Det här inlägget skrevs egentligen i september 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
När vi kom tillbaka från SGA i mitten av juni fortsatte arbetet ungefär som vanligt förutom att vi fick ett tillskott till företaget i form av Carl som togs in för att börja göra karaktärer men visade sig duktig på helheten av grafik och gjorde sen levels och props också.
Ungefär en vecka efter att jag kom tillbaka till Skellefteå kom Therese och Micke upp och hälsade på. Vi hade planerat att ta det tidigare men olika saker kom i vägen och vi bestämde att de istället skulle flyga upp nu och sen skulle vi åka tillsammans ner på semester med vår bil. Vi hade det bra med lite fint väder så vi kunde åka till badet på Falkträsket och traska runt på stadsfestivalen. Jag var fortfarande tvungen att jobba på vardagarna så de fick roa sig själva en del när Wigge också jobbade. Vi fick göra intressant sovarrangemang med stora luftmadrassen intryck nedanför vår säng så vi kunde stänga ut katten. Den knarrade förstås en väldig massa mot garderoberna och jag fick krypa ut under bordet på morgonen för att inte trampa på någon. Det var väldigt kul i vilket fall att ha dem hit upp en gång, vi såg film, spelade brädspel och jag och TH fiskade abborre. Hon har skrivit lite mer om det på sin blogg också, jag lovar det är en mer läsvärd upplevelse än min korta beskrivning: Länk
Jag och Wigge hade ju tidigare tänkt åka över till USA och hälsa på hans vän men eftersom semestern blev i juli och sagda vän skulle börja flytta hem till Sverige igen så ändrade vi planerna och tänkte ta någon enkel sista-minuten, så fick det bli USA när vi har mer tid till semester. Dessutom skulle vi nu åka med Therese och Micke om vi kunde hitta något bra och billigt.
Vi hade börjat spana lite efter resor och fortsatte hålla utkik medan de var hos oss men det fanns få resor och allt var ovanligt dyrt på grund av den kalla sommaren och börskraschen och allt, så det slutade med att vi övergav charterplanerna och det fick bli en inrikes semester. Det kändes inte så illa eftersom vi ändå skulle få vara i stugan och träffa familj och vänner och hade funderingar på att åka till Göteborg över en helg och gå på Liseberg.
Så den 6:e juli packade vi oss alla i bilen med våra grejer för att åka till Södertälje. Det blev ju en aning trångt men det gick rätt bra för oss även om baksätet inte var den bekvämaste platsen för en lång biltur.
Vi åkte hela natten och var framme i villan vid frukosttid och åt en bit ihop allesammans. Vi blev kvar i Södertälje ett litet tag och hälsade på hos Therese och Micke och tog det lugnt. Till helgen firade vi mammas födelsedag lite i förtid och sen åkte mamma och pappa ut till stugan och vi passade på att träffa Josefine och Johan en kväll innan de försvann på semester. Efter det åkte vi också ut till stugan och blev kvar ett bra tag.
Anette och tjejerna kom dit samtidigt och vi var en riktig folksamling där, faktiskt så fanns olika besökare i stugan nästan hela sommaren även efter att vi hade åkt tillbaka till Skellefteå igen.
Vädret höll sig fint under det mesta av tiden vi var där, inte jättevarmt men en hel del sol i alla fall. Vi var iväg och fiskade några olika gånger, i Lillsjön fick vi ingenting vettigt men vid havet lyckades vi dra upp lite abborrar som vi rökte och åt senare. De var relativt små men ändå tillräckligt för att vara värda att äta på kvällen. En dag åkte vi iväg hela gänget till Stendörrens naturreservat och det var riktigt soligt och fint hela dagen, fast blåsigt också eftersom det ligger precis vid havet, så det var inte stekande varmt. Jag samlade lite nya stora fjädrar där, från gäss mestadels, så någon dag ska jag prova på att måla på några av dem.
Vi bestämde oss för att hoppa över hela Lisebergsturen, för det timade illa med Gothia cup som tydligen brukar fylla hela stället med ungar, och tänkte ta Grönan istället när vi kom tillbaka från Stugan. Men något jag och Wigge hade planerat som faktiskt blev av var guldvaskningen i Ädelfors, strax utanför Vetlanda. Forsen som ligger där och sandbankerna runt är väldigt guldrika och på en del av området har de öppnat en guldvaskning. Vi fick låna med oss mammas och pappas bil istället för vår egen eftersom vi tänkte fälla baksätena och sova i utrymmet där en natt. Så 21:a juli åkte vi ner mot Ädelfors, det tog väl fyra timmar eller något liknande att köra dit från stugan och vi åkte iväg tidigt för att vara på plats redan från start när de öppnade. Området var riktigt mysigt med små timrade stugor och vattenränna de hade dragit in alldeles intill forsen, så man bekvämt (förhållandevis) kunde sitta och vaska igenom sanden man fick gräva ur en sandbank bredvid. Stället hade använts riktigt länge och de hade grävt ur samma sandbank i åratal men det fanns ingen risk att sina så länge det var sådär småskaligt. Det var sällan någon lyckades gräva upp nog med guld för att bekosta de 300 kr det kostade att vaska en dag heller. Man var tvungen att vara riktigt flitig med bra teknik för det, och ha lite tur.
Det fanns några roliga karaktärer som var riktiga guldgrävare och Guldström själv som äger stället var visst Sveriges största guld-profil (kanske inte något gemene man känner till). Det blev en mysig och kamratlig stämning i alla fall medan man småpratade med alla man vaskat guld med hela dagen, och de som var lite större entusiaster än de tillfälliga turisterna hade förstås lite roliga berättelser att komma med. Vi fick även tips om forsar här uppe varav en visst ska vara Sveriges guldrikaste.
Jag hade tur med min första panna sand och fick en hel drös guldkorn, det var säkert 30-40 stycken däri. De flesta var förstås små men det var otroligt roligt att se och jag blev riktigt peppad, det fanns ingen chans att missta det för något annat. Efter en hel dags vaskning packade vi ihop, med ett varsitt litet rör med en liten samling guldkorn i botten. Sen när det började mörkna tände de en brasa under taket som var byggt över långborden och vi gick dit och grillade vår korv och pratade med de andra. Riktigt mysig avslutning på dagen och de blev förstås imponerade av Wigges poi som alla brukar som inte har sett det förut. Det var lite kyligt och något bökande innan vi hade kommit på plats i bilens skuff i mörkret, men det fungerade rätt bra och vi frös inte mycket under natten, på morgonen blev det förstås varmt när solen började lysa på bilen men då var det ändå dags att vakna.
Nästa dag gick vi ner med vår egen utrustning till forsen som låg precis intill, det fanns en liten strandbank där folk uppenbarligen hade grävt en hel del också och forsen var så grund där att man kunde plaska runt i den i gummistövlar. Väldigt fint och det var skönt att spendera lite tid vid det porlande vattnet. Vi satte upp vår ränna, som man skyfflar sand i så sköter den grov-vaskningen, och så grävde vi upp så mycket stenig sand vi orkade och hällde i. Vi hittade faktiskt några korn där också, ett som var särskilt stort jämfört med de andra. Jag ledsnade lite fortare än Wigge, mycket för att det var så fysiskt ansträngande, och började leta runt efter lite fina stenar medan han grävde en stund till.
När vi samlat ihop grejerna hade jag börjat få lite huvudvärk och skulle kolla om det gick att få något att äta i den lilla kiosken som hörde till butiken, men de hade redan börjat plocka ihop köket. Vi kom iväg senare än vi hade tänkt och åkte mot Ica-butiken istället, för att jag skulle få något i mig. När vi väl kom dit hade de också stängt rätt tidigt och det slutade med att vi inte hittade någon mat förrän vi hittade en Pressbyrå i Vetlanda, eller var det nu var, där Wigge köpte ett par korvar. Vid det laget hade jag så ont att jag knappt kunde äta och bara mådde illa. Efter en bra stund hade jag bara klämt i mig lite mer än halva korven och någon näve med rostade sojabönor som jag hade med mig. Sen sa min mage tvärt nej och ville bara vända sig ut och in av smärtan, Wigge fick stanna bilen precis där vi var och jag for ut och hade en mindre ärofull stund vid någon kommuns planterade häck. Tyvärr gör ju inte sådan ansträngning huvudvärk något bättre och jag hade en hemsk och halvt medveten tur resten av vägen hem. Ändå kunde vi inte låta bli att skratta lite smått åt händelsen och att folk måste trott att jag var full en tidig söndagskväll och skämde ut mig. Det hann bli mycket mörkade än vi hade planerat så sista skogiga biten var det djur överallt som for över vägen och rörde sig precis vid sidan, så Wigge fick en nervig tur att ta oss säkra hem till stugan. Jag mådde lite risigt och illa en stund till där också men när jag väl fått i mig några bitar vattenmelon och lite té började det långsamt att kännas bättre.
Vi var kvar några dagar till i stugan innan det var dags att åka tillbaka mot Södertälje. Det blev turer till Lillsjön och havet och jag såg även till att få lite jobb gjort med bärbara datorn.
Wigge hade fullt upp emellanåt med att fota macrobilder av olika kryp vi hittade. En gäst som fanns kvar hela tiden vi var där var några tjocka och färggranna larver som bodde på dillen och åt upp kronorna, det visade sig senare vara larver till makaonfjäril men det visste vi inte då. Man hittar så mycket lustiga små djur där ute, som alla kopparödlorna i komposten.
Så småningom fick vi ändå åka tillbaka till Södertälje, den 27:e juli. Sista kvällen i stugan kändes ledsam när jag visste att det skulle dröja säkert ett halvår innan jag fick åka dit igen, och ett helt år innan det blev mer sommarvistelse där. Det kändes verkligen som slutet på semestern. Men en rolig sak hade vi åtminstone kvar, den 29:e tänkte jag, Wigge och Therese åka till Gröna Lund. Micke hade så mycket jobbigt med sitt inflammerade ben så han vågade inte försöka sig på en hel dag att gå runt där.
Vi tog vår bil upp för vi hade upptäckt en billig parkering där man kunde stå en hel dag för 60kr ute på Djurgården, det var en liten promenad för att komma till Grönan därifrån men inte alls farligt. Till en början var det inte så fullt men efter ett par timmar började det vara ganska mycket folk där och till eftermiddagen var det riktigt fullt. Det hade regnat dagen innan och nu var det fint igen så alla passade väl på. Vi hann med att åka lite av varje trots att det var riktigt långa köer på vissa åk under delar av dagen. Jag och TH vågade oss till slut på den nya berg-och-dal-banan också, den var helt vertikal utan några svängar i sidled och liknade ett kugghjul som åkte ner för en snirklig bana. Det där hjulet som var vagnarna rörde sig dessutom löst på sin egen axel så det roterade lite runt som det ville i svängarna, ibland åt rätt håll och ibland upp-och-ner. Ändå var åkturen mer vild och förvirrande än den var läskigt kittlande. Vi stannade kvar till stängningstid och det började mörkna, så Wigge skulle få ta lite bilder som han hade velat länge. Han hade med sig hela kameraväskan och stativ och ville ta bilder när ljusen på de olika åken hade tänts. Det finns några av bilderna som blev fina på hans egen hemsida: wigge.com
Vi var riktigt trötta som man brukar när dagen var slut och så glada att vi hade bilen där och inte behövde åka bussar och tåg.
Dagen efter åkte vi upp mot Skellefteå igen vid lunch, både Wigge och jag behövde komma tillbaka till jobbet. Jag var rätt nedslagen över att åka eftersom jag visste hur mycket jag skulle sakna de andra och mitt forna hem när vi var tillbaka. Vi fick med oss lite gott att äta och åkte norrut igen. Vi åkte på stadigt tills vi kom till Sundsvall där vi hade planerat ett stopp; en titt på Alnön precis utanför kusten. Wigge hade läst en massa om att det skulle vara ett så geologiskt intressant område med mineraler man inte kunde hitta någon annan stans i Sverige. Vi åkte runt en bra stund utan att hitta någon av de geologiska platserna, men vi hittade en väldigt fin sandstrand med en liten bäck som porlade över sanden ut till havet. Där plaskade vi runt och plockade med oss några stenar som kunde lämpa sig till trumling och slipning. Det var en grå och blåsig dag som kändes föga somrig så det var helt dött vid stranden. På väg tillbaka från stranden hittade vi en geologisk karta över de intressantaste ställena och svängde av för att titta på det närmaste. Nog kanske det var intressant för en geolog men det var bara en ådra av brun sten med en massa små bitar av annat i som löpte genom terrängen. Wigge tog ändå med sig några små lösa bitar för att titta i dem senare. Man kunde tydligen hitta en alldeles grön sten tillsammans med den där mineraltypen.
Efter den visiten åkte vi vidare hemåt och när vi väl var där var det redan mörkt och vi hann precis få en matbit på det nattöppna Krysset. Det känns alltid lite konstigt när man kommer tillbaka, speciellt efter en så pass lång bortavistelse. Det var som att allt var en liten gnutta fel, som att måtten inte riktigt var desamma som när vi åkte, och jag hörde hur det ekade i vårt matt-fattiga hem. Jag var ändå för trött efter den långa åkturen för att riktigt bry mig om något. Vi hittade det viktigaste i packningen och gick och sov.
När jag väl hade sovit lite kände jag förstås mycket saknad igen efter den varma hemtrevligheten i villan. Men livet blev ganska fort som vanligt igen och jag tog tag i jobbet med Magicka och fick se att en del hade hänt medan vi var borta. Snygga effekter hade tillkommit och mer hade byggts på leveln.
Det började genast kännas att här uppe gick sommaren mot sitt slut. Luften var torrare och det tog knappt en vecka så hade läpparna börjat fnasa och huden i ansiktet blivit stram, fast jag inte hade känt av något sådant under hela våren och sommaren. Solen fick snabbt längre strålar och det var fortfarande halvljust på nätterna när vi kom upp igen, men bara ett par veckor senare var det mycket mörkare.
Strax efter mitten på augusti var det dags för nolle-p men jag deltog inte på något sätt det här året, förutom att vi gick som gäster under några kvällar för att träffa lite folk.
Mot slutet av sommaren fick vi byta kontor igen, men bara flytta till övervåningen för att några andra skulle få rummet vi använde. Vi blev inte så ledsna ändå för det nya rummet var ännu större än det gamla och det skulle bli lättare att göra plats för alla när vi förhoppningsvis fick tag på ett par till personer att hjälpa oss. Den jobbiga biten var bara att flytta möbler och datorer men vi var ganska fort på plats igen.
Arbetet fortsatte mest som vanligt men det fanns alltid nya saker att ta tag i och hela tiden upptäckte jag nya metoder för att göra saker bättre. Jag var fortfarande för pedantisk med arbetet till och från, lite samma problem som förföljer mig i allt jag tar mig för. Nog tycker jag det är värt att lägga sin möda på det man gör om det är en sak värd att göra, men i det här fallet syns ändå bara detalj till en viss grad och det är viktigare att vi får ihop en helhet än att varje detalj är perfekt. Men jag hade ändå blivit lite bättre på att prioritera mödan under projektets gång och jag fortsatte ständigt att försöka bli ännu bättre på det.
Jag började också fundera smått på tiden efter Magicka, mitt studieuppehåll skulle vara till januari och sen måste jag förlänga det eller försöka få en plats på utbildningen igen. Och eftersom vi hade förlängt utvecklingstiden skulle jag bli tvungen att vänta till januari 2011 innan det var ett lämpligt tillfälle att hoppa in precis där jag varit. Jag hade tidigare tänkt mig att bara fortsätta med skolan och allt igen efter Magicka men nu började jag känna mig allt mer tveksam om det någonsin skulle bli av. Det här var min vardag nu och så fort spelet var klart skulle nästa projekt ta vid för företaget. Jag hade tänkt mig att komma tillbaka till skolan igen redo efter det här, med mer kunskap och de oavslutade kurserna fixade, och nog skulle jag vara mer redo men nu kändes inte behovet alls lika stort längre. Jag hade smakat på en värld som kändes så mycket större och fått förtroende för att vi kunde få det här att funka och då kändes skolan inte alls så viktig och spännande längre.
----------------------------------------
Med detta är hela min uppdatering från helgon avslutad och efter det här inlägget följer det jag har skrivit till min blogg här. Inläggen lär inte alls bli lika långdragna och förstås mer aktuella, med mer funderingar, kreativitet och detaljer med lite djup, och inte bara journaler över rena händelser.
Visar inlägg med etikett Gamla dagboken. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gamla dagboken. Visa alla inlägg
20 juni, 2009
20 mars, 2009
Våren
Det här inlägget skrevs egentligen i augusti 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Helgen efter min födelsedag, den 20:e mars, åkte jag till Södertälje för att träffa familjen och fira lite. Samma kväll hade Therese inflyttningsfest kombinerat med lite födelsedagsfirande för mig hemma hos sig. Det var mestadels hennes kompisar där, jag hade bjudit in lite vänner själv men de flesta hade olika former av hinder, men Jossan och Johan kunde i alla fall komma över. Jag stannade kvar till 29:e i Södertälje och det var skönt att få vara iväg lite, även fast jag fick jobba lite därifrån också.
Precis innan jag åkte till Södertälje hade vi beslutat att köra igång ett aktiebolag i alla fall. Vi tänkte skicka in en ansökan till Nordic Game Program för chans att få bidrag till finansiering och man var tvungen att ha företag för det, inte nödvändigtvis aktiebolag men vi bestämde oss för att det var rätt väg att gå när vi var så pass många som fem ägare. Att skaffa fram 20 000 var var dessutom inte alltför svårt eller en enorm risk. Så väl tillbaka i Skellefteå blev jag delägare i ett aktiebolag, det hade jag inte föreställt mig att någonsin bli i min framtid. Kanske ägare till en enskild firma och syssla med illustration och grafik så småningom, men inte så tidigt som innan jag ens flyttat härifrån. Tillvaron hade verkligen tagit spännande steg framåt, vi var nu Arrowhead Game Studios.
Under våren hade jag en period när arbetet kändes tyngre att sköta. Det var ett stort lass som lagts på axlarna och jag hade ännu inte mycket erfarenhet av den tekniska biten. Jag bekymrade mig också lite för sommaren eftersom det såg ut som att vi skulle få jobba vidare och kanske inte få någon ledighet förrän efter, vi planerade ju att vara klara mot slutet av sommaren och förstod att det skulle vara hård press på slutet. Jag hade nästan inte haft någon ledighet förra sommaren och det kändes deprimerande att kanske inte kunna ta någon semester den här heller.
Fast samtidigt var det här ju en riktig dröm, mycket utöver vad jag förväntat mig, och jag skulle självklart kämpa lika hårt som alla andra. Men jag kunde inte låta bli att också fundera, var det min dröm? Egentligen har jag ju inte sett för mig en framtid där jag sitter dagarna i ända och arbetar framför en dator, och inget av det här hade ju heller varit min idé, jag hade liksom hängt med från början på någon annans idé, på deras dröm om att få utforma sina egna spel precis som de vill att spel ska vara och lyckas leva på det.
Det verkar som att så fort jag tagit in på en ny väg så dyker osäkerhet på mitt val upp efter ett tag. Jag ska inte spekulera vidare mycket nu över vad anledningarna kan vara, om det verkligen handlar om att jag hamnat lite snett eller om det bara är krokar mot det slutgiltiga målet.
Efter ett litet tag insåg vi i alla fall att vi fick ändra våra planer. Det var galet att tro att vi skulle hinna klart till slutet på sommaren och vi satte oss ner och reviderade tidsplanen ordentligt. Det var så mycket mer än vad vi hade kunnat föreställa oss, inte bara att göra innehåll till själva spelet utan planering, ändringar, fix med företaget och annat. Och så tog själva arbetet mer tid än vad vi trott. Med ett första projekt såhär så var det svårt för oss att planera rimligt i förväg. Vi hade inte erfarenhet av allt som behöver göras när man skapar ett kommersiellt gångbart spel och vi hade dessutom inte haft en ordentlig planeringsfas innan, utan kastat oss in i spelskapandet från start och gjort ändringar vartefter.
Med den nya tidsplanen kom andra möjligheter för sommaren och vi bestämde att juli skulle vara en fri månad att åka iväg om man ville, eller sitta kvar där och jobba efter egen lust. Det kändes som en lättnad att veta att det skulle komma lite ledig tid, efter allt långt och tungt arbete. Wigge skulle också få vara ledig hela juli och vi ville gärna ha en riktig semester ihop och åka iväg. Vi hade redan tänkt oss att åka över till Florida och hälsa på en vän till Wigge som pluggade där, och få göra en visit hem till Södertälje ihop.
Under våren vaknade också ett nytt intresse för olika hantverk till liv igen. Till min födelsedag gav Wigge mig en stentrumlare, något som jag varit nyfiken på länge, ända sen jag såg resultatet från en som en väns pappa hade. Jag längtade förstås massor efter att se resultatet från den men det tar lång tid att trumla stenar och det var dessutom inte den bästa stensamlarsäsong än. Trumlaren består av en motor som driver en liten trumma i gummi som man fyller med stenar, lite vatten och speciellt slipmedel. Den åstadkommer samma jobb som sandstränder men under mycket kortare tid, och man kan trumla med allt finare medel tills man har polerat upp en glasartat blank yta. Till slut kunde vi i alla fall ge oss ut och samla ihop nog med lovande stenar för att sätta igång en omgång. För att stenarna ska bli helt klara behövs kanske 8 veckors slipande och polerande dygnet runt, och i första omgången mals mycket material bort så man kan behöva köra två sådana för att kunna fylla upp trumman till poleringen. Alla stenar måste också vara av liknande hårdhet.
I och med trumlingen blev jag också sugen på att försöka mig på en massa andra hantverk, som att börja med wire-wrapping av stenar och arbeta med träbrännaren och gravera, men det fanns ju frustrerande nog inte tid till allt det där med det stora arbetet med spelet.
Tidigt under våren hade jag också fått en annan present av Wigge, en tränings-kite att leka med när han skulle hålla på med sin stora. Han hade lyckats köpa en powerkite begagnat och tänkte lära sig att köra den.
Powerkites ser ut som mindre glid-fallskärmar och man använder vinden och låter dem dra en framåt över vatten, snö eller terräng. De har två linor så att man kan styra dem. Vi tog ut min lilla medan det fortfarande var is i havsviken, där var det ganska stadigt blåsigt och den hade verkligen en rejäl dragkraft! Fastän den bara har en yta på 2 kvadratmeter så lyckades den dra omkull mig på mage i snön flera gånger. Jag ville knappt föreställa mig Wigges som ligger vid 14 kvadratmeter. De stora måste man fästa i en sele runt kroppen, och de har alla linor som man kan rycka för att genast få dem att falla ihop och tappa kraften.
Det blev fler promenader ut till en närliggande idrottsplan med min lilla drake och mycket nöje fast man blir väldigt slut efter en stund. Jag var inte med den gången när Wigge skulle prova sin stora drake på isen, men det skulle jag nog varit. Han fick problem med att få upp den i luften själv och vinden fångade den och drog honom en bra bit över isen fastän den fortfarande låg kvar på marken. Det blev en läskig färd över isen utan mycket kontroll.
När det hade gått lite längre på våren och vårfloden började lugna ner sig följde jag med Wigge några gånger och provade vaska guld i flera små bäckar. Det finns en hel del guld i markerna häromkring med flera guldgruvor som bryter, och letar man på rätt ställen kan man hitta små mängder i forsarna. Wigge har ett stort nöje i att åka och söka på olika ställen, jag tyckte mest det var kul att följa med ibland och prova på det lite, och att komma ut en stund. Det kändes lite för ansträngande för att riktigt vara värt besväret för min del. Vi hittade tyvärr inget den här våren men det blir säkert fler försök, vi upptäckte åtminstone flera mysiga forsar och bäckar och nästa gång ska jag nog ta med skissblock ut.
Arbetet gick också vidare med Magicka och vi fick genom Campusutveckling så småningom låna ett kontor i en annan av byggnaderna på Campus. Det var härligt att få flytta, för det nya rummet var mer än dubbelt så stort som vårt gamla och mer utformat som ett kontor och inte ett klassrum. Det kändes helt klart mycket bättre att få sitta i de nya lokalerna där också kommunen hade kontor, mer som ett jobb och inte bara ett studentprojekt. Dessutom fanns tillhörande bra kök och fikarum och vi kunde ha riktiga arbetsbord för datorerna med plats att sprida ut ritplatta och allt man behövde.
Vi fick veta att vi inte hade fått någon finansiering genom Nordic Game program och började smått att se oss omkring efter möjligheten att hitta en publisher, för senare under utvecklingen visste vi att det skulle komma kostnader vi inte kunde stå för själva; licenser, ljud, översättning och löner. I maj blev vi åtminstone tilldelade Sammes stipendium, som vi hade sökt, på 25 000 kr och det blev ett litet lyft som kunde täcka mindre saker som behövdes till företaget.
