Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Så min historia tar vid dagen jag flyttade till Skellefteå, den 17:e augusti 2007. I brist på dator men med mycket vilja att skriva och tumult inombords blev det långa anteckningar på papper.
Strax efter klockan 5 på morgonen går jag upp hemma i Södertälje efter endast en timmes sömn. Hela kvällen innan gick åt till sista fixande och jag kände mig inte sugen att gå och sova. Jag är redo att ge mig iväg, allt är ordnat, men jag har inte riktigt insett att jag verkligen ska bort och BO där.
Jag och pappa packar oss in i bilen för att fara till Arlanda. Jag kramar på de andra och vinkar hejdå. Jag har insett med förnuftet men inte direkt med känslorna att jag ska åka därifrån. Det känns inte någon större skillnad mot när man vinkar av någon inför en semester. Först när jag ser mamma och Therese bli mindre och mindre i backspegeln känner jag ett litet sting av ledsamhet.
Jag känner mig varken riktigt förväntansfull eller orolig, kanske är det bristen på sömn, kanske är det att jag inte ens vet vad jag ska förvänta mig. På flygplatsen vinkar jag också av pappa och min resa är igång på riktigt. Jag somnar till på flyget strax efter jag har satt mig och vaknar med plötslig skräck när planet skjuter iväg. Vi får en liten frukost och så fort jag är klar somnar jag om igen och vaknar upp med ny chock när planet dunsar ner igen.
Helt plötsligt är jag i Norrland. Det är galet vad fort man tar sig så långt. Flygplatsen är så liten, bara ett litet hus i trä och med flyg som går endast mellan Skellefteå och Stockholm. Utanför väntar flygbussen och jag åker iväg mot stan. Jag får direkt en känsla av att det är annorlunda. Det känns som att året har gått lite längre här, solen verkar stå lägre. Genast är det som att sommaren har försvunnit, även om det fortfarande är varmt och ganska fint. Längs vägen är det bara fullt med barrskog.
Jag hoppar av flygbussen mitt i stan och går till Skebos kontor för att få nycklarna till lägenheten. Jag ringer Mattias, min blivande rumskompis och klasskamrat och talar om att jag har anlänt. Det visar sig att han också är på stan och han skjutsar mig hem till vårt nya boende.
Det börjar med lite av en besvikelse. Det är stökigt och läbbigt, de verkar inte ens ha kontrollerat lägenheten efter att de förra flyttade ut. Hallen är full med mosad post och reklam som de lämnat. Det är hemskt skitigt överallt, möglande matkladd i kylskåpet, kladdiga skåp och lådor, gamla flaskor står kvar i badrummet och badkaret är mer grått än vitt. Vi hittar också några pillerburkar med text som verkar vara på ryska och en lång glastermometer ovanpå skåpen i köket. Verkar lite suspekt.
Tack och lov verkar mitt eget rum rent och jag hittar inga konstiga grejer. Men vi ska ju ändå lyckas bo här och laga mat till kvällen. Vi åker med bilen till Coop och handlar det viktigaste i matväg och en massa städsaker och skrubbar och torkar sedan i flera timmar tills det börjar bli lite mer presentabelt.
Det känns konstigt att alltid ha bott i Södertälje, alltid haft familjen omkring mig, och plötsligt ska detta vara hemma. Det känns inte alls hemma. Vi gör i alla fall klart vad vi orkar för dagen och jag gör iordning lite enkel middag.
På kvällen pratar jag i telefon med Jim och all hemlängtan och all ensamhet kastar sig över mig. Allt som jag inte känt förut kommer nu. Jag går och lägger mig på min nya hyrsäng i mitt kala nya rum, stort och ensamt. Mina flyttlådor har inte kommit än, jag har bara tagit med det viktigaste i en liten resväska. Jag och mina saker bor i ett litet hörn av rummet och de grejer jag ställt upp vid sängen ser bara malplacerade ut, som att jag har tagit med det lilla "jag" som jag hade och försökt få rummet att kännas mitt. Det känns inte det minsta mitt, det känns som semester och något tillfälligt hotellrum, fast utan glädjen att man sen kommer tillbaka till sitt gamla vanliga hem.
Alla har önskat mig lycka till och hoppas jag trivs. Jag trivs inte. Jag vill åka hem och fattar inte att jag ska bo här i tre år. Jag hoppas på att det mest är min väldiga trötthet som får mig att ligga i sängen i tom ångest. Hoppas det bara är tillfälligt och blir bättre när mina saker kommer.
Men jag inser att det aldrig kommer att vara samma igen. Jag kommer inte ha mitt gamla liv tillbaka när jag flyttar härifrån igen, att bo med hela familjen omkring mig och på en plats med barndomsminnen. Den tiden är över nu. Jag känner mig som att jag blivit övergiven på ett främmande ställe, fastän det är jag som åkt.
Vattnet är annorlunda, fast som tur är inte illa. Det påminner om sjövatten, som en ren sjö. Lite som Lillsjön smakar det faktiskt. En massa diffusa doftminnen kommer fram av det. Inget känns rätt. Jag hoppas det är annorlunda imorgon. Inte fler hemska kvällar i ensam och djupt saknande gråt.
Jag börjar nicka till i mitt skrivande. Bra, jag kan nog somna.
Lördagen den 18:e augusti
Underligt nog, men skönt, så tog glada drömmar vid min dåliga kväll. Jag vaknar och allt känns bättre som det alltid gör på morgonen. Jag är stel i nacken och har svag huvudvärk men det kan nog bero på att jag fått sova utan kudde då jag inte tänkte på att ta med sängkläder och inga fanns ju här. Så ett ganska tunt och gräsligt färgat överkast har fått agera täcke, och en ihopvikt tröja kudde. Tur att det åtminstone var möblerat så jag har en säng.
Vi är hemma under dagen och tar itu med kylskåpet som var så läbbigt med klibbiga och möglande fläckar och passar på att frosta av frysen innan vi börjar fylla den. Vi får ju i alla fall en anledning att umgås lite och skratta åt vår gemensamma olycka med all den här skiten att städa upp! Mattias känns i alla fall schysst så jag tror det ska gå bra att dela lägenhet.
Vi bor på Frögatan i studentlägenheter som ligger i tvåvånings radhus. Det är normalt tre rum i varje lägenhet och man delar badrum och kök med varandra. Fast ingen har bokat det tredje rummet i vår lägenhet så det är bara vi två som bor här. Gott om plats i köket. Jag har dock nästan inga saker än. Mina flyttlådor är kvar i Södertälje och de ska komma upp runt onsdag. Jag hoppas redan tisdag!
