MAILET

"Hej,

I år har vi bestämt oss att informera de sökande om sina arbetsprover och granskningen. Jag kommer att skicka det även med vanlig post.
Observera att detta är ingen formell besked, utan resultat av arbetsprovsgranskningen.

De 20 sökande som har godkända arbetsprover:
Hedström Malin..."
o.s.v.

Hurra!! \o/ Wow...
Oj. Nu blir det till att planera! :D

Den stora uppdateringen

Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.

----------------------------------------
Var börjar man egentligen när man inte skrivit på så här länge? Jag har länge tänkt och velat fortsätta skriva här men kom av mig när jag flyttade till Skellefteå och var datorlös ganska länge. Men knasig och petig som jag är så tänkte jag faktiskt ta vid där jag slutade och inte i nutid. För jag skrev nämligen ner en hel del på papper istället om vad som hände när jag flyttade hit och nu har jag plockat fram dessa gamla anteckningar.
Inte för att det förmodligen är så intressant för er som läser här om vad som hände mig för över ett år sen, men mest för att jag gärna vill ha den kompletta tidslinjen kvar för mig själv. Även om mycket detaljer tyvärr kommer bli utelämnade nu när det var så länge sen så vill jag gärna ha kvar något slags minne av vad som har förflutit.

Så jag tänker mig tillbaka till sommaren 2007 när jag slutade att skriva, om man bortser från ett par korta uppdateringar om Swedish Game Awards.

Midsommar 2007 firades ute i Stugan. Det var mysigt som vanligt med riktig sommarkänsla på grusvägar mellan högväxande ängar och lukten av havet som emellanåt anas. Under dagen tog vi en tur till Västerljung, som inte ligger långt därifrån, där de hade en slags midsommar-festival. Det stod ett antal stånd runt ett fält, man kunde tävla lite, köpa lotter och snask och det typiska. Sen höll de kobingo men kossan gjorde inte ifrån sig en enda blaffa (skulle inte jag heller med allt det gloende folket) så priset fick lottas. Inte överdrivet spännande överlag men kul att bara åka ut lite med familjen. På kvällen arrangerades dans i ladan som vanligt och särskilt TH och Micke for loss med sin lindy, folk såg ganska imponerade ut.

I början av Juli åkte vi till stugan igen och samtidigt kom mammas kusin Anette och hennes barn dit och vi spenderade en bit till av sommaren där. Även Jim kom ner och var med. Lite spännande saker hände, jag fick första gången någonsin se en lysmask (som egentligen är en skalbagge) som jag velat sen jag var liten. Där satt den i gräset en bit från köksdörren och lös för fullt. Vi gick och plockade upp den men den brydde sig inte alls utan lös vidare med en klar grön färg. Den såg för övrigt ganska läbbig ut och jag hade nog aldrig plockat upp den dagtid om den inte var cool och lysande.
Vi hade också en annan spännande episod. Jag och TH satt på verandan med den kolsvarta natten utanför. Alla de andra hade åkt iväg på utflykt under dagen och kom precis hem. Pappa kom runt och knackade på dörren vid oss och sa vi skulle öppna fort. Precis där utanför var tydligen en älgko med sin kalv och åt på vårt plommonträd och de hade råkat stänga in dem eftersom de stängde grinden när de kom tillbaka. Vi sprang alla till fönstret och lös och glodde på älgarna, 1,5 meter utanför. De ser helt overkliga ut så där nära! Som om man hittade en stor häst i trädgården.. fast mer. Mamma smet runt och öppnade grinden igen medan pappa försökte distrahera älgarna (som var föga intresserade) Pappa ropade åt dem och försökte mota ut dem men de ville hellre stå kvar och äta träd och flyttade sig inte förrän han kastade småsten på dem. Till slut var de lugnt ute i varje fall.