Under våren hade vi också upptäckt att vi varit alltför naiva med tidsplanen igen och trott att det skulle gå snabbare att slutföra spelet än vad som var möjligt. Nya problem dök alltid upp och vi lärde oss allt mer om hur mycket arbete som faktiskt behövs till en level, och nya saker om hur vi kunde få spelet att bli roligare och se bättre ut som vi dessutom ville införa i det gamla materialet. Vi förflyttade allt och siktade inte på att vara klara förrän snarare under början på 2010.
Under hela tiden kände jag ändå att jag gjort ett bra val. Att inte ha tagit chansen att vara en del av det här hade varit så mycket sämre. Det kändes som att arbetslivet är ju det som går före skolan i slutändan och det här kunde vara ett betydligt större steg på karriärsvägen än utbildningen, även om sådana är bra att ha. Jag fortsatte vara nöjd varje morgon när jag skulle gå upp, med att jag skulle iväg och göra något intressant som jag verkligen kunde styra i själv. Aldrig samma nertyngande känsla som med skolan emellanåt, att kämpa med uppgifter men känna att man inte hade något riktigt stöd någonstans. Att nu få jobba i ett team som verkligen kämpade för samma sak var så otroligt mycket mer inspirerande.
Det var inte förrän jag arbetat ett tag med teamet som jag äntligen började känna mig bekvämare med Maya heller. Nu började jag äntligen veta hur jag skulle lösa det jag behövde för att göra mitt jobb och det fanns alltid någon villig till hands som kunde hjälpa till med problem som dök upp. Allting med skolan kändes hela tiden som oöverstigliga hinder.
Man kan väl säga att vi avslutade våren men att jag och Emil åkte ner till Stockholm och representerade företaget på årets Swedish Game Awards. De bjuder alltid in förra årets vinnare och hade reserverat plats och middag för två stycken från vårt företag. I år hölls finalen den 13:e juni på Försvarshögskolan istället för Kulturhuset som tidigare. Hyran för Kulturhuset hade tydligen tagit upp en allt för stor del av budgeten. Men lokalerna var fina och det märktes att de nu kunde ta i lite mer med middag och tillhörande dryck, det enda som verkade synd var att det kändes som att det inte blev riktigt lika mycket publicitet för vinnarna. När vi var på Kulturhuset verkade det komma mer reportrar, vi skulle intervjuas och pratas med för fullt. Det kändes bara som att det var mindre offentligt nu. Spelet som vann var Bloodline Champions som såg riktigt välputsat ut, jag pratade aldrig mycket med dem dock, det blev mest samtal med folk vi träffat på från teamen förra året, svenska spelföretag och några representanter för Norwegian Game Awards. Det blev en väldigt rolig kväll i vilket fall med återknytande av kontakter och några nya.
----------------------------------------
Helgen efter min födelsedag, den 20:e mars, åkte jag till Södertälje för att träffa familjen och fira lite. Samma kväll hade Therese inflyttningsfest kombinerat med lite födelsedagsfirande för mig hemma hos sig. Det var mestadels hennes kompisar där, jag hade bjudit in lite vänner själv men de flesta hade olika former av hinder, men Jossan och Johan kunde i alla fall komma över. Jag stannade kvar till 29:e i Södertälje och det var skönt att få vara iväg lite, även fast jag fick jobba lite därifrån också.
Precis innan jag åkte till Södertälje hade vi beslutat att köra igång ett aktiebolag i alla fall. Vi tänkte skicka in en ansökan till Nordic Game Program för chans att få bidrag till finansiering och man var tvungen att ha företag för det, inte nödvändigtvis aktiebolag men vi bestämde oss för att det var rätt väg att gå när vi var så pass många som fem ägare. Att skaffa fram 20 000 var var dessutom inte alltför svårt eller en enorm risk. Så väl tillbaka i Skellefteå blev jag delägare i ett aktiebolag, det hade jag inte föreställt mig att någonsin bli i min framtid. Kanske ägare till en enskild firma och syssla med illustration och grafik så småningom, men inte så tidigt som innan jag ens flyttat härifrån. Tillvaron hade verkligen tagit spännande steg framåt, vi var nu Arrowhead Game Studios.
Under våren hade jag en period när arbetet kändes tyngre att sköta. Det var ett stort lass som lagts på axlarna och jag hade ännu inte mycket erfarenhet av den tekniska biten. Jag bekymrade mig också lite för sommaren eftersom det såg ut som att vi skulle få jobba vidare och kanske inte få någon ledighet förrän efter, vi planerade ju att vara klara mot slutet av sommaren och förstod att det skulle vara hård press på slutet. Jag hade nästan inte haft någon ledighet förra sommaren och det kändes deprimerande att kanske inte kunna ta någon semester den här heller.
Fast samtidigt var det här ju en riktig dröm, mycket utöver vad jag förväntat mig, och jag skulle självklart kämpa lika hårt som alla andra. Men jag kunde inte låta bli att också fundera, var det min dröm? Egentligen har jag ju inte sett för mig en framtid där jag sitter dagarna i ända och arbetar framför en dator, och inget av det här hade ju heller varit min idé, jag hade liksom hängt med från början på någon annans idé, på deras dröm om att få utforma sina egna spel precis som de vill att spel ska vara och lyckas leva på det.
Det verkar som att så fort jag tagit in på en ny väg så dyker osäkerhet på mitt val upp efter ett tag. Jag ska inte spekulera vidare mycket nu över vad anledningarna kan vara, om det verkligen handlar om att jag hamnat lite snett eller om det bara är krokar mot det slutgiltiga målet.
Efter ett litet tag insåg vi i alla fall att vi fick ändra våra planer. Det var galet att tro att vi skulle hinna klart till slutet på sommaren och vi satte oss ner och reviderade tidsplanen ordentligt. Det var så mycket mer än vad vi hade kunnat föreställa oss, inte bara att göra innehåll till själva spelet utan planering, ändringar, fix med företaget och annat. Och så tog själva arbetet mer tid än vad vi trott. Med ett första projekt såhär så var det svårt för oss att planera rimligt i förväg. Vi hade inte erfarenhet av allt som behöver göras när man skapar ett kommersiellt gångbart spel och vi hade dessutom inte haft en ordentlig planeringsfas innan, utan kastat oss in i spelskapandet från start och gjort ändringar vartefter.
Med den nya tidsplanen kom andra möjligheter för sommaren och vi bestämde att juli skulle vara en fri månad att åka iväg om man ville, eller sitta kvar där och jobba efter egen lust. Det kändes som en lättnad att veta att det skulle komma lite ledig tid, efter allt långt och tungt arbete. Wigge skulle också få vara ledig hela juli och vi ville gärna ha en riktig semester ihop och åka iväg. Vi hade redan tänkt oss att åka över till Florida och hälsa på en vän till Wigge som pluggade där, och få göra en visit hem till Södertälje ihop.
Under våren vaknade också ett nytt intresse för olika hantverk till liv igen. Till min födelsedag gav Wigge mig en stentrumlare, något som jag varit nyfiken på länge, ända sen jag såg resultatet från en som en väns pappa hade. Jag längtade förstås massor efter att se resultatet från den men det tar lång tid att trumla stenar och det var dessutom inte den bästa stensamlarsäsong än. Trumlaren består av en motor som driver en liten trumma i gummi som man fyller med stenar, lite vatten och speciellt slipmedel. Den åstadkommer samma jobb som sandstränder men under mycket kortare tid, och man kan trumla med allt finare medel tills man har polerat upp en glasartat blank yta. Till slut kunde vi i alla fall ge oss ut och samla ihop nog med lovande stenar för att sätta igång en omgång. För att stenarna ska bli helt klara behövs kanske 8 veckors slipande och polerande dygnet runt, och i första omgången mals mycket material bort så man kan behöva köra två sådana för att kunna fylla upp trumman till poleringen. Alla stenar måste också vara av liknande hårdhet.
I och med trumlingen blev jag också sugen på att försöka mig på en massa andra hantverk, som att börja med wire-wrapping av stenar och arbeta med träbrännaren och gravera, men det fanns ju frustrerande nog inte tid till allt det där med det stora arbetet med spelet.
Tidigt under våren hade jag också fått en annan present av Wigge, en tränings-kite att leka med när han skulle hålla på med sin stora. Han hade lyckats köpa en powerkite begagnat och tänkte lära sig att köra den.
Powerkites ser ut som mindre glid-fallskärmar och man använder vinden och låter dem dra en framåt över vatten, snö eller terräng. De har två linor så att man kan styra dem. Vi tog ut min lilla medan det fortfarande var is i havsviken, där var det ganska stadigt blåsigt och den hade verkligen en rejäl dragkraft! Fastän den bara har en yta på 2 kvadratmeter så lyckades den dra omkull mig på mage i snön flera gånger. Jag ville knappt föreställa mig Wigges som ligger vid 14 kvadratmeter. De stora måste man fästa i en sele runt kroppen, och de har alla linor som man kan rycka för att genast få dem att falla ihop och tappa kraften.
Det blev fler promenader ut till en närliggande idrottsplan med min lilla drake och mycket nöje fast man blir väldigt slut efter en stund. Jag var inte med den gången när Wigge skulle prova sin stora drake på isen, men det skulle jag nog varit. Han fick problem med att få upp den i luften själv och vinden fångade den och drog honom en bra bit över isen fastän den fortfarande låg kvar på marken. Det blev en läskig färd över isen utan mycket kontroll.
När det hade gått lite längre på våren och vårfloden började lugna ner sig följde jag med Wigge några gånger och provade vaska guld i flera små bäckar. Det finns en hel del guld i markerna häromkring med flera guldgruvor som bryter, och letar man på rätt ställen kan man hitta små mängder i forsarna. Wigge har ett stort nöje i att åka och söka på olika ställen, jag tyckte mest det var kul att följa med ibland och prova på det lite, och att komma ut en stund. Det kändes lite för ansträngande för att riktigt vara värt besväret för min del. Vi hittade tyvärr inget den här våren men det blir säkert fler försök, vi upptäckte åtminstone flera mysiga forsar och bäckar och nästa gång ska jag nog ta med skissblock ut.
Arbetet gick också vidare med Magicka och vi fick genom Campusutveckling så småningom låna ett kontor i en annan av byggnaderna på Campus. Det var härligt att få flytta, för det nya rummet var mer än dubbelt så stort som vårt gamla och mer utformat som ett kontor och inte ett klassrum. Det kändes helt klart mycket bättre att få sitta i de nya lokalerna där också kommunen hade kontor, mer som ett jobb och inte bara ett studentprojekt. Dessutom fanns tillhörande bra kök och fikarum och vi kunde ha riktiga arbetsbord för datorerna med plats att sprida ut ritplatta och allt man behövde.
Vi fick veta att vi inte hade fått någon finansiering genom Nordic Game program och började smått att se oss omkring efter möjligheten att hitta en publisher, för senare under utvecklingen visste vi att det skulle komma kostnader vi inte kunde stå för själva; licenser, ljud, översättning och löner. I maj blev vi åtminstone tilldelade Sammes stipendium, som vi hade sökt, på 25 000 kr och det blev ett litet lyft som kunde täcka mindre saker som behövdes till företaget.
Under våren hade vi också upptäckt att vi varit alltför naiva med tidsplanen igen och trott att det skulle gå snabbare att slutföra spelet än vad som var möjligt. Nya problem dök alltid upp och vi lärde oss allt mer om hur mycket arbete som faktiskt behövs till en level, och nya saker om hur vi kunde få spelet att bli roligare och se bättre ut som vi dessutom ville införa i det gamla materialet. Vi förflyttade allt och siktade inte på att vara klara förrän snarare under början på 2010.
Under hela tiden kände jag ändå att jag gjort ett bra val. Att inte ha tagit chansen att vara en del av det här hade varit så mycket sämre. Det kändes som att arbetslivet är ju det som går före skolan i slutändan och det här kunde vara ett betydligt större steg på karriärsvägen än utbildningen, även om sådana är bra att ha. Jag fortsatte vara nöjd varje morgon när jag skulle gå upp, med att jag skulle iväg och göra något intressant som jag verkligen kunde styra i själv. Aldrig samma nertyngande känsla som med skolan emellanåt, att kämpa med uppgifter men känna att man inte hade något riktigt stöd någonstans. Att nu få jobba i ett team som verkligen kämpade för samma sak var så otroligt mycket mer inspirerande.
Det var inte förrän jag arbetat ett tag med teamet som jag äntligen började känna mig bekvämare med Maya heller. Nu började jag äntligen veta hur jag skulle lösa det jag behövde för att göra mitt jobb och det fanns alltid någon villig till hands som kunde hjälpa till med problem som dök upp. Allting med skolan kändes hela tiden som oöverstigliga hinder.
Man kan väl säga att vi avslutade våren men att jag och Emil åkte ner till Stockholm och representerade företaget på årets Swedish Game Awards. De bjuder alltid in förra årets vinnare och hade reserverat plats och middag för två stycken från vårt företag. I år hölls finalen den 13:e juni på Försvarshögskolan istället för Kulturhuset som tidigare. Hyran för Kulturhuset hade tydligen tagit upp en allt för stor del av budgeten. Men lokalerna var fina och det märktes att de nu kunde ta i lite mer med middag och tillhörande dryck, det enda som verkade synd var att det kändes som att det inte blev riktigt lika mycket publicitet för vinnarna. När vi var på Kulturhuset verkade det komma mer reportrar, vi skulle intervjuas och pratas med för fullt. Det kändes bara som att det var mindre offentligt nu. Spelet som vann var Bloodline Champions som såg riktigt välputsat ut, jag pratade aldrig mycket med dem dock, det blev mest samtal med folk vi träffat på från teamen förra året, svenska spelföretag och några representanter för Norwegian Game Awards. Det blev en väldigt rolig kväll i vilket fall med återknytande av kontakter och några nya.
01 januari, 2009
2009 börjar
Det här inlägget skrevs egentligen i augusti 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Då var det 2009 och vi är i alla fall på rätt år i min uppdatering.
Strax efter nyår åkte jag tillbaka till Skellefteå för att ta tag i skolan igen. Vanligtvis brukar jag känna mig åtminstone lite förväntansfull när det har varit ett uppehåll och nya kurser eller ämnen ska starta, men läsåret fortsätter ju en liten bit in i januari på universitet och vi skulle avsluta gamla kurserna först.
Jag kände mig inte alls redo för ett nytt år eller särskilt glad över att nya kurser var på gång. Skolan hade varit tung och jag kände mig så osäker på framtiden och vad jag ville med allt det där. Det kändes som att allt hade hållit en sån hög fart och jag inte riktigt hade lyckats hänga med och få grepp om många små delar som hade gjort det lättare. Men ny kurs började i alla fall och kändes inte fullt så betungande och massiv som det vi redan läst, men jag kände mig inte heller inspirerad och ville helst bara bli av med uppgifterna i modellering och uv-mappning.
Den 28:e januari skulle man nog kunna säga att Team Arrowhead fyllde ett år. Det är namnet vi satte på projektgruppen som jobbat med Magicka. Ett år tidigare hade jag skrivit upp vårt första möte i kalendern, efter föreläsningen om SGA som drog igång det hela.
Mot slutet av januari slog jag mig ner med de i gruppen som fortfarande varit aktiva och vi diskuterade vad vi egentligen hade och vad alla ville med det hela. Vi insåg att alla möjligheter med Magicka och våra kontakter höll på att rinna ut i sanden, så länge som det stått relativt stilla sen vinsten, och att vi måste hugga tag i det nu om vi seriöst ville att spelet skulle bli något. Pilen och Emil var de två som hela tiden varit säkra på att de ville satsa allt på det här, tyckte skolan hade tagit kål på inspirationen och att Magicka börjat vara det enda som känns värt. Jag kände hur deras motivation fick någon slags gnista av entusiasm att börja komma tillbaka inom mig. Det här var faktiskt en möjlighet, jag kunde ändra min väg. Gruppen reducerades till fem stycken som kände att det här var värt att fortsätta satsa på, även om det måste gå före skolan. Det var jag, Pilen, Emil, Tantor och Robin som genast, beslutsamma och upprymda, stegade iväg mot vår programkoordinator för att prata om möjligheterna. Samtalet blev väldigt taggande, vår programkoordinator menade att en sån här chans kanske man bara får en enda gång och att inte ta den skulle man kunna ångra för alltid, även om det skulle gå åt skogen tyckte han att man skulle känna sig nöjdare med att han greppat tillfället när det kom. Studier kan man alltid fixa till sen ifall man behöver.
Det var det enda jag behövde höra för att få den sista knuffen. Jag kände ett pirrande inombords av att jag längtade efter det här så mycket mer än skolan. Det blev en nystart med Magicka och nu hjälpte jag inte bara till, jag var en del av det!
Jag ville ta tag i allt genast så nästa dag började jag leta rätt på info om hur det skulle funka ifall man tar ett studieuppehåll, som programkoordinatorn föreslagit. Det visade sig att man bara själv behövde anmäla det med en blankett, det var inte den bökiga delen. Risken låg i att en utbildning som denna har begränsade platser och få avhopp så man var bara garanterad återinträde i mån av plats när man vill fortsätta. Jag tog med mig ansökningspapper hem, nojade runt av förväntan och nervositet och blev uppmuntrad av Wigge som tyckte att vi måste satsa, vi hade ju redan gjort så mycket. Det var läskigt att tänka på att jag kanske inte får komplettera min utbildning, om jag inte kommer in igen, men så spännande att tänka på möjligheten och vilket roligt jobb jag kommer ha framför mig. Jag hade under tiden vi jobbade för SGA tänkt att Magicka var mer som ett sidoprojekt vid skolan, något som skulle bli en bra merit när man försöker komma in på ett jobb, nu insåg jag att vi kan ha starten på vårt eget jobb framför oss.
Det blev inget långvarigt funderande, jag ville inte missa en chans som denna och lämnade in mina papper om att jag tar studieuppehåll i ett år. Jag var dessutom den enda av oss i klassen som var särskilt intresserad av att ta tag i skolan igen efter. Vi föreställde oss att vi skulle börja närma oss färdiga med Magicka vid slutet på sommaren, sen skulle jag ha tid att kunna färdigställa grejer på kurser som inte är kompletta och komma tillbaka till skolan nästa januari, riktigt redo.
Jag började genast känna en riktig lättnad över att vara av med skolan, i alla fall för tillfället, att ha bromsat ner farten lite. Det var så mycket som inte funkade som man hade velat. Informationen var alltför ofta sen eller dålig, de tjatade alltid om att det handlade om självstudier och att man själv skulle hitta sin information, till synes utan vilja att peka en mot en bra väg. Ibland till och med medvetet vägra att ge information om man ställde en specifik fråga och sa istället att man själv borde leta runt efter svaret, och så fick man slösa timtal på det när svaret redan fanns och man kunde lagt tiden på att lära sig mer eller göra ett bättre jobb. Det var ju inte som att alla vi som pluggar här bara skulle sitta och slöa om vi fick ett svar, då börjar man ju istället med något nytt. Totalt inspirationsdödande. Och så fort någon kom med en ny idé de ville göra, som kunde vara lite krånglig att genomföra, så lät lärarna fullkomligt negativa och sa åt denne att helst låta bli och det var ju bara svårt. Istället kunde de väl vara uppmuntrande mot idéer men förklara att det kanske kan ta mycket tid eller att de inte kan hjälpa till särskilt mycket om man väljer att experimentera.
Vi satte igång med arbetet på nya Magicka och jag började med mina första texturer till spelet. Förut hade vi ju bara jobbat i 2D men nu var beslutet taget att göra om allt i 3D. Vi kände att vi hade tillräckligt med kunskap nu för att klara det mellan oss som var kvar och det handlade främst om praktiska skäl. Det är alltför tidskrävande att arbeta med animationer i 2D och eftersom vi jobbat i så hög upplösning så skulle storleken på allt bli ohanterlig när man ritar varje karaktär i alla animationer i åtta olika riktningar. Det är dessutom mycket mer praktiskt när man kan använda alla föremål i vilken riktning man vill eller bara modifiera dem lite smått för att göra dem olika.
Nu bestod gänget av jag (texturer och lite modeller), Pilen (projektledare, programmering och grafik), Emil (animation och komposition av musik), Tantor (programmering) och Robin (ekonom och sköter allt administrativt). Det var jag, Emil och Pilen som fick ta uppehåll från studierna och de andra två gick redan sin sista termin och avslutade vad de kunde. Jag kunde verkligen känna att jag var en del i teamet på ett annat sätt nu, jag hjälpte inte bara dem med deras spel, det var mitt spel också.
Vi började med att ta två veckors jobb hemma hos Tantor, tog dit datorer och satt allihop och började konvertera den första delen av Magicka till 3D. Det blev konstiga arbetstider och lite opraktiskt eftersom Tantor bor på andra sidan stan men vi fick ganska mycket gjort. Så småningom plockade vi ihop och jobbade lite mer på vårt håll. Jag hade kvar datorn hemma och satt vid mitt skrivbord och några av de andra jobbade en del hos Pilen som bor precis intill.
Men det hela var opraktiskt, det var jobbigt att kombinera jobbet med hemmet och besvärligt när vi inte alla fick plats att sitta ihop på samma ställe.
Vi hade redan börjat ta lite kontakt med LTU Innovation, som hjälper studenter att genomdriva idéer de har till produkter och att dra igång företag. Vi fick mycket hjälp och tips av kunnigt folk genom dem, möten med jurist om hur vi kunde skydda vår idé och så småningom lyckades de också fixa oss ett slags kontor. Det var ett litet rum på skolan där vi allihop fick plats att klämma in våra datorer vid ett varsitt bord men inte mycket mer än så. Jag blev visserligen datorlös hemma men det var otroligt mycket lättare att samordna arbetet när vi alla satt i samma rum, och vi började sätta upp ordentliga arbetstider, och efter ett tag saknade jag inte ens datorn så värst mycket där hemma. Jag spenderade ju ändå den mesta tiden på kontoret.
Genom LTU Innovation fick vi också en innovatörslön åt en person som innebar att vi fick in en gnutta pengar till teamet. Det var visserligen inte mycket men de flesta hade kvar studiebidrag ett tag till också. Vi började prata om företagsstart och fick hjälp med att skaffa papper och kontrakt som behövdes. Vi pratade med många olika personer om vad som kunde vara smartast, ett privat bolag eller att börja med aktiebolag på en gång, men fick många olika bud. Problemet med aktiebolaget var ju att vi måste få ihop 100 000 kr till aktiekapitalet redan från början.
Precis i början på mars fick jag en kul överraskning när jag loggade in på deviantArt. Max antal kommentarer jag haft på en gång var runt 10 och när jag nu loggade in hade jag 746 meddelanden som väntade på mig! Min bild Magicka huts hade fått en Daily Deviation och det drar besökare! Lite större än att få en mod's choice på Elfwood, det som brukar väljas ut till DD är nästan uteslutande riktigt bra verk som är väldigt välarbetade och beundransvärda. Att hamna bland dem är en ära. Jag hade tänkt att jag skulle ha tur om jag någonsin lyckades få dit en bild, så massiv som sidan är och vidden av allt som publiceras där, och så hände det inom så kort tid! Mina besökare och sidvisningar gjorde en jättetopp och detsamma hände på vår hemsida för Magicka, som jag hade länkat till. Vi fick en vansinnigt hög trafik under ett par dagar jämfört med tidigare.
Den 6-8:e mars tog vi våra datorer till Dreamhack Skellefteå för att visa upp lite av vad vi gjort med spelet. Precis innan hörde Norran av sig igen och ville skriva något nytt om vad vi höll på med nu, inför Dreamhack och så: Artikeln
Vi satt med LTU som alltid ställer ut saker för skolan på DH och de är nog glada att ha oss där som lite reklampelare, och vi är glada att de stöttar oss och vårt projekt. Vi körde datorerna dit och satt hela helgen och arbetade på spelet så folk kunde komma förbi och ta en titt. Det är alltid högljutt och olika musik och dansmattor som dunkar omkring en så det blir lite si och så med koncentrationen men det var kul att vara där.
Till min födelsedag, som råkade hamna på en lördag i år, så hade jag en liten födelsedagsfest hemma, med gänget och kompisar från campus. Till helgen efter åkte jag ner till Södertälje på en visit men där fortsätter jag i nästa inlägg.
----------------------------------------
Då var det 2009 och vi är i alla fall på rätt år i min uppdatering.
Strax efter nyår åkte jag tillbaka till Skellefteå för att ta tag i skolan igen. Vanligtvis brukar jag känna mig åtminstone lite förväntansfull när det har varit ett uppehåll och nya kurser eller ämnen ska starta, men läsåret fortsätter ju en liten bit in i januari på universitet och vi skulle avsluta gamla kurserna först.
Jag kände mig inte alls redo för ett nytt år eller särskilt glad över att nya kurser var på gång. Skolan hade varit tung och jag kände mig så osäker på framtiden och vad jag ville med allt det där. Det kändes som att allt hade hållit en sån hög fart och jag inte riktigt hade lyckats hänga med och få grepp om många små delar som hade gjort det lättare. Men ny kurs började i alla fall och kändes inte fullt så betungande och massiv som det vi redan läst, men jag kände mig inte heller inspirerad och ville helst bara bli av med uppgifterna i modellering och uv-mappning.