Efter en dusch och lite uppfräschning ger vi oss ner på stan och tar en titt längs gågatan. Genom utbildningens forum har det bestämts träff ikväll på ett café för alla som redan är i stan och känner för det. Jag äter lite sallad och té och sen börjar andra dyka upp. Det är några som ska börja i klassen, någon från en annan utbildning och en kille som har gått datorgrafik tidigare. Den killen (PB) berättar en del om skolan och utbildningen och det är kul att börja få en liten bild av det hela. Han har mycket bra info. Vi har trevligt och alla verkar ganska lättsamma, det är kul att faktiskt ha träffat några innan registreringen och jag hoppas resten av klassen är kul. Jag blir igen starkt rekommenderad sommarkursen i skulptur jag hört mycket om, jag ska nog försöka gå den till nästa sommar.
Senare förvandlas caféet till bar med musik. Vi sitter kvar ett tag med sen ger sig jag och Mattias hemåt och gör té och sitter i köket och pratar ett bra tag och har ganska kul.
Det känns faktiskt bättre att gå till mitt tomma rum och sova denna kväll, även om jag inte riktigt kan känna att jag bor här, det känns mer som en tillfällig (fast lång) visit jag måste stå ut med.
Söndagen den 19:e augusti
Jag sov bättre den här natten, lyckades stoppa en mjukare kudde av lite kläder och någon handduk.
Vi åker in till stan och kollar in lite ställen vi såg stängda igår. På Clas Ohlson köper jag en hel del praktiska saker och bland allt det andra hittar jag en gravyrpenna från Dremel. Jag har velat ha en länge nu, sen jag först såg grejer som en vän använt sådan till. Ska bli kul att testa när mina pysselsaker kommer. Efter stan åker vi till Coop och jag handlar en massa mat och kommer hem med tunga kassar. Det är så mycket man behöver när man börjar från grunden! Dagen går i alla fall åt och på kvällen sitter vi vid Mattias dator och kollar på Cars. Den är inte så dålig som jag hört andra säga, visst, förutsägbar och lite stereotypa karaktärer som det brukar, men i alla fall en del humor och många vackra bakgrunder att kolla in. Det är också mycket trevligt med något annat att göra än läsande och lite tecknande. Jag har fortfarande ingen dator, tv eller särskilt många saker att roa mig med här.
Måndagen den 20:e augusti
Jag vaknar vid 10 och känner mig mer utsövd än tidigare. Under dagen pysslar jag på hemma och gör iordning bland mina badrumssaker. Jag får låna datorn av Mattias en stund för att beställa min egen dator. Det tar en stund men jag hoppas jag ska slippa snylta på hans dator så mycket mer nu. Jag hoppas det går fort att få den, just nu stod montering och leveranstiden på 10-20 dagar. Jag gjorde en variant när man får plocka delar själv och få dem ihopsatta av företaget. Senare sätter vi oss och gör felanmälan på de saker som saknas och är dåliga här. Jag skriver ett ordentligt klagomål på städningen och talar om att skrivbordslampa saknas och köksmöblerna är mycket skraltiga bland annat.
Det finns inte så mycket att göra här innan mina saker kommer, jag har läsning, ett litet skissblock och några papper att skriva på. Men sen ringer de och talar om att mina saker ska komma vid lunch imorgon, hurra! Skönt att hinna ställa lite på plats innan skolans aktiviteter drar igång. Jag har tänkt att det här skulle vara lite i senaste laget att komma upp före skolstarten. Visst, det hade varit skönt att hinna få allt på plats, fått datorn och köpt de mesta sakerna som behövs innan nolleperioden och skolan drar igång, men som det är nu går jag mest och väntar på dagarna. Det känns som att tiden förflutit rätt långsamt och det var bättre att få spendera så mycket av sommaren som möjligt där hemma, och hinna med Visby.
På kvällen testar jag gravyrpennan på en liten fickspegel i metall och graverar in huvudet från en råtta. Den är otrolig rolig att använda och resultatet blir bra. Fast det är snabbt ganska uttröttande för maskinen väger betydligt mer än en vanlig penna och vibrerar förstås ganska starkt. Snart måste den testas på något mer!
Tisdagen den 21:a augusti
Efter frukosten tar jag tag i att flytta runt lite möbler innan alla mina saker kommer. Jag håller på en bra stund utan att komma på någon riktigt bra lösning men till slut kommer jag på hur allt kan stå på ett trevligt sätt och jag kan dessutom skaffa någon extra byrå. Det är så lite lådplats så jag vet inte var jag ska göra av alla småsaker och pyssel- och målargrejer annars. Grejerna kommer och jag börjar packa upp lådor för fullt. Jag fick också med min cykel vilket är skönt, mamma sa att det fanns massa plats kvar när de hade kommit och hämtat mina grejer så jag beställde med några extra saker som jag hade tänkt lämna.
Det börjar kännas en aning mer som mitt ställe nu med ny ordning och mer grejer på plats. Mina saker ser dock lite malplacerade ut, de ska ju vara där hemma. Det är fortfarande många lådor på golvet och saker utspridda här och där men snart är det nog mer färdigt. Imorgon är registreringen på skolan och det ska bli kul att se hur allt ser ut. Jag har ganska höga förväntningar på utbildningen och allt kring den. Enligt PB som var med i lördags kommer även Phösarna (de som håller i nollningen) att göra sin första entré och ge lite mer info. Han sa att det brukar göras med stil, jag tror de har en ganska rejäl nollning här. Jag fick ju papper om den redan när jag blev antagen med schema över aktiviteter för tio dagar.
Nu ska det bli skönt att sova med kudde och täcke till slut!
17 augusti, 2007
06 augusti, 2007
Medeltidsveckan 2007
Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Så småningom blev det dags för Visby och Medeltidsveckan. Jag åkte med Jim, Johan och Josefine, Karin och Rickard och två vänner till dem, Lisa och Martin. Vi hade hyrt boende av Karins moster, lite utanför Visby.
Söndagen den 5:e augusti, mot kvällen, kom Johan och Josse till Södertälje och vi satt hemma hos mig hela kvällen och rostade bröd och drack säkert hemska mängder té.
Mycket tidigt på morgonen, mer natt faktiskt, satte vi oss alla i mina föräldrars bil som jag fått låna och körde mot Nynäshamn. Jag hade inte kört dit förut men jag hade spanat på kartan och det verkade vara en ganska simpel väg. Jag känner mig aldrig särskilt bekväm med att hitta till nya ställen med bil men trots dimma kom vi enkelt fram. Martin hade med sig sin bil och i den åkte han och Lisa, Karin och Rickard från Uppsala. Vi hade bestämt att mötas med de andra på en parkering nära färjan men lyckades ställa oss på olika parkeringar. Efter ett litet tag lyckades vi dock hitta till varandra och körde ombord på färjan som skulle gå strax före fem.