Under sommaren hade också jag och TH (och ibland mamma eller pappa) en ganska frustrerande men också rar uppgift. Tidigare under sommaren hittade vi småkaniner i rabatten under verandan som krupit ur sitt bo där under och var alldeles för små för att börja lämna boet. Vi styrde in dem igen flera gånger men de bara kom ut igen fastän de kanppt kunde gå. Mest troligt hade mamman blivit dödad och ungarna inte fått mat på så länge att de började smita. Till slut tog vi in dem och gjorde i ordning en mjölkersättning som vi tvångsmatade dem med pipett. TH har tidigare matat upp en harunge, som en katt fångade och släpade hem, och det gick bra. Den växte till sig och vi kunde släppa ut den, så vi tänkte det här skulle kunna funka ganska bra också. Det var tre kaniner men den minsta och ynkligaske klarade sig inte, den hade blivit för undernärd redan. De andra två var motvilliga och tidskrävande så man höll på att bli galen ibland men de fick i sig mat och växte och gick upp i vikt. Vi hade med dem till stugan och fortsatte mata och de växte och blev allt nyfiknare.
Men när de var rätt stora och börjat äta grönt fick de vara ute lite under dagen i TH’s kaninhage och där sprallade de runt och knaprade. Men så på kvällen började den ena bete sig konstigt, sträcka på halsen och andas konstigt, nästa morgon hade den dött och dagen därpå började det hända med den sista också och inte heller den klarade sig. Det var så tragiskt när det hade gått så bra för dem. Vi förstod inte alls och efter en del funderande kom TH fram till att de antagligen ätit smörblomma ute som är giftigt för kaniner men vuxna kaniner klarar det medan det kan förgifta de små. Det kändes så onödigt och dumt efter så mycket kämpande, att det var vårt fel och hade kunnat undvikas. Det var ingen som hade någon sådan tanke ens. Vem vet om kaninerna hade vetat vad de inte skulle äta i naturen sen när de inte hade haft någon som lärde dem, men det kanske är instinkt. Ingen idé att spekulera men det var bara så sorgligt.

I mitten av juli gick Jag, TH, Micke, Jim och Fredde på vandring längs Sörmlandsleden. Vi tog vid där jag, TH och Micke slutade förra året. Morgonen började med att vi firade Jim som fyllde år och sen packade vi ihop våra grejer och gav oss av. Det kändes kul att så här ungefär ett år senare komma tillbaka till samma ställe där vi slutade sist. Första kvällen letade vi runt men hittade inget bättre ställe att campa på än vid en eldstad precis vid sidan om en discgolfbana.
Morgonen därpå hölls något SM på banan och när vi gjorde frukost såg vi olika spelare komma och gå vid en korg som hade utkast precis intill. Några spelare gnällde på oss för att vi pratade så vi störde deras koncentration och vi hade ett gott skratt åt den fånigheten. Vi vandrade vidare och gick genom fina skogspartier men vägen kändes ändå inte lika intressant som föregående år. Under dagen fick vi vattenförrådet nästan tömt men visste att vi skulle komma till en kallkälla lite senare. När vi hittade den var det en pumpbrunn och vi hällde glatt ut de sista skvättarna varmt gammalt vatten och fyllde alla flaskor med iskallt nytt. Sen smakade vi förväntansfullt och upptäckte att det var rent vidrigt! Det smakade så metalliskt att det i princip var odrickbart och det blev inget bättre av att vi pumpade upp nytt en stund. Men nu hade vi inget annat vatten och fick ta det med oss.
Vid lunch stannade vi vid en sjö och gjorde soppa på vattnet men smaken kom fortfarande starkt igenom. Det var knappt drickbart ens om man blandade stark saft av det. Sjön var i varje fall mysig och TH doppade sig och jag plaskade lite.
Senare mot kvällen kom vi fram till en annan skogssjö som var mörk men klar, vi hade inte gått förbi någon annan källa men vattnet var så äckligt så vi tog lite nytt ur sjön istället. Vi bestämde att det var rent nog för det bodde ju grodyngel där. Sen badade vi i sjön för vi hade god tid på oss till etappens slut, där vi tänkte campa, och den såg väldigt inbjudande ut.
Vi avslutade dagen vid en friluftsgård som hette Paradiset och det var verkligen vackert däromkring. Det fanns brunn så vi kunde ta gott nytt vatten och en plan liten äng nere i skogen där vi lätt kunde slå upp tältet. Över hela ängen växte dessutom vild salvia (om jag inte minns fel) och doftade härligt.
Vandringen blev inte fullt lika bra som året innan, det var väl för att vägen inte var riktigt lika spännande, vi var så många som skulle bestämma och få ordning på saker så det blev inte lika bra sammanhållning, och vi fick dessutom avsluta en dag tidigare än vi hade tänkt för att det bara regnade och vi kände inte för att fortsätta. Så från Paradiset traskade vi på en bra stund och hittade till busshållplatsen där vi ruggiga fick vänta en bra stund på bussen. Det var ändå kul att komma ut igen och vi hade tur med vädret den mesta av tiden.