Den 28:e januari skulle man nog kunna säga att Team Arrowhead fyllde ett år. Det är namnet vi satte på projektgruppen som jobbat med Magicka. Ett år tidigare hade jag skrivit upp vårt första möte i kalendern, efter föreläsningen om SGA som drog igång det hela.
Mot slutet av januari slog jag mig ner med de i gruppen som fortfarande varit aktiva och vi diskuterade vad vi egentligen hade och vad alla ville med det hela. Vi insåg att alla möjligheter med Magicka och våra kontakter höll på att rinna ut i sanden, så länge som det stått relativt stilla sen vinsten, och att vi måste hugga tag i det nu om vi seriöst ville att spelet skulle bli något. Pilen och Emil var de två som hela tiden varit säkra på att de ville satsa allt på det här, tyckte skolan hade tagit kål på inspirationen och att Magicka börjat vara det enda som känns värt. Jag kände hur deras motivation fick någon slags gnista av entusiasm att börja komma tillbaka inom mig. Det här var faktiskt en möjlighet, jag kunde ändra min väg. Gruppen reducerades till fem stycken som kände att det här var värt att fortsätta satsa på, även om det måste gå före skolan. Det var jag, Pilen, Emil, Tantor och Robin som genast, beslutsamma och upprymda, stegade iväg mot vår programkoordinator för att prata om möjligheterna. Samtalet blev väldigt taggande, vår programkoordinator menade att en sån här chans kanske man bara får en enda gång och att inte ta den skulle man kunna ångra för alltid, även om det skulle gå åt skogen tyckte han att man skulle känna sig nöjdare med att han greppat tillfället när det kom. Studier kan man alltid fixa till sen ifall man behöver.
Det var det enda jag behövde höra för att få den sista knuffen. Jag kände ett pirrande inombords av att jag längtade efter det här så mycket mer än skolan. Det blev en nystart med Magicka och nu hjälpte jag inte bara till, jag var en del av det!
Jag ville ta tag i allt genast så nästa dag började jag leta rätt på info om hur det skulle funka ifall man tar ett studieuppehåll, som programkoordinatorn föreslagit. Det visade sig att man bara själv behövde anmäla det med en blankett, det var inte den bökiga delen. Risken låg i att en utbildning som denna har begränsade platser och få avhopp så man var bara garanterad återinträde i mån av plats när man vill fortsätta. Jag tog med mig ansökningspapper hem, nojade runt av förväntan och nervositet och blev uppmuntrad av Wigge som tyckte att vi måste satsa, vi hade ju redan gjort så mycket. Det var läskigt att tänka på att jag kanske inte får komplettera min utbildning, om jag inte kommer in igen, men så spännande att tänka på möjligheten och vilket roligt jobb jag kommer ha framför mig. Jag hade under tiden vi jobbade för SGA tänkt att Magicka var mer som ett sidoprojekt vid skolan, något som skulle bli en bra merit när man försöker komma in på ett jobb, nu insåg jag att vi kan ha starten på vårt eget jobb framför oss.
Det blev inget långvarigt funderande, jag ville inte missa en chans som denna och lämnade in mina papper om att jag tar studieuppehåll i ett år. Jag var dessutom den enda av oss i klassen som var särskilt intresserad av att ta tag i skolan igen efter. Vi föreställde oss att vi skulle börja närma oss färdiga med Magicka vid slutet på sommaren, sen skulle jag ha tid att kunna färdigställa grejer på kurser som inte är kompletta och komma tillbaka till skolan nästa januari, riktigt redo.
Jag började genast känna en riktig lättnad över att vara av med skolan, i alla fall för tillfället, att ha bromsat ner farten lite. Det var så mycket som inte funkade som man hade velat. Informationen var alltför ofta sen eller dålig, de tjatade alltid om att det handlade om självstudier och att man själv skulle hitta sin information, till synes utan vilja att peka en mot en bra väg. Ibland till och med medvetet vägra att ge information om man ställde en specifik fråga och sa istället att man själv borde leta runt efter svaret, och så fick man slösa timtal på det när svaret redan fanns och man kunde lagt tiden på att lära sig mer eller göra ett bättre jobb. Det var ju inte som att alla vi som pluggar här bara skulle sitta och slöa om vi fick ett svar, då börjar man ju istället med något nytt. Totalt inspirationsdödande. Och så fort någon kom med en ny idé de ville göra, som kunde vara lite krånglig att genomföra, så lät lärarna fullkomligt negativa och sa åt denne att helst låta bli och det var ju bara svårt. Istället kunde de väl vara uppmuntrande mot idéer men förklara att det kanske kan ta mycket tid eller att de inte kan hjälpa till särskilt mycket om man väljer att experimentera.
Vi satte igång med arbetet på nya Magicka och jag började med mina första texturer till spelet. Förut hade vi ju bara jobbat i 2D men nu var beslutet taget att göra om allt i 3D. Vi kände att vi hade tillräckligt med kunskap nu för att klara det mellan oss som var kvar och det handlade främst om praktiska skäl. Det är alltför tidskrävande att arbeta med animationer i 2D och eftersom vi jobbat i så hög upplösning så skulle storleken på allt bli ohanterlig när man ritar varje karaktär i alla animationer i åtta olika riktningar. Det är dessutom mycket mer praktiskt när man kan använda alla föremål i vilken riktning man vill eller bara modifiera dem lite smått för att göra dem olika.
Nu bestod gänget av jag (texturer och lite modeller), Pilen (projektledare, programmering och grafik), Emil (animation och komposition av musik), Tantor (programmering) och Robin (ekonom och sköter allt administrativt). Det var jag, Emil och Pilen som fick ta uppehåll från studierna och de andra två gick redan sin sista termin och avslutade vad de kunde. Jag kunde verkligen känna att jag var en del i teamet på ett annat sätt nu, jag hjälpte inte bara dem med deras spel, det var mitt spel också.
Vi började med att ta två veckors jobb hemma hos Tantor, tog dit datorer och satt allihop och började konvertera den första delen av Magicka till 3D. Det blev konstiga arbetstider och lite opraktiskt eftersom Tantor bor på andra sidan stan men vi fick ganska mycket gjort. Så småningom plockade vi ihop och jobbade lite mer på vårt håll. Jag hade kvar datorn hemma och satt vid mitt skrivbord och några av de andra jobbade en del hos Pilen som bor precis intill.
Men det hela var opraktiskt, det var jobbigt att kombinera jobbet med hemmet och besvärligt när vi inte alla fick plats att sitta ihop på samma ställe.
Vi hade redan börjat ta lite kontakt med LTU Innovation, som hjälper studenter att genomdriva idéer de har till produkter och att dra igång företag. Vi fick mycket hjälp och tips av kunnigt folk genom dem, möten med jurist om hur vi kunde skydda vår idé och så småningom lyckades de också fixa oss ett slags kontor. Det var ett litet rum på skolan där vi allihop fick plats att klämma in våra datorer vid ett varsitt bord men inte mycket mer än så. Jag blev visserligen datorlös hemma men det var otroligt mycket lättare att samordna arbetet när vi alla satt i samma rum, och vi började sätta upp ordentliga arbetstider, och efter ett tag saknade jag inte ens datorn så värst mycket där hemma. Jag spenderade ju ändå den mesta tiden på kontoret.
Genom LTU Innovation fick vi också en innovatörslön åt en person som innebar att vi fick in en gnutta pengar till teamet. Det var visserligen inte mycket men de flesta hade kvar studiebidrag ett tag till också. Vi började prata om företagsstart och fick hjälp med att skaffa papper och kontrakt som behövdes. Vi pratade med många olika personer om vad som kunde vara smartast, ett privat bolag eller att börja med aktiebolag på en gång, men fick många olika bud. Problemet med aktiebolaget var ju att vi måste få ihop 100 000 kr till aktiekapitalet redan från början.
Precis i början på mars fick jag en kul överraskning när jag loggade in på deviantArt. Max antal kommentarer jag haft på en gång var runt 10 och när jag nu loggade in hade jag 746 meddelanden som väntade på mig! Min bild Magicka huts hade fått en Daily Deviation och det drar besökare! Lite större än att få en mod's choice på Elfwood, det som brukar väljas ut till DD är nästan uteslutande riktigt bra verk som är väldigt välarbetade och beundransvärda. Att hamna bland dem är en ära. Jag hade tänkt att jag skulle ha tur om jag någonsin lyckades få dit en bild, så massiv som sidan är och vidden av allt som publiceras där, och så hände det inom så kort tid! Mina besökare och sidvisningar gjorde en jättetopp och detsamma hände på vår hemsida för Magicka, som jag hade länkat till. Vi fick en vansinnigt hög trafik under ett par dagar jämfört med tidigare.
Den 6-8:e mars tog vi våra datorer till Dreamhack Skellefteå för att visa upp lite av vad vi gjort med spelet. Precis innan hörde Norran av sig igen och ville skriva något nytt om vad vi höll på med nu, inför Dreamhack och så: Artikeln
Vi satt med LTU som alltid ställer ut saker för skolan på DH och de är nog glada att ha oss där som lite reklampelare, och vi är glada att de stöttar oss och vårt projekt. Vi körde datorerna dit och satt hela helgen och arbetade på spelet så folk kunde komma förbi och ta en titt. Det är alltid högljutt och olika musik och dansmattor som dunkar omkring en så det blir lite si och så med koncentrationen men det var kul att vara där.
Till min födelsedag, som råkade hamna på en lördag i år, så hade jag en liten födelsedagsfest hemma, med gänget och kompisar från campus. Till helgen efter åkte jag ner till Södertälje på en visit men där fortsätter jag i nästa inlägg.
01 september, 2008
År två sätter igång
Det här inlägget skrevs egentligen i maj 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Nolleperioden 2008 var alltså över sista helgen i augusti och direkt efter det, måndagen 1:a september så drog skolan igång igen. Jag var redan rätt slut efter en sommar med nästan bara jobb och kände mig lite tveksamt taggad över att allt skulle börja igen. Egentligen var det nog dumt att engagera sig i både sommarkurs och sen nolle-p direkt efter den, och så dessutom överge sommarkursen på slutet för att istället satsa på en ny demo med Magicka att lämna in till DreamBuildPlay-tävlingen.
Såhär i efterhand känner jag att det hade varit bättre för mig att inte gå sommarkursen den sommaren utan istället ta lite tid till mig själv, jag var lite för distraherad för att riktigt orka satsa på sommarkursen. Då trodde jag det var sista chansen att gå den men nu verkar den fortsätta ändå, och även om jag hade missat den helt så känns det inte som att det hade varit så farligt. Skulptur är ju inte mitt huvudintresse och jag önskar att jag hade insett då att jag hellre hade lagt min tid på mig själv eller egna studier.
Så år två av Datorgrafik satte igång och vi skulle i alla fall äntligen få vår egen datorsal. Hela första året är mest förberedande med kulturhistoria, konstnärlig träning, lite programmering och annat och till år två får man egna arbetsdatorer och sätter igång med själva grafiken. Så det fanns i alla fall en viss spänning över vad för nytt som skulle börja nu. Något jag önskar att jag till exempel hade lagt lite tid på att lära mig under sommaren istället var grunderna i Maya, för det var tungt att sätta igång och försöka förstå sig på det. Särskilt som det är ett enormt och komplicerat program och i utbildningen misslyckades de med att påpeka vissa grundläggande viktiga saker som man måste börja tänka på redan från början.
Under september försökte vi samtidigt få till lite viktiga förbättringar av Magicka för att lämna in en uppfräschad demo till DreamBuildPlay. Det gjorde också att det blev tuffare med skolan, man behöver all tiden till den här utbildningen och egentligen funkade det inte att köra lite på båda. Men vi kände då att det var viktigt och kunde skapa bra möjligheter för oss om det gick bra i tävlingen, det var en betydligt mer prestigefylld tävling än SGA och med rejälare vinstsumma. Vi arbetade järnet och fick iväg en version till den 23:e september, tyvärr så var det ändå tight om tid och vi hann inte putsa på spelet nog. Det var fortfarande för mycket buggar som dök upp när man körde på Xbox:en (vilket var den enda accepterade plattformen till tävlingen) och vi skulle ha behövt hinna putsa på presentationen och tutorialen. Så vi gick inte vidare i den tävlingen och kände att vi fått ett mindre nederlag.
Skolan fortsatte och jag kämpade på för att få till den första uppgiften; Barnrummet. Vi skulle modellera, texturera och ljussätta ett barnrum och sedan göra ett kort filmklipp i det med några saker enkelt animerade. Eftersom jag hade lagt minimumtid i början på kursen för att hinna med lite uppgifter på Magicka och dessutom felprioriterade lite när jag hade så dålig koll på vad man egentligen var tvungen att tänka på, så blev inte all ljussättningen och en av animationerna helt klara, men ganska bra fick jag ihop det så resten blir bara att komplettera efteråt.
En helg i slutet av september deltog vi i Dreamhack Skellefteå med Magicka, och hade monter tillsammans med skolan. Vi körde spelet på stor-tv och det var populärt trots lite krascher och småbuggar. Vi hade hela tiden någon där som kunde fixa småfel och det satt olika folk och spelade på det nästan konstant och vissa återkom och nötte i timmar.
Under hösten fick Wigge jobb på Skellefteå Taxi och det var skönt för honom att kunna få in lite mer stadiga pengar. Det kryllar inte direkt med jobb för en attributmakare här och han har bara gjort några spridda uppdrag vid sidan av taxikörandet. Kolla in på hans hemsida så finns det lite bilder från hans olika projekt: Wigge.com Den är under utveckling så det är inte säkert att sidan alltid fungerar fullt ut.
I början på november startade två nya kurser, animation och kortfilmsprojektet, som vi läste parallellt. Jag kände mig sliten och hade mycket funderingar på om allt det här var rätt för mig. Jag kände varken att man fick mycket inspiration från skolan eller att jag hade något begrepp om hur jag skulle kunna specialisera mig och hitta vilken väg jag skulle gå för att få syssla med det jag ville efteråt. Till råga på det visste jag inte heller riktigt vad jag ville göra efteråt eftersom jag hade så litet begrepp om hur arbetet faktiskt fungerar i de olika delarna av datorgrafik.
Ett ljus i mitten av all mörk senhöst och ovisshet var i alla fall att 27:e november firade jag och Wigge ett år tillsammans.
Det var också en kul dag när min vän Nahal var här uppe och hälsade på sin bror som också läser datorgrafik. Vi tog en lång fika och pratade om lite av varje innan hon var tvungen att åka vidare.
Under vintern startade jag upp en DeviantArt-sida och röjde samtidigt upp en hel del i mitt Elfwood-galleri. Jag använder DeviantArt mycket mer nu för tiden och tittar bara in på Elfwood någon gång. Deviantart har ett mycket mer praktiskt och fräscht upplägg och väldigt varierat folk i alla spännande kategorier av konst och hantverk man kan tänka sig. Det känns som ett mer levande community helt enkelt, där man alltid kan hitta resurser och inspiration. Där finns också fler av mina grejer eftersom de accepterar alla kategorier och inte bara ren fantasy och sci-fi. Jag kommer hålla mer liv i sidorna framöver också när jag hinner med.
Till slut kom ju julen som alltid verkar dyka upp så fort varje år. Några dagar innan julafton åkte jag ner till Södertälje för att fira med familjen. Wigge hade ingen möjlighet att åka ner eftersom alla taxibilar är schemalagda nästan jämt runt jul och nyår, så vi fick tråkigt nog fira på varsitt håll. Han skulle få välja om han ville jobba jul eller nyår på kvällen men sa att han kunde ta båda eftersom han ändå skulle få vara kvar här, och knappt ha tid nog att åka till egna familjen i Piteå och Luleå.
Jag kom söderut i alla fall och fick ta en titt på Thereses och Mickes egna lägenhet för första gången. De hade hunnit få betydligt bättre ordning än vi på samma tid men det kändes ändå märkligt att hälsa på dem för sig och inte hela familjen i villan. Det var som det definitiva slutet på att vi allihop bodde tillsammans där, även om jag inte har några planer på att flytta hem till huset igen.
Vi åkte i alla fall allihop hem till mamma och pappa och gjorde klart de sista julförberedelserna och matlagningen ihop. Julafton var mysig så som den brukar hemma i huset och fast man gör samma sak varje år så längtar man efter den.
Till nyår hade mamma planerat släktfest hemma hos oss så vi var en hel del folk. Det är inte så mycket mer att berätta om den än att vi hade smaskig nyårsmiddag och var ute och såg raketer och hade det kul och tramsade oss. Det blev väl en ganska sen natt som det brukar och en del sov över och sen var det plötsligt 2009.
----------------------------------------
Nolleperioden 2008 var alltså över sista helgen i augusti och direkt efter det, måndagen 1:a september så drog skolan igång igen. Jag var redan rätt slut efter en sommar med nästan bara jobb och kände mig lite tveksamt taggad över att allt skulle börja igen. Egentligen var det nog dumt att engagera sig i både sommarkurs och sen nolle-p direkt efter den, och så dessutom överge sommarkursen på slutet för att istället satsa på en ny demo med Magicka att lämna in till DreamBuildPlay-tävlingen.
Såhär i efterhand känner jag att det hade varit bättre för mig att inte gå sommarkursen den sommaren utan istället ta lite tid till mig själv, jag var lite för distraherad för att riktigt orka satsa på sommarkursen. Då trodde jag det var sista chansen att gå den men nu verkar den fortsätta ändå, och även om jag hade missat den helt så känns det inte som att det hade varit så farligt. Skulptur är ju inte mitt huvudintresse och jag önskar att jag hade insett då att jag hellre hade lagt min tid på mig själv eller egna studier.
Så år två av Datorgrafik satte igång och vi skulle i alla fall äntligen få vår egen datorsal. Hela första året är mest förberedande med kulturhistoria, konstnärlig träning, lite programmering och annat och till år två får man egna arbetsdatorer och sätter igång med själva grafiken. Så det fanns i alla fall en viss spänning över vad för nytt som skulle börja nu. Något jag önskar att jag till exempel hade lagt lite tid på att lära mig under sommaren istället var grunderna i Maya, för det var tungt att sätta igång och försöka förstå sig på det. Särskilt som det är ett enormt och komplicerat program och i utbildningen misslyckades de med att påpeka vissa grundläggande viktiga saker som man måste börja tänka på redan från början.
Under september försökte vi samtidigt få till lite viktiga förbättringar av Magicka för att lämna in en uppfräschad demo till DreamBuildPlay. Det gjorde också att det blev tuffare med skolan, man behöver all tiden till den här utbildningen och egentligen funkade det inte att köra lite på båda. Men vi kände då att det var viktigt och kunde skapa bra möjligheter för oss om det gick bra i tävlingen, det var en betydligt mer prestigefylld tävling än SGA och med rejälare vinstsumma. Vi arbetade järnet och fick iväg en version till den 23:e september, tyvärr så var det ändå tight om tid och vi hann inte putsa på spelet nog. Det var fortfarande för mycket buggar som dök upp när man körde på Xbox:en (vilket var den enda accepterade plattformen till tävlingen) och vi skulle ha behövt hinna putsa på presentationen och tutorialen. Så vi gick inte vidare i den tävlingen och kände att vi fått ett mindre nederlag.
Skolan fortsatte och jag kämpade på för att få till den första uppgiften; Barnrummet. Vi skulle modellera, texturera och ljussätta ett barnrum och sedan göra ett kort filmklipp i det med några saker enkelt animerade. Eftersom jag hade lagt minimumtid i början på kursen för att hinna med lite uppgifter på Magicka och dessutom felprioriterade lite när jag hade så dålig koll på vad man egentligen var tvungen att tänka på, så blev inte all ljussättningen och en av animationerna helt klara, men ganska bra fick jag ihop det så resten blir bara att komplettera efteråt.
En helg i slutet av september deltog vi i Dreamhack Skellefteå med Magicka, och hade monter tillsammans med skolan. Vi körde spelet på stor-tv och det var populärt trots lite krascher och småbuggar. Vi hade hela tiden någon där som kunde fixa småfel och det satt olika folk och spelade på det nästan konstant och vissa återkom och nötte i timmar.
Under hösten fick Wigge jobb på Skellefteå Taxi och det var skönt för honom att kunna få in lite mer stadiga pengar. Det kryllar inte direkt med jobb för en attributmakare här och han har bara gjort några spridda uppdrag vid sidan av taxikörandet. Kolla in på hans hemsida så finns det lite bilder från hans olika projekt: Wigge.com Den är under utveckling så det är inte säkert att sidan alltid fungerar fullt ut.
I början på november startade två nya kurser, animation och kortfilmsprojektet, som vi läste parallellt. Jag kände mig sliten och hade mycket funderingar på om allt det här var rätt för mig. Jag kände varken att man fick mycket inspiration från skolan eller att jag hade något begrepp om hur jag skulle kunna specialisera mig och hitta vilken väg jag skulle gå för att få syssla med det jag ville efteråt. Till råga på det visste jag inte heller riktigt vad jag ville göra efteråt eftersom jag hade så litet begrepp om hur arbetet faktiskt fungerar i de olika delarna av datorgrafik.
Ett ljus i mitten av all mörk senhöst och ovisshet var i alla fall att 27:e november firade jag och Wigge ett år tillsammans.
Det var också en kul dag när min vän Nahal var här uppe och hälsade på sin bror som också läser datorgrafik. Vi tog en lång fika och pratade om lite av varje innan hon var tvungen att åka vidare.
Under vintern startade jag upp en DeviantArt-sida och röjde samtidigt upp en hel del i mitt Elfwood-galleri. Jag använder DeviantArt mycket mer nu för tiden och tittar bara in på Elfwood någon gång. Deviantart har ett mycket mer praktiskt och fräscht upplägg och väldigt varierat folk i alla spännande kategorier av konst och hantverk man kan tänka sig. Det känns som ett mer levande community helt enkelt, där man alltid kan hitta resurser och inspiration. Där finns också fler av mina grejer eftersom de accepterar alla kategorier och inte bara ren fantasy och sci-fi. Jag kommer hålla mer liv i sidorna framöver också när jag hinner med.
Till slut kom ju julen som alltid verkar dyka upp så fort varje år. Några dagar innan julafton åkte jag ner till Södertälje för att fira med familjen. Wigge hade ingen möjlighet att åka ner eftersom alla taxibilar är schemalagda nästan jämt runt jul och nyår, så vi fick tråkigt nog fira på varsitt håll. Han skulle få välja om han ville jobba jul eller nyår på kvällen men sa att han kunde ta båda eftersom han ändå skulle få vara kvar här, och knappt ha tid nog att åka till egna familjen i Piteå och Luleå.
Jag kom söderut i alla fall och fick ta en titt på Thereses och Mickes egna lägenhet för första gången. De hade hunnit få betydligt bättre ordning än vi på samma tid men det kändes ändå märkligt att hälsa på dem för sig och inte hela familjen i villan. Det var som det definitiva slutet på att vi allihop bodde tillsammans där, även om jag inte har några planer på att flytta hem till huset igen.
Vi åkte i alla fall allihop hem till mamma och pappa och gjorde klart de sista julförberedelserna och matlagningen ihop. Julafton var mysig så som den brukar hemma i huset och fast man gör samma sak varje år så längtar man efter den.
Till nyår hade mamma planerat släktfest hemma hos oss så vi var en hel del folk. Det är inte så mycket mer att berätta om den än att vi hade smaskig nyårsmiddag och var ute och såg raketer och hade det kul och tramsade oss. Det blev väl en ganska sen natt som det brukar och en del sov över och sen var det plötsligt 2009.
20 augusti, 2008
Nolle-p ur en Phösares perspektiv
Det här inlägget skrevs egentligen i maj 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Det här blir en beskrivning av hur jag upplevde nolleperioden från andra sidan, som en Phösare som tog emot alla nollorna. Det blir inte riktigt lika utförligt som förra gången, eftersom jag inte skrev några anteckningar under den här nolleperioden. Det var alldeles för mycket att göra för det, det är lite synd att jag inte skrev ner något tidigare för nu missar jag säkert en massa som hände som jag hade velat berätta om, men det får bli vad jag minns nu istället.
Strax efter att sommarkursen avslutades, fast den övergav jag ju på slutet till förmån för Magicka, så var det dags för Nolleperioden 2008.
Några dagar innan allt drog igång ägnade jag lite tid till att sy och modifiera på overallen men jag hann inte riktigt så långt som jag ville.