När vi kom fram till Visby var det morgon på riktigt och nu fick den andra bilen ta ledningen eftersom Karin var den som hittade till huset. Och det var inget litet ställe, bestående av två våningar, jättekök, matsal, två toaletter och mycket sovplats och låg lite avsides som en gård. När vi hade kommit på plats gick vi alla och sov ett tag eftersom vi knappt hade sovit något under natten, bara korta stunder sittandes i bilen och på färjan.
När vi hade vaknat åkte vi in till Visby för att ta en titt på årets marknad och strosa runt i våra medeltidskläder. I år kunde jag ju också bära min klänning ordentligt eftersom den äntligen var klar. Jim fick låna lite kläder av Johan eftersom det inte hade funnits varken tid eller pengar att fixa ihop egna, men han köpte sig lite material under veckan för att kunna pyssla med när vi kom hem igen.
Första kvällen gick vi en liten tur för att njuta av stämningen på Kapitelhusgården och på vägen tillbaka till bilen gick vi förstås förbi den nattöppna godisaffären. När vi nästan var tillbaka vid bilen fick vi se en märklig syn, Jim hinner bara säga "det där ser ju ut som.." och in genom porten som vi är på väg ut genom kommer en kamel och efter den en till. Det är inte ofta man möter någon som är på kvällspromenad med kamelen. Nästa dag och under veckan såg vi kamelerna på gräset vid marknaden, jag antar de användes till någon show eller liknande.
Vi fick fint väder även denna medeltidsvecka och man fick svettas i sina kläder i flera lager. Inte riktigt lika stekande varmt som förra året men ändå mest soligt. Det blev mycket springande på marknaden under dagarna, särskilt jag och Jossan ledsnar liksom aldrig. För det mesta slutade det med att de andra försvann i grupper medan hon och jag dröjde oss kvar vid olika stånd. På kvällarna gick vi och såg Loke under bron, roligt som vanligt att se honom showa och allra bäst på medeltidsveckan.
Något som var trist var att Munkfotbollen var inställd detta år, vad jag hörde så hade arrangemanget medeltidsveckan försökt ta betalt för det men det gick de inte med på.
En kväll hade jag och Josse planerat att se en liten konsert med Poeta Magica i en av de gamla ruinerna. Direkt efter Loke skyndade vi oss dit och köpte biljetter och köade en stund. Det var bara vi som var intresserade att se dem, Jim gick och träffade några av sina vänner som också var på medeltidsveckan och de andra åkte hem. Jag gillar särskilt ett par album jag har av dem, men tyvärr var det inte riktigt den musiken jag hade hoppats på som spelades. Det var dock kul att gå i alla fall. Vi fick en dam med enorm medeltidshatt som stack ut åt båda sidorna framför oss men det gick ganska bra ändå, lite korkat bara att ta den hatten dit och sen sitta långt fram med bänkar som inte hade någon sluttning.
En annan mycket solig och varm dag satt vi i gräset och tittade på svärdsfäktning-turneringen där Jossans syrras karl deltog. Jag tror det gick lite bättre än vanligt för honom men ärligt talat var jag inte så insatt i det hela.
Vi fick också veta att den stora eldshowen av Trix var inställd, medeltidsveckan ville även här ta inträde och det vägrade Trix med, de ska ha en gratis eldshow varje år har de sagt och det här är den. Men sen spreds ändå ryktet kvällen innan, bland folk man kände och inte, att de kör ändå och en rejäl eldshow visas gratis som den skulle vara. Strålande som förra gången med maffiga effekter, stunts och musik. Massor med folk kom också som sist.
På torsdagen hade vi bestämt träff på Kapitelhusgården med resten av alla från Tír som var på plats. Vi satt där ett tag allihopa och pratade med Sofia, David och Mikael med familj som hade dykt upp så vi var en liten grupp. Efter en stund spreds alla åt lite olika håll men vi träffade på varann lite mer under veckan vid Loke och så också.
Vi gick fler varv på marknaden och shoppade, satt nere vid havet och njöt av svalkan och rotade lite bland stenarna och samlade en mängd vattenslipade glasbitar. På kvällarna kom vi hem trötta men nöjda. Någon kväll satt de flesta av de andra och spelade rollspel men jag orkade inte delta utan ritade bara lite.
En dag tog vi paus från själva medeltiden och åkte norrut längs kusten på rauksafari. En mindre detalj var att vi inte så en enda rauk men det gjorde egentligen inget. Första stället vi stannade på var en spännande strandremsa där hela övre delen var täckt av stora svarta stenar och hela nedre delen av stora flata rundade vita. Det var en riktigt tydlig linje där de möttes och där höjden av de vita började slutta ner mot vattnet hade en massa människor (eller en oerhört engagerad) byggt en massa olika torn och skapelser av de vita stenarna travade på varandra. Dessa stod på en lång rad längs hela stranden och det såg mycket märkligt ut. Vi var självklart tvungna att bidra med våra egna skapelser. Sen drog jag och Jossan igång ett litet projekt att lägga ut texten Tír na nÓg (vår förening) i jätteformat med de vita stenarna på de svarta och fota det hela.
Vi åkte vidare och vägen blev sämre och sämre med djupa tjälhål som fyllts med lerigt vatten under natten och bilen guppade plaskande upp och ner ur dessa. Det kändes som en riktig djungelsafari med jeep där ett tag. Vi såg en mindre ö precis utanför kusten som det verkade som att man skulle kunna gå ut till, där tog vi rast och vadade i det knappt knädjupa vatten ut. Vi satte oss och åt vår lunchpicknick och gick sedan runt och utforskade och fotade den intressanta ön. Den var avlång och höjd en bit över vattnet med utskjutande klippor runt en stor del av den, och i yttersta änden fanns en slags slätt av knölig sten som låg i ganska jämn nivå med vattnet så det var pölar överallt. Hela ön var grästäckt och jag gick runt och hjälpte Karin att samla ihop vitnade benrester vi hittade där ute från alla möjliga smådjur eftersom hon sparar på dessa och gör intressanta smycken och saker.
Vi hade inte lust och ville inte riskera bilen mer genom att ta den gropiga vägen tillbaka så vi hittade ut till en större väg. På radion började ett barnprogram med någon som läste en saga om en kung som inte hade några vänner för han fick absolut inte bli störd. Den var riktigt knasigt berättad och jag och Josse skrattade en massa åt den och kungen som började dansa balett i fina trikåer. Till slut fick kungen en penna av en liten flicka som tyckte att kungen ville bli störd, så ritade han en massa drottningar och en fick liv och han var inte ensam mer.
