka och då kändes skolan inte alls så viktig och spännande längre.
----------------------------------------
Med detta är hela min uppdatering från helgon avslutad och efter det här inlägget följer det jag har skrivit till min blogg här. Inläggen lär inte alls bli lika långdragna och förstås mer aktuella, med mer funderingar, kreativitet och detaljer med lite djup, och inte bara journaler över rena händelser.
----------------------------------------
När vi kom tillbaka från SGA i mitten av juni fortsatte arbetet ungefär som vanligt förutom att vi fick ett tillskott till företaget i form av Carl som togs in för att börja göra karaktärer men visade sig duktig på helheten av grafik och gjorde sen levels och props också.
Ungefär en vecka efter att jag kom tillbaka till Skellefteå kom Therese och Micke upp och hälsade på. Vi hade planerat att ta det tidigare men olika saker kom i vägen och vi bestämde att de istället skulle flyga upp nu och sen skulle vi åka tillsammans ner på semester med vår bil. Vi hade det bra med lite fint väder så vi kunde åka till badet på Falkträsket och traska runt på stadsfestivalen. Jag var fortfarande tvungen att jobba på vardagarna så de fick roa sig själva en del när Wigge också jobbade. Vi fick göra intressant sovarrangemang med stora luftmadrassen intryck nedanför vår säng så vi kunde stänga ut katten. Den knarrade förstås en väldig massa mot garderoberna och jag fick krypa ut under bordet på morgonen för att inte trampa på någon. Det var väldigt kul i vilket fall att ha dem hit upp en gång, vi såg film, spelade brädspel och jag och TH fiskade abborre. Hon har skrivit lite mer om det på sin blogg också, jag lovar det är en mer läsvärd upplevelse än min korta beskrivning: Länk
Jag och Wigge hade ju tidigare tänkt åka över till USA och hälsa på hans vän men eftersom semestern blev i juli och sagda vän skulle börja flytta hem till Sverige igen så ändrade vi planerna och tänkte ta någon enkel sista-minuten, så fick det bli USA när vi har mer tid till semester. Dessutom skulle vi nu åka med Therese och Micke om vi kunde hitta något bra och billigt.
Vi hade börjat spana lite efter resor och fortsatte hålla utkik medan de var hos oss men det fanns få resor och allt var ovanligt dyrt på grund av den kalla sommaren och börskraschen och allt, så det slutade med att vi övergav charterplanerna och det fick bli en inrikes semester. Det kändes inte så illa eftersom vi ändå skulle få vara i stugan och träffa familj och vänner och hade funderingar på att åka till Göteborg över en helg och gå på Liseberg.
Så den 6:e juli packade vi oss alla i bilen med våra grejer för att åka till Södertälje. Det blev ju en aning trångt men det gick rätt bra för oss även om baksätet inte var den bekvämaste platsen för en lång biltur.
Vi åkte hela natten och var framme i villan vid frukosttid och åt en bit ihop allesammans. Vi blev kvar i Södertälje ett litet tag och hälsade på hos Therese och Micke och tog det lugnt. Till helgen firade vi mammas födelsedag lite i förtid och sen åkte mamma och pappa ut till stugan och vi passade på att träffa Josefine och Johan en kväll innan de försvann på semester. Efter det åkte vi också ut till stugan och blev kvar ett bra tag.
Anette och tjejerna kom dit samtidigt och vi var en riktig folksamling där, faktiskt så fanns olika besökare i stugan nästan hela sommaren även efter att vi hade åkt tillbaka till Skellefteå igen.
Vädret höll sig fint under det mesta av tiden vi var där, inte jättevarmt men en hel del sol i alla fall. Vi var iväg och fiskade några olika gånger, i Lillsjön fick vi ingenting vettigt men vid havet lyckades vi dra upp lite abborrar som vi rökte och åt senare. De var relativt små men ändå tillräckligt för att vara värda att äta på kvällen. En dag åkte vi iväg hela gänget till Stendörrens naturreservat och det var riktigt soligt och fint hela dagen, fast blåsigt också eftersom det ligger precis vid havet, så det var inte stekande varmt. Jag samlade lite nya stora fjädrar där, från gäss mestadels, så någon dag ska jag prova på att måla på några av dem.
Vi bestämde oss för att hoppa över hela Lisebergsturen, för det timade illa med Gothia cup som tydligen brukar fylla hela stället med ungar, och tänkte ta Grönan istället när vi kom tillbaka från Stugan. Men något jag och Wigge hade planerat som faktiskt blev av var guldvaskningen i Ädelfors, strax utanför Vetlanda. Forsen som ligger där och sandbankerna runt är väldigt guldrika och på en del av området har de öppnat en guldvaskning. Vi fick låna med oss mammas och pappas bil istället för vår egen eftersom vi tänkte fälla baksätena och sova i utrymmet där en natt. Så 21:a juli åkte vi ner mot Ädelfors, det tog väl fyra timmar eller något liknande att köra dit från stugan och vi åkte iväg tidigt för att vara på plats redan från start när de öppnade. Området var riktigt mysigt med små timrade stugor och vattenränna de hade dragit in alldeles intill forsen, så man bekvämt (förhållandevis) kunde sitta och vaska igenom sanden man fick gräva ur en sandbank bredvid. Stället hade använts riktigt länge och de hade grävt ur samma sandbank i åratal men det fanns ingen risk att sina så länge det var sådär småskaligt. Det var sällan någon lyckades gräva upp nog med guld för att bekosta de 300 kr det kostade att vaska en dag heller. Man var tvungen att vara riktigt flitig med bra teknik för det, och ha lite tur.