Onsdagen den 20:e augusti startade det hela för nollorna med inmarschen. Vi hade tränat vid flera tillfällen den senaste veckan för att lyckas tima ihop det riktigt bra. När nollorna gått in i aulan för att ha upprop och info så smög vi upp på övervåningen för att marschera in genom den bakre övre dörren. Vi fick vänta ett bra tag på att de skulle bli klara där inne och alla stod och var lite nervösa över att något skulle gå fel och pampigheten skulle förstöras. Precis när någon studieansvarig var klar med sitt talande så släcktes alla ljus ner och den maffiga marsch-musiken började. Jag kom ihåg min egen förväntan inför vad det skulle bli av nolleperioden och att det säkert hade något med den att göra när detsamma hände mig för ett år sedan. Allt gick i varje fall enligt plan och när vi hade marscherat ner för trappan och delat oss åt höger och vänster längst ner stod vi vända mot nollorna och kunde kika lite på dem genom solglasögonen. Salen var inte riktigt så full som vi hade trott men jag hoppas vi gjorde ett bra och lite läskigt intryck på de som var där! Nog ställde de sig alla snällt när en av phösarna ropade "nollor, res er! blicken i backen!"
Efter att Överphösarna hade marscherat in och vi hade dragit vår info så marscherade vi ut igen och några av phösarna ledde de olika klasserna runt campus och gjorde nollebrickor med dem och allt som vi hade fått göra året innan. Vi andra phösare gick till Kåtan igen för samling.
Eftersom Villan länge varit vattenskadad i källaren och man nu upptäckt någon ytterligare skada så fick vi inte hålla till där längre under nolleperioden utan allt var avspärrat. Istället hade de fixat en rejäl kåta på en gräsmatta intill med eldstad och kylskåp och plats för det viktigaste, där vi kunde vara utan att behöva trängas mycket. Nog luktade allt och alla ganska mycket rök efter ett litet tag men vi hade det mysigt där inne.
Mot kvällen var det samling utanför kåtan för nollorna och vi hade grillning och passade på att mingla runt med alla. Det var en riktigt bra uppslutning och det verkade som om många från alla klasser var där. Jag kommer inte riktigt ihåg vilka kvällar det blev besök till Traversen längre. Det var ganska många som drog hem igen efter grillningen i alla fall, och tänkte ladda inför någon mer fartfylld kväll.
På torsdagen var det lekkvällen på gräset utanför kåtan och det kändes som att det blev en aning rörigt och oengagerat till och från. Men många var där och folk verkade glada i alla fall. Kanske var det bara jag som kände en annan entusiasm över min egen nolleperiod, det var ju en helt annan sak när man själv var helt ny och såg allt utifrån. Då kändes ju phösarna mer som främlingar och 'andra sidan' och man visste att aktiviteterna var ordnade för ens egen skull.
Fredagen var kastkvällen för nollorna och var väldigt lik samma kväll ett år tidigare. Vi hade med oss en massa dumma saker att kasta och ordnade olika grenar för klasserna. Det var kast med ägg, vattenballonger, falukorv och annat. Jag blev träffad av vår entusiastiske fusknolla (mer om det sen) av ett ägg med hög fart och fick en härlig fläck ned för ena sidan av overallen. Nollorna fick tävla i att kasta drickaback och att med brännbollsträ förstöra trasiga datordelar mest stilfullt.
På lördagen var det dags för en av de större kvällarna, när Adeln & Generalen kommer ner från Luleå. Adeln och Generalen är ordförandena för Teknologkoren och Luleå Studentkår om jag inte virrat till det och de går ytterst elegant klädda i frack och kvinnlig motsvarig dräkt med hattar och handskar. Under kvällen fick nollorna framföra sina spex, som de övat under dagen, inför allihop på Travven. Jag tror folk hade kul och det blev en lång kväll. Phösarna får ju inte heller se på Adeln & Generalen utan de får bara tilltalas direkt av överphösarna och det tyckte i alla fall jag själv var ganska lustigt under min nolleperiod. Phösarna hamnar liksom lite i samma situation som nollorna den kvällen.
Efter allt var slut på Travven gick Phösarna till kåtan för att sitta och umgås lite. Wigge var också med på Travven och följde med och snackade lite med alla, han känner ju så många på skolan och har varit med som Phösare förra året och i Luleå och varit en massa engagerad i studentorganisation. Adeln & Generalen försvann upp igen till Luleå och ville inte stanna kvar, men en av deras Överphösare som var med som eskort stannade och umgicks med oss och han kände Wigge sedan Luleå så de verkade ha roligt att få pratas vid lite.
Söndagen var Chillaxing som var årets vilokväll, med film på Travven och lite annat softande. Jag satt med och såg The Incredible Hulk men tyckte det var en rätt usel film och begav mig hem för att ta det lite lugnt med Wigge resten av kvällen.
Inte mycket att säga om det så jag kan berätta om fusknollan istället.
Varje år är det en phösare som går med en klass av de nya, som en av dem, låtsas höra till klassen och visar inte att den känner någon av dem på skolan. Det är den personens jobb att försöka hitta på lite extra spex, övertala klassen att hitta på saker och hänga med på allting utan att avslöja sig. Under den första sittningen avslöjas sedan fusknollan för alla under någon form av spex och går resten av perioden som phösare.
Det här året var det Fredrik bland grafiker-treorna som var nollan Freppe (ett smeknamn som sen fått hänga kvar fast han drev med hur muppigt det var från början) hos spelutvecklarna. Han är en allmänt spexig figur och lyckades hitta på en massa konstigt, hålla sin identitet totalt dold och dessutom hålla en grov gotländsk dialekt hela tiden fast han är från Nyköpingstrakten. Det blev mycket lyckat och klassen verkade halvt förkrossad när det visade sig att han faktiskt inte skulle gå med dem. Dock så hjälper det ju att bygga kontakt mellan olika klasser eftersom fusknollan aldrig är i en klass med samma inriktning som man faktiskt går och de verkade fortsätta ha kontakt med varann efter.
Måndagen bestod av Skattjakten i vanlig ordning och jag var med i gruppen som höll till borta vid piratskeppet på lekplatsen på andra sidan älven. Jag var där först för att vi skulle försäkra oss om att inga nollor hann så långt innan någon hunnit dit (som min klass gjorde förra året) så jag satt mest och dinglade med benen och väntade en bra stund innan den första gruppen dök upp. Därför vet jag inte mycket om vad som hände under själva ledtråds-sökandet. Men vid skeppet hölls det insult swordfighting a la Monkey Island precis som när jag var nolla och jag minns ärligt talat inte vilka som grävde upp skatten till slut.
På tisdagen var det Piratsittningen som var kvällens aktivitet så hela dagen bestod av febrilt fixande med det från allas håll.
Eftersom jag skriver om det här så långt efter det hände blir det tyvärr lite tråkigt då jag inte riktigt kan minnas vad vi gjorde under vilka dagar, förutom aktiviteterna, eller mer precist vad jag tänkte om det hela. Så för att vara en phösares perspektiv kanske det är lite fattigt egentligen. Men någon hjälp för mig att komma ihåg allt blir det kanske.
Under sittningen var det munter stämning och spelutvecklarna hade byggt ett skepp i kartong som de kom seglande i dit, eller bakom eftersom det mest var 2D. Det var som en drakbåt och 'Freppe' hade fått i uppgift att måla huvudet. Sen hade några i klassen kommenterat att "fan Freppe, du borde ju bli grafiker" och han var så nervös och säker på att någon listat ut hans hemlighet. Så var det dock inte och under något spex blev det ett låtsat bråk mellan Freppe och en överphösare. De tog med honom lite bakom och det hela lät enormt övertygande och man såg vissa nollors nervösa ansikten och feststämningen dog en kort stund medan alla försökte förstå. Sedan släpade de fram Freppe och han fick lov att ta på sig sin overall och mycket förvirring och skratt utbröt.
Efteråt var det säkerligen feststämning och fullt med folk på Travven som det brukar vara efter sittningar. Jag minns att några kvällar var det riktigt bra stämning och mycket dans i alla fall.
Onsdagen efter första sittningen är det RUS, roligt utan sprit, där nollorna åker iväg med en grupp av phösarna på något påhitt under dagen. Mitt år var det ju Äventyrshuset/Boda Borg som jag berättade om men det här året hade det visst varit lite eget påhittade tävlingar vid badet på Falkträsket. Jag var inte med där utan det var något annat att göra. Under RUS-kvällen är Traversen stängd vilket brukar innebära att det är phösarnas totala festkväll där de själva sitter och super på sitt ställe, d.v.s. i kåtan och sen på natten byter overaller med varandra, letar rätt på ställen där nollor bor, ringer på och får de yrvakna nollorna att framföra små spex vid dörren. Jag satt med de andra ett tag men var inte ute och röjde på natten, jag har för mig att det var runt den kvällen som jag kände mig lite smått krasslig och passade på att ta igen mig en aning.
Under torsdagen hölls Burträskbingon som traditionellt och jag har inte mycket att berätta om den. Nollorna samlade för fullt för att få ihop de konstiga saker som phösarna hade kommit fram till, och de flesta av sakerna brukar man behöva mycket fantasi för att lyckas skaffa. Även i år hade en nolla snott Överphösare Fluffys gosedjur och jag tror de hittade på något ganska likt vårat med en video på youtube. En av de gamla studenterna hade tipsat dem om vad vi gjort så det blev något liknande. Det verkar bli någon slags gosedjursstöld de flesta år, alltid är det väl någon som får tipset.
Fredagen var kvällen för nollesittningen. Alla spenderade dagen med att förbereda och ställa iordning och kvällen bjöd på spex från nollor, phösare och ÖPH som brukligt är. Det var många av nollorna som deltog och även några gamla studenter dök upp för sittningen. Kvällen fortsattes på Traversen för nollorna och även phösarna när allt röjts undan.
Lördagen den 30:e augusti var sista dagen för Nolle-p och från eftermiddagen hölls nolleuppdragen på stan. Alla klasser hade fått ett par uppdrag att utföra på torget och nere på stan och det var även min och ett par andra phösares ansvarsdag så vi fixade med grejer, uppdrag och såg till att alla nollor kom på plats.
Under ungefär det par timmar som uppdragen utfördes fick phösare och ÖPH gå runt och inspektera hur bra det gick, ge poäng och delta här och där. Det var allsång med shoppande stadsbor, mänsklig skulptur, moppande av torget runt passerandes fötter och en massa annat där man skulle försöka blanda in allmänheten. I år lyckades även några nollor riktigt bra med ett klassiskt uppdrag som är att sätta 'kondom' på Skellefteå torgs staty som bland studenter och många andra är känd som Stenkuken. Den delen av statyn/fontänen är en flera meter hög, rund pelare av sten som pekar snett upp mot himlen.
Nollorna tejpade ihop ett antal sopsäckar tills det var lagom stort och lyckades sen med hjälp av för kort stege, varandras axlar och en sopkvast till slut trä skapelsen över statyn, under mycket hurrande av resten av alla som var där. När jag var förbi stan något par dagar senare var dock allt borttaget, Skellefteå stad uppskattar inte små skämt från studenter. Intressant ändå att de fick hålla igång tills de var klara utan att någon ordningsvakt kom och sjasade bort oss.
På kvällen var det dags för den sista och mycket uppskattade delen av Nolle-p, PUCK. Det är då alla phösare återgår till civilkläder och minglar runt med nollorna hela kvällen. Det kändes märkligt att vara så lätt klädd igen, ingen tung overall, peruk, huvudbonad och solglasögon som man burit konstant så fort man varit ute. Det var otroligt kul att denna gång vara bland phösarna och marschera in framför nollorna en sista gång, men i civilkläder. Man såg allas förvirrade och förvånade miner när nollorna upptäckte vem som var vem bland oss. Vi bar runt på Phösarbrickor hela kvällen med ett foto av oss som phösare, där nollorna fick skriva plus och minus och det blev en rolig och lång kväll.
Det enda som återstod för oss phösare var att på söndagen gå och städa ur kåtan från alla våra saker. Den var en del mat över som alla fick ta med sig av hem bäst de ville och till slut var vår mysiga kåta helt tömd. Nolle-p var helt över och jag tror alla var glada att slippa vara Phösare och Överphösare mer på ett bra tag. Det är en hektisk period med mycket att fixa och för lite sömn. Men ändå så kommer folk tillbaka och fortsätter vara Phösare år efter år, det är något speciellt både att dela i och anordna Nolleperioden.
Min sista syssla var att tvätta av overallen litegrann i badkaret, med alla märken och så tål de inte någon maskintvätt. Jag vet att det är tradition att man inte tvättar overallen igen efter invigningen men jag uppskattar inte så mycket att gå runt i gamla äggfläckar och stark röklukt. Det är visserligen tillåtet att tvätta overallen om man själv är i den under tiden, vissa har t.ex badat i sjön med sina, men det verkade bara alltför bökigt.
----------------------------------------
Det här blir en beskrivning av hur jag upplevde nolleperioden från andra sidan, som en Phösare som tog emot alla nollorna. Det blir inte riktigt lika utförligt som förra gången, eftersom jag inte skrev några anteckningar under den här nolleperioden. Det var alldeles för mycket att göra för det, det är lite synd att jag inte skrev ner något tidigare för nu missar jag säkert en massa som hände som jag hade velat berätta om, men det får bli vad jag minns nu istället.
Strax efter att sommarkursen avslutades, fast den övergav jag ju på slutet till förmån för Magicka, så var det dags för Nolleperioden 2008.
Några dagar innan allt drog igång ägnade jag lite tid till att sy och modifiera på overallen men jag hann inte riktigt så långt som jag ville.
Onsdagen den 20:e augusti startade det hela för nollorna med inmarschen. Vi hade tränat vid flera tillfällen den senaste veckan för att lyckas tima ihop det riktigt bra. När nollorna gått in i aulan för att ha upprop och info så smög vi upp på övervåningen för att marschera in genom den bakre övre dörren. Vi fick vänta ett bra tag på att de skulle bli klara där inne och alla stod och var lite nervösa över att något skulle gå fel och pampigheten skulle förstöras. Precis när någon studieansvarig var klar med sitt talande så släcktes alla ljus ner och den maffiga marsch-musiken började. Jag kom ihåg min egen förväntan inför vad det skulle bli av nolleperioden och att det säkert hade något med den att göra när detsamma hände mig för ett år sedan. Allt gick i varje fall enligt plan och när vi hade marscherat ner för trappan och delat oss åt höger och vänster längst ner stod vi vända mot nollorna och kunde kika lite på dem genom solglasögonen. Salen var inte riktigt så full som vi hade trott men jag hoppas vi gjorde ett bra och lite läskigt intryck på de som var där! Nog ställde de sig alla snällt när en av phösarna ropade "nollor, res er! blicken i backen!"
Efter att Överphösarna hade marscherat in och vi hade dragit vår info så marscherade vi ut igen och några av phösarna ledde de olika klasserna runt campus och gjorde nollebrickor med dem och allt som vi hade fått göra året innan. Vi andra phösare gick till Kåtan igen för samling.
Eftersom Villan länge varit vattenskadad i källaren och man nu upptäckt någon ytterligare skada så fick vi inte hålla till där längre under nolleperioden utan allt var avspärrat. Istället hade de fixat en rejäl kåta på en gräsmatta intill med eldstad och kylskåp och plats för det viktigaste, där vi kunde vara utan att behöva trängas mycket. Nog luktade allt och alla ganska mycket rök efter ett litet tag men vi hade det mysigt där inne.
Mot kvällen var det samling utanför kåtan för nollorna och vi hade grillning och passade på att mingla runt med alla. Det var en riktigt bra uppslutning och det verkade som om många från alla klasser var där. Jag kommer inte riktigt ihåg vilka kvällar det blev besök till Traversen längre. Det var ganska många som drog hem igen efter grillningen i alla fall, och tänkte ladda inför någon mer fartfylld kväll.
På torsdagen var det lekkvällen på gräset utanför kåtan och det kändes som att det blev en aning rörigt och oengagerat till och från. Men många var där och folk verkade glada i alla fall. Kanske var det bara jag som kände en annan entusiasm över min egen nolleperiod, det var ju en helt annan sak när man själv var helt ny och såg allt utifrån. Då kändes ju phösarna mer som främlingar och 'andra sidan' och man visste att aktiviteterna var ordnade för ens egen skull.
Fredagen var kastkvällen för nollorna och var väldigt lik samma kväll ett år tidigare. Vi hade med oss en massa dumma saker att kasta och ordnade olika grenar för klasserna. Det var kast med ägg, vattenballonger, falukorv och annat. Jag blev träffad av vår entusiastiske fusknolla (mer om det sen) av ett ägg med hög fart och fick en härlig fläck ned för ena sidan av overallen. Nollorna fick tävla i att kasta drickaback och att med brännbollsträ förstöra trasiga datordelar mest stilfullt.
På lördagen var det dags för en av de större kvällarna, när Adeln & Generalen kommer ner från Luleå. Adeln och Generalen är ordförandena för Teknologkoren och Luleå Studentkår om jag inte virrat till det och de går ytterst elegant klädda i frack och kvinnlig motsvarig dräkt med hattar och handskar. Under kvällen fick nollorna framföra sina spex, som de övat under dagen, inför allihop på Travven. Jag tror folk hade kul och det blev en lång kväll. Phösarna får ju inte heller se på Adeln & Generalen utan de får bara tilltalas direkt av överphösarna och det tyckte i alla fall jag själv var ganska lustigt under min nolleperiod. Phösarna hamnar liksom lite i samma situation som nollorna den kvällen.
Efter allt var slut på Travven gick Phösarna till kåtan för att sitta och umgås lite. Wigge var också med på Travven och följde med och snackade lite med alla, han känner ju så många på skolan och har varit med som Phösare förra året och i Luleå och varit en massa engagerad i studentorganisation. Adeln & Generalen försvann upp igen till Luleå och ville inte stanna kvar, men en av deras Överphösare som var med som eskort stannade och umgicks med oss och han kände Wigge sedan Luleå så de verkade ha roligt att få pratas vid lite.
Söndagen var Chillaxing som var årets vilokväll, med film på Travven och lite annat softande. Jag satt med och såg The Incredible Hulk men tyckte det var en rätt usel film och begav mig hem för att ta det lite lugnt med Wigge resten av kvällen.
Inte mycket att säga om det så jag kan berätta om fusknollan istället.
Varje år är det en phösare som går med en klass av de nya, som en av dem, låtsas höra till klassen och visar inte att den känner någon av dem på skolan. Det är den personens jobb att försöka hitta på lite extra spex, övertala klassen att hitta på saker och hänga med på allting utan att avslöja sig. Under den första sittningen avslöjas sedan fusknollan för alla under någon form av spex och går resten av perioden som phösare.
Det här året var det Fredrik bland grafiker-treorna som var nollan Freppe (ett smeknamn som sen fått hänga kvar fast han drev med hur muppigt det var från början) hos spelutvecklarna. Han är en allmänt spexig figur och lyckades hitta på en massa konstigt, hålla sin identitet totalt dold och dessutom hålla en grov gotländsk dialekt hela tiden fast han är från Nyköpingstrakten. Det blev mycket lyckat och klassen verkade halvt förkrossad när det visade sig att han faktiskt inte skulle gå med dem. Dock så hjälper det ju att bygga kontakt mellan olika klasser eftersom fusknollan aldrig är i en klass med samma inriktning som man faktiskt går och de verkade fortsätta ha kontakt med varann efter.
Måndagen bestod av Skattjakten i vanlig ordning och jag var med i gruppen som höll till borta vid piratskeppet på lekplatsen på andra sidan älven. Jag var där först för att vi skulle försäkra oss om att inga nollor hann så långt innan någon hunnit dit (som min klass gjorde förra året) så jag satt mest och dinglade med benen och väntade en bra stund innan den första gruppen dök upp. Därför vet jag inte mycket om vad som hände under själva ledtråds-sökandet. Men vid skeppet hölls det insult swordfighting a la Monkey Island precis som när jag var nolla och jag minns ärligt talat inte vilka som grävde upp skatten till slut.
På tisdagen var det Piratsittningen som var kvällens aktivitet så hela dagen bestod av febrilt fixande med det från allas håll.
Eftersom jag skriver om det här så långt efter det hände blir det tyvärr lite tråkigt då jag inte riktigt kan minnas vad vi gjorde under vilka dagar, förutom aktiviteterna, eller mer precist vad jag tänkte om det hela. Så för att vara en phösares perspektiv kanske det är lite fattigt egentligen. Men någon hjälp för mig att komma ihåg allt blir det kanske.
Under sittningen var det munter stämning och spelutvecklarna hade byggt ett skepp i kartong som de kom seglande i dit, eller bakom eftersom det mest var 2D. Det var som en drakbåt och 'Freppe' hade fått i uppgift att måla huvudet. Sen hade några i klassen kommenterat att "fan Freppe, du borde ju bli grafiker" och han var så nervös och säker på att någon listat ut hans hemlighet. Så var det dock inte och under något spex blev det ett låtsat bråk mellan Freppe och en överphösare. De tog med honom lite bakom och det hela lät enormt övertygande och man såg vissa nollors nervösa ansikten och feststämningen dog en kort stund medan alla försökte förstå. Sedan släpade de fram Freppe och han fick lov att ta på sig sin overall och mycket förvirring och skratt utbröt.
Efteråt var det säkerligen feststämning och fullt med folk på Travven som det brukar vara efter sittningar. Jag minns att några kvällar var det riktigt bra stämning och mycket dans i alla fall.
Onsdagen efter första sittningen är det RUS, roligt utan sprit, där nollorna åker iväg med en grupp av phösarna på något påhitt under dagen. Mitt år var det ju Äventyrshuset/Boda Borg som jag berättade om men det här året hade det visst varit lite eget påhittade tävlingar vid badet på Falkträsket. Jag var inte med där utan det var något annat att göra. Under RUS-kvällen är Traversen stängd vilket brukar innebära att det är phösarnas totala festkväll där de själva sitter och super på sitt ställe, d.v.s. i kåtan och sen på natten byter overaller med varandra, letar rätt på ställen där nollor bor, ringer på och får de yrvakna nollorna att framföra små spex vid dörren. Jag satt med de andra ett tag men var inte ute och röjde på natten, jag har för mig att det var runt den kvällen som jag kände mig lite smått krasslig och passade på att ta igen mig en aning.
Under torsdagen hölls Burträskbingon som traditionellt och jag har inte mycket att berätta om den. Nollorna samlade för fullt för att få ihop de konstiga saker som phösarna hade kommit fram till, och de flesta av sakerna brukar man behöva mycket fantasi för att lyckas skaffa. Även i år hade en nolla snott Överphösare Fluffys gosedjur och jag tror de hittade på något ganska likt vårat med en video på youtube. En av de gamla studenterna hade tipsat dem om vad vi gjort så det blev något liknande. Det verkar bli någon slags gosedjursstöld de flesta år, alltid är det väl någon som får tipset.
Fredagen var kvällen för nollesittningen. Alla spenderade dagen med att förbereda och ställa iordning och kvällen bjöd på spex från nollor, phösare och ÖPH som brukligt är. Det var många av nollorna som deltog och även några gamla studenter dök upp för sittningen. Kvällen fortsattes på Traversen för nollorna och även phösarna när allt röjts undan.
Lördagen den 30:e augusti var sista dagen för Nolle-p och från eftermiddagen hölls nolleuppdragen på stan. Alla klasser hade fått ett par uppdrag att utföra på torget och nere på stan och det var även min och ett par andra phösares ansvarsdag så vi fixade med grejer, uppdrag och såg till att alla nollor kom på plats.
Under ungefär det par timmar som uppdragen utfördes fick phösare och ÖPH gå runt och inspektera hur bra det gick, ge poäng och delta här och där. Det var allsång med shoppande stadsbor, mänsklig skulptur, moppande av torget runt passerandes fötter och en massa annat där man skulle försöka blanda in allmänheten. I år lyckades även några nollor riktigt bra med ett klassiskt uppdrag som är att sätta 'kondom' på Skellefteå torgs staty som bland studenter och många andra är känd som Stenkuken. Den delen av statyn/fontänen är en flera meter hög, rund pelare av sten som pekar snett upp mot himlen.
Nollorna tejpade ihop ett antal sopsäckar tills det var lagom stort och lyckades sen med hjälp av för kort stege, varandras axlar och en sopkvast till slut trä skapelsen över statyn, under mycket hurrande av resten av alla som var där. När jag var förbi stan något par dagar senare var dock allt borttaget, Skellefteå stad uppskattar inte små skämt från studenter. Intressant ändå att de fick hålla igång tills de var klara utan att någon ordningsvakt kom och sjasade bort oss.
På kvällen var det dags för den sista och mycket uppskattade delen av Nolle-p, PUCK. Det är då alla phösare återgår till civilkläder och minglar runt med nollorna hela kvällen. Det kändes märkligt att vara så lätt klädd igen, ingen tung overall, peruk, huvudbonad och solglasögon som man burit konstant så fort man varit ute. Det var otroligt kul att denna gång vara bland phösarna och marschera in framför nollorna en sista gång, men i civilkläder. Man såg allas förvirrade och förvånade miner när nollorna upptäckte vem som var vem bland oss. Vi bar runt på Phösarbrickor hela kvällen med ett foto av oss som phösare, där nollorna fick skriva plus och minus och det blev en rolig och lång kväll.