Efter att vi kommit hem tog vi en dag med hela familjen och åkte ut till Parken Zoo. Massa djur att kika på, och det blev en del fotande. Hittade faktiskt några fler skyltar till min samling av lustiga skyltar också.

Främling

Hemma igen och klar för sängen egentligen, men jag fastnade här.

Födelsedagsfest i Skyttorp idag, en hel del folk kom och det var trevligt men jag har kvar en underlig känsla. Antagligen från att komma tillbaka till en plats, personer och situation som är så fullständigt välbekant och var välbesökt i tre år men inte längre är ’hemma’ överhuvudtaget.
Det är konstigt. Hur det kan vara precis samma ställe men kännas helt omkastat och som att man tittar på det från utsidan. Lite som när jag kom tillbaka till stugan efter en ganska lång tid och efter att mormor som alltid funnits där hade dött.


What was I supposed to feel?

Efter Skottland

Okej, egentligen kom vi ju hem igen den 14:e och det är nog tre i alla fall som undrat var min resebeskrivning tagit vägen, så äntligen! Känner mig lite skyldig till slöhet.

----------------------------------------

Resan började den 7:e vid Skavsta flygplats eftersom vi åkte med Ryanair. Jag och Jim kom fram vid Prestwick rätt sent på kvällen och fick ta buss in till Glasgow som tog runt 40 minuter. Vid busstationen möttes vi av John och det var väl någonstans mitt i natten innan vi var framme i hans rum.
Det var studentkorridor som gällde och det här var nog ett av de mindre rum jag någonsin sett. Men det funkade att få in två luftmadrasser på golvet in under skrivbordet (dock fanns _ingen_ golvyta kvar då). Vi tog en rundtur i resten av korridoren och blev väl lite överraskade av den låga standarden på boendet. Köket var också rätt trångt och det var inte så mycket plats per student, fast det verkade inte göra så mycket när de flesta där knappt visste att man kunde laga mat på en spis.

Under första utflykten ut i stan tog vi oss till den botaniska trädgården. Det var fint utomhus med en del saker som hade börjat blomma, men ännu mer imponerande i de enorma växthusen fulla med mängder av olika växter. De hade gjort zoner för olika typer av klimat, en med kaktusar och succulenter, ett orkidérum, ett rum med djungelkänsla, en avdelning med köttätande växter.

Dagen därpå tog vi oss tillbaka till samma område för att gå på Kelvingrove Art Gallery and Museum. Måste bara säga att tunnelbanan var en liten överraskning, vilka smala, låga och skakande vagnar. De som var lite längre kunde inte ens gå in raka, fast de flesta kändes ju ändå rätt korta där.
Det fanns alldeles för mycket att se i muséet för att hinna allt på en dag. Vi började med den naturhistoriska avdelningen och blandade det med lite kulturhistoria. Det var bra men kändes ändå som att det finns mer att se på Naturhistoriska här hemma. Avdelningen med konst var rätt rejäl och vi orkade inte med att gå igenom och titta noga på allt. Vi tittade på den skotska konsten i alla fall och där fanns även en del gamla föremål och vapen och rustningar. Alltid en höjdare.
Jag var lite ledsen i efterhand att vi aldrig gick in på Macintosh-avdelningen för jag såg lite bilder på hans konstverk senare och det kändes som att de kunde ha varit den största upplevelsen där.
Efteråt vandrade vi genom Kelvingrove Park som var riktigt stor och ganska vacker. Det mest imponerande ett riktigt gammalt träd med tjocka grenar åt alla håll. Vi såg också Glasgow University på håll och det såg imponerande ut, ett riktigt Hogwarts.