Det fanns några roliga karaktärer som var riktiga guldgrävare och Guldström själv som äger stället var visst Sveriges största guld-profil (kanske inte något gemene man känner till). Det blev en mysig och kamratlig stämning i alla fall medan man småpratade med alla man vaskat guld med hela dagen, och de som var lite större entusiaster än de tillfälliga turisterna hade förstås lite roliga berättelser att komma med. Vi fick även tips om forsar här uppe varav en visst ska vara Sveriges guldrikaste.
Jag hade tur med min första panna sand och fick en hel drös guldkorn, det var säkert 30-40 stycken däri. De flesta var förstås små men det var otroligt roligt att se och jag blev riktigt peppad, det fanns ingen chans att missta det för något annat. Efter en hel dags vaskning packade vi ihop, med ett varsitt litet rör med en liten samling guldkorn i botten. Sen när det började mörkna tände de en brasa under taket som var byggt över långborden och vi gick dit och grillade vår korv och pratade med de andra. Riktigt mysig avslutning på dagen och de blev förstås imponerade av Wigges poi som alla brukar som inte har sett det förut. Det var lite kyligt och något bökande innan vi hade kommit på plats i bilens skuff i mörkret, men det fungerade rätt bra och vi frös inte mycket under natten, på morgonen blev det förstås varmt när solen började lysa på bilen men då var det ändå dags att vakna.
Nästa dag gick vi ner med vår egen utrustning till forsen som låg precis intill, det fanns en liten strandbank där folk uppenbarligen hade grävt en hel del också och forsen var så grund där att man kunde plaska runt i den i gummistövlar. Väldigt fint och det var skönt att spendera lite tid vid det porlande vattnet. Vi satte upp vår ränna, som man skyfflar sand i så sköter den grov-vaskningen, och så grävde vi upp så mycket stenig sand vi orkade och hällde i. Vi hittade faktiskt några korn där också, ett som var särskilt stort jämfört med de andra. Jag ledsnade lite fortare än Wigge, mycket för att det var så fysiskt ansträngande, och började leta runt efter lite fina stenar medan han grävde en stund till.
När vi samlat ihop grejerna hade jag börjat få lite huvudvärk och skulle kolla om det gick att få något att äta i den lilla kiosken som hörde till butiken, men de hade redan börjat plocka ihop köket. Vi kom iväg senare än vi hade tänkt och åkte mot Ica-butiken istället, för att jag skulle få något i mig. När vi väl kom dit hade de också stängt rätt tidigt och det slutade med att vi inte hittade någon mat förrän vi hittade en Pressbyrå i Vetlanda, eller var det nu var, där Wigge köpte ett par korvar. Vid det laget hade jag så ont att jag knappt kunde äta och bara mådde illa. Efter en bra stund hade jag bara klämt i mig lite mer än halva korven och någon näve med rostade sojabönor som jag hade med mig. Sen sa min mage tvärt nej och ville bara vända sig ut och in av smärtan, Wigge fick stanna bilen precis där vi var och jag for ut och hade en mindre ärofull stund vid någon kommuns planterade häck. Tyvärr gör ju inte sådan ansträngning huvudvärk något bättre och jag hade en hemsk och halvt medveten tur resten av vägen hem. Ändå kunde vi inte låta bli att skratta lite smått åt händelsen och att folk måste trott att jag var full en tidig söndagskväll och skämde ut mig. Det hann bli mycket mörkade än vi hade planerat så sista skogiga biten var det djur överallt som for över vägen och rörde sig precis vid sidan, så Wigge fick en nervig tur att ta oss säkra hem till stugan. Jag mådde lite risigt och illa en stund till där också men när jag väl fått i mig några bitar vattenmelon och lite té började det långsamt att kännas bättre.
Vi var kvar några dagar till i stugan innan det var dags att åka tillbaka mot Södertälje. Det blev turer till Lillsjön och havet och jag såg även till att få lite jobb gjort med bärbara datorn.
Wigge hade fullt upp emellanåt med att fota macrobilder av olika kryp vi hittade. En gäst som fanns kvar hela tiden vi var där var några tjocka och färggranna larver som bodde på dillen och åt upp kronorna, det visade sig senare vara larver till makaonfjäril men det visste vi inte då. Man hittar så mycket lustiga små djur där ute, som alla kopparödlorna i komposten.