Sista dagen, lördagen, städade vi rummen vi bott i och packade våra saker innan vi åkte in till Visby för en sista dos medeltid. Mot kvällen möttes vi allihop och åt buffé på Effes och hade en trevlig kväll. På vägen tillbaka vräkte regnet ner och vi blev helt genomblöta men jag kände mig bara glad. Vi tog bilen tillbaka till huset och hann bara ta det lugnt ett tag innan det var dags att åka till färjan som gick tillbaka till Nynäshamn strax för fyra på morgonen, söndagen den 12:e.
Det var ännu en härlig Medeltidsvecka och det kändes tråkigt fast lite skönt också att trötta och glada åka hem igen. Vi fick ett mystiskt problem med bilen, att den gurglade när vi hade fläkten igång hårt och immade igen fönstren och ibland rann det ut vatten under instrumentbrädan över mina fötter när jag körde, och det verkade vara kopplat till ac:n. När vi väl var hemma igen kollade pappa på det hela och det visade sig att något avrinningsrör för ac:n under bilen var igenproppat med lera så vattnet kom inte ut. Kanske hade det något att göra med vår lilla safaritur.
När vi var hemma igen från medeltidsveckan var det bara att packa klart alla mina grejer, för 17:e augusti flyttade jag upp till Skellefteå. Ett stort och förändrande steg men det ska jag att fortsätta skriva om nästa gång.
----------------------------------------
Så småningom blev det dags för Visby och Medeltidsveckan. Jag åkte med Jim, Johan och Josefine, Karin och Rickard och två vänner till dem, Lisa och Martin. Vi hade hyrt boende av Karins moster, lite utanför Visby.
Söndagen den 5:e augusti, mot kvällen, kom Johan och Josse till Södertälje och vi satt hemma hos mig hela kvällen och rostade bröd och drack säkert hemska mängder té.
Mycket tidigt på morgonen, mer natt faktiskt, satte vi oss alla i mina föräldrars bil som jag fått låna och körde mot Nynäshamn. Jag hade inte kört dit förut men jag hade spanat på kartan och det verkade vara en ganska simpel väg. Jag känner mig aldrig särskilt bekväm med att hitta till nya ställen med bil men trots dimma kom vi enkelt fram. Martin hade med sig sin bil och i den åkte han och Lisa, Karin och Rickard från Uppsala. Vi hade bestämt att mötas med de andra på en parkering nära färjan men lyckades ställa oss på olika parkeringar. Efter ett litet tag lyckades vi dock hitta till varandra och körde ombord på färjan som skulle gå strax före fem.
När vi kom fram till Visby var det morgon på riktigt och nu fick den andra bilen ta ledningen eftersom Karin var den som hittade till huset. Och det var inget litet ställe, bestående av två våningar, jättekök, matsal, två toaletter och mycket sovplats och låg lite avsides som en gård. När vi hade kommit på plats gick vi alla och sov ett tag eftersom vi knappt hade sovit något under natten, bara korta stunder sittandes i bilen och på färjan.
När vi hade vaknat åkte vi in till Visby för att ta en titt på årets marknad och strosa runt i våra medeltidskläder. I år kunde jag ju också bära min klänning ordentligt eftersom den äntligen var klar. Jim fick låna lite kläder av Johan eftersom det inte hade funnits varken tid eller pengar att fixa ihop egna, men han köpte sig lite material under veckan för att kunna pyssla med när vi kom hem igen.
Första kvällen gick vi en liten tur för att njuta av stämningen på Kapitelhusgården och på vägen tillbaka till bilen gick vi förstås förbi den nattöppna godisaffären. När vi nästan var tillbaka vid bilen fick vi se en märklig syn, Jim hinner bara säga "det där ser ju ut som.." och in genom porten som vi är på väg ut genom kommer en kamel och efter den en till. Det är inte ofta man möter någon som är på kvällspromenad med kamelen. Nästa dag och under veckan såg vi kamelerna på gräset vid marknaden, jag antar de användes till någon show eller liknande.
Vi fick fint väder även denna medeltidsvecka och man fick svettas i sina kläder i flera lager. Inte riktigt lika stekande varmt som förra året men ändå mest soligt. Det blev mycket springande på marknaden under dagarna, särskilt jag och Jossan ledsnar liksom aldrig. För det mesta slutade det med att de andra försvann i grupper medan hon och jag dröjde oss kvar vid olika stånd. På kvällarna gick vi och såg Loke under bron, roligt som vanligt att se honom showa och allra bäst på medeltidsveckan.
Något som var trist var att Munkfotbollen var inställd detta år, vad jag hörde så hade arrangemanget medeltidsveckan försökt ta betalt för det men det gick de inte med på.
En kväll hade jag och Josse planerat att se en liten konsert med Poeta Magica i en av de gamla ruinerna. Direkt efter Loke skyndade vi oss dit och köpte biljetter och köade en stund. Det var bara vi som var intresserade att se dem, Jim gick och träffade några av sina vänner som också var på medeltidsveckan och de andra åkte hem. Jag gillar särskilt ett par album jag har av dem, men tyvärr var det inte riktigt den musiken jag hade hoppats på som spelades. Det var dock kul att gå i alla fall. Vi fick en dam med enorm medeltidshatt som stack ut åt båda sidorna framför oss men det gick ganska bra ändå, lite korkat bara att ta den hatten dit och sen sitta långt fram med bänkar som inte hade någon sluttning.
En annan mycket solig och varm dag satt vi i gräset och tittade på svärdsfäktning-turneringen där Jossans syrras karl deltog. Jag tror det gick lite bättre än vanligt för honom men ärligt talat var jag inte så insatt i det hela.
Vi fick också veta att den stora eldshowen av Trix var inställd, medeltidsveckan ville även här ta inträde och det vägrade Trix med, de ska ha en gratis eldshow varje år har de sagt och det här är den. Men sen spreds ändå ryktet kvällen innan, bland folk man kände och inte, att de kör ändå och en rejäl eldshow visas gratis som den skulle vara. Strålande som förra gången med maffiga effekter, stunts och musik. Massor med folk kom också som sist.
På torsdagen hade vi bestämt träff på Kapitelhusgården med resten av alla från Tír som var på plats. Vi satt där ett tag allihopa och pratade med Sofia, David och Mikael med familj som hade dykt upp så vi var en liten grupp. Efter en stund spreds alla åt lite olika håll men vi träffade på varann lite mer under veckan vid Loke och så också.
Vi gick fler varv på marknaden och shoppade, satt nere vid havet och njöt av svalkan och rotade lite bland stenarna och samlade en mängd vattenslipade glasbitar. På kvällarna kom vi hem trötta men nöjda. Någon kväll satt de flesta av de andra och spelade rollspel men jag orkade inte delta utan ritade bara lite.