På fredagen hade Jim och John hittat på en överraskningstur och talade inte om för mig vart vi skulle. De tog med mig ut och till den stora tågstationen. Jag föstes med på ett tåg och vi åkte iväg utanför stan. Jag fick ingen ledtråd men ungefär en timme senare var vi framme och hade hamnat i Edinburgh.
Vi gick till gamla stadsdelen och kikade på många gamla fina stenhus medan vi vandrade igenom den och bort till ett parkområde. Parken visade sig snarade vara som ett naturreservat och vi hade en rejäl 'kulle' framför oss som var det första som började påminna om högländer. Vi klättrade i alla fall upp till toppen för att se vad man såg därifrån. Jag tror vi kollade upp att den var lite under 100m hög och det var rejält bra utsikt uppifrån, jag tror vi såg så gott som hela Edinburgh. På andra sidan kullen fanns en rejäl dal med en liten pöl till sjö i, kanske snarare en damm, och ett ännu högre berg på andra sidan. Vi var lite sugna på att ta oss upp men dåliga skor och tiden som skulle gå åt hindrade oss. Vi ville ju hinna se mer. Naturen där var väldigt vacker i alla fall, klippigt och brant, lite kargt men fullt med grönt gräs och stora ytor av buskar som blommade med mängder av gula blommor.
Efter klättringen åt vi lunch och vandrade upp till slottet. Tyvärr höll de på med lite byggnationer vid huvudentrén men det var ändå äckligt dyrt att gå in så vi struntade i det.

Sista dagen innan vi skulle hem ville jag och Jim ut på en till tur i Glasgow och bestämde oss för att se katedralen som låg helt nära, såna är ju dumt att missa. På vägen gick vi förbi en annan kyrkliknande byggnad och blev lite nyfikna, så eftersom dörren stod öppen tittade vi in. Vi blev genast 'påhoppade' av en dam som var precis innanför dörren, hon var välkomnande och tyckte vi skulle följa med på en liten rundtur eftersom det ändå var gratis och det tog ju bara fem minuter. Vi tyckte det verkade kul att höra lite om den och hade ju tid, så vi fick förklarat att det hade varit en kyrka men universitetet hade köpt upp byggnaden en gång i tiden och nu användes den för olika universitetshögtider och tentor och liknande. University of Strathclyde Barony Hall kallades den nu och det var fullt med bänkar uppställda i huvudrummet för en kommande tenta. Damen beklagade sig och tyckte att de skottar fick skämmas med sin engelska jämfört med oss svenskar, medan vi bara tyckte det var härligt att höra en massa skotska, jag är imponerad av både skotsk och irländsk dialekt.
Vi fick lite intressanta berättelser om hur de hade avkristnat byggnaden för att passa alla olika religioner på universitetet, och visades några fina moderna glasfönster som hade gjorts av en lokal konstnär för att symbolisera olika tider för universitetet.
Efter det gick vi till katedralen och jag blev påhoppad igen av en rolig, gammal liten tant som ville vara hjälpsam och hitta broschyr på vårt språk men det fanns ju ingen på svenska förstås och hon blev nöjd när jag sa att det gick lika bra med engelska. Där tittade vi på millenniefönstret, något av en lokal stolthet, som hade gjorts av samma glaskonstnär och gick i blått och var riktigt vackert.
Vi hade fått syn på skyltar intill katedralen som namngav ’Necropolis’ så vi blev nyfikna och gick dit efteråt. Det var den enorma kyrkogården intill som hade fått det namnet och först tyckte jag det lät lite dramatiskt att döpa kyrkogården så, men när vi kommit in och upp på den högsta kullen förstod man verkligen varför. Det var ingen överdrift med Dödens stad. Det var verkligen enorma gravstenar och monument överallt och hela tiden hittade man något som överträffade det förra! Jag har aldrig sett en så stor kyrkogård eller så imponerande gravstenar. Tyvärr var det ju en del som hade börjat falla sönder, stenar som hade vält mot varandra och statyer som saknade delar, men det bidrog lite till känslan av en gammal övergiven kyrkogård och de stora gråa molnen hjälpte också till. Det var många gravar som hade keltiska kors till stenar och de var otroligt vackert dekorerade med massvis av knutarbeten.