Så småningom fick vi ändå åka tillbaka till Södertälje, den 27:e juli. Sista kvällen i stugan kändes ledsam när jag visste att det skulle dröja säkert ett halvår innan jag fick åka dit igen, och ett helt år innan det blev mer sommarvistelse där. Det kändes verkligen som slutet på semestern. Men en rolig sak hade vi åtminstone kvar, den 29:e tänkte jag, Wigge och Therese åka till Gröna Lund. Micke hade så mycket jobbigt med sitt inflammerade ben så han vågade inte försöka sig på en hel dag att gå runt där.
Vi tog vår bil upp för vi hade upptäckt en billig parkering där man kunde stå en hel dag för 60kr ute på Djurgården, det var en liten promenad för att komma till Grönan därifrån men inte alls farligt. Till en början var det inte så fullt men efter ett par timmar började det vara ganska mycket folk där och till eftermiddagen var det riktigt fullt. Det hade regnat dagen innan och nu var det fint igen så alla passade väl på. Vi hann med att åka lite av varje trots att det var riktigt långa köer på vissa åk under delar av dagen. Jag och TH vågade oss till slut på den nya berg-och-dal-banan också, den var helt vertikal utan några svängar i sidled och liknade ett kugghjul som åkte ner för en snirklig bana. Det där hjulet som var vagnarna rörde sig dessutom löst på sin egen axel så det roterade lite runt som det ville i svängarna, ibland åt rätt håll och ibland upp-och-ner. Ändå var åkturen mer vild och förvirrande än den var läskigt kittlande. Vi stannade kvar till stängningstid och det började mörkna, så Wigge skulle få ta lite bilder som han hade velat länge. Han hade med sig hela kameraväskan och stativ och ville ta bilder när ljusen på de olika åken hade tänts. Det finns några av bilderna som blev fina på hans egen hemsida: wigge.com
Vi var riktigt trötta som man brukar när dagen var slut och så glada att vi hade bilen där och inte behövde åka bussar och tåg.
Dagen efter åkte vi upp mot Skellefteå igen vid lunch, både Wigge och jag behövde komma tillbaka till jobbet. Jag var rätt nedslagen över att åka eftersom jag visste hur mycket jag skulle sakna de andra och mitt forna hem när vi var tillbaka. Vi fick med oss lite gott att äta och åkte norrut igen. Vi åkte på stadigt tills vi kom till Sundsvall där vi hade planerat ett stopp; en titt på Alnön precis utanför kusten. Wigge hade läst en massa om att det skulle vara ett så geologiskt intressant område med mineraler man inte kunde hitta någon annan stans i Sverige. Vi åkte runt en bra stund utan att hitta någon av de geologiska platserna, men vi hittade en väldigt fin sandstrand med en liten bäck som porlade över sanden ut till havet. Där plaskade vi runt och plockade med oss några stenar som kunde lämpa sig till trumling och slipning. Det var en grå och blåsig dag som kändes föga somrig så det var helt dött vid stranden. På väg tillbaka från stranden hittade vi en geologisk karta över de intressantaste ställena och svängde av för att titta på det närmaste. Nog kanske det var intressant för en geolog men det var bara en ådra av brun sten med en massa små bitar av annat i som löpte genom terrängen. Wigge tog ändå med sig några små lösa bitar för att titta i dem senare. Man kunde tydligen hitta en alldeles grön sten tillsammans med den där mineraltypen.
Efter den visiten åkte vi vidare hemåt och när vi väl var där var det redan mörkt och vi hann precis få en matbit på det nattöppna Krysset. Det känns alltid lite konstigt när man kommer tillbaka, speciellt efter en så pass lång bortavistelse. Det var som att allt var en liten gnutta fel, som att måtten inte riktigt var desamma som när vi åkte, och jag hörde hur det ekade i vårt matt-fattiga hem. Jag var ändå för trött efter den långa åkturen för att riktigt bry mig om något. Vi hittade det viktigaste i packningen och gick och sov.
När jag väl hade sovit lite kände jag förstås mycket saknad igen efter den varma hemtrevligheten i villan. Men livet blev ganska fort som vanligt igen och jag tog tag i jobbet med Magicka och fick se att en del hade hänt medan vi var borta. Snygga effekter hade tillkommit och mer hade byggts på leveln.
Det började genast kännas att här uppe gick sommaren mot sitt slut. Luften var torrare och det tog knappt en vecka så hade läpparna börjat fnasa och huden i ansiktet blivit stram, fast jag inte hade känt av något sådant under hela våren och sommaren. Solen fick snabbt längre strålar och det var fortfarande halvljust på nätterna när vi kom upp igen, men bara ett par veckor senare var det mycket mörkare.
Strax efter mitten på augusti var det dags för nolle-p men jag deltog inte på något sätt det här året, förutom att vi gick som gäster under några kvällar för att träffa lite folk.
Mot slutet av sommaren fick vi byta kontor igen, men bara flytta till övervåningen för att några andra skulle få rummet vi använde. Vi blev inte så ledsna ändå för det nya rummet var ännu större än det gamla och det skulle bli lättare att göra plats för alla när vi förhoppningsvis fick tag på ett par till personer att hjälpa oss. Den jobbiga biten var bara att flytta möbler och datorer men vi var ganska fort på plats igen.