Det enda som återstod för oss phösare var att på söndagen gå och städa ur kåtan från alla våra saker. Den var en del mat över som alla fick ta med sig av hem bäst de ville och till slut var vår mysiga kåta helt tömd. Nolle-p var helt över och jag tror alla var glada att slippa vara Phösare och Överphösare mer på ett bra tag. Det är en hektisk period med mycket att fixa och för lite sömn. Men ändå så kommer folk tillbaka och fortsätter vara Phösare år efter år, det är något speciellt både att dela i och anordna Nolleperioden.
Min sista syssla var att tvätta av overallen litegrann i badkaret, med alla märken och så tål de inte någon maskintvätt. Jag vet att det är tradition att man inte tvättar overallen igen efter invigningen men jag uppskattar inte så mycket att gå runt i gamla äggfläckar och stark röklukt. Det är visserligen tillåtet att tvätta overallen om man själv är i den under tiden, vissa har t.ex badat i sjön med sina, men det verkade bara alltför bökigt.
01 juni, 2008
Lite om sommaren
Det här inlägget skrevs egentligen i april 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
När sommaren kom så fick jag veta att jag kommit in på sommarkursen och eftersom det var en helt unik kurs i Sverige som det pratas en massa om här uppe så var jag glad att få chansen. Kursen är tio veckor och i första delen gjorde man en 75 cm hög anatomiskt korrekt skulptur. På halva figuren gjorde vi alla ben och andra halvan kläddes i alla muskler. Senare delen av kursen bestod av en fri skulptur där man skulle kunna utnyttja sina kunskaper eller göra något helt fritt. Det var en rätt krävande kurs och det var många som stannade sent på skolan och stod och pillade. På slutet av kursen hoppade jag på en sen spurt på Magicka igen för att färdigställa en annan demoinlämning så jag hann inte helt klart med kursen, men det får kompletteras sen.
Det var lite trist på sitt vis att bli kvar här uppe hela sommaren och inte riktigt kunna känna att man var ledig alls. Vi hade inte särskilt varm sommar heller.
En helg i juni åkte vi upp till Luleå och Piteå för att hälsa på Wigges familj, och en kväll hängde vi med en av hans gamla polare ut till en enslig skyttebana. Wigge höll på med pistolskytte förut och nu fick jag också prova på att skjuta ett par omgångar. Det var en Glock 9mm om jag inte är helt glömsk och det var kul att prova även om jag nog var föga pricksäker. Jag lyckades faktiskt pricka tavlan första vändan men mest ansade jag en buske bakom där grenarna föll åt höger och vänster.
När mamma fyllde 50 i mitten på juli så åkte i alla fall jag och Wigge ner för festen och stannnade i nästan två veckor. Det gjorde att jag förlorade lite mer tid av sommarkursen men det var så skönt att få komma bort åtminstone en kort tid. Det blev firande ute i stugan med en hel del folk som kom. Av oss i familjen fick mamma en resa till Irland för att få gå och se en riverdance-show. I stugan fick vi lite fint väder i alla fall och passade på att bada och njuta av hur skönt det alltid är där. Jag kände verkligen inte för att åka tillbaka igen till mindre soliga och hemtrevliga norrland efter det. Det finns nästan inget ställe som är så avslappnande som stugan.
Vi passade också på när vi var nere att köpa en begagnad bil, en Honda Civic som några sålde inte allt för långt från Södertälje. Pappa hade redan hämtat upp den åt oss och vi körde den upp igen. Jag var så trött att jag hela tiden somnade och sov bort det mesta av resan, stackars Wigge fick sitta för sig själv mycket av tiden, tur att han gillar att köra. Mot slutet tog jag över en bit när han började bli trött men det kändes som att resan gick väldigt fort fastän det måste varit 9 timmar eller så. Vi passade på att mäta hur mycket bensin bilen drog i snitt på vägen upp, och fastän det var fullt med packning och fyra vinterdäck så drog den bara 0,53. Inte illa.
Det blev ingen vandring det här året, som jag, TH och Micke hade planerat. Först timade det inte med när jag var där och tiden vi hade, och sen när TH och Micke tänkte gå själva under en av deras sista ledigheter så var det uselt väder, så det blev uppskjutet. Men kommande sommar tänkte vi inte låta chansen smita, det är ju så kul.
När sommaren gick mot sitt slut var det dags för Nolleperioden igen, men det tar jag i ett eget inlägg.
----------------------------------------
När sommaren kom så fick jag veta att jag kommit in på sommarkursen och eftersom det var en helt unik kurs i Sverige som det pratas en massa om här uppe så var jag glad att få chansen. Kursen är tio veckor och i första delen gjorde man en 75 cm hög anatomiskt korrekt skulptur. På halva figuren gjorde vi alla ben och andra halvan kläddes i alla muskler. Senare delen av kursen bestod av en fri skulptur där man skulle kunna utnyttja sina kunskaper eller göra något helt fritt. Det var en rätt krävande kurs och det var många som stannade sent på skolan och stod och pillade. På slutet av kursen hoppade jag på en sen spurt på Magicka igen för att färdigställa en annan demoinlämning så jag hann inte helt klart med kursen, men det får kompletteras sen.
Det var lite trist på sitt vis att bli kvar här uppe hela sommaren och inte riktigt kunna känna att man var ledig alls. Vi hade inte särskilt varm sommar heller.
En helg i juni åkte vi upp till Luleå och Piteå för att hälsa på Wigges familj, och en kväll hängde vi med en av hans gamla polare ut till en enslig skyttebana. Wigge höll på med pistolskytte förut och nu fick jag också prova på att skjuta ett par omgångar. Det var en Glock 9mm om jag inte är helt glömsk och det var kul att prova även om jag nog var föga pricksäker. Jag lyckades faktiskt pricka tavlan första vändan men mest ansade jag en buske bakom där grenarna föll åt höger och vänster.
När mamma fyllde 50 i mitten på juli så åkte i alla fall jag och Wigge ner för festen och stannnade i nästan två veckor. Det gjorde att jag förlorade lite mer tid av sommarkursen men det var så skönt att få komma bort åtminstone en kort tid. Det blev firande ute i stugan med en hel del folk som kom. Av oss i familjen fick mamma en resa till Irland för att få gå och se en riverdance-show. I stugan fick vi lite fint väder i alla fall och passade på att bada och njuta av hur skönt det alltid är där. Jag kände verkligen inte för att åka tillbaka igen till mindre soliga och hemtrevliga norrland efter det. Det finns nästan inget ställe som är så avslappnande som stugan.
Vi passade också på när vi var nere att köpa en begagnad bil, en Honda Civic som några sålde inte allt för långt från Södertälje. Pappa hade redan hämtat upp den åt oss och vi körde den upp igen. Jag var så trött att jag hela tiden somnade och sov bort det mesta av resan, stackars Wigge fick sitta för sig själv mycket av tiden, tur att han gillar att köra. Mot slutet tog jag över en bit när han började bli trött men det kändes som att resan gick väldigt fort fastän det måste varit 9 timmar eller så. Vi passade på att mäta hur mycket bensin bilen drog i snitt på vägen upp, och fastän det var fullt med packning och fyra vinterdäck så drog den bara 0,53. Inte illa.
Det blev ingen vandring det här året, som jag, TH och Micke hade planerat. Först timade det inte med när jag var där och tiden vi hade, och sen när TH och Micke tänkte gå själva under en av deras sista ledigheter så var det uselt väder, så det blev uppskjutet. Men kommande sommar tänkte vi inte låta chansen smita, det är ju så kul.
När sommaren gick mot sitt slut var det dags för Nolleperioden igen, men det tar jag i ett eget inlägg.
27 maj, 2008
Swedish Game Awards 2008
Magisk kväll kallade de den.
På morgonen tog vi en stor taxi med dator, skärmar och tillbehör vi behövde, in till Kulturhuset från Södertälje där vi spenderat natten. Med alldeles för lite sömn under natten men tillräckligt uppspelt och nervös för att inte kunna vara sömnig.
Utställningen av alla nominerade spel kom igång vid 11 när vi hade riggat upp allt och flöt på till 16 med provspelande, tal och intervjuer. Det var flera spelföretag där som hade sin egen monter med provspelning och information, och även förra årets vinnare och några andra. Vid 16 var det dags att möblera om i rummet, dra ut läktare och sittplatser för de nominerade till prisutdelningen, och röja undan allt så vi alla kördes ut en timme efter att alla datorer var undanplockade.
Efter en del nervöst väntande var det dags att ta plats vid respektive bord framme vid scenen. Det blev dags att dela ut priset för Best Innovation som vi var nominerade i och vi satt och riktigt pirrade av nervositet. Så visade det sig att priset gick till Blueberry Garden och vår upprymdhet dalade snabbt. Där satt vi kvar och tänkte att nu var det ju kört med det vi haft hopp för.
I slutändan var det dags att dela ut det stora priset, Game of the Year 2008 och de menade att jämfört med detta bleknade ju alla andra priser litegrann. Med en motivering som gick:
Vi var helt chockerat glada, det är väl först nu man riktigt börjat smälta det. Helt fantastiskt! Vi trodde vi hade en chans på Best Innovation med vår annorlunda spelmekanik men när den gick till ett annat spel så kände vi bara jaha, då lär vi inte vinna något större. Vi satsade visserligen på att vi skulle vinna tävlingen när vi drog igång projektet, men man förväntar sig ju det inte. Det här är verkligen det största jag någonsin varit med och vunnit och utmärkt mig på!
Efteråt kom spelföretag och pratade med oss och de som var jury för SGA påpekade att de väntar otåligt på att spelet ska utvecklas vidare och kunna köpas. Vi skulle intervjuas för webb-tv och på det kom en kille från Microsoft efter tävlingen och pratade med vår projektansvarige och var intresserad av att skicka en representant av oss till Bryssel nästa månad på en stor spelmässa där vi får chans att pitcha spelet. Vi får se hur det blir med det, vi vill inte förlora vår egen kontroll över spelet, men det är en enorm möjlighet. Vi vann dessutom en schysst prispeng som vi kan använda för ett tags fortsatt utveckling.
Resten av kvällen var det först mingel och sen middag i kulturhuset för alla som hade deltagit i tävlingen och utställningen. Vi spreds ut över borden och man fick prata med lite allt möjligt folk. Det fortsatte med efterrätt och stå-uppkomik och efteråt blev det hela festlokal. Vi hade såklart en riktig kanonkväll och sittandes på takterassen provade jag en puff på min första segercigarr. Vi stannade kvar tills hela efterfesten avslutades, pratade med andra som hade deltagit och bara njöt av glädjen. Det här kommer vi leva gott på länge!
Nu kommer vi satsa på att snabbt få ihop en välputsad demo till XNA Game Creator's Club och genom den få spelet publicerat på Xbox Live Arcade. Det vore ingen dålig start på spelkarriären alls!
Jag kommer uppdatera så småningom vad som händer med det hela.
Vi har fått lite uppmärksamhet runt webben och i tidningen:
Norran: Länk
LTUs artikel: Länk
Microsofts nyhet: Länk
Prisceremonin (video): Länk
Vårt bidrag på SGAs sida: Länk
På morgonen tog vi en stor taxi med dator, skärmar och tillbehör vi behövde, in till Kulturhuset från Södertälje där vi spenderat natten. Med alldeles för lite sömn under natten men tillräckligt uppspelt och nervös för att inte kunna vara sömnig.
Utställningen av alla nominerade spel kom igång vid 11 när vi hade riggat upp allt och flöt på till 16 med provspelande, tal och intervjuer. Det var flera spelföretag där som hade sin egen monter med provspelning och information, och även förra årets vinnare och några andra. Vid 16 var det dags att möblera om i rummet, dra ut läktare och sittplatser för de nominerade till prisutdelningen, och röja undan allt så vi alla kördes ut en timme efter att alla datorer var undanplockade.
Efter en del nervöst väntande var det dags att ta plats vid respektive bord framme vid scenen. Det blev dags att dela ut priset för Best Innovation som vi var nominerade i och vi satt och riktigt pirrade av nervositet. Så visade det sig att priset gick till Blueberry Garden och vår upprymdhet dalade snabbt. Där satt vi kvar och tänkte att nu var det ju kört med det vi haft hopp för.
I slutändan var det dags att dela ut det stora priset, Game of the Year 2008 och de menade att jämfört med detta bleknade ju alla andra priser litegrann. Med en motivering som gick:
"A game of great depth and style, with polished gameplay and excellent presentation. Successfully combines humour, great visuals and complex game mechanics."Och de avslutar med:
"och årets spel är... Magicka!"
Vi var helt chockerat glada, det är väl först nu man riktigt börjat smälta det. Helt fantastiskt! Vi trodde vi hade en chans på Best Innovation med vår annorlunda spelmekanik men när den gick till ett annat spel så kände vi bara jaha, då lär vi inte vinna något större. Vi satsade visserligen på att vi skulle vinna tävlingen när vi drog igång projektet, men man förväntar sig ju det inte. Det här är verkligen det största jag någonsin varit med och vunnit och utmärkt mig på!
Efteråt kom spelföretag och pratade med oss och de som var jury för SGA påpekade att de väntar otåligt på att spelet ska utvecklas vidare och kunna köpas. Vi skulle intervjuas för webb-tv och på det kom en kille från Microsoft efter tävlingen och pratade med vår projektansvarige och var intresserad av att skicka en representant av oss till Bryssel nästa månad på en stor spelmässa där vi får chans att pitcha spelet. Vi får se hur det blir med det, vi vill inte förlora vår egen kontroll över spelet, men det är en enorm möjlighet. Vi vann dessutom en schysst prispeng som vi kan använda för ett tags fortsatt utveckling.
Resten av kvällen var det först mingel och sen middag i kulturhuset för alla som hade deltagit i tävlingen och utställningen. Vi spreds ut över borden och man fick prata med lite allt möjligt folk. Det fortsatte med efterrätt och stå-uppkomik och efteråt blev det hela festlokal. Vi hade såklart en riktig kanonkväll och sittandes på takterassen provade jag en puff på min första segercigarr. Vi stannade kvar tills hela efterfesten avslutades, pratade med andra som hade deltagit och bara njöt av glädjen. Det här kommer vi leva gott på länge!
Nu kommer vi satsa på att snabbt få ihop en välputsad demo till XNA Game Creator's Club och genom den få spelet publicerat på Xbox Live Arcade. Det vore ingen dålig start på spelkarriären alls!
Jag kommer uppdatera så småningom vad som händer med det hela.
Vi har fått lite uppmärksamhet runt webben och i tidningen:
Norran: Länk
LTUs artikel: Länk
Microsofts nyhet: Länk
Prisceremonin (video): Länk
Vårt bidrag på SGAs sida: Länk
23 maj, 2008
Yes, vi klarade det!
En kort visit bara för att få skryta lite!
Dagboken kommer tas tag i igen inom kort för det finns mycket att skriva om men det har varit mycket som kommit emellan.
Anledningen till dagens inlägg är att jag ikväll åker ner till Södertälje igen, och anledningen till det är hårt slit och ett speldemo som jag och några från skolan fått ihop.
Sen februari har jag jobbat med ett team av klasskompisar och andra från skolan på spelet Magicka som vi skickade in till SGA - Swedish Game Awards, en tävling för studenter inom spelbranschen som är nationellt prestigefylld. Jag är concept artist och har gjort lite 2D art till spelet och målat den stora menyskärmen. Vi har jobbat på hårt och förra söndagen fick vi beskedet att vi är nominerade till finalen! Vi tävlar i kategorin Best Innovation och då automatiskt till det stora priset, Game of the Year 2008.
Bara att få komma dit och träffa folk i branschen och visa upp spelet är strålande. Om vi faktiskt vinner någon kategori... Det är spännande nu! Imorgon är den stora dagen, håll tummarna för oss!
Jag är tillbaka mot slutet av helgen och meddelar hur det gick.
Vårt bidrag:
Länk
Lokala tidningen:
Artikel 1
Artikel 2
(på bild är jag och de i teamet från klassen, förutom Anton som är programmerare)
Dagboken kommer tas tag i igen inom kort för det finns mycket att skriva om men det har varit mycket som kommit emellan.
Anledningen till dagens inlägg är att jag ikväll åker ner till Södertälje igen, och anledningen till det är hårt slit och ett speldemo som jag och några från skolan fått ihop.
Sen februari har jag jobbat med ett team av klasskompisar och andra från skolan på spelet Magicka som vi skickade in till SGA - Swedish Game Awards, en tävling för studenter inom spelbranschen som är nationellt prestigefylld. Jag är concept artist och har gjort lite 2D art till spelet och målat den stora menyskärmen. Vi har jobbat på hårt och förra söndagen fick vi beskedet att vi är nominerade till finalen! Vi tävlar i kategorin Best Innovation och då automatiskt till det stora priset, Game of the Year 2008.
Bara att få komma dit och träffa folk i branschen och visa upp spelet är strålande. Om vi faktiskt vinner någon kategori... Det är spännande nu! Imorgon är den stora dagen, håll tummarna för oss!
Jag är tillbaka mot slutet av helgen och meddelar hur det gick.
Vårt bidrag:
Länk
Lokala tidningen:
Artikel 1
Artikel 2
(på bild är jag och de i teamet från klassen, förutom Anton som är programmerare)
01 januari, 2008
Nytt år med många händelser
Det här inlägget skrevs egentligen i april 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
I januari var teamet för Swedish Game Awards på skolan och höll en föreläsning om tävlingen, den största för independent-utvecklare i Sverige. Pilen och Emil i klassen började prata lite om en spelidé och några dagar efter hörde jag också om deras planer att ställa upp. Jag pratade lite med dem att det vore intressant att hjälpa till, och jag hoppade på projektet som concept artist. Det övergick snart till att jag även målade menyskärmen och började hjälpa till med att fixa lite smått och gott till miljön i spelet.
Vi jobbade i 2D eftersom ingen av oss hade lärt oss särskilt mycket om 3D än och vi gjorde spelet i retrostil med inspiration från många gamla klassiker. Spelet var huvudsakligen tänkt till Xbox och att spelas med handkontroll. Man tar rollen som en av fyra magiker och får tillsammans med kompisar besegra de onda, ingen banbrytande historia direkt men det som är unikt är sättet man gör sina spells på. Man får fritt kombinera olika element till spells genom att göra gester med ena analoga spaken, och vissa kombinationer av element bygger kraftfulla magicks med en speciell effekt. Vi hade själva otroligt roligt under utvecklingen varje gång man testspelade. Många roliga situationer som uppstod när man samarbetade eller råkade sabba för varandra.
Tävlingen hade deadline för inlämning i maj så vi hade en del att göra tillsammans med studierna. Vi var fler också förstås, Jonas från vår klass, Tantor och Ekroth som skötte programmeringen och Micke som gjorde det mesta av grafiken.
I januari var också Wigge borta i New York på praktik på Tromas filmstudio så jag var mest ensam och kunde hålla på med mitt eget pyssel. Jag träffade ju förstås de andra i teamet och folk från skolan men det blev mer tid hemma till att koncentrera mig på mitt.
När Wigge till slut var tillbaka igen efter en månad var vi förstås glada att äntligen ses igen. Då blev det däremot lite dåligt med koncentration på studierna igen men jag tog mig igenom det i vilket fall. Första året här är inte direkt tungt, man behöver inte lägga enormt med tid för att klara det utan problem och det är mest bara hemtenta eller inlämningsuppgift för att klara kurser. Det enda som var ett problem var programmeringen som jag inte lyckades komma överens med då. Det var bara 30% av klassen som lyckades klara kursen så den måste jag ta itu med sen.
Under början på året hade de ansökning för de som ville vara Phösare för den kommande Nolleperioden och jag bestämde mig för att i alla fall söka, jag hade ju så kul under min egen nolleperiod. Jag kom med i gruppen och åkte med till Phösarutbildningen i Medlefors. Det var en rolig helg där vi hittade på småspex, rollspelade olika situationer, hade alkoholföreläsning, badade i poolen och bastade. Dessutom serverades ordentlig frukostbuffé på morgonen och sådan är jag ju alltid svag för. Under resten av våren skulle det också vara små Phösaraktiviteter och närmare sommaren dags att öva och planera det sista inför nolleperioden.
I trängseln i våra små studentrum började jag och Wigge känns oss mer och mer sugna på att bo på samma ställe istället för att dela med andra människor på varsitt håll. Precis i slutet på februari hade det dykt upp en lägenhet som bara hade två studentrum och båda var lediga, så vi tog chansen och haffade den. Det är fortfarande samma område så det var inte en lång flytt. Det kändes lite läskigt att flytta ihop sådär, och dessutom efter ganska kort tid och när jag hade börjat komma överens med att ha ett eget ställe ifred (eller rum i alla fall), men samtidigt väldigt lockande att ha en hel lägenhet mer som ett vanligt boende, där man skulle kunna ha som man ville i kök och badrum och ha sovrum och vardagsrum för sig. Efter att vi började få iordning på nya stället har det i alla fall känts lite mer som hemma och det är oftast skönt att ha lite mer sällskap.
När det gick mot våren satte jag igång odlingsprojekt av balkongen. Vi hade sagt att vi skulle ha den grönaste balkongen på Anderstorp och det lyckades vi kanske med, för jag såg inga andra balkonger med något som växte. Det var en hel del saker som växte och var trevliga där trots att våren var rätt kall och vi fick blommor och rankor nästan upp till taket. Tacksamt nog är det en sydöstlig balkong här istället för norr som i mitt gamla rum. Eftersom jag sökte sommarkursen Ecorché (anatomisk skulptur) så skulle jag ändå bli fast i norrland nästan hela sommaren så det var lika bra att göra lite trevligt omkring sig.
Vi gjorde ett intressant vår-experiment också, vi blev nyfikna på björksav och vad man kan göra med den, så eftersom det växer massa björkar uppe i den närliggande skogskanten så tog vi med oss dunk och borr och gjorde ett test. Vi gjorde ett litet hål i en skapligt kraftig björk och satte en slang i hålet som vi ledde ner i dunken på marken, sen var det bara att åka hem och vänta. Efter ett dygn gick vi tillbaka och nog hade det sipprat ut sav. Det var åtskilliga liter i dunken så vi proppade igen hålet (björkar tar inte skada av lite tappning om man stoppar hålet) och tog med oss skörden hem. När vi hällde upp innehållet hemma blev det litet av en besvikelse, man kunde knappt säga att saven var söt och den smakade mest lite insida av pinne. Jag vet inte om den brukar vara sådär fattig eller om vi kanske valde en dålig björk, dåligt läge eller lite fel tid på våren, men projektet rann ut i sanden och vi gjorde aldrig något vettigt av det. Kanske blir det något nytt försök en vår på något annat ställe men nu har vi så många nya projekt.
Wigge hade ju en katt sen tidigare också, Dizzy, fast hon lyssnar mest till Katten för att hon jämt blir kallad det, och hon var inte helt imponerad över att behöva flytta till en början. Eftersom vi bor så nära där vi var förut så hände det flera gånger, när hon fick börja gå ut igen, att hon smet in i sitt gamla hem så Wigge fick gå och hämta henne. Efter ett litet tag verkade hon ändå ganska nöjd med det nya boendet, det var ju mycket mer plats att röra sig på, hon får vara i alla rummen som hon vill nu.
Men hon är rätt egen, hittar på kluriga sätt att lösa saker och det är en bengal så hon är väldigt ljudlig med allt hon vill. Hon använder alltid rösten när hon tycker att hon ska få uppmärksamhet. Ett tag hade vi riktigt problem med henne igen, varje natt i flera dagar, runt 2-3 så satte hon igång att rusa runt och skrika helt hysteriskt och hoppa mot dörrarna. Och när hon vill ta i är det helt fantasiskt vilken röststyrka det finns i den lilla katten. Det låter inte ens som ett katt längre utan helt onaturligt när hon blir väldigt upprörd. Vi vet inte vad det var men hon verkade bli helt hysteriskt uppjagad varje natt. Det gick inte att lugna ner henne förrän Wigge fick fatt på henne och kunde hålla i henne tills hon slutade vråla och satt med henne en stund. Vi var rätt oroliga för vad vi skulle göra åt det men så efter några dagar så slutade hon igen. Det verkade inte vara oro över flytten längre för hon hade ju varit lugn länge, men man vet ju aldrig.
En av nätterna när hon äntligen just hade blivit tyst och vi hade somnat igen, så plingade det plötsligt på dörren en gång, sedan ett ihållande plingande tills Wigge rusade ner i trappan. Då ryckte en kvinna upp dörren och började gå in, för vi hade glömt att låsa den kvällen, och var helt upprörd över att 'nååågon här har tagit min cyyykel'. Där har vi området vi bor i; studenter, socialfall och psykiskt mysko personer. Tydligen så hade cykeln försvunnit ur förrådet så då var hon tvungen att gå runt och plinga på överallt klockan halv fyra. Wigge hade hört hur det ringde på dörren intill också. Nu är det alltid låst hos oss i varje fall!