Det var både skönt och lite synd att behöva åka hem igen. Det var riktigt skönt att få komma till sin ordentliga säng, och vad jag njöt av ett riktigt bad! Ett kök med ordning i och att slippa möta stanken från folk som rökte allehanda grejer i allrummet när man kom hem var också uppskattat.
Det hade varit roligt att hinna se mer, ha möjlighet att åka ut i högländerna och se riktiga gamla slott och sjöar, men det kommer väl fler gånger. Jag skulle vilja vandra och tälta i Skottland någon gång och vistas mer utanför storstäderna.
Vi var ganska trötta efter att ha vandrat omkring hela dagarna i en vecka också och det var otroligt skönt att kunna gå omkring hemma utan skor igen.

----------------------------------------

Det finns inte så mycket att skriva om vad jag haft för mig efter Skottland egentligen. Älsklingen åkte upp till sig i slutet på veckan som vi kom hem för att få klart slutprojekt med sina studier. Jag har pluggat lite, slöat ute i solen, läst och målat. Inom ganska kort tänkte jag åka upp till Umeå och hälsa på igen, passa på att se de långa ljusa nätterna de har nu. Det är den härligaste tiden på året, när det knappt blir mörkt på natten. Men natt är det i alla fall och nu behöver jag sömn.

Till Skottland

Lite drygt en halvtimme kvar tills vi åker till flygplatsen! Min älskling har varit här sedan en och en halv vecka tillbaka och det var ungefär då det hastigt bestämdes att vi skulle hälsa på en vän till honom i Skottland som bjöd in oss. Ett riktigt billigt flyg dit och tillbaka hittade vi också. Det ska bli spännande att se Skottland, jag har velat åka dit länge! Det blir bara en vecka så vi hinner knappast göra allt vi vill, men det blir en bra försmak! Någon gång skulle jag vilja åka på en längre resa dit och vandra och tälta bland högländerna. Jag hoppas vi har möjlighet att se ett slott i alla fall! Och att få sitta på någon pub och höra lite skotsk musik live.

På valborgsmässoafton blev det en trevlig kväll och dag därpå hos Yosan och Johan. Grillning och filmtittande och en massa prat och för många saker att äta.
I lördags hade Therese och Micke sin dansuppvisning i lindy hop nere på stan och det var kul att se, de har lärt sig mycket på så pass kort tid. Det var andra som dansade också och de som höll på med bugg var väldigt duktiga.

Tillbaka igen om en vecka och då blir det reseskildring.

Uppe för sent igen

I helgen var jag hos vänner i Uppsala och det var tänkt att vi skulle sy lite inför medeltidsveckan igen i sommar. Det verkar långt kvar nu men snart kommer det plötsligt vara dags. Jag hoppas på att jag ska kunna åka ner också. Det borde inte krocka med skolstart men om jag kommer in måste det ju ordnas med flytt och sådant lär ta lite tid. Det blev inte något syende gjort, jag hittade inte riktigt något tyg att använda och jag är inte riktigt säker på vad jag vill försöka sy heller. Men det var kul att ses igen och jag fick med mig lite inspiration därifrån åtminstone. Jag fick lära mig lite om att sätta ihop ringbrynjeringar till fina länkar och har dessutom med en ritning på ett pärlhalsband jag är sugen på att prova. Jag spanade också in några graverade glas och är bra sugen på att ha en egen maskin.