Arbetet fortsatte mest som vanligt men det fanns alltid nya saker att ta tag i och hela tiden upptäckte jag nya metoder för att göra saker bättre. Jag var fortfarande för pedantisk med arbetet till och från, lite samma problem som förföljer mig i allt jag tar mig för. Nog tycker jag det är värt att lägga sin möda på det man gör om det är en sak värd att göra, men i det här fallet syns ändå bara detalj till en viss grad och det är viktigare att vi får ihop en helhet än att varje detalj är perfekt. Men jag hade ändå blivit lite bättre på att prioritera mödan under projektets gång och jag fortsatte ständigt att försöka bli ännu bättre på det.
Jag började också fundera smått på tiden efter Magicka, mitt studieuppehåll skulle vara till januari och sen måste jag förlänga det eller försöka få en plats på utbildningen igen. Och eftersom vi hade förlängt utvecklingstiden skulle jag bli tvungen att vänta till januari 2011 innan det var ett lämpligt tillfälle att hoppa in precis där jag varit. Jag hade tidigare tänkt mig att bara fortsätta med skolan och allt igen efter Magicka men nu började jag känna mig allt mer tveksam om det någonsin skulle bli av. Det här var min vardag nu och så fort spelet var klart skulle nästa projekt ta vid för företaget. Jag hade tänkt mig att komma tillbaka till skolan igen redo efter det här, med mer kunskap och de oavslutade kurserna fixade, och nog skulle jag vara mer redo men nu kändes inte behovet alls lika stort längre. Jag hade smakat på en värld som kändes så mycket större och fått förtroende för att vi kunde få det här att funka och då kändes skolan inte alls så viktig och spännande längre.
----------------------------------------
Med detta är hela min uppdatering från helgon avslutad och efter det här inlägget följer det jag har skrivit till min blogg här. Inläggen lär inte alls bli lika långdragna och förstås mer aktuella, med mer funderingar, kreativitet och detaljer med lite djup, och inte bara journaler över rena händelser.
20 mars, 2009
Våren
Det här inlägget skrevs egentligen i augusti 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Helgen efter min födelsedag, den 20:e mars, åkte jag till Södertälje för att träffa familjen och fira lite. Samma kväll hade Therese inflyttningsfest kombinerat med lite födelsedagsfirande för mig hemma hos sig. Det var mestadels hennes kompisar där, jag hade bjudit in lite vänner själv men de flesta hade olika former av hinder, men Jossan och Johan kunde i alla fall komma över. Jag stannade kvar till 29:e i Södertälje och det var skönt att få vara iväg lite, även fast jag fick jobba lite därifrån också.
Precis innan jag åkte till Södertälje hade vi beslutat att köra igång ett aktiebolag i alla fall. Vi tänkte skicka in en ansökan till Nordic Game Program för chans att få bidrag till finansiering och man var tvungen att ha företag för det, inte nödvändigtvis aktiebolag men vi bestämde oss för att det var rätt väg att gå när vi var så pass många som fem ägare. Att skaffa fram 20 000 var var dessutom inte alltför svårt eller en enorm risk. Så väl tillbaka i Skellefteå blev jag delägare i ett aktiebolag, det hade jag inte föreställt mig att någonsin bli i min framtid. Kanske ägare till en enskild firma och syssla med illustration och grafik så småningom, men inte så tidigt som innan jag ens flyttat härifrån. Tillvaron hade verkligen tagit spännande steg framåt, vi var nu Arrowhead Game Studios.
Under våren hade jag en period när arbetet kändes tyngre att sköta. Det var ett stort lass som lagts på axlarna och jag hade ännu inte mycket erfarenhet av den tekniska biten. Jag bekymrade mig också lite för sommaren eftersom det såg ut som att vi skulle få jobba vidare och kanske inte få någon ledighet förrän efter, vi planerade ju att vara klara mot slutet av sommaren och förstod att det skulle vara hård press på slutet. Jag hade nästan inte haft någon ledighet förra sommaren och det kändes deprimerande att kanske inte kunna ta någon semester den här heller.
Fast samtidigt var det här ju en riktig dröm, mycket utöver vad jag förväntat mig, och jag skulle självklart kämpa lika hårt som alla andra. Men jag kunde inte låta bli att också fundera, var det min dröm? Egentligen har jag ju inte sett för mig en framtid där jag sitter dagarna i ända och arbetar framför en dator, och inget av det här hade ju heller varit min idé, jag hade liksom hängt med från början på någon annans idé, på deras dröm om att få utforma sina egna spel precis som de vill att spel ska vara och lyckas leva på det.
Det verkar som att så fort jag tagit in på en ny väg så dyker osäkerhet på mitt val upp efter ett tag. Jag ska inte spekulera vidare mycket nu över vad anledningarna kan vara, om det verkligen handlar om att jag hamnat lite snett eller om det bara är krokar mot det slutgiltiga målet.