Vi kämpade vidare under hela våren med Magicka för att få en färdig demoversion att skicka till Swedish Game Awards. Det tog tid och arbete, särskilt eftersom vi skapade allt i 2D som inte direkt är det effektivaste när vi gjorde så rejäla animationer och hög upplösning, men vi klarade det och fick iväg spelet.
----------------------------------------
I januari var teamet för Swedish Game Awards på skolan och höll en föreläsning om tävlingen, den största för independent-utvecklare i Sverige. Pilen och Emil i klassen började prata lite om en spelidé och några dagar efter hörde jag också om deras planer att ställa upp. Jag pratade lite med dem att det vore intressant att hjälpa till, och jag hoppade på projektet som concept artist. Det övergick snart till att jag även målade menyskärmen och började hjälpa till med att fixa lite smått och gott till miljön i spelet.
Vi jobbade i 2D eftersom ingen av oss hade lärt oss särskilt mycket om 3D än och vi gjorde spelet i retrostil med inspiration från många gamla klassiker. Spelet var huvudsakligen tänkt till Xbox och att spelas med handkontroll. Man tar rollen som en av fyra magiker och får tillsammans med kompisar besegra de onda, ingen banbrytande historia direkt men det som är unikt är sättet man gör sina spells på. Man får fritt kombinera olika element till spells genom att göra gester med ena analoga spaken, och vissa kombinationer av element bygger kraftfulla magicks med en speciell effekt. Vi hade själva otroligt roligt under utvecklingen varje gång man testspelade. Många roliga situationer som uppstod när man samarbetade eller råkade sabba för varandra.
Tävlingen hade deadline för inlämning i maj så vi hade en del att göra tillsammans med studierna. Vi var fler också förstås, Jonas från vår klass, Tantor och Ekroth som skötte programmeringen och Micke som gjorde det mesta av grafiken.
I januari var också Wigge borta i New York på praktik på Tromas filmstudio så jag var mest ensam och kunde hålla på med mitt eget pyssel. Jag träffade ju förstås de andra i teamet och folk från skolan men det blev mer tid hemma till att koncentrera mig på mitt.
När Wigge till slut var tillbaka igen efter en månad var vi förstås glada att äntligen ses igen. Då blev det däremot lite dåligt med koncentration på studierna igen men jag tog mig igenom det i vilket fall. Första året här är inte direkt tungt, man behöver inte lägga enormt med tid för att klara det utan problem och det är mest bara hemtenta eller inlämningsuppgift för att klara kurser. Det enda som var ett problem var programmeringen som jag inte lyckades komma överens med då. Det var bara 30% av klassen som lyckades klara kursen så den måste jag ta itu med sen.
Under början på året hade de ansökning för de som ville vara Phösare för den kommande Nolleperioden och jag bestämde mig för att i alla fall söka, jag hade ju så kul under min egen nolleperiod. Jag kom med i gruppen och åkte med till Phösarutbildningen i Medlefors. Det var en rolig helg där vi hittade på småspex, rollspelade olika situationer, hade alkoholföreläsning, badade i poolen och bastade. Dessutom serverades ordentlig frukostbuffé på morgonen och sådan är jag ju alltid svag för. Under resten av våren skulle det också vara små Phösaraktiviteter och närmare sommaren dags att öva och planera det sista inför nolleperioden.
I trängseln i våra små studentrum började jag och Wigge känns oss mer och mer sugna på att bo på samma ställe istället för att dela med andra människor på varsitt håll. Precis i slutet på februari hade det dykt upp en lägenhet som bara hade två studentrum och båda var lediga, så vi tog chansen och haffade den. Det är fortfarande samma område så det var inte en lång flytt. Det kändes lite läskigt att flytta ihop sådär, och dessutom efter ganska kort tid och när jag hade börjat komma överens med att ha ett eget ställe ifred (eller rum i alla fall), men samtidigt väldigt lockande att ha en hel lägenhet mer som ett vanligt boende, där man skulle kunna ha som man ville i kök och badrum och ha sovrum och vardagsrum för sig. Efter att vi började få iordning på nya stället har det i alla fall känts lite mer som hemma och det är oftast skönt att ha lite mer sällskap.
När det gick mot våren satte jag igång odlingsprojekt av balkongen. Vi hade sagt att vi skulle ha den grönaste balkongen på Anderstorp och det lyckades vi kanske med, för jag såg inga andra balkonger med något som växte. Det var en hel del saker som växte och var trevliga där trots att våren var rätt kall och vi fick blommor och rankor nästan upp till taket. Tacksamt nog är det en sydöstlig balkong här istället för norr som i mitt gamla rum. Eftersom jag sökte sommarkursen Ecorché (anatomisk skulptur) så skulle jag ändå bli fast i norrland nästan hela sommaren så det var lika bra att göra lite trevligt omkring sig.
Vi gjorde ett intressant vår-experiment också, vi blev nyfikna på björksav och vad man kan göra med den, så eftersom det växer massa björkar uppe i den närliggande skogskanten så tog vi med oss dunk och borr och gjorde ett test. Vi gjorde ett litet hål i en skapligt kraftig björk och satte en slang i hålet som vi ledde ner i dunken på marken, sen var det bara att åka hem och vänta. Efter ett dygn gick vi tillbaka och nog hade det sipprat ut sav. Det var åtskilliga liter i dunken så vi proppade igen hålet (björkar tar inte skada av lite tappning om man stoppar hålet) och tog med oss skörden hem. När vi hällde upp innehållet hemma blev det litet av en besvikelse, man kunde knappt säga att saven var söt och den smakade mest lite insida av pinne. Jag vet inte om den brukar vara sådär fattig eller om vi kanske valde en dålig björk, dåligt läge eller lite fel tid på våren, men projektet rann ut i sanden och vi gjorde aldrig något vettigt av det. Kanske blir det något nytt försök en vår på något annat ställe men nu har vi så många nya projekt.
Wigge hade ju en katt sen tidigare också, Dizzy, fast hon lyssnar mest till Katten för att hon jämt blir kallad det, och hon var inte helt imponerad över att behöva flytta till en början. Eftersom vi bor så nära där vi var förut så hände det flera gånger, när hon fick börja gå ut igen, att hon smet in i sitt gamla hem så Wigge fick gå och hämta henne. Efter ett litet tag verkade hon ändå ganska nöjd med det nya boendet, det var ju mycket mer plats att röra sig på, hon får vara i alla rummen som hon vill nu.
Men hon är rätt egen, hittar på kluriga sätt att lösa saker och det är en bengal så hon är väldigt ljudlig med allt hon vill. Hon använder alltid rösten när hon tycker att hon ska få uppmärksamhet. Ett tag hade vi riktigt problem med henne igen, varje natt i flera dagar, runt 2-3 så satte hon igång att rusa runt och skrika helt hysteriskt och hoppa mot dörrarna. Och när hon vill ta i är det helt fantasiskt vilken röststyrka det finns i den lilla katten. Det låter inte ens som ett katt längre utan helt onaturligt när hon blir väldigt upprörd. Vi vet inte vad det var men hon verkade bli helt hysteriskt uppjagad varje natt. Det gick inte att lugna ner henne förrän Wigge fick fatt på henne och kunde hålla i henne tills hon slutade vråla och satt med henne en stund. Vi var rätt oroliga för vad vi skulle göra åt det men så efter några dagar så slutade hon igen. Det verkade inte vara oro över flytten längre för hon hade ju varit lugn länge, men man vet ju aldrig.
En av nätterna när hon äntligen just hade blivit tyst och vi hade somnat igen, så plingade det plötsligt på dörren en gång, sedan ett ihållande plingande tills Wigge rusade ner i trappan. Då ryckte en kvinna upp dörren och började gå in, för vi hade glömt att låsa den kvällen, och var helt upprörd över att 'nååågon här har tagit min cyyykel'. Där har vi området vi bor i; studenter, socialfall och psykiskt mysko personer. Tydligen så hade cykeln försvunnit ur förrådet så då var hon tvungen att gå runt och plinga på överallt klockan halv fyra. Wigge hade hört hur det ringde på dörren intill också. Nu är det alltid låst hos oss i varje fall!
Vi kämpade vidare under hela våren med Magicka för att få en färdig demoversion att skicka till Swedish Game Awards. Det tog tid och arbete, särskilt eftersom vi skapade allt i 2D som inte direkt är det effektivaste när vi gjorde så rejäla animationer och hög upplösning, men vi klarade det och fick iväg spelet.
03 oktober, 2007
Min morfar
Tidigt imorse någon gång dog min älskade morfar.
De sa att det var i sömnen, fast det kan de väl knappast veta.
Det var väl ganska väntat egentligen, han har ju blivit allt sämre, men beredd är man aldrig.
Jag vet inte hur det känns. Lite avlägset. Här uppe sitter jag i Skellefteå och kan inte ens vara med familjen.
Han har betytt massor för mig under min uppväxt, men på senare år har han varit för dålig för att orka göra mycket och inte sitt vanliga muntra jag. Gradvis bleknat allt mer. Jag förstår knappt att det är samma person som är borta än. Inte med känslorna i alla fall.
Jag har ingen ork att försöka skriva mer.
Tänker mest på min mamma och resten av familjen. Saknar alla. Snart får jag åka till dem.
Ännu en bit av min värld har fallit bort.
De sa att det var i sömnen, fast det kan de väl knappast veta.
Det var väl ganska väntat egentligen, han har ju blivit allt sämre, men beredd är man aldrig.
Jag vet inte hur det känns. Lite avlägset. Här uppe sitter jag i Skellefteå och kan inte ens vara med familjen.
Han har betytt massor för mig under min uppväxt, men på senare år har han varit för dålig för att orka göra mycket och inte sitt vanliga muntra jag. Gradvis bleknat allt mer. Jag förstår knappt att det är samma person som är borta än. Inte med känslorna i alla fall.
Jag har ingen ork att försöka skriva mer.
Tänker mest på min mamma och resten av familjen. Saknar alla. Snart får jag åka till dem.
Ännu en bit av min värld har fallit bort.
01 september, 2007
Allvaret börjar
Det här inlägget skrevs egentligen i april 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Hög tid att fortsätta berättelsen för alla som ihärdigt orkat läsa om mina första äventyr i den här staden under Nolleperioden. Jag har tänkt att fortsätta med vad som hänt sen dess och vidare fram mot nutid, fast i rätt grova drag förstås. Ett sådant superminne har jag inte, jag vill mest spara lite händelser och känslor från den tiden för att inte lämna en enorm lucka i historien.
Så det fortsätter vid slutet på sommaren 2007, nolleperioden är slut och skolan drar igång på riktigt.
Jag minns att jag var väldigt förväntansfull och verkligen kände för att börja med alla kreativa kurser här. Vi började första året med kurs i konstnärlig träning. Vi fick göra lite enkla modeller och spela in en kortfilm i stop-motionteknik. Vi hade roligt men samtidigt kändes det inte väldigt poängfullt. Vi hade också en målerikurs med Nick som var roligare. Att måla mer är ju alltid bra men det var tyvärr ett lite kort moment för att man verkligen skulle hinna utforska något nytt område, i alla fall kändes det så för min del som redan har målat en hel del. Nick var en kul lärare att han att göra med, en sån där typiskt konstnärlig typ som påminde lite om min gamla konstkurslärare Rolando. Lite knasig på ett kreativt och kul sätt med intressanta historier att berätta.
Tiden gick vidare med kurser i dramaturgi, kulturhistoria och fler grejer som det kändes var alldeles för dåligt anpassade för just grafiker, lite som att de var tvungna att lägga in en massa saker för att fylla vårt första år. Nog för att kulturhistoria är intressant men det var ofta en seg kurs där vi satt halva dagen i en instängd och dåligt ventilerad föreläsningssal, dessutom nedsläckt, och skulle se på ändlösa bilder och höra om grejer som kändes viktigare för scenograferna. Det var inte svårt att råka nicka till med jämna mellanrum.
Jag fick redan under Nolleperioden reda på föreningen FUSK som är Förenade Universitetens SpelKlubb där det spelades brädspel, rollspel och figurspel på tisdagar på Villan. Mest blev det brädspel och jag gick ofta dit för umgänget med folk man lärt känna under nolleperioden.
Det var också fortsatt ganska mycket fester i början när alla var igång efter nolleperioden och det fanns ganska många på skolan som var driftiga i att dra igång saker. Det var flera fester på Villagatan där studenkorridoren närmast skolan ligger och även en del grejer på Staregatan som ligger på andra sidan stan och där det brukar ordnas fester med olika teman och utklädnader. Efter att lite tid gått blev det i alla fall glesare mellan festerna men det blev ändå så att man träffade folk rätt ofta på filmkvällar, Fusk, Traversen och annat smått.
Trots allt trevligt folk och saker som hände kändes det ändå lite främmande här och när jag hade varit hemåt och hälsat på hade jag alltid mycket hemlängtan igen. Det kändes mycket att det här inte riktigt var ett 'hemma' och saknad efter familjen och vänner där hemma fanns alltid mer eller mindre. Jag hade alltid perioder när jag tänkte mer på om det här var rätt val, om jag skulle vilja vara kvar här hela den där tiden och vad jag egentligen ville med framtiden.
Under senhösten hände det ytterligare stora förändringar, under en period som kändes ganska lång, men egentligen tidsmässigt inte pågick så länge började jag upptäcka att jag kände något för en annan än min kille. Det hela var jobbigt och tungt men nådde till att jag fick avsluta vårt förhållande.
Det var egentligen under halloween-festen på Villan som jag lärde känna Wigge lite mer, vi pratade rätt mycket under kvällen men det var inte något annat än så då.
Det hände ganska ofta att vi sågs på skolan och bara pratade litegrann, eftersom hans klass och min höll till i samma lokaler under de konstnärliga kurserna, så vi upptäckte väl med tiden att vi alltid hade något kul att prata om och på den vägen gick det. En kylig kväll gick vi en tur runt ett nära skogsparti och jag började väl inse att det var något annat än bara en bra vän och fick ta itu med allt, och det blev en slags försiktig vandring mot något nytt.
Till julen åkte jag förstås hem till familjen och vi firade i vanlig ordning hemma i villan. I mellandagarna kom Wigge ner på ett kort besök för att han ville ses igen och impulsköpte en tågbiljett. Vi fick ha vårt eget lilla firande och umgås ett tag. Men det blev inte långt för sen skulle jag åka på nyårsfesten som var planerad sen i höstas. Emilia hade ordnat så en lägergård var hyrd i Lingbo utanför Gävle och en massa folk från föreningen åkte dit och firade nyår och umgicks i en vecka. Jag var bara där fyra nätter eller något sådant men det var otroligt kul att se alla igen. Det var väldigt länge sen vi hade en riktig föreningsträff. Vi spelade massa spel, badade bastu nästan varje kväll, lekte lekar och gjorde mat som vi åt vid långbord. Det blev otroligt mycket skratt och trams och allt var mycket som förr när vi höll många forumsträffar. Efteråt åkte jag tillbaka till Södertälje lite kort innan det bar av till Skellefteå igen.
----------------------------------------
Hög tid att fortsätta berättelsen för alla som ihärdigt orkat läsa om mina första äventyr i den här staden under Nolleperioden. Jag har tänkt att fortsätta med vad som hänt sen dess och vidare fram mot nutid, fast i rätt grova drag förstås. Ett sådant superminne har jag inte, jag vill mest spara lite händelser och känslor från den tiden för att inte lämna en enorm lucka i historien.
Så det fortsätter vid slutet på sommaren 2007, nolleperioden är slut och skolan drar igång på riktigt.
Jag minns att jag var väldigt förväntansfull och verkligen kände för att börja med alla kreativa kurser här. Vi började första året med kurs i konstnärlig träning. Vi fick göra lite enkla modeller och spela in en kortfilm i stop-motionteknik. Vi hade roligt men samtidigt kändes det inte väldigt poängfullt. Vi hade också en målerikurs med Nick som var roligare. Att måla mer är ju alltid bra men det var tyvärr ett lite kort moment för att man verkligen skulle hinna utforska något nytt område, i alla fall kändes det så för min del som redan har målat en hel del. Nick var en kul lärare att han att göra med, en sån där typiskt konstnärlig typ som påminde lite om min gamla konstkurslärare Rolando. Lite knasig på ett kreativt och kul sätt med intressanta historier att berätta.
Tiden gick vidare med kurser i dramaturgi, kulturhistoria och fler grejer som det kändes var alldeles för dåligt anpassade för just grafiker, lite som att de var tvungna att lägga in en massa saker för att fylla vårt första år. Nog för att kulturhistoria är intressant men det var ofta en seg kurs där vi satt halva dagen i en instängd och dåligt ventilerad föreläsningssal, dessutom nedsläckt, och skulle se på ändlösa bilder och höra om grejer som kändes viktigare för scenograferna. Det var inte svårt att råka nicka till med jämna mellanrum.
Jag fick redan under Nolleperioden reda på föreningen FUSK som är Förenade Universitetens SpelKlubb där det spelades brädspel, rollspel och figurspel på tisdagar på Villan. Mest blev det brädspel och jag gick ofta dit för umgänget med folk man lärt känna under nolleperioden.
Det var också fortsatt ganska mycket fester i början när alla var igång efter nolleperioden och det fanns ganska många på skolan som var driftiga i att dra igång saker. Det var flera fester på Villagatan där studenkorridoren närmast skolan ligger och även en del grejer på Staregatan som ligger på andra sidan stan och där det brukar ordnas fester med olika teman och utklädnader. Efter att lite tid gått blev det i alla fall glesare mellan festerna men det blev ändå så att man träffade folk rätt ofta på filmkvällar, Fusk, Traversen och annat smått.
Trots allt trevligt folk och saker som hände kändes det ändå lite främmande här och när jag hade varit hemåt och hälsat på hade jag alltid mycket hemlängtan igen. Det kändes mycket att det här inte riktigt var ett 'hemma' och saknad efter familjen och vänner där hemma fanns alltid mer eller mindre. Jag hade alltid perioder när jag tänkte mer på om det här var rätt val, om jag skulle vilja vara kvar här hela den där tiden och vad jag egentligen ville med framtiden.
Under senhösten hände det ytterligare stora förändringar, under en period som kändes ganska lång, men egentligen tidsmässigt inte pågick så länge började jag upptäcka att jag kände något för en annan än min kille. Det hela var jobbigt och tungt men nådde till att jag fick avsluta vårt förhållande.
Det var egentligen under halloween-festen på Villan som jag lärde känna Wigge lite mer, vi pratade rätt mycket under kvällen men det var inte något annat än så då.
Det hände ganska ofta att vi sågs på skolan och bara pratade litegrann, eftersom hans klass och min höll till i samma lokaler under de konstnärliga kurserna, så vi upptäckte väl med tiden att vi alltid hade något kul att prata om och på den vägen gick det. En kylig kväll gick vi en tur runt ett nära skogsparti och jag började väl inse att det var något annat än bara en bra vän och fick ta itu med allt, och det blev en slags försiktig vandring mot något nytt.
Till julen åkte jag förstås hem till familjen och vi firade i vanlig ordning hemma i villan. I mellandagarna kom Wigge ner på ett kort besök för att han ville ses igen och impulsköpte en tågbiljett. Vi fick ha vårt eget lilla firande och umgås ett tag. Men det blev inte långt för sen skulle jag åka på nyårsfesten som var planerad sen i höstas. Emilia hade ordnat så en lägergård var hyrd i Lingbo utanför Gävle och en massa folk från föreningen åkte dit och firade nyår och umgicks i en vecka. Jag var bara där fyra nätter eller något sådant men det var otroligt kul att se alla igen. Det var väldigt länge sen vi hade en riktig föreningsträff. Vi spelade massa spel, badade bastu nästan varje kväll, lekte lekar och gjorde mat som vi åt vid långbord. Det blev otroligt mycket skratt och trams och allt var mycket som förr när vi höll många forumsträffar. Efteråt åkte jag tillbaka till Södertälje lite kort innan det bar av till Skellefteå igen.
29 augusti, 2007
Nolle-p ur en nollas perspektiv, del 2
Det här inlägget skrevs egentligen i november 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Fortsättning på del 1
Onsdagen den 29:e augusti
Idag kommer Jim upp till mig, första gången det är han som får åka norrut och inte jag. På morgonen har vi visning bakom kulisserna på Antikrundan som ska spelas in senare i Campushallen. Det är massor med människor som står och köar med grejer utanför men vi går in och tittar där de håller på att göra iordning. Det är inte speciellt spännande men jag ser programledarsnubben, som jag inte minns vad han heter, sitta vid ett bord och planera. Vi är alla ganska sega från gårdagens sena festligheter. Klockan 13 börjar dagens aktivitet som är RUS - Roligt Utan Sprit. Vi åker på en bussguidning genom stan och lite olika ställen pekas ut. Till slut stannar bussen en bit från stan vid något litet berg med skog runt. Vi blir meddelade att vi har förstås inte åkt runt bara för att kolla på staden utan nu befinner vi oss utanför Äventyrsberget där vi ska få kämpa resten av eftermiddagen. Vi går in genom en port i berget och i en fuktig gång med obehandlat berg till väggar. Det har tydligen varit någon gruva en gång och är ganska stämningsfullt. Vi samlas och får dela in oss i grupper om tre. Jag är med Emil och Jonas i klassen. Inne i berget finns en massa olika rum som man ska ta sig igenom genom att lösa olika klurigheter, vissa mer fysiska, vissa med precision och vissa med klurighet men alla behöver någon form av samarbete. Man får inga instruktioner om vad det är man ska lyckas göra när man går in i varje rum men det finns lite ledtrådar inne i rummet. Går tiden ut inne i rummet måste man börja om och gör man fel får man också börja om från början. Men när man väl klarar det öppnas det så man kan få en stämpel i det rummet och ta sig ut i en ny dörr. Poängen är att klara så många rum som möjligt. Några grejer är riktigt svåra och några klarar vi ganska fort men vi har i alla fall riktigt roligt. Vi är en av grupperna som klarat mest rum i alla fall men ingen grupp slår rekordet för en förstagångsbesökare.
Efteråt när vi kommit tillbaka till campus möter Jim mig där och det blir brädspel vid caféet. Det är inte jättemånga där men några är vi som spelar. Jag är med på någon runda Carcassonne. På kvällen är vi några som går med Phösare Aerie och handlar lite kyckling och vi lagar mat i ett av köken på skolan och ser på film i hans klassrum. Jag är för trött för att hålla mig riktigt alert medan vi ser på Donnie Darko och slumrar och vaknar om vartannat så det blir en ganska olustig film eftersom jag ser skumma stycken varje gång jag vaknar till och sen halvt slumrar och drömmer och halvt ser filmen.
Eftersom det är Roligt Utan Sprit så är Traversen stängd denna kväll men efter tolvslaget passar de på att öppna en stund. Det blir ändå sängen för mig.
Torsdagen den 30:e augusti
På morgonen hoppar jag över en biblioteksvisning som känns rätt menlös med tanke på att jag kan skaffa lånekort själv och vet ganska bra hur ett bibliotek fungerar. Senare demonstrerar de i skolan hur vi använder vår online lärportal. På eftermiddagen är Direktörn & Fabrikörn i skolan och pratar om sitt. Under föreläsningen marscherar Phösare in och meddelar vår klass att våra tillgångar nu är frysta. Vi vet inte riktigt vad det ska betyda men det hela hänger ihop med att några i klassen kidnappade ÖPH Pilens gosedjur.
Vid Villan är det Burträskbingo klockan 17 och vi ska samla in många konstiga saker för att få poäng. Många är rent omöjliga men vi lyckas knåpa ihop en hel del med hjälp av fantasi och ordtolkningar. Gosedjuret som blivit kidnappat, Thumper, ger hela 10p men vi vägrar trots det att ge tillbaka honom. Även utan denna poäng lyckas vi vinna ganska ordentligt med alla våra saker men Phösarna meddelar skadeglatt att eftersom våra tillgångar är frysta så får vi ju tyvärr ingen poäng. Vi har än en gång anledning att sjunga Bright Side of Life som börjar kännas som något av vår temasång. Klasskompisarna som är ansvariga för kidnappningen fixar ihop en inspelning som ska bli en fin överraskning. När sakerna är ihopsamlade beger jag mig hem och det blir en hemmakväll med Jim.
Fredagen den 31:a augusti
På förmiddagen hålls den sista så kallade mattelektionen där man inte lär sig mycket. Efteråt ska det vara alkoholföreläsning och besök på Västerbottensteatern men jag smiter hem efter matten för att spendera dagen med Jim. I skolan finns det massor av lappar uppsatta med en bild av det bundna gosedjuret, Thumper, och en YouTube-adress. Klasskompisarna har spelat in en kul liten terrorfilm där Thumper är bunden och torterad och ber om nåd och räddning.