En dag tog vi paus från själva medeltiden och åkte norrut längs kusten på rauksafari. En mindre detalj var att vi inte så en enda rauk men det gjorde egentligen inget. Första stället vi stannade på var en spännande strandremsa där hela övre delen var täckt av stora svarta stenar och hela nedre delen av stora flata rundade vita. Det var en riktigt tydlig linje där de möttes och där höjden av de vita började slutta ner mot vattnet hade en massa människor (eller en oerhört engagerad) byggt en massa olika torn och skapelser av de vita stenarna travade på varandra. Dessa stod på en lång rad längs hela stranden och det såg mycket märkligt ut. Vi var självklart tvungna att bidra med våra egna skapelser. Sen drog jag och Jossan igång ett litet projekt att lägga ut texten Tír na nÓg (vår förening) i jätteformat med de vita stenarna på de svarta och fota det hela.
Vi åkte vidare och vägen blev sämre och sämre med djupa tjälhål som fyllts med lerigt vatten under natten och bilen guppade plaskande upp och ner ur dessa. Det kändes som en riktig djungelsafari med jeep där ett tag. Vi såg en mindre ö precis utanför kusten som det verkade som att man skulle kunna gå ut till, där tog vi rast och vadade i det knappt knädjupa vatten ut. Vi satte oss och åt vår lunchpicknick och gick sedan runt och utforskade och fotade den intressanta ön. Den var avlång och höjd en bit över vattnet med utskjutande klippor runt en stor del av den, och i yttersta änden fanns en slags slätt av knölig sten som låg i ganska jämn nivå med vattnet så det var pölar överallt. Hela ön var grästäckt och jag gick runt och hjälpte Karin att samla ihop vitnade benrester vi hittade där ute från alla möjliga smådjur eftersom hon sparar på dessa och gör intressanta smycken och saker.
Vi hade inte lust och ville inte riskera bilen mer genom att ta den gropiga vägen tillbaka så vi hittade ut till en större väg. På radion började ett barnprogram med någon som läste en saga om en kung som inte hade några vänner för han fick absolut inte bli störd. Den var riktigt knasigt berättad och jag och Josse skrattade en massa åt den och kungen som började dansa balett i fina trikåer. Till slut fick kungen en penna av en liten flicka som tyckte att kungen ville bli störd, så ritade han en massa drottningar och en fick liv och han var inte ensam mer.
Sista dagen, lördagen, städade vi rummen vi bott i och packade våra saker innan vi åkte in till Visby för en sista dos medeltid. Mot kvällen möttes vi allihop och åt buffé på Effes och hade en trevlig kväll. På vägen tillbaka vräkte regnet ner och vi blev helt genomblöta men jag kände mig bara glad. Vi tog bilen tillbaka till huset och hann bara ta det lugnt ett tag innan det var dags att åka till färjan som gick tillbaka till Nynäshamn strax för fyra på morgonen, söndagen den 12:e.
Det var ännu en härlig Medeltidsvecka och det kändes tråkigt fast lite skönt också att trötta och glada åka hem igen. Vi fick ett mystiskt problem med bilen, att den gurglade när vi hade fläkten igång hårt och immade igen fönstren och ibland rann det ut vatten under instrumentbrädan över mina fötter när jag körde, och det verkade vara kopplat till ac:n. När vi väl var hemma igen kollade pappa på det hela och det visade sig att något avrinningsrör för ac:n under bilen var igenproppat med lera så vattnet kom inte ut. Kanske hade det något att göra med vår lilla safaritur.
När vi var hemma igen från medeltidsveckan var det bara att packa klart alla mina grejer, för 17:e augusti flyttade jag upp till Skellefteå. Ett stort och förändrande steg men det ska jag att fortsätta skriva om nästa gång.
24 juni, 2007
MAILET
"Hej,
I år har vi bestämt oss att informera de sökande om sina arbetsprover och granskningen. Jag kommer att skicka det även med vanlig post.
Observera att detta är ingen formell besked, utan resultat av arbetsprovsgranskningen.
De 20 sökande som har godkända arbetsprover:
Hedström Malin..."
o.s.v.
Hurra!! \o/ Wow...
Oj. Nu blir det till att planera! :D
I år har vi bestämt oss att informera de sökande om sina arbetsprover och granskningen. Jag kommer att skicka det även med vanlig post.
Observera att detta är ingen formell besked, utan resultat av arbetsprovsgranskningen.
De 20 sökande som har godkända arbetsprover:
Hedström Malin..."
o.s.v.
Hurra!! \o/ Wow...
Oj. Nu blir det till att planera! :D
22 juni, 2007
Den stora uppdateringen
Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Var börjar man egentligen när man inte skrivit på så här länge? Jag har länge tänkt och velat fortsätta skriva här men kom av mig när jag flyttade till Skellefteå och var datorlös ganska länge. Men knasig och petig som jag är så tänkte jag faktiskt ta vid där jag slutade och inte i nutid. För jag skrev nämligen ner en hel del på papper istället om vad som hände när jag flyttade hit och nu har jag plockat fram dessa gamla anteckningar.
Inte för att det förmodligen är så intressant för er som läser här om vad som hände mig för över ett år sen, men mest för att jag gärna vill ha den kompletta tidslinjen kvar för mig själv. Även om mycket detaljer tyvärr kommer bli utelämnade nu när det var så länge sen så vill jag gärna ha kvar något slags minne av vad som har förflutit.
Så jag tänker mig tillbaka till sommaren 2007 när jag slutade att skriva, om man bortser från ett par korta uppdateringar om Swedish Game Awards.
Midsommar 2007 firades ute i Stugan. Det var mysigt som vanligt med riktig sommarkänsla på grusvägar mellan högväxande ängar och lukten av havet som emellanåt anas. Under dagen tog vi en tur till Västerljung, som inte ligger långt därifrån, där de hade en slags midsommar-festival. Det stod ett antal stånd runt ett fält, man kunde tävla lite, köpa lotter och snask och det typiska. Sen höll de kobingo men kossan gjorde inte ifrån sig en enda blaffa (skulle inte jag heller med allt det gloende folket) så priset fick lottas. Inte överdrivet spännande överlag men kul att bara åka ut lite med familjen. På kvällen arrangerades dans i ladan som vanligt och särskilt TH och Micke for loss med sin lindy, folk såg ganska imponerade ut.
