Allvaret börjar

Det här inlägget skrevs egentligen i april 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.

----------------------------------------
Hög tid att fortsätta berättelsen för alla som ihärdigt orkat läsa om mina första äventyr i den här staden under Nolleperioden. Jag har tänkt att fortsätta med vad som hänt sen dess och vidare fram mot nutid, fast i rätt grova drag förstås. Ett sådant superminne har jag inte, jag vill mest spara lite händelser och känslor från den tiden för att inte lämna en enorm lucka i historien.

Så det fortsätter vid slutet på sommaren 2007, nolleperioden är slut och skolan drar igång på riktigt.
Jag minns att jag var väldigt förväntansfull och verkligen kände för att börja med alla kreativa kurser här. Vi började första året med kurs i konstnärlig träning. Vi fick göra lite enkla modeller och spela in en kortfilm i stop-motionteknik. Vi hade roligt men samtidigt kändes det inte väldigt poängfullt. Vi hade också en målerikurs med Nick som var roligare. Att måla mer är ju alltid bra men det var tyvärr ett lite kort moment för att man verkligen skulle hinna utforska något nytt område, i alla fall kändes det så för min del som redan har målat en hel del. Nick var en kul lärare att han att göra med, en sån där typiskt konstnärlig typ som påminde lite om min gamla konstkurslärare Rolando. Lite knasig på ett kreativt och kul sätt med intressanta historier att berätta.
Tiden gick vidare med kurser i dramaturgi, kulturhistoria och fler grejer som det kändes var alldeles för dåligt anpassade för just grafiker, lite som att de var tvungna att lägga in en massa saker för att fylla vårt första år. Nog för att kulturhistoria är intressant men det var ofta en seg kurs där vi satt halva dagen i en instängd och dåligt ventilerad föreläsningssal, dessutom nedsläckt, och skulle se på ändlösa bilder och höra om grejer som kändes viktigare för scenograferna. Det var inte svårt att råka nicka till med jämna mellanrum.

Jag fick redan under Nolleperioden reda på föreningen FUSK som är Förenade Universitetens SpelKlubb där det spelades brädspel, rollspel och figurspel på tisdagar på Villan. Mest blev det brädspel och jag gick ofta dit för umgänget med folk man lärt känna under nolleperioden.
Det var också fortsatt ganska mycket fester i början när alla var igång efter nolleperioden och det fanns ganska många på skolan som var driftiga i att dra igång saker. Det var flera fester på Villagatan där studenkorridoren närmast skolan ligger och även en del grejer på Staregatan som ligger på andra sidan stan och där det brukar ordnas fester med olika teman och utklädnader. Efter att lite tid gått blev det i alla fall glesare mellan festerna men det blev ändå så att man träffade folk rätt ofta på filmkvällar, Fusk, Traversen och annat smått.

Trots allt trevligt folk och saker som hände kändes det ändå lite främmande här och när jag hade varit hemåt och hälsat på hade jag alltid mycket hemlängtan igen. Det kändes mycket att det här inte riktigt var ett 'hemma' och saknad efter familjen och vänner där hemma fanns alltid mer eller mindre. Jag hade alltid perioder när jag tänkte mer på om det här var rätt val, om jag skulle vilja vara kvar här hela den där tiden och vad jag egentligen ville med framtiden.
Under senhösten hände det ytterligare stora förändringar, under en period som kändes ganska lång, men egentligen tidsmässigt inte pågick så länge började jag upptäcka att jag kände något för en annan än min kille. Det hela var jobbigt och tungt men nådde till att jag fick avsluta vårt förhållande.
Det var egentligen under halloween-festen på Villan som jag lärde känna Wigge lite mer, vi pratade rätt mycket under kvällen men det var inte något annat än så då.
Det hände ganska ofta att vi sågs på skolan och bara pratade litegrann, eftersom hans klass och min höll till i samma lokaler under de konstnärliga kurserna, så vi upptäckte väl med tiden att vi alltid hade något kul att prata om och på den vägen gick det. En kylig kväll gick vi en tur runt ett nära skogsparti och jag började väl inse att det var något annat än bara en bra vän och fick ta itu med allt, och det blev en slags försiktig vandring mot något nytt.

Till julen åkte jag förstås hem till familjen och vi firade i vanlig ordning hemma i villan. I mellandagarna kom Wigge ner på ett kort besök för att han ville ses igen och impulsköpte en tågbiljett. Vi fick ha vårt eget lilla firande och umgås ett tag. Men det blev inte långt för sen skulle jag åka på nyårsfesten som var planerad sen i höstas. Emilia hade ordnat så en lägergård var hyrd i Lingbo utanför Gävle och en massa folk från föreningen åkte dit och firade nyår och umgicks i en vecka. Jag var bara där fyra nätter eller något sådant men det var otroligt kul att se alla igen. Det var väldigt länge sen vi hade en riktig föreningsträff. Vi spelade massa spel, badade bastu nästan varje kväll, lekte lekar och gjorde mat som vi åt vid långbord. Det blev otroligt mycket skratt och trams och allt var mycket som förr när vi höll många forumsträffar. Efteråt åkte jag tillbaka till Södertälje lite kort innan det bar av till Skellefteå igen.