På kvällen är det Nollesittningen, den stora avslutningssittningen. Alla är finklädda och vi placeras slumpmässigt med bordsherre och bordsdam men det är annars väldigt informellt. Det är nu klasskompisarna genomför sitt terroristspex. De kommer maskerade till sittningen och har spelat in ett flertal fraser med förvrängd röst som de använder för att svara på tilltal. Lösenkraven för att Thumper ska lämnas tillbaka presenteras; att få strafflöshet, att Phösaren GameBoy ska få bära backen* (se fotnot i slutet på dagen), och att de ska bli Övernollor och få överta Överphösarnas sittplats på sittningen. ÖPH och Phösarna utökar spexet och går med på kraven men lyckas fuska sig igenom alla. Kidnapparna blir inte straffade, de blir så klart belönade eftersom nolleperioden inte innehåller straff och de får nya nollebrickor att ha runt halsen i större format där de benämns som kidnappare. Aktiviteterna är utbytta med saker som Guerillaverksamhet, Inhumanitärt beteende och mycket annat. GameBoy går med på att ha backen, men efterom de hävdar att hans bil är som en del av honom så får han förstås bära den med bilen. De får även överta Överphösarnas plats, som var vid ett eget bord vid sidan om scenen. Överphösarna får däremot ett nytt bord, större, som placeras i bakkanten på scenen upphöjt över alla andra. Våra tillgångar deklareras ofrysta och efteråt framför ÖPH sitt Överphösarspex. Det är en kul anpassning av Monty Pythons Holy Grail. Efteråt stormar alla till Traversen och där kan även Jim vara med. Phösarna påpekar att det här har varit den mest ambitiösa gosedjurs-nappningen så vitt de vet. Vi sitter alla och sörjer litegrann att augusti är slut men övergår snart till att dansa en massa.
[Fotnot: När man ställer till med något stort som ger ett rejält minus eller om man är så slarvig så man tappar bort sin nollebricka så belönas man med en ny. Förstås en storlek större på pappret så den blir extra otymplig och svår att tappa bort. En av de gamla eleverna som nu är nolla igen har stökat så mycket att han fått en A1. Brickan når nästan ner till marken. En av mina klasskompisar var full och hittade på att han skulle hota ÖPH med sitt plastsvärd under piratsittningen. För detta blev han belönad med en drickaback att ha runt halsen. Denna är det förstås fritt fram för alla att sätta sina tomflaskor i och bäraren har väl enda fördelen att han får dricka upp slattarna. Det ryktas till och med att ett tidigare år så fick en person bära en bildörr.]
Lördagen den 1:a september
Det är sista dagen på Nolleperioden och det börjar kännas lite skönt på ett sätt att det snart är slut. Man blir lite slutkörd av så mycket aktiviteter att fara fram och tillbaka till även fast det är så roligt. Det är ju förstås frivilligt men man vill ju se allt.
Mitt på dagen samlas vi vid Villan och får våra nolleuppdrag, alla klasser får dra lappar med knäppa saker som ska genomföras på stan. Vi ska anordna ett kartongbilsrace på torget och ha ett luftband som spelar på lilla scenen där. Vi far hem och skär och klipper lite i några flyttkartonger för att skapa en varsin tjusig kartongbil. Klockan 14 samlas vi på stan för att dra igång med uppdragen. Alla Phösare (manliga då) har rakat bort halva sitt skägg, som de sparat ut till nolle-p, dagen till ära. Våra uppdrag går rätt bra att genomföra i alla fall och när det är färdigt ställs alla nollor upp på led och vi blir utnämnda till ettor och får nu kolla på ÖPH så mycket vi har lust. Efteråt går jag och Jim hem och äter.
Till kvällen är det PUCK på Traversen, en kväll som inte får missas meddelar de. Vi antar att det är något som MUCK, fast med Phösare. När det hunnit samlas en massa folk på Traversen så manas vi alla in på dansgolvet framför scenen. Phösarna kommer än en gång inmarscherande till sin storslagna låt, men alla är nu helt civilklädda med solglasögon och huvudbonader borta. Vid första anblicken där de alla står på scenen känner jag igen kanske 5 av 30. Det är helt förvirrande att se dem alla utan utstyrseln. Det är dessutom en jätteskillnad när de så gott som alla är utan skägg och många har burit peruker eller gömt sitt hår. Överphösarna tågar in sist med sina överaller kvar på och så strippar de all utstyrsel på scenen.
Vi får också veta resultatet av nolletävlingen, vilken klass som samlat in mest poäng under hela nolleperioden och vinnarna är vi! Vi har ju varit ganska många som deltagit under hela perioden och dessutom hittat på saker som kidnappningen och många eget skrivna sånger och annat spex så vi är glada.
Under kvällen bär alla Phösarna nu phösarbrickor och vi behöver inte längre ha våra nollebrickor. De har också plus- och minussidor där alla nollor kan gå runt och skriva kommentarer. Många brickor är snabbt fulla med mycket beröm och lite glatt skäll. ÖPH har brickor där det istället bara finns en stor plusruta. Det är så kul och konstigt att se alla, det blir en helt knasig kväll när man ser folk man pratat med i 10 dagar och plötsligt har man ögonkontakt. Det är nästan konstigt att se allas ögon. Man har ju inte riktigt sett Phösarna som elever som oss andra och nu plötsligt är de vanliga människor. Det är dans och fest hela kvällen och många att återbekanta sig och skratta åt allt med. Efteråt går några av oss till Villan med lite Phösare som bjudit in några dit på efterfest. En stund senare blir vi utkörda eftersom nollor (ettor nu ju) tydligen inte ska få vara där. Vi går vidare till Villagatan för att efterfesta där istället med en hel del Phösare. Här är det lite mer segt men det blir ändå en sen natt. Till slut kommer jag och Jim hem i varje fall och äter lite och sover gott till nästa dag men sen är Jim tvungen att åka hem och jag får en dag över innan det är dags för skolan att starta.
----------------------------------------
Det här var allt om min nolleperiod som jag antecknade och mindes och härefter kommer lite kortare kommentarer om vad som hänt fram till nutid. Hoppas det varit till något nöje om ni har läst er igenom allt! För mig är det åtminstone roligt att spara och minnas.
----------------------------------------
Fortsättning på del 1
Onsdagen den 29:e augusti
Idag kommer Jim upp till mig, första gången det är han som får åka norrut och inte jag. På morgonen har vi visning bakom kulisserna på Antikrundan som ska spelas in senare i Campushallen. Det är massor med människor som står och köar med grejer utanför men vi går in och tittar där de håller på att göra iordning. Det är inte speciellt spännande men jag ser programledarsnubben, som jag inte minns vad han heter, sitta vid ett bord och planera. Vi är alla ganska sega från gårdagens sena festligheter. Klockan 13 börjar dagens aktivitet som är RUS - Roligt Utan Sprit. Vi åker på en bussguidning genom stan och lite olika ställen pekas ut. Till slut stannar bussen en bit från stan vid något litet berg med skog runt. Vi blir meddelade att vi har förstås inte åkt runt bara för att kolla på staden utan nu befinner vi oss utanför Äventyrsberget där vi ska få kämpa resten av eftermiddagen. Vi går in genom en port i berget och i en fuktig gång med obehandlat berg till väggar. Det har tydligen varit någon gruva en gång och är ganska stämningsfullt. Vi samlas och får dela in oss i grupper om tre. Jag är med Emil och Jonas i klassen. Inne i berget finns en massa olika rum som man ska ta sig igenom genom att lösa olika klurigheter, vissa mer fysiska, vissa med precision och vissa med klurighet men alla behöver någon form av samarbete. Man får inga instruktioner om vad det är man ska lyckas göra när man går in i varje rum men det finns lite ledtrådar inne i rummet. Går tiden ut inne i rummet måste man börja om och gör man fel får man också börja om från början. Men när man väl klarar det öppnas det så man kan få en stämpel i det rummet och ta sig ut i en ny dörr. Poängen är att klara så många rum som möjligt. Några grejer är riktigt svåra och några klarar vi ganska fort men vi har i alla fall riktigt roligt. Vi är en av grupperna som klarat mest rum i alla fall men ingen grupp slår rekordet för en förstagångsbesökare.
Efteråt när vi kommit tillbaka till campus möter Jim mig där och det blir brädspel vid caféet. Det är inte jättemånga där men några är vi som spelar. Jag är med på någon runda Carcassonne. På kvällen är vi några som går med Phösare Aerie och handlar lite kyckling och vi lagar mat i ett av köken på skolan och ser på film i hans klassrum. Jag är för trött för att hålla mig riktigt alert medan vi ser på Donnie Darko och slumrar och vaknar om vartannat så det blir en ganska olustig film eftersom jag ser skumma stycken varje gång jag vaknar till och sen halvt slumrar och drömmer och halvt ser filmen.
Eftersom det är Roligt Utan Sprit så är Traversen stängd denna kväll men efter tolvslaget passar de på att öppna en stund. Det blir ändå sängen för mig.
Torsdagen den 30:e augusti
På morgonen hoppar jag över en biblioteksvisning som känns rätt menlös med tanke på att jag kan skaffa lånekort själv och vet ganska bra hur ett bibliotek fungerar. Senare demonstrerar de i skolan hur vi använder vår online lärportal. På eftermiddagen är Direktörn & Fabrikörn i skolan och pratar om sitt. Under föreläsningen marscherar Phösare in och meddelar vår klass att våra tillgångar nu är frysta. Vi vet inte riktigt vad det ska betyda men det hela hänger ihop med att några i klassen kidnappade ÖPH Pilens gosedjur.
Vid Villan är det Burträskbingo klockan 17 och vi ska samla in många konstiga saker för att få poäng. Många är rent omöjliga men vi lyckas knåpa ihop en hel del med hjälp av fantasi och ordtolkningar. Gosedjuret som blivit kidnappat, Thumper, ger hela 10p men vi vägrar trots det att ge tillbaka honom. Även utan denna poäng lyckas vi vinna ganska ordentligt med alla våra saker men Phösarna meddelar skadeglatt att eftersom våra tillgångar är frysta så får vi ju tyvärr ingen poäng. Vi har än en gång anledning att sjunga Bright Side of Life som börjar kännas som något av vår temasång. Klasskompisarna som är ansvariga för kidnappningen fixar ihop en inspelning som ska bli en fin överraskning. När sakerna är ihopsamlade beger jag mig hem och det blir en hemmakväll med Jim.
Fredagen den 31:a augusti
På förmiddagen hålls den sista så kallade mattelektionen där man inte lär sig mycket. Efteråt ska det vara alkoholföreläsning och besök på Västerbottensteatern men jag smiter hem efter matten för att spendera dagen med Jim. I skolan finns det massor av lappar uppsatta med en bild av det bundna gosedjuret, Thumper, och en YouTube-adress. Klasskompisarna har spelat in en kul liten terrorfilm där Thumper är bunden och torterad och ber om nåd och räddning.
På kvällen är det Nollesittningen, den stora avslutningssittningen. Alla är finklädda och vi placeras slumpmässigt med bordsherre och bordsdam men det är annars väldigt informellt. Det är nu klasskompisarna genomför sitt terroristspex. De kommer maskerade till sittningen och har spelat in ett flertal fraser med förvrängd röst som de använder för att svara på tilltal. Lösenkraven för att Thumper ska lämnas tillbaka presenteras; att få strafflöshet, att Phösaren GameBoy ska få bära backen* (se fotnot i slutet på dagen), och att de ska bli Övernollor och få överta Överphösarnas sittplats på sittningen. ÖPH och Phösarna utökar spexet och går med på kraven men lyckas fuska sig igenom alla. Kidnapparna blir inte straffade, de blir så klart belönade eftersom nolleperioden inte innehåller straff och de får nya nollebrickor att ha runt halsen i större format där de benämns som kidnappare. Aktiviteterna är utbytta med saker som Guerillaverksamhet, Inhumanitärt beteende och mycket annat. GameBoy går med på att ha backen, men efterom de hävdar att hans bil är som en del av honom så får han förstås bära den med bilen. De får även överta Överphösarnas plats, som var vid ett eget bord vid sidan om scenen. Överphösarna får däremot ett nytt bord, större, som placeras i bakkanten på scenen upphöjt över alla andra. Våra tillgångar deklareras ofrysta och efteråt framför ÖPH sitt Överphösarspex. Det är en kul anpassning av Monty Pythons Holy Grail. Efteråt stormar alla till Traversen och där kan även Jim vara med. Phösarna påpekar att det här har varit den mest ambitiösa gosedjurs-nappningen så vitt de vet. Vi sitter alla och sörjer litegrann att augusti är slut men övergår snart till att dansa en massa.
[Fotnot: När man ställer till med något stort som ger ett rejält minus eller om man är så slarvig så man tappar bort sin nollebricka så belönas man med en ny. Förstås en storlek större på pappret så den blir extra otymplig och svår att tappa bort. En av de gamla eleverna som nu är nolla igen har stökat så mycket att han fått en A1. Brickan når nästan ner till marken. En av mina klasskompisar var full och hittade på att han skulle hota ÖPH med sitt plastsvärd under piratsittningen. För detta blev han belönad med en drickaback att ha runt halsen. Denna är det förstås fritt fram för alla att sätta sina tomflaskor i och bäraren har väl enda fördelen att han får dricka upp slattarna. Det ryktas till och med att ett tidigare år så fick en person bära en bildörr.]
Lördagen den 1:a september
Det är sista dagen på Nolleperioden och det börjar kännas lite skönt på ett sätt att det snart är slut. Man blir lite slutkörd av så mycket aktiviteter att fara fram och tillbaka till även fast det är så roligt. Det är ju förstås frivilligt men man vill ju se allt.
Mitt på dagen samlas vi vid Villan och får våra nolleuppdrag, alla klasser får dra lappar med knäppa saker som ska genomföras på stan. Vi ska anordna ett kartongbilsrace på torget och ha ett luftband som spelar på lilla scenen där. Vi far hem och skär och klipper lite i några flyttkartonger för att skapa en varsin tjusig kartongbil. Klockan 14 samlas vi på stan för att dra igång med uppdragen. Alla Phösare (manliga då) har rakat bort halva sitt skägg, som de sparat ut till nolle-p, dagen till ära. Våra uppdrag går rätt bra att genomföra i alla fall och när det är färdigt ställs alla nollor upp på led och vi blir utnämnda till ettor och får nu kolla på ÖPH så mycket vi har lust. Efteråt går jag och Jim hem och äter.
Till kvällen är det PUCK på Traversen, en kväll som inte får missas meddelar de. Vi antar att det är något som MUCK, fast med Phösare. När det hunnit samlas en massa folk på Traversen så manas vi alla in på dansgolvet framför scenen. Phösarna kommer än en gång inmarscherande till sin storslagna låt, men alla är nu helt civilklädda med solglasögon och huvudbonader borta. Vid första anblicken där de alla står på scenen känner jag igen kanske 5 av 30. Det är helt förvirrande att se dem alla utan utstyrseln. Det är dessutom en jätteskillnad när de så gott som alla är utan skägg och många har burit peruker eller gömt sitt hår. Överphösarna tågar in sist med sina överaller kvar på och så strippar de all utstyrsel på scenen.
Vi får också veta resultatet av nolletävlingen, vilken klass som samlat in mest poäng under hela nolleperioden och vinnarna är vi! Vi har ju varit ganska många som deltagit under hela perioden och dessutom hittat på saker som kidnappningen och många eget skrivna sånger och annat spex så vi är glada.
Under kvällen bär alla Phösarna nu phösarbrickor och vi behöver inte längre ha våra nollebrickor. De har också plus- och minussidor där alla nollor kan gå runt och skriva kommentarer. Många brickor är snabbt fulla med mycket beröm och lite glatt skäll. ÖPH har brickor där det istället bara finns en stor plusruta. Det är så kul och konstigt att se alla, det blir en helt knasig kväll när man ser folk man pratat med i 10 dagar och plötsligt har man ögonkontakt. Det är nästan konstigt att se allas ögon. Man har ju inte riktigt sett Phösarna som elever som oss andra och nu plötsligt är de vanliga människor. Det är dans och fest hela kvällen och många att återbekanta sig och skratta åt allt med. Efteråt går några av oss till Villan med lite Phösare som bjudit in några dit på efterfest. En stund senare blir vi utkörda eftersom nollor (ettor nu ju) tydligen inte ska få vara där. Vi går vidare till Villagatan för att efterfesta där istället med en hel del Phösare. Här är det lite mer segt men det blir ändå en sen natt. Till slut kommer jag och Jim hem i varje fall och äter lite och sover gott till nästa dag men sen är Jim tvungen att åka hem och jag får en dag över innan det är dags för skolan att starta.
----------------------------------------
Det här var allt om min nolleperiod som jag antecknade och mindes och härefter kommer lite kortare kommentarer om vad som hänt fram till nutid. Hoppas det varit till något nöje om ni har läst er igenom allt! För mig är det åtminstone roligt att spara och minnas.
22 augusti, 2007
Nolle-p ur en nollas perspektiv, del 1
Det här inlägget skrevs egentligen i november 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Onsdagen den 22:a augusti
Det är dagen för uppropet och första dagen på nolleperioden och jag väntar utanför hörsalen i god tid i förväg. De flesta andra dyker också upp väl innan uppropet ska börja och vi får genast en trevlig stämning där alla börjar prata lite smått, presentera sig och hälsa på varann istället för att sitta tysta och glo. Inne i hörsalen kommer lite olika folk från skolan och presenterar sig och upprop och info gås igenom. När allt sedan är klart släcks plötsligt ljuset i salen och någon pampig musik börjar spelas. Vi tittar omkring oss och jag ser många förvånade ansikten titta tillbaka men jag anar i alla fall att det är något med nolleperioden på gång. Sen kommer Phösarna intågande, de studenter som håller i nolleperioden och agerar faddrar åt de nya. Alla marscherar in i takt till låten och radar strikt upp sig. Alla Phösare har på sig studentoveraller, huvudbonad och solglasögon och de är en rejält brokig skara med sina olika färger och märken på overallerna. När alla är inne skriks det ut; "blicken i backen! Överphösarna kommer!" och vi följer någorlunda lydigt ordern men med en del sneglande ändå förstås. Överphösarna är fyra studenter klädda som Phösarna, men dessa bär även mantel och ett gosedjur på axeln och är själva överheten under nolleperioden. Visst känner jag en form av respekt inför det hela även om jag vet att det är lek. De har ju arrangerat det hela för vår skull och håller uppe ett rollspel för att skapa sammanhållning. Vi blir informerade om vad nolleperioden är, vad som är hierarkin här på skolan, det vill säga allas roll under spelet som är nolleperioden, och att det förstås är frivilligt för alla och att ingen kommer bli utsatt för några förnedrande aktiviteter. Det känns kul att veta att det kommer bli en ordentlig start här där man hinner lära känna lite folk.
Phösarna tar med sig klasserna och visar oss runt på campus. Det känns som ett trevligt skolområde, lagom stort för att inte bli helt opersonligt. Vi får alla göra våra egna nollebrickor, ett A4 fäst på kartong som man ska bära runt halsen under hela nolleperioden. Där får vi fylla i våra namn och det finns ett område där det kryssas av vilka aktiviteter man deltagit i och större delen av pappret består av en plus- och en minusspalt. Här får Phösarna fylla i när vi gör kul saker eller hyss. Av Överphösarna får man plus eller minus i silver ifall man gör något som de finner värt att kommentera och dessa är förstås extra eftertraktade att få. Denna nollebricka ska vi alltid bära och vårda med respekt, vi ska ha den även om vi är hemma eller går på stan och den fungerar som vårt kårleg för att komma in på studentpuben.
Efter detta får vi roa oss själva till kvällen när det är grillkväll på Villan, huset där kåren håller till och där vi ska samlas under nolle-aktiviteterna. Så gott som alla verkar dyka upp till grillkvällen, det är fullt med nollor med brickor i olika färger kring halsen. Vi samlas på gräset utanför Villan och det bjuds på hamburgare. Jag sitter med klassen och vi börjar prata gamla spel och mycket annat, det känns som att de flesta är lätta människor att börja prata med. Överphösarna kommer och går uppe på balkongen på andra våningen av Villan och bevakar oss och vi försöker förstås snegla litegrann på dem i smyg.
När jag står i grillkön och tittar upp är plötsligt en Överphösare ett par meter ifrån och han upptäcker förstås att jag tittat rakt på honom och snabbt tittat undan (för att titta på Överphösarna är en Stor synd för en nolla!) Jag ser i utkanten på synfältet hur han stegar rakt mot mig med silverpennan i högsta hugg och jag tänker typiskt, ska man börja med att samla ett mäktigt silverminus. När han skrivit klart på brickan och gått iväg och jag inspekterar den har jag istället fått ett plus där det står Bra ögonkontroll. Minsann..
Det blir en trevlig kväll och när maten är äten och det börjar bli kallare ute guidas alla som har lust till Traversen, vår studentpub. Med ett antal klasskompisar blir jag kvar till klockan 2 och stängning.
Torsdagen den 23:e augusti
Det är samling på skolan vid 9 och jag är lagom trött efter gårdagen. Vi får info om vårt program av programkoordinatorn och efteråt är det filmvisning med en kille som heter Ted Kjellsson som tidigare har gått på skolan och gjort ett ambitiöst slutprojekt i form av en film som heter Tompta Gudh. Vi får se några andra filmer också producerade via skolan, bland annat en från -95 som ska ha varit den första studentproducerade filmen med datorgrafik i Skandinavien eller något dylikt. Efter allt detta har vi vår första 'mattelektion', någon slags intro till matten som kommer senare och är bara fyra tillfällen. Läraren tittar mest in som hastigast och lämnar oss papper med diagnostiska prov (aah..mellanstadie) och tycker att detta borde vi kunna från gymnasiet, och försvinner iväg igen till någon annan klass. Jag som inte läst matte på år minns inte hur man räknar dessa saker i huvudet och kommer inte långt och orkar inte försöka heller. Läraren kommer tillbaka men bryr sig inte om att göra något mer än att lämna papper med svaren. Det hela känns föga seriöst och engagerat.
Dagens nolle-aktivitet är Lekkväll. Vi samlas vid Villan och leker många fåniga lekar som irländsk julafton och Funny Bunny som går ut på att få in en marschmallow i taget i munnen och säga 'en funny bunny, två funny bunny' o.s.v. tills det inte längre går att höra vad man säger eller någon marschmallow ramlar ut. Överphösarna (ÖPH) ställer upp och fuskar friskt och 'vinner' de flesta lekar förstås medan vi entusiastiskt (eller forcerat?) hejar på. ÖPH har också hela tiden stilen att de pratar (nåja, oftast skriker) idiotiskt med utdragna ord, skumma betoningar och nedåtgående ton på sista stavelsen i alla stycken vilket alltid får folk att börja skratta. Det blir mycket sjungande av studentsånger, mer lekar och efteråt bär det av till Traversen igen men jag stannar inte lika sent denna kväll.
Fredagen den 24:e augusti
Idag är det info av studievägledaren och studenthälsan som står på schemat och när de är klara går vi till skolans restaurang och äter salladsbuffén. På eftermiddagen kommer Popcore, ett litet lokalt filmbolag och berättar om sin verksamhet. De visar upp lite musikvideos de har gjort och en del är lite mer kända grejer. De brukar visst ta in folk från skolan ibland som får göra attribut-jobb åt dem.
På kvällen samlas vi på Villan igen och det är dags för Kastkväll. Vi har ingen aning vad det handlar om men vi marscherar sjungande iväg till en närliggande gräsplan där det blir många tävlingar som går ut på att kasta saker. Vi börjar med att stå på två långa led mittemot varandra och får vattenballonger som ska kastas sicksack mellan sidorna. Efter en stund sätts också råa ägg in i leken och till slut kommer även falukorv och pizza farande från sidan. Förvånansvärt få blir neräggade men några lyckas bli lite blöta av vattenballong. Det fortsätter med tävlingar i att kasta en tomback så långt som möjligt och att ta sönder datordelar så stilfullt som möjligt med träracket på 30 sekunder och en massa annat. Det är inte riktigt lika många som har dykt upp ikväll men det är väl så det blir när det ska hålla igång i tio dagar. Det känns som att det har hänt så mycket redan. Det har bara gått tre dagar och det känns som att vi redan börjar känna varandra en del i klassen och även lite utanför. De och vi lyckas bra med att skapa sammanhållning.
Jag planerar inte att gå ut ikväll igen för jag känner mig trött, men börjar prata med en phösare som är attributmakare och har trevligt och en vandring till Traversen blir det. På vägen lär jag dem mammas fina "tyska" dryckesvisa Jawohl, wir trinken alkohol och får ett fint litet plus på brickan. Brickan hänger förstås med hela tiden till alla aktiviteter och de flesta av oss bär den troget till och från skolan och på stan och dylikt. Några människor har faktiskt stannat och frågat mig vad det är för färgglada papper alla har runt halsen.