I början av Juli åkte vi till stugan igen och samtidigt kom mammas kusin Anette och hennes barn dit och vi spenderade en bit till av sommaren där. Även Jim kom ner och var med. Lite spännande saker hände, jag fick första gången någonsin se en lysmask (som egentligen är en skalbagge) som jag velat sen jag var liten. Där satt den i gräset en bit från köksdörren och lös för fullt. Vi gick och plockade upp den men den brydde sig inte alls utan lös vidare med en klar grön färg. Den såg för övrigt ganska läbbig ut och jag hade nog aldrig plockat upp den dagtid om den inte var cool och lysande.
Vi hade också en annan spännande episod. Jag och TH satt på verandan med den kolsvarta natten utanför. Alla de andra hade åkt iväg på utflykt under dagen och kom precis hem. Pappa kom runt och knackade på dörren vid oss och sa vi skulle öppna fort. Precis där utanför var tydligen en älgko med sin kalv och åt på vårt plommonträd och de hade råkat stänga in dem eftersom de stängde grinden när de kom tillbaka. Vi sprang alla till fönstret och lös och glodde på älgarna, 1,5 meter utanför. De ser helt overkliga ut så där nära! Som om man hittade en stor häst i trädgården.. fast mer. Mamma smet runt och öppnade grinden igen medan pappa försökte distrahera älgarna (som var föga intresserade) Pappa ropade åt dem och försökte mota ut dem men de ville hellre stå kvar och äta träd och flyttade sig inte förrän han kastade småsten på dem. Till slut var de lugnt ute i varje fall.
Under sommaren hade också jag och TH (och ibland mamma eller pappa) en ganska frustrerande men också rar uppgift. Tidigare under sommaren hittade vi småkaniner i rabatten under verandan som krupit ur sitt bo där under och var alldeles för små för att börja lämna boet. Vi styrde in dem igen flera gånger men de bara kom ut igen fastän de kanppt kunde gå. Mest troligt hade mamman blivit dödad och ungarna inte fått mat på så länge att de började smita. Till slut tog vi in dem och gjorde i ordning en mjölkersättning som vi tvångsmatade dem med pipett. TH har tidigare matat upp en harunge, som en katt fångade och släpade hem, och det gick bra. Den växte till sig och vi kunde släppa ut den, så vi tänkte det här skulle kunna funka ganska bra också. Det var tre kaniner men den minsta och ynkligaske klarade sig inte, den hade blivit för undernärd redan. De andra två var motvilliga och tidskrävande så man höll på att bli galen ibland men de fick i sig mat och växte och gick upp i vikt. Vi hade med dem till stugan och fortsatte mata och de växte och blev allt nyfiknare.
Men när de var rätt stora och börjat äta grönt fick de vara ute lite under dagen i TH’s kaninhage och där sprallade de runt och knaprade. Men så på kvällen började den ena bete sig konstigt, sträcka på halsen och andas konstigt, nästa morgon hade den dött och dagen därpå började det hända med den sista också och inte heller den klarade sig. Det var så tragiskt när det hade gått så bra för dem. Vi förstod inte alls och efter en del funderande kom TH fram till att de antagligen ätit smörblomma ute som är giftigt för kaniner men vuxna kaniner klarar det medan det kan förgifta de små. Det kändes så onödigt och dumt efter så mycket kämpande, att det var vårt fel och hade kunnat undvikas. Det var ingen som hade någon sådan tanke ens. Vem vet om kaninerna hade vetat vad de inte skulle äta i naturen sen när de inte hade haft någon som lärde dem, men det kanske är instinkt. Ingen idé att spekulera men det var bara så sorgligt.
I mitten av juli gick Jag, TH, Micke, Jim och Fredde på vandring längs Sörmlandsleden. Vi tog vid där jag, TH och Micke slutade förra året. Morgonen började med att vi firade Jim som fyllde år och sen packade vi ihop våra grejer och gav oss av. Det kändes kul att så här ungefär ett år senare komma tillbaka till samma ställe där vi slutade sist. Första kvällen letade vi runt men hittade inget bättre ställe att campa på än vid en eldstad precis vid sidan om en discgolfbana.
Morgonen därpå hölls något SM på banan och när vi gjorde frukost såg vi olika spelare komma och gå vid en korg som hade utkast precis intill. Några spelare gnällde på oss för att vi pratade så vi störde deras koncentration och vi hade ett gott skratt åt den fånigheten. Vi vandrade vidare och gick genom fina skogspartier men vägen kändes ändå inte lika intressant som föregående år. Under dagen fick vi vattenförrådet nästan tömt men visste att vi skulle komma till en kallkälla lite senare. När vi hittade den var det en pumpbrunn och vi hällde glatt ut de sista skvättarna varmt gammalt vatten och fyllde alla flaskor med iskallt nytt. Sen smakade vi förväntansfullt och upptäckte att det var rent vidrigt! Det smakade så metalliskt att det i princip var odrickbart och det blev inget bättre av att vi pumpade upp nytt en stund. Men nu hade vi inget annat vatten och fick ta det med oss.
Vid lunch stannade vi vid en sjö och gjorde soppa på vattnet men smaken kom fortfarande starkt igenom. Det var knappt drickbart ens om man blandade stark saft av det. Sjön var i varje fall mysig och TH doppade sig och jag plaskade lite.
Senare mot kvällen kom vi fram till en annan skogssjö som var mörk men klar, vi hade inte gått förbi någon annan källa men vattnet var så äckligt så vi tog lite nytt ur sjön istället. Vi bestämde att det var rent nog för det bodde ju grodyngel där. Sen badade vi i sjön för vi hade god tid på oss till etappens slut, där vi tänkte campa, och den såg väldigt inbjudande ut.
Vi avslutade dagen vid en friluftsgård som hette Paradiset och det var verkligen vackert däromkring. Det fanns brunn så vi kunde ta gott nytt vatten och en plan liten äng nere i skogen där vi lätt kunde slå upp tältet. Över hela ängen växte dessutom vild salvia (om jag inte minns fel) och doftade härligt.
Vandringen blev inte fullt lika bra som året innan, det var väl för att vägen inte var riktigt lika spännande, vi var så många som skulle bestämma och få ordning på saker så det blev inte lika bra sammanhållning, och vi fick dessutom avsluta en dag tidigare än vi hade tänkt för att det bara regnade och vi kände inte för att fortsätta. Så från Paradiset traskade vi på en bra stund och hittade till busshållplatsen där vi ruggiga fick vänta en bra stund på bussen. Det var ändå kul att komma ut igen och vi hade tur med vädret den mesta av tiden.
Efter att vi kommit hem tog vi en dag med hela familjen och åkte ut till Parken Zoo. Massa djur att kika på, och det blev en del fotande. Hittade faktiskt några fler skyltar till min samling av lustiga skyltar också.