Efter ett litet tag insåg vi i alla fall att vi fick ändra våra planer. Det var galet att tro att vi skulle hinna klart till slutet på sommaren och vi satte oss ner och reviderade tidsplanen ordentligt. Det var så mycket mer än vad vi hade kunnat föreställa oss, inte bara att göra innehåll till själva spelet utan planering, ändringar, fix med företaget och annat. Och så tog själva arbetet mer tid än vad vi trott. Med ett första projekt såhär så var det svårt för oss att planera rimligt i förväg. Vi hade inte erfarenhet av allt som behöver göras när man skapar ett kommersiellt gångbart spel och vi hade dessutom inte haft en ordentlig planeringsfas innan, utan kastat oss in i spelskapandet från start och gjort ändringar vartefter.
Med den nya tidsplanen kom andra möjligheter för sommaren och vi bestämde att juli skulle vara en fri månad att åka iväg om man ville, eller sitta kvar där och jobba efter egen lust. Det kändes som en lättnad att veta att det skulle komma lite ledig tid, efter allt långt och tungt arbete. Wigge skulle också få vara ledig hela juli och vi ville gärna ha en riktig semester ihop och åka iväg. Vi hade redan tänkt oss att åka över till Florida och hälsa på en vän till Wigge som pluggade där, och få göra en visit hem till Södertälje ihop.
Under våren vaknade också ett nytt intresse för olika hantverk till liv igen. Till min födelsedag gav Wigge mig en stentrumlare, något som jag varit nyfiken på länge, ända sen jag såg resultatet från en som en väns pappa hade. Jag längtade förstås massor efter att se resultatet från den men det tar lång tid att trumla stenar och det var dessutom inte den bästa stensamlarsäsong än. Trumlaren består av en motor som driver en liten trumma i gummi som man fyller med stenar, lite vatten och speciellt slipmedel. Den åstadkommer samma jobb som sandstränder men under mycket kortare tid, och man kan trumla med allt finare medel tills man har polerat upp en glasartat blank yta. Till slut kunde vi i alla fall ge oss ut och samla ihop nog med lovande stenar för att sätta igång en omgång. För att stenarna ska bli helt klara behövs kanske 8 veckors slipande och polerande dygnet runt, och i första omgången mals mycket material bort så man kan behöva köra två sådana för att kunna fylla upp trumman till poleringen. Alla stenar måste också vara av liknande hårdhet.
I och med trumlingen blev jag också sugen på att försöka mig på en massa andra hantverk, som att börja med wire-wrapping av stenar och arbeta med träbrännaren och gravera, men det fanns ju frustrerande nog inte tid till allt det där med det stora arbetet med spelet.
Tidigt under våren hade jag också fått en annan present av Wigge, en tränings-kite att leka med när han skulle hålla på med sin stora. Han hade lyckats köpa en powerkite begagnat och tänkte lära sig att köra den.
Powerkites ser ut som mindre glid-fallskärmar och man använder vinden och låter dem dra en framåt över vatten, snö eller terräng. De har två linor så att man kan styra dem. Vi tog ut min lilla medan det fortfarande var is i havsviken, där var det ganska stadigt blåsigt och den hade verkligen en rejäl dragkraft! Fastän den bara har en yta på 2 kvadratmeter så lyckades den dra omkull mig på mage i snön flera gånger. Jag ville knappt föreställa mig Wigges som ligger vid 14 kvadratmeter. De stora måste man fästa i en sele runt kroppen, och de har alla linor som man kan rycka för att genast få dem att falla ihop och tappa kraften.
Det blev fler promenader ut till en närliggande idrottsplan med min lilla drake och mycket nöje fast man blir väldigt slut efter en stund. Jag var inte med den gången när Wigge skulle prova sin stora drake på isen, men det skulle jag nog varit. Han fick problem med att få upp den i luften själv och vinden fångade den och drog honom en bra bit över isen fastän den fortfarande låg kvar på marken. Det blev en läskig färd över isen utan mycket kontroll.
När det hade gått lite längre på våren och vårfloden började lugna ner sig följde jag med Wigge några gånger och provade vaska guld i flera små bäckar. Det finns en hel del guld i markerna häromkring med flera guldgruvor som bryter, och letar man på rätt ställen kan man hitta små mängder i forsarna. Wigge har ett stort nöje i att åka och söka på olika ställen, jag tyckte mest det var kul att följa med ibland och prova på det lite, och att komma ut en stund. Det kändes lite för ansträngande för att riktigt vara värt besväret för min del. Vi hittade tyvärr inget den här våren men det blir säkert fler försök, vi upptäckte åtminstone flera mysiga forsar och bäckar och nästa gång ska jag nog ta med skissblock ut.