Lördagen den 25:e augusti
Idag är förstås inga skolgrejer planerat men nolleperioden fortsätter för alla som vill och många i klassen är fortfarande taggade. Vid 13 är det PMS på schemat - Phun mit Spex. Vi är inte så många men ändå några som samlas vid Villan. Några av Phösarna demonstrerar med ett exempel vad ett spex är, någon form av uppvisning för de andra, ett kul litet skådespel, en sång, eller vad som helst som man vill framföra. Det finns inte många regler men publiken kan när som helst ropa saker som "omstart" om något går fel eller om de vill se en ny version av det senaste som hände, "tempo" om de tycker något går för långsamt, "baklänges" om man vill se det på det viset, "på tyska" eller valfritt språk om man vill ha en improviserad översättning, och alla dessa typiska fraser kan leda till väldigt roliga improviserade lösningar. Vi delas in i grupper inom klasserna med några i varje och får lite stödord som vi ska försöka jobba in i vårt spex till kvällen när Adeln och Generalen kommer på besök.
Dagen ägnar vi åt att planera vårt spex som blir ganska simpelt men är ett nyhetsinslag om ett band där sångaren mördas.
Vid 20 är det samling på Traversen igen. Först är det lite tid till alla att bara umgås och sen samlas vi nedanför den lilla scenen på dansgolvet och Adeln och Generalen är på väg. Dessa är de allra högsta under nolleperioden, som står över Överphösarna, och kommer ner från Luleå. Det är visst ordförandena för Teknologkåren och Luleå studentkår vad jag har förstått. Först gör Phösarna ännu ett intåg och efter dem kommer Överphösarna och vi beordras med blicken i backen. Sen beordras även Phösarna att ha blicken i backen när Adeln och Generalen kommer in. Dessa får bara tilltalas direkt av Överphösarna och här har man sin enda chans att samla plus eller minus i guld. Så småningom sätter spexen igång och det hela blir ganska lyckat med både bättre och sämre spex. Det går skapligt för vår grupp även om det inte är något oscarvinnande påhitt, men andra gruppen av min klass har satt ihop en briljant sång till någon barnvisemelodi som hette Det kom en haj eller något sådant. Jag har aldrig hört den förut så det låter som en unik sång för mig. De har skrivit ihop en text om nolleperioden och hur det funkar och får en massa applåder och flera omstarter för att Adeln och Generalen verkar tycka det hela är så kul. När de är klara får gruppen ett mutpris, det vill säga ett tygmärke (till overallen) som är Adeln delar ut för något extra bra. Det är nog det mest eftertraktade man kan skaffa under nolleperioden. Spexen håller igång länge och klockan är 1 innan det hela är över. Efteråt drar några till olika efterfester men jag går hem och får i mig lite att äta och kommer i säng vid 3, helt slut. Imorgon är det vilodagen och det behövs.
Söndagen den 26:e augusti
Det är vilodag och jag passar på att sova länge. På kvällen blir det filmkväll på Traversen och jag planerar att gå dit men dagen ägnar jag åt att fixa lite mer i rummet. Det är fortfarande saker överallt och den mesta lediga tiden har bara gått åt till att äta och göra sig iordning.
På filmkvällen stannar jag och ser första filmen - Stranger than fiction. Den är bra, en sådan klurig film av den typen jag oftast gillar. Efter filmen går jag till affären och det är segt att släpa grejerna hem. Jag pysslar på lite mer hemma och sen är ännu en dag över.
Måndagen den 27:e augusti
Idag samlas vi i skolan för att få användare till datorerna. Vi får egna passerkort och jag sitter i en av datorsalarna en stund eftersom jag inte har någon dator hemma än. Vi fortsätter också med matten som är fullkomligt menlös. De kommer även från North Kingdom och berättar om vad de pysslar med där, mest olika interaktiva webblösningar och reklamfilmer. Jag går hem och äter som vanligt och när jag ska gå tillbaka till skolan har jag tur att en av Phösarna, Gameboy, står med sin bil vid änden på vårt hus och jag får åka med honom och en annan Phösare som heter Wigge tillbaka till skolan.
Ikväll har vi skattjakt och alla klasser får karta och första ledtråden. Vi får leta oss fram till olika stationer runt campus med hjälp av ledtrådarna och där lösa olika kluriga uppgifter för att få bitar till skattkartan. Det är lyckat för oss och vi har bra lösningar och är riktigt snabba. Vi får ihop alla kartbitar först och klurar ut att vi ska iväg till andra sidan älven. Till slut hittar vi till en park där det finns ett stort träskepp. Ingen annan är där än och vi börjar febrilt försöka klura ut hur vi ska stega rätt och gräva i sanden runt skeppet (en ganska stor yta). Men vi hittar olika skulpturer och annat omkring som verkar kunna stämma med ledtrådarna och vi ger oss på lite försök att gräva. Men så småningom kommer Phösare och Överphösare dit och det visar sig att vi varit så snabba att de inte hunnit med, och vi har letat bland ledtrådar som inte fanns. Det ordnas på skeppet med insult swordfighting som i Monkey Island och det är väldigt kul bland oss nördiga människor där massor har spelat det. Vi lyckas till slut ta oss ändra fram till Överphösarna och vinna plastspaden. Vi lyckas bättre på sanden nu när ledtrådar är uppsatta och vi sätter igång att gräva där det verkar stämma med stor iver. Till slut har vi en jättegrop som är någon halvmeter djup i mitten och minst en meter bred. Vi kämpar tills vi är helt kalla och nersandade och sen kommer en attributmakare upp intill och börjar gräva ett litet hål ett par decimeter från vårt och hittar direkt skattkistan. Mycket nesligare slut på kvällen kunde vi inte haft men vi stämmer upp i skönsång av The bright side of life från Monty Pyton som tröst. Hela vägen tillbaka till skolan från parken sjunger vi på spexlåten med verser som vi hittar på efter vägen. Den här låten är väldigt trallvänlig och bra till att improvisera och blir något av en plåga under nolleperioden.
Den här kvällen orkar jag inte gå ut utan går hem och duschar av mig sanden och dricker té för att bli varm.
Tisdagen den 28:e augusti
Hela förmiddagen har vi mer av den konstiga matte-introduktionen och på eftermiddagen kommer Film i Västerbotten och pratar om företaget och visar några filmer. Efter skolan går jag till stan för att leta rätt på lite saker till kvällens Piratsittning. Jag hittar lämpligt set med sabel och flintlåspistol billigt på leksaksaffären och lite smycken och någon scarf. Väl hemma går jag lös på ett gammalt linne och gör en knyt-top med hjälp av en sax. Till slut är det rätt piratigt med linnet, piratbyxor, bälte, scarf och lite krimskrams.
Sittningen blir bra med lite spex, sång och mat och allt sådant.
Efteråt drar alla till Traversen för piratröj och det är två liveband där och spelar. Efter en stund blir jag och min klasskompis Emil lite trötta på stilen och går och sitter i sofforna och snackar och har trevligt. En okänd kille kommer och tränger sig fram till oss och avbryter burdust vår konversation genom att ta tag i min nollebricka och säger 'Ooh vad mycket plus du har, så duktigt!' och Emil lutar sig fram och säger att han kan väl vänta lite för vi var mitt i meningen. 'Är det din kille?' frågar främlingen och jag hinner bara stirra förvånat på honom och säga något i stil med 'Nn' när han fortsätter, mycket dramatiskt: 'Jaha...jag kan gå om jag stör..' och traskar iväg. Jag och Emil bara glor på varann och börjar skratta. Det var det skummaste raggningsförsöket(?)...
När jag står vid baren senare gör en klasskompis till mig plötsligt ett utfall och rycker Överphösare Manges gosedjur från axeln och rusar ut. Men strax utanför kommer Phösare visst ikapp honom och fångar honom med gosedjuret och någon slags ordning återställs.
Efter Traversen går vi på efterfest på Villagatan, där studentkorridoren ligger. Det blir en mycket trevlig fortsättning och sen kväll. Misstankar som funnits redan tidigare har under dagen blivit helt klart för alla i klassen. Överphösare Pilen är samma person som Johan i vår klass. Han har gått ett program tidigare och blivit vald till ÖPH men även blivit antagen till datorgrafik, så han har smugit emellan att vara ÖPH och nolla och klarat sig ganska bra eftersom inte många tittar noga på Överphösarna. Dessutom har han haft en Phösare som agerat stand-in i hans overall. Men ikväll är han även med och festar loss på efterfesten och reglerna börjar släppas på lite mer. Här görs kvällens andra försök och ett par av mina klasskompisar snor ÖPH Pilens gosegjur som är en noshörning och lyckas gömma den i ett rum. Lite förök görs av ÖPH Pilen och Phösare för att luska ut var den är och ta tillbaka den men noshörningen förblir kidnappad.
fortsättning följer i del 2
----------------------------------------
Onsdagen den 22:a augusti
Det är dagen för uppropet och första dagen på nolleperioden och jag väntar utanför hörsalen i god tid i förväg. De flesta andra dyker också upp väl innan uppropet ska börja och vi får genast en trevlig stämning där alla börjar prata lite smått, presentera sig och hälsa på varann istället för att sitta tysta och glo. Inne i hörsalen kommer lite olika folk från skolan och presenterar sig och upprop och info gås igenom. När allt sedan är klart släcks plötsligt ljuset i salen och någon pampig musik börjar spelas. Vi tittar omkring oss och jag ser många förvånade ansikten titta tillbaka men jag anar i alla fall att det är något med nolleperioden på gång. Sen kommer Phösarna intågande, de studenter som håller i nolleperioden och agerar faddrar åt de nya. Alla marscherar in i takt till låten och radar strikt upp sig. Alla Phösare har på sig studentoveraller, huvudbonad och solglasögon och de är en rejält brokig skara med sina olika färger och märken på overallerna. När alla är inne skriks det ut; "blicken i backen! Överphösarna kommer!" och vi följer någorlunda lydigt ordern men med en del sneglande ändå förstås. Överphösarna är fyra studenter klädda som Phösarna, men dessa bär även mantel och ett gosedjur på axeln och är själva överheten under nolleperioden. Visst känner jag en form av respekt inför det hela även om jag vet att det är lek. De har ju arrangerat det hela för vår skull och håller uppe ett rollspel för att skapa sammanhållning. Vi blir informerade om vad nolleperioden är, vad som är hierarkin här på skolan, det vill säga allas roll under spelet som är nolleperioden, och att det förstås är frivilligt för alla och att ingen kommer bli utsatt för några förnedrande aktiviteter. Det känns kul att veta att det kommer bli en ordentlig start här där man hinner lära känna lite folk.
Phösarna tar med sig klasserna och visar oss runt på campus. Det känns som ett trevligt skolområde, lagom stort för att inte bli helt opersonligt. Vi får alla göra våra egna nollebrickor, ett A4 fäst på kartong som man ska bära runt halsen under hela nolleperioden. Där får vi fylla i våra namn och det finns ett område där det kryssas av vilka aktiviteter man deltagit i och större delen av pappret består av en plus- och en minusspalt. Här får Phösarna fylla i när vi gör kul saker eller hyss. Av Överphösarna får man plus eller minus i silver ifall man gör något som de finner värt att kommentera och dessa är förstås extra eftertraktade att få. Denna nollebricka ska vi alltid bära och vårda med respekt, vi ska ha den även om vi är hemma eller går på stan och den fungerar som vårt kårleg för att komma in på studentpuben.
Efter detta får vi roa oss själva till kvällen när det är grillkväll på Villan, huset där kåren håller till och där vi ska samlas under nolle-aktiviteterna. Så gott som alla verkar dyka upp till grillkvällen, det är fullt med nollor med brickor i olika färger kring halsen. Vi samlas på gräset utanför Villan och det bjuds på hamburgare. Jag sitter med klassen och vi börjar prata gamla spel och mycket annat, det känns som att de flesta är lätta människor att börja prata med. Överphösarna kommer och går uppe på balkongen på andra våningen av Villan och bevakar oss och vi försöker förstås snegla litegrann på dem i smyg.
När jag står i grillkön och tittar upp är plötsligt en Överphösare ett par meter ifrån och han upptäcker förstås att jag tittat rakt på honom och snabbt tittat undan (för att titta på Överphösarna är en Stor synd för en nolla!) Jag ser i utkanten på synfältet hur han stegar rakt mot mig med silverpennan i högsta hugg och jag tänker typiskt, ska man börja med att samla ett mäktigt silverminus. När han skrivit klart på brickan och gått iväg och jag inspekterar den har jag istället fått ett plus där det står Bra ögonkontroll. Minsann..
Det blir en trevlig kväll och när maten är äten och det börjar bli kallare ute guidas alla som har lust till Traversen, vår studentpub. Med ett antal klasskompisar blir jag kvar till klockan 2 och stängning.
Torsdagen den 23:e augusti
Det är samling på skolan vid 9 och jag är lagom trött efter gårdagen. Vi får info om vårt program av programkoordinatorn och efteråt är det filmvisning med en kille som heter Ted Kjellsson som tidigare har gått på skolan och gjort ett ambitiöst slutprojekt i form av en film som heter Tompta Gudh. Vi får se några andra filmer också producerade via skolan, bland annat en från -95 som ska ha varit den första studentproducerade filmen med datorgrafik i Skandinavien eller något dylikt. Efter allt detta har vi vår första 'mattelektion', någon slags intro till matten som kommer senare och är bara fyra tillfällen. Läraren tittar mest in som hastigast och lämnar oss papper med diagnostiska prov (aah..mellanstadie) och tycker att detta borde vi kunna från gymnasiet, och försvinner iväg igen till någon annan klass. Jag som inte läst matte på år minns inte hur man räknar dessa saker i huvudet och kommer inte långt och orkar inte försöka heller. Läraren kommer tillbaka men bryr sig inte om att göra något mer än att lämna papper med svaren. Det hela känns föga seriöst och engagerat.
Dagens nolle-aktivitet är Lekkväll. Vi samlas vid Villan och leker många fåniga lekar som irländsk julafton och Funny Bunny som går ut på att få in en marschmallow i taget i munnen och säga 'en funny bunny, två funny bunny' o.s.v. tills det inte längre går att höra vad man säger eller någon marschmallow ramlar ut. Överphösarna (ÖPH) ställer upp och fuskar friskt och 'vinner' de flesta lekar förstås medan vi entusiastiskt (eller forcerat?) hejar på. ÖPH har också hela tiden stilen att de pratar (nåja, oftast skriker) idiotiskt med utdragna ord, skumma betoningar och nedåtgående ton på sista stavelsen i alla stycken vilket alltid får folk att börja skratta. Det blir mycket sjungande av studentsånger, mer lekar och efteråt bär det av till Traversen igen men jag stannar inte lika sent denna kväll.
Fredagen den 24:e augusti
Idag är det info av studievägledaren och studenthälsan som står på schemat och när de är klara går vi till skolans restaurang och äter salladsbuffén. På eftermiddagen kommer Popcore, ett litet lokalt filmbolag och berättar om sin verksamhet. De visar upp lite musikvideos de har gjort och en del är lite mer kända grejer. De brukar visst ta in folk från skolan ibland som får göra attribut-jobb åt dem.
På kvällen samlas vi på Villan igen och det är dags för Kastkväll. Vi har ingen aning vad det handlar om men vi marscherar sjungande iväg till en närliggande gräsplan där det blir många tävlingar som går ut på att kasta saker. Vi börjar med att stå på två långa led mittemot varandra och får vattenballonger som ska kastas sicksack mellan sidorna. Efter en stund sätts också råa ägg in i leken och till slut kommer även falukorv och pizza farande från sidan. Förvånansvärt få blir neräggade men några lyckas bli lite blöta av vattenballong. Det fortsätter med tävlingar i att kasta en tomback så långt som möjligt och att ta sönder datordelar så stilfullt som möjligt med träracket på 30 sekunder och en massa annat. Det är inte riktigt lika många som har dykt upp ikväll men det är väl så det blir när det ska hålla igång i tio dagar. Det känns som att det har hänt så mycket redan. Det har bara gått tre dagar och det känns som att vi redan börjar känna varandra en del i klassen och även lite utanför. De och vi lyckas bra med att skapa sammanhållning.
Jag planerar inte att gå ut ikväll igen för jag känner mig trött, men börjar prata med en phösare som är attributmakare och har trevligt och en vandring till Traversen blir det. På vägen lär jag dem mammas fina "tyska" dryckesvisa Jawohl, wir trinken alkohol och får ett fint litet plus på brickan. Brickan hänger förstås med hela tiden till alla aktiviteter och de flesta av oss bär den troget till och från skolan och på stan och dylikt. Några människor har faktiskt stannat och frågat mig vad det är för färgglada papper alla har runt halsen.
Lördagen den 25:e augusti
Idag är förstås inga skolgrejer planerat men nolleperioden fortsätter för alla som vill och många i klassen är fortfarande taggade. Vid 13 är det PMS på schemat - Phun mit Spex. Vi är inte så många men ändå några som samlas vid Villan. Några av Phösarna demonstrerar med ett exempel vad ett spex är, någon form av uppvisning för de andra, ett kul litet skådespel, en sång, eller vad som helst som man vill framföra. Det finns inte många regler men publiken kan när som helst ropa saker som "omstart" om något går fel eller om de vill se en ny version av det senaste som hände, "tempo" om de tycker något går för långsamt, "baklänges" om man vill se det på det viset, "på tyska" eller valfritt språk om man vill ha en improviserad översättning, och alla dessa typiska fraser kan leda till väldigt roliga improviserade lösningar. Vi delas in i grupper inom klasserna med några i varje och får lite stödord som vi ska försöka jobba in i vårt spex till kvällen när Adeln och Generalen kommer på besök.
Dagen ägnar vi åt att planera vårt spex som blir ganska simpelt men är ett nyhetsinslag om ett band där sångaren mördas.
Vid 20 är det samling på Traversen igen. Först är det lite tid till alla att bara umgås och sen samlas vi nedanför den lilla scenen på dansgolvet och Adeln och Generalen är på väg. Dessa är de allra högsta under nolleperioden, som står över Överphösarna, och kommer ner från Luleå. Det är visst ordförandena för Teknologkåren och Luleå studentkår vad jag har förstått. Först gör Phösarna ännu ett intåg och efter dem kommer Överphösarna och vi beordras med blicken i backen. Sen beordras även Phösarna att ha blicken i backen när Adeln och Generalen kommer in. Dessa får bara tilltalas direkt av Överphösarna och här har man sin enda chans att samla plus eller minus i guld. Så småningom sätter spexen igång och det hela blir ganska lyckat med både bättre och sämre spex. Det går skapligt för vår grupp även om det inte är något oscarvinnande påhitt, men andra gruppen av min klass har satt ihop en briljant sång till någon barnvisemelodi som hette Det kom en haj eller något sådant. Jag har aldrig hört den förut så det låter som en unik sång för mig. De har skrivit ihop en text om nolleperioden och hur det funkar och får en massa applåder och flera omstarter för att Adeln och Generalen verkar tycka det hela är så kul. När de är klara får gruppen ett mutpris, det vill säga ett tygmärke (till overallen) som är Adeln delar ut för något extra bra. Det är nog det mest eftertraktade man kan skaffa under nolleperioden. Spexen håller igång länge och klockan är 1 innan det hela är över. Efteråt drar några till olika efterfester men jag går hem och får i mig lite att äta och kommer i säng vid 3, helt slut. Imorgon är det vilodagen och det behövs.
Söndagen den 26:e augusti
Det är vilodag och jag passar på att sova länge. På kvällen blir det filmkväll på Traversen och jag planerar att gå dit men dagen ägnar jag åt att fixa lite mer i rummet. Det är fortfarande saker överallt och den mesta lediga tiden har bara gått åt till att äta och göra sig iordning.
På filmkvällen stannar jag och ser första filmen - Stranger than fiction. Den är bra, en sådan klurig film av den typen jag oftast gillar. Efter filmen går jag till affären och det är segt att släpa grejerna hem. Jag pysslar på lite mer hemma och sen är ännu en dag över.
Måndagen den 27:e augusti
Idag samlas vi i skolan för att få användare till datorerna. Vi får egna passerkort och jag sitter i en av datorsalarna en stund eftersom jag inte har någon dator hemma än. Vi fortsätter också med matten som är fullkomligt menlös. De kommer även från North Kingdom och berättar om vad de pysslar med där, mest olika interaktiva webblösningar och reklamfilmer. Jag går hem och äter som vanligt och när jag ska gå tillbaka till skolan har jag tur att en av Phösarna, Gameboy, står med sin bil vid änden på vårt hus och jag får åka med honom och en annan Phösare som heter Wigge tillbaka till skolan.
Ikväll har vi skattjakt och alla klasser får karta och första ledtråden. Vi får leta oss fram till olika stationer runt campus med hjälp av ledtrådarna och där lösa olika kluriga uppgifter för att få bitar till skattkartan. Det är lyckat för oss och vi har bra lösningar och är riktigt snabba. Vi får ihop alla kartbitar först och klurar ut att vi ska iväg till andra sidan älven. Till slut hittar vi till en park där det finns ett stort träskepp. Ingen annan är där än och vi börjar febrilt försöka klura ut hur vi ska stega rätt och gräva i sanden runt skeppet (en ganska stor yta). Men vi hittar olika skulpturer och annat omkring som verkar kunna stämma med ledtrådarna och vi ger oss på lite försök att gräva. Men så småningom kommer Phösare och Överphösare dit och det visar sig att vi varit så snabba att de inte hunnit med, och vi har letat bland ledtrådar som inte fanns. Det ordnas på skeppet med insult swordfighting som i Monkey Island och det är väldigt kul bland oss nördiga människor där massor har spelat det. Vi lyckas till slut ta oss ändra fram till Överphösarna och vinna plastspaden. Vi lyckas bättre på sanden nu när ledtrådar är uppsatta och vi sätter igång att gräva där det verkar stämma med stor iver. Till slut har vi en jättegrop som är någon halvmeter djup i mitten och minst en meter bred. Vi kämpar tills vi är helt kalla och nersandade och sen kommer en attributmakare upp intill och börjar gräva ett litet hål ett par decimeter från vårt och hittar direkt skattkistan. Mycket nesligare slut på kvällen kunde vi inte haft men vi stämmer upp i skönsång av The bright side of life från Monty Pyton som tröst. Hela vägen tillbaka till skolan från parken sjunger vi på spexlåten med verser som vi hittar på efter vägen. Den här låten är väldigt trallvänlig och bra till att improvisera och blir något av en plåga under nolleperioden.
Den här kvällen orkar jag inte gå ut utan går hem och duschar av mig sanden och dricker té för att bli varm.
Tisdagen den 28:e augusti
Hela förmiddagen har vi mer av den konstiga matte-introduktionen och på eftermiddagen kommer Film i Västerbotten och pratar om företaget och visar några filmer. Efter skolan går jag till stan för att leta rätt på lite saker till kvällens Piratsittning. Jag hittar lämpligt set med sabel och flintlåspistol billigt på leksaksaffären och lite smycken och någon scarf. Väl hemma går jag lös på ett gammalt linne och gör en knyt-top med hjälp av en sax. Till slut är det rätt piratigt med linnet, piratbyxor, bälte, scarf och lite krimskrams.
Sittningen blir bra med lite spex, sång och mat och allt sådant.
Efteråt drar alla till Traversen för piratröj och det är två liveband där och spelar. Efter en stund blir jag och min klasskompis Emil lite trötta på stilen och går och sitter i sofforna och snackar och har trevligt. En okänd kille kommer och tränger sig fram till oss och avbryter burdust vår konversation genom att ta tag i min nollebricka och säger 'Ooh vad mycket plus du har, så duktigt!' och Emil lutar sig fram och säger att han kan väl vänta lite för vi var mitt i meningen. 'Är det din kille?' frågar främlingen och jag hinner bara stirra förvånat på honom och säga något i stil med 'Nn' när han fortsätter, mycket dramatiskt: 'Jaha...jag kan gå om jag stör..' och traskar iväg. Jag och Emil bara glor på varann och börjar skratta. Det var det skummaste raggningsförsöket(?)...
När jag står vid baren senare gör en klasskompis till mig plötsligt ett utfall och rycker Överphösare Manges gosedjur från axeln och rusar ut. Men strax utanför kommer Phösare visst ikapp honom och fångar honom med gosedjuret och någon slags ordning återställs.
Efter Traversen går vi på efterfest på Villagatan, där studentkorridoren ligger. Det blir en mycket trevlig fortsättning och sen kväll. Misstankar som funnits redan tidigare har under dagen blivit helt klart för alla i klassen. Överphösare Pilen är samma person som Johan i vår klass. Han har gått ett program tidigare och blivit vald till ÖPH men även blivit antagen till datorgrafik, så han har smugit emellan att vara ÖPH och nolla och klarat sig ganska bra eftersom inte många tittar noga på Överphösarna. Dessutom har han haft en Phösare som agerat stand-in i hans overall. Men ikväll är han även med och festar loss på efterfesten och reglerna börjar släppas på lite mer. Här görs kvällens andra försök och ett par av mina klasskompisar snor ÖPH Pilens gosegjur som är en noshörning och lyckas gömma den i ett rum. Lite förök görs av ÖPH Pilen och Phösare för att luska ut var den är och ta tillbaka den men noshörningen förblir kidnappad.
fortsättning följer i del 2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)