----------------------------------------
Var börjar man egentligen när man inte skrivit på så här länge? Jag har länge tänkt och velat fortsätta skriva här men kom av mig när jag flyttade till Skellefteå och var datorlös ganska länge. Men knasig och petig som jag är så tänkte jag faktiskt ta vid där jag slutade och inte i nutid. För jag skrev nämligen ner en hel del på papper istället om vad som hände när jag flyttade hit och nu har jag plockat fram dessa gamla anteckningar.
Inte för att det förmodligen är så intressant för er som läser här om vad som hände mig för över ett år sen, men mest för att jag gärna vill ha den kompletta tidslinjen kvar för mig själv. Även om mycket detaljer tyvärr kommer bli utelämnade nu när det var så länge sen så vill jag gärna ha kvar något slags minne av vad som har förflutit.
Så jag tänker mig tillbaka till sommaren 2007 när jag slutade att skriva, om man bortser från ett par korta uppdateringar om Swedish Game Awards.
Midsommar 2007 firades ute i Stugan. Det var mysigt som vanligt med riktig sommarkänsla på grusvägar mellan högväxande ängar och lukten av havet som emellanåt anas. Under dagen tog vi en tur till Västerljung, som inte ligger långt därifrån, där de hade en slags midsommar-festival. Det stod ett antal stånd runt ett fält, man kunde tävla lite, köpa lotter och snask och det typiska. Sen höll de kobingo men kossan gjorde inte ifrån sig en enda blaffa (skulle inte jag heller med allt det gloende folket) så priset fick lottas. Inte överdrivet spännande överlag men kul att bara åka ut lite med familjen. På kvällen arrangerades dans i ladan som vanligt och särskilt TH och Micke for loss med sin lindy, folk såg ganska imponerade ut.
I början av Juli åkte vi till stugan igen och samtidigt kom mammas kusin Anette och hennes barn dit och vi spenderade en bit till av sommaren där. Även Jim kom ner och var med. Lite spännande saker hände, jag fick första gången någonsin se en lysmask (som egentligen är en skalbagge) som jag velat sen jag var liten. Där satt den i gräset en bit från köksdörren och lös för fullt. Vi gick och plockade upp den men den brydde sig inte alls utan lös vidare med en klar grön färg. Den såg för övrigt ganska läbbig ut och jag hade nog aldrig plockat upp den dagtid om den inte var cool och lysande.
Vi hade också en annan spännande episod. Jag och TH satt på verandan med den kolsvarta natten utanför. Alla de andra hade åkt iväg på utflykt under dagen och kom precis hem. Pappa kom runt och knackade på dörren vid oss och sa vi skulle öppna fort. Precis där utanför var tydligen en älgko med sin kalv och åt på vårt plommonträd och de hade råkat stänga in dem eftersom de stängde grinden när de kom tillbaka. Vi sprang alla till fönstret och lös och glodde på älgarna, 1,5 meter utanför. De ser helt overkliga ut så där nära! Som om man hittade en stor häst i trädgården.. fast mer. Mamma smet runt och öppnade grinden igen medan pappa försökte distrahera älgarna (som var föga intresserade) Pappa ropade åt dem och försökte mota ut dem men de ville hellre stå kvar och äta träd och flyttade sig inte förrän han kastade småsten på dem. Till slut var de lugnt ute i varje fall.
Under sommaren hade också jag och TH (och ibland mamma eller pappa) en ganska frustrerande men också rar uppgift. Tidigare under sommaren hittade vi småkaniner i rabatten under verandan som krupit ur sitt bo där under och var alldeles för små för att börja lämna boet. Vi styrde in dem igen flera gånger men de bara kom ut igen fastän de kanppt kunde gå. Mest troligt hade mamman blivit dödad och ungarna inte fått mat på så länge att de började smita. Till slut tog vi in dem och gjorde i ordning en mjölkersättning som vi tvångsmatade dem med pipett. TH har tidigare matat upp en harunge, som en katt fångade och släpade hem, och det gick bra. Den växte till sig och vi kunde släppa ut den, så vi tänkte det här skulle kunna funka ganska bra också. Det var tre kaniner men den minsta och ynkligaske klarade sig inte, den hade blivit för undernärd redan. De andra två var motvilliga och tidskrävande så man höll på att bli galen ibland men de fick i sig mat och växte och gick upp i vikt. Vi hade med dem till stugan och fortsatte mata och de växte och blev allt nyfiknare.
Men när de var rätt stora och börjat äta grönt fick de vara ute lite under dagen i TH’s kaninhage och där sprallade de runt och knaprade. Men så på kvällen började den ena bete sig konstigt, sträcka på halsen och andas konstigt, nästa morgon hade den dött och dagen därpå började det hända med den sista också och inte heller den klarade sig. Det var så tragiskt när det hade gått så bra för dem. Vi förstod inte alls och efter en del funderande kom TH fram till att de antagligen ätit smörblomma ute som är giftigt för kaniner men vuxna kaniner klarar det medan det kan förgifta de små. Det kändes så onödigt och dumt efter så mycket kämpande, att det var vårt fel och hade kunnat undvikas. Det var ingen som hade någon sådan tanke ens. Vem vet om kaninerna hade vetat vad de inte skulle äta i naturen sen när de inte hade haft någon som lärde dem, men det kanske är instinkt. Ingen idé att spekulera men det var bara så sorgligt.
I mitten av juli gick Jag, TH, Micke, Jim och Fredde på vandring längs Sörmlandsleden. Vi tog vid där jag, TH och Micke slutade förra året. Morgonen började med att vi firade Jim som fyllde år och sen packade vi ihop våra grejer och gav oss av. Det kändes kul att så här ungefär ett år senare komma tillbaka till samma ställe där vi slutade sist. Första kvällen letade vi runt men hittade inget bättre ställe att campa på än vid en eldstad precis vid sidan om en discgolfbana.
Morgonen därpå hölls något SM på banan och när vi gjorde frukost såg vi olika spelare komma och gå vid en korg som hade utkast precis intill. Några spelare gnällde på oss för att vi pratade så vi störde deras koncentration och vi hade ett gott skratt åt den fånigheten. Vi vandrade vidare och gick genom fina skogspartier men vägen kändes ändå inte lika intressant som föregående år. Under dagen fick vi vattenförrådet nästan tömt men visste att vi skulle komma till en kallkälla lite senare. När vi hittade den var det en pumpbrunn och vi hällde glatt ut de sista skvättarna varmt gammalt vatten och fyllde alla flaskor med iskallt nytt. Sen smakade vi förväntansfullt och upptäckte att det var rent vidrigt! Det smakade så metalliskt att det i princip var odrickbart och det blev inget bättre av att vi pumpade upp nytt en stund. Men nu hade vi inget annat vatten och fick ta det med oss.