Arbetet gick också vidare med Magicka och vi fick genom Campusutveckling så småningom låna ett kontor i en annan av byggnaderna på Campus. Det var härligt att få flytta, för det nya rummet var mer än dubbelt så stort som vårt gamla och mer utformat som ett kontor och inte ett klassrum. Det kändes helt klart mycket bättre att få sitta i de nya lokalerna där också kommunen hade kontor, mer som ett jobb och inte bara ett studentprojekt. Dessutom fanns tillhörande bra kök och fikarum och vi kunde ha riktiga arbetsbord för datorerna med plats att sprida ut ritplatta och allt man behövde.
Vi fick veta att vi inte hade fått någon finansiering genom Nordic Game program och började smått att se oss omkring efter möjligheten att hitta en publisher, för senare under utvecklingen visste vi att det skulle komma kostnader vi inte kunde stå för själva; licenser, ljud, översättning och löner. I maj blev vi åtminstone tilldelade Sammes stipendium, som vi hade sökt, på 25 000 kr och det blev ett litet lyft som kunde täcka mindre saker som behövdes till företaget.
Under våren hade vi också upptäckt att vi varit alltför naiva med tidsplanen igen och trott att det skulle gå snabbare att slutföra spelet än vad som var möjligt. Nya problem dök alltid upp och vi lärde oss allt mer om hur mycket arbete som faktiskt behövs till en level, och nya saker om hur vi kunde få spelet att bli roligare och se bättre ut som vi dessutom ville införa i det gamla materialet. Vi förflyttade allt och siktade inte på att vara klara förrän snarare under början på 2010.
Under hela tiden kände jag ändå att jag gjort ett bra val. Att inte ha tagit chansen att vara en del av det här hade varit så mycket sämre. Det kändes som att arbetslivet är ju det som går före skolan i slutändan och det här kunde vara ett betydligt större steg på karriärsvägen än utbildningen, även om sådana är bra att ha. Jag fortsatte vara nöjd varje morgon när jag skulle gå upp, med att jag skulle iväg och göra något intressant som jag verkligen kunde styra i själv. Aldrig samma nertyngande känsla som med skolan emellanåt, att kämpa med uppgifter men känna att man inte hade något riktigt stöd någonstans. Att nu få jobba i ett team som verkligen kämpade för samma sak var så otroligt mycket mer inspirerande.
Det var inte förrän jag arbetat ett tag med teamet som jag äntligen började känna mig bekvämare med Maya heller. Nu började jag äntligen veta hur jag skulle lösa det jag behövde för att göra mitt jobb och det fanns alltid någon villig till hands som kunde hjälpa till med problem som dök upp. Allting med skolan kändes hela tiden som oöverstigliga hinder.
Man kan väl säga att vi avslutade våren men att jag och Emil åkte ner till Stockholm och representerade företaget på årets Swedish Game Awards. De bjuder alltid in förra årets vinnare och hade reserverat plats och middag för två stycken från vårt företag. I år hölls finalen den 13:e juni på Försvarshögskolan istället för Kulturhuset som tidigare. Hyran för Kulturhuset hade tydligen tagit upp en allt för stor del av budgeten. Men lokalerna var fina och det märktes att de nu kunde ta i lite mer med middag och tillhörande dryck, det enda som verkade synd var att det kändes som att det inte blev riktigt lika mycket publicitet för vinnarna. När vi var på Kulturhuset verkade det komma mer reportrar, vi skulle intervjuas och pratas med för fullt. Det kändes bara som att det var mindre offentligt nu. Spelet som vann var Bloodline Champions som såg riktigt välputsat ut, jag pratade aldrig mycket med dem dock, det blev mest samtal med folk vi träffat på från teamen förra året, svenska spelföretag och några representanter för Norwegian Game Awards. Det blev en väldigt rolig kväll i vilket fall med återknytande av kontakter och några nya.
----------------------------------------
Helgen efter min födelsedag, den 20:e mars, åkte jag till Södertälje för att träffa familjen och fira lite. Samma kväll hade Therese inflyttningsfest kombinerat med lite födelsedagsfirande för mig hemma hos sig. Det var mestadels hennes kompisar där, jag hade bjudit in lite vänner själv men de flesta hade olika former av hinder, men Jossan och Johan kunde i alla fall komma över. Jag stannade kvar till 29:e i Södertälje och det var skönt att få vara iväg lite, även fast jag fick jobba lite därifrån också.
Precis innan jag åkte till Södertälje hade vi beslutat att köra igång ett aktiebolag i alla fall. Vi tänkte skicka in en ansökan till Nordic Game Program för chans att få bidrag till finansiering och man var tvungen att ha företag för det, inte nödvändigtvis aktiebolag men vi bestämde oss för att det var rätt väg att gå när vi var så pass många som fem ägare. Att skaffa fram 20 000 var var dessutom inte alltför svårt eller en enorm risk. Så väl tillbaka i Skellefteå blev jag delägare i ett aktiebolag, det hade jag inte föreställt mig att någonsin bli i min framtid. Kanske ägare till en enskild firma och syssla med illustration och grafik så småningom, men inte så tidigt som innan jag ens flyttat härifrån. Tillvaron hade verkligen tagit spännande steg framåt, vi var nu Arrowhead Game Studios.