Vilket underbart väder det var i helgen också. 22 grader i april väntar man sig inte! Jag hade tid att sitta lite i solen och njuta också, och åt middag utomhus första gången i år. Men nu har det ju snabbt slagit om igen, ikväll har det snöat en liten stund, fast det är fortfarande plusgrader. Hoppas på mer riktig vår väldigt snart.

I tisdags åkte jag in till Stockholm på konstnärsmaterial-shopping. Det är alltid roligt! Fick tag på det mesta jag sökte efter också, men lite får jag leta vidare efter. Jag jagade efter en gravyrmaskin och de hade visserligen en på Clas Ohlson men den verkade främst vara för slipning och andra material så jag skulle ha fått köpa till en sats med diamanthuvuden som var ungefär 20 stycken och jag ville ha två av dem. Hittar jag inget annat kanske det blir den till slut ändå.

Dagen har mest ägnats åt att försöka plugga JavaScript, men det går in på ena sidan och ut på andra. Hoppas det funkar bättre imorgon. Sen försökte jag läsa vidare i min bok, fast somnade en stund på sängen istället. Hinner jag få lite gjort imorgon ska jag måla en stund också, så bilden till hallen blir klar någon gång!

Två löften

Dagen (gårdagen, rent tekniskt då) började kasst. Igår kväll hade jag lite huvudvärk när jag gick och sov men på morgonen var den fortfarande kvar och jag släpade mig upp för att få i mig frukost. Det tog ungefär från 9-12 att få i mig den medan jag låg på soffan med bankande huvud, illamående och tablett som inte hjälpte. Efter det pallrade jag mig upp, drack en treo och låg halvt slumrande på sängen till nästan ett, när det äntligen började bli bättre. Sen har dagen i alla fall fortsatt okej.

Det bästa är att det är första dagen jag inte behövt fundera mer på att få allt rätt med arbetsproverna och pappren som skulle skickas in. Igår for allt iväg mot Luleå och nu kan jag bara hoppas på det bästa. Börjar riktigt längta efter att börja på utbildningen, usch vad besviken jag kommer bli om det inte blir något.
Så, med det avklarat så har jag två löften till mig själv (som inte har något med saken att göra, och jag vill ju inte ha nyårslöften som alla andra):

Jag ska låta bli att bita något mer på naglarna tills alla blir långa och fina! Less nu på att aldrig ha alla fina samtidigt. Inget mer användande av tänderna istället för verktyg när jag får behov av att 'fixa till' en. Jag ska såklart försöka låta bli när de vuxit ut också, men jag vågar inte lova något för all framtid, det är en hemsk vana.
Så, nu är det skrivet för alla här att se och jag kan inte smita undan! När alla är fina ska jag måla dem med det djupblåa nagellacket och sätta på en av de där små bilderna i guld eller silver, sen kommer bildbevis i galleriet! Om två månader eller så kanske...

Jag ska sluta vara seg och göra ingenting när jag har bättre att göra. Inte dra ut på att få saker gjorda till det sista och inte slösa tiden med att sega när jag har ledig tid och det finns både saker jag vill och behöver göra egentligen. Så klart ska det få finnas tid till att bara ta det lugnt och inte behöva göra något särskilt eller tänka för sig själv en stund också, men inte bara falla in i ett menlöst småpillade, runtvandrande och inte göra något alls egentligen som det så ofta blir.

Det var de två sakerna, jag kan inte avgöra vilken som kommer bli besvärligast att följa, men båda kommer nog göra saker och ting en aning bättre, och båda är ganska knutna till varandra. När jag börjar göra den ena börjar jag ofta automatiskt med den andra också.

Nu ska jag sova, komma upp och plugga lite imorgon, och åka till Uppsala och träffa vänner på kvällen. Det kommer bli kul!

Och tänk att det blev en fredag igen precis på halvåret när vi får fira vår dag, som började på en fredag den 13:e.