Under våren hade jag en period när arbetet kändes tyngre att sköta. Det var ett stort lass som lagts på axlarna och jag hade ännu inte mycket erfarenhet av den tekniska biten. Jag bekymrade mig också lite för sommaren eftersom det såg ut som att vi skulle få jobba vidare och kanske inte få någon ledighet förrän efter, vi planerade ju att vara klara mot slutet av sommaren och förstod att det skulle vara hård press på slutet. Jag hade nästan inte haft någon ledighet förra sommaren och det kändes deprimerande att kanske inte kunna ta någon semester den här heller.
Fast samtidigt var det här ju en riktig dröm, mycket utöver vad jag förväntat mig, och jag skulle självklart kämpa lika hårt som alla andra. Men jag kunde inte låta bli att också fundera, var det min dröm? Egentligen har jag ju inte sett för mig en framtid där jag sitter dagarna i ända och arbetar framför en dator, och inget av det här hade ju heller varit min idé, jag hade liksom hängt med från början på någon annans idé, på deras dröm om att få utforma sina egna spel precis som de vill att spel ska vara och lyckas leva på det.
Det verkar som att så fort jag tagit in på en ny väg så dyker osäkerhet på mitt val upp efter ett tag. Jag ska inte spekulera vidare mycket nu över vad anledningarna kan vara, om det verkligen handlar om att jag hamnat lite snett eller om det bara är krokar mot det slutgiltiga målet.
Efter ett litet tag insåg vi i alla fall att vi fick ändra våra planer. Det var galet att tro att vi skulle hinna klart till slutet på sommaren och vi satte oss ner och reviderade tidsplanen ordentligt. Det var så mycket mer än vad vi hade kunnat föreställa oss, inte bara att göra innehåll till själva spelet utan planering, ändringar, fix med företaget och annat. Och så tog själva arbetet mer tid än vad vi trott. Med ett första projekt såhär så var det svårt för oss att planera rimligt i förväg. Vi hade inte erfarenhet av allt som behöver göras när man skapar ett kommersiellt gångbart spel och vi hade dessutom inte haft en ordentlig planeringsfas innan, utan kastat oss in i spelskapandet från start och gjort ändringar vartefter.
Med den nya tidsplanen kom andra möjligheter för sommaren och vi bestämde att juli skulle vara en fri månad att åka iväg om man ville, eller sitta kvar där och jobba efter egen lust. Det kändes som en lättnad att veta att det skulle komma lite ledig tid, efter allt långt och tungt arbete. Wigge skulle också få vara ledig hela juli och vi ville gärna ha en riktig semester ihop och åka iväg. Vi hade redan tänkt oss att åka över till Florida och hälsa på en vän till Wigge som pluggade där, och få göra en visit hem till Södertälje ihop.
Under våren vaknade också ett nytt intresse för olika hantverk till liv igen. Till min födelsedag gav Wigge mig en stentrumlare, något som jag varit nyfiken på länge, ända sen jag såg resultatet från en som en väns pappa hade. Jag längtade förstås massor efter att se resultatet från den men det tar lång tid att trumla stenar och det var dessutom inte den bästa stensamlarsäsong än. Trumlaren består av en motor som driver en liten trumma i gummi som man fyller med stenar, lite vatten och speciellt slipmedel. Den åstadkommer samma jobb som sandstränder men under mycket kortare tid, och man kan trumla med allt finare medel tills man har polerat upp en glasartat blank yta. Till slut kunde vi i alla fall ge oss ut och samla ihop nog med lovande stenar för att sätta igång en omgång. För att stenarna ska bli helt klara behövs kanske 8 veckors slipande och polerande dygnet runt, och i första omgången mals mycket material bort så man kan behöva köra två sådana för att kunna fylla upp trumman till poleringen. Alla stenar måste också vara av liknande hårdhet.
I och med trumlingen blev jag också sugen på att försöka mig på en massa andra hantverk, som att börja med wire-wrapping av stenar och arbeta med träbrännaren och gravera, men det fanns ju frustrerande nog inte tid till allt det där med det stora arbetet med spelet.
Tidigt under våren hade jag också fått en annan present av Wigge, en tränings-kite att leka med när han skulle hålla på med sin stora. Han hade lyckats köpa en powerkite begagnat och tänkte lära sig att köra den.
Powerkites ser ut som mindre glid-fallskärmar och man använder vinden och låter dem dra en framåt över vatten, snö eller terräng. De har två linor så att man kan styra dem. Vi tog ut min lilla medan det fortfarande var is i havsviken, där var det ganska stadigt blåsigt och den hade verkligen en rejäl dragkraft! Fastän den bara har en yta på 2 kvadratmeter så lyckades den dra omkull mig på mage i snön flera gånger. Jag ville knappt föreställa mig Wigges som ligger vid 14 kvadratmeter. De stora måste man fästa i en sele runt kroppen, och de har alla linor som man kan rycka för att genast få dem att falla ihop och tappa kraften.
Det blev fler promenader ut till en närliggande idrottsplan med min lilla drake och mycket nöje fast man blir väldigt slut efter en stund. Jag var inte med den gången när Wigge skulle prova sin stora drake på isen, men det skulle jag nog varit. Han fick problem med att få upp den i luften själv och vinden fångade den och drog honom en bra bit över isen fastän den fortfarande låg kvar på marken. Det blev en läskig färd över isen utan mycket kontroll.
När det hade gått lite längre på våren och vårfloden började lugna ner sig följde jag med Wigge några gånger och provade vaska guld i flera små bäckar. Det finns en hel del guld i markerna häromkring med flera guldgruvor som bryter, och letar man på rätt ställen kan man hitta små mängder i forsarna. Wigge har ett stort nöje i att åka och söka på olika ställen, jag tyckte mest det var kul att följa med ibland och prova på det lite, och att komma ut en stund. Det kändes lite för ansträngande för att riktigt vara värt besväret för min del. Vi hittade tyvärr inget den här våren men det blir säkert fler försök, vi upptäckte åtminstone flera mysiga forsar och bäckar och nästa gång ska jag nog ta med skissblock ut.
Arbetet gick också vidare med Magicka och vi fick genom Campusutveckling så småningom låna ett kontor i en annan av byggnaderna på Campus. Det var härligt att få flytta, för det nya rummet var mer än dubbelt så stort som vårt gamla och mer utformat som ett kontor och inte ett klassrum. Det kändes helt klart mycket bättre att få sitta i de nya lokalerna där också kommunen hade kontor, mer som ett jobb och inte bara ett studentprojekt. Dessutom fanns tillhörande bra kök och fikarum och vi kunde ha riktiga arbetsbord för datorerna med plats att sprida ut ritplatta och allt man behövde.
Vi fick veta att vi inte hade fått någon finansiering genom Nordic Game program och började smått att se oss omkring efter möjligheten att hitta en publisher, för senare under utvecklingen visste vi att det skulle komma kostnader vi inte kunde stå för själva; licenser, ljud, översättning och löner. I maj blev vi åtminstone tilldelade Sammes stipendium, som vi hade sökt, på 25 000 kr och det blev ett litet lyft som kunde täcka mindre saker som behövdes till företaget.
Under våren hade vi också upptäckt att vi varit alltför naiva med tidsplanen igen och trott att det skulle gå snabbare att slutföra spelet än vad som var möjligt. Nya problem dök alltid upp och vi lärde oss allt mer om hur mycket arbete som faktiskt behövs till en level, och nya saker om hur vi kunde få spelet att bli roligare och se bättre ut som vi dessutom ville införa i det gamla materialet. Vi förflyttade allt och siktade inte på att vara klara förrän snarare under början på 2010.
Under hela tiden kände jag ändå att jag gjort ett bra val. Att inte ha tagit chansen att vara en del av det här hade varit så mycket sämre. Det kändes som att arbetslivet är ju det som går före skolan i slutändan och det här kunde vara ett betydligt större steg på karriärsvägen än utbildningen, även om sådana är bra att ha. Jag fortsatte vara nöjd varje morgon när jag skulle gå upp, med att jag skulle iväg och göra något intressant som jag verkligen kunde styra i själv. Aldrig samma nertyngande känsla som med skolan emellanåt, att kämpa med uppgifter men känna att man inte hade något riktigt stöd någonstans. Att nu få jobba i ett team som verkligen kämpade för samma sak var så otroligt mycket mer inspirerande.
Det var inte förrän jag arbetat ett tag med teamet som jag äntligen började känna mig bekvämare med Maya heller. Nu började jag äntligen veta hur jag skulle lösa det jag behövde för att göra mitt jobb och det fanns alltid någon villig till hands som kunde hjälpa till med problem som dök upp. Allting med skolan kändes hela tiden som oöverstigliga hinder.
Man kan väl säga att vi avslutade våren men att jag och Emil åkte ner till Stockholm och representerade företaget på årets Swedish Game Awards. De bjuder alltid in förra årets vinnare och hade reserverat plats och middag för två stycken från vårt företag. I år hölls finalen den 13:e juni på Försvarshögskolan istället för Kulturhuset som tidigare. Hyran för Kulturhuset hade tydligen tagit upp en allt för stor del av budgeten. Men lokalerna var fina och det märktes att de nu kunde ta i lite mer med middag och tillhörande dryck, det enda som verkade synd var att det kändes som att det inte blev riktigt lika mycket publicitet för vinnarna. När vi var på Kulturhuset verkade det komma mer reportrar, vi skulle intervjuas och pratas med för fullt. Det kändes bara som att det var mindre offentligt nu. Spelet som vann var Bloodline Champions som såg riktigt välputsat ut, jag pratade aldrig mycket med dem dock, det blev mest samtal med folk vi träffat på från teamen förra året, svenska spelföretag och några representanter för Norwegian Game Awards. Det blev en väldigt rolig kväll i vilket fall med återknytande av kontakter och några nya.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)