Vid lunch stannade vi vid en sjö och gjorde soppa på vattnet men smaken kom fortfarande starkt igenom. Det var knappt drickbart ens om man blandade stark saft av det. Sjön var i varje fall mysig och TH doppade sig och jag plaskade lite.
Senare mot kvällen kom vi fram till en annan skogssjö som var mörk men klar, vi hade inte gått förbi någon annan källa men vattnet var så äckligt så vi tog lite nytt ur sjön istället. Vi bestämde att det var rent nog för det bodde ju grodyngel där. Sen badade vi i sjön för vi hade god tid på oss till etappens slut, där vi tänkte campa, och den såg väldigt inbjudande ut.
Vi avslutade dagen vid en friluftsgård som hette Paradiset och det var verkligen vackert däromkring. Det fanns brunn så vi kunde ta gott nytt vatten och en plan liten äng nere i skogen där vi lätt kunde slå upp tältet. Över hela ängen växte dessutom vild salvia (om jag inte minns fel) och doftade härligt.
Vandringen blev inte fullt lika bra som året innan, det var väl för att vägen inte var riktigt lika spännande, vi var så många som skulle bestämma och få ordning på saker så det blev inte lika bra sammanhållning, och vi fick dessutom avsluta en dag tidigare än vi hade tänkt för att det bara regnade och vi kände inte för att fortsätta. Så från Paradiset traskade vi på en bra stund och hittade till busshållplatsen där vi ruggiga fick vänta en bra stund på bussen. Det var ändå kul att komma ut igen och vi hade tur med vädret den mesta av tiden.
Efter att vi kommit hem tog vi en dag med hela familjen och åkte ut till Parken Zoo. Massa djur att kika på, och det blev en del fotande. Hittade faktiskt några fler skyltar till min samling av lustiga skyltar också.
17 juni, 2007
Främling
Hemma igen och klar för sängen egentligen, men jag fastnade här.
Födelsedagsfest i Skyttorp idag, en hel del folk kom och det var trevligt men jag har kvar en underlig känsla. Antagligen från att komma tillbaka till en plats, personer och situation som är så fullständigt välbekant och var välbesökt i tre år men inte längre är ’hemma’ överhuvudtaget.
Det är konstigt. Hur det kan vara precis samma ställe men kännas helt omkastat och som att man tittar på det från utsidan. Lite som när jag kom tillbaka till stugan efter en ganska lång tid och efter att mormor som alltid funnits där hade dött.
What was I supposed to feel?
Födelsedagsfest i Skyttorp idag, en hel del folk kom och det var trevligt men jag har kvar en underlig känsla. Antagligen från att komma tillbaka till en plats, personer och situation som är så fullständigt välbekant och var välbesökt i tre år men inte längre är ’hemma’ överhuvudtaget.
Det är konstigt. Hur det kan vara precis samma ställe men kännas helt omkastat och som att man tittar på det från utsidan. Lite som när jag kom tillbaka till stugan efter en ganska lång tid och efter att mormor som alltid funnits där hade dött.
What was I supposed to feel?
28 maj, 2007
Efter Skottland
Okej, egentligen kom vi ju hem igen den 14:e och det är nog tre i alla fall som undrat var min resebeskrivning tagit vägen, så äntligen! Känner mig lite skyldig till slöhet.
----------------------------------------
Resan började den 7:e vid Skavsta flygplats eftersom vi åkte med Ryanair. Jag och Jim kom fram vid Prestwick rätt sent på kvällen och fick ta buss in till Glasgow som tog runt 40 minuter. Vid busstationen möttes vi av John och det var väl någonstans mitt i natten innan vi var framme i hans rum.
Det var studentkorridor som gällde och det här var nog ett av de mindre rum jag någonsin sett. Men det funkade att få in två luftmadrasser på golvet in under skrivbordet (dock fanns _ingen_ golvyta kvar då). Vi tog en rundtur i resten av korridoren och blev väl lite överraskade av den låga standarden på boendet. Köket var också rätt trångt och det var inte så mycket plats per student, fast det verkade inte göra så mycket när de flesta där knappt visste att man kunde laga mat på en spis.
Under första utflykten ut i stan tog vi oss till den botaniska trädgården. Det var fint utomhus med en del saker som hade börjat blomma, men ännu mer imponerande i de enorma växthusen fulla med mängder av olika växter. De hade gjort zoner för olika typer av klimat, en med kaktusar och succulenter, ett orkidérum, ett rum med djungelkänsla, en avdelning med köttätande växter.
Dagen därpå tog vi oss tillbaka till samma område för att gå på Kelvingrove Art Gallery and Museum. Måste bara säga att tunnelbanan var en liten överraskning, vilka smala, låga och skakande vagnar. De som var lite längre kunde inte ens gå in raka, fast de flesta kändes ju ändå rätt korta där.
Det fanns alldeles för mycket att se i muséet för att hinna allt på en dag. Vi började med den naturhistoriska avdelningen och blandade det med lite kulturhistoria. Det var bra men kändes ändå som att det finns mer att se på Naturhistoriska här hemma. Avdelningen med konst var rätt rejäl och vi orkade inte med att gå igenom och titta noga på allt. Vi tittade på den skotska konsten i alla fall och där fanns även en del gamla föremål och vapen och rustningar. Alltid en höjdare.
Jag var lite ledsen i efterhand att vi aldrig gick in på Macintosh-avdelningen för jag såg lite bilder på hans konstverk senare och det kändes som att de kunde ha varit den största upplevelsen där.
Efteråt vandrade vi genom Kelvingrove Park som var riktigt stor och ganska vacker. Det mest imponerande ett riktigt gammalt träd med tjocka grenar åt alla håll. Vi såg också Glasgow University på håll och det såg imponerande ut, ett riktigt Hogwarts.
På fredagen hade Jim och John hittat på en överraskningstur och talade inte om för mig vart vi skulle. De tog med mig ut och till den stora tågstationen. Jag föstes med på ett tåg och vi åkte iväg utanför stan. Jag fick ingen ledtråd men ungefär en timme senare var vi framme och hade hamnat i Edinburgh.
Vi gick till gamla stadsdelen och kikade på många gamla fina stenhus medan vi vandrade igenom den och bort till ett parkområde. Parken visade sig snarade vara som ett naturreservat och vi hade en rejäl 'kulle' framför oss som var det första som började påminna om högländer. Vi klättrade i alla fall upp till toppen för att se vad man såg därifrån. Jag tror vi kollade upp att den var lite under 100m hög och det var rejält bra utsikt uppifrån, jag tror vi såg så gott som hela Edinburgh. På andra sidan kullen fanns en rejäl dal med en liten pöl till sjö i, kanske snarare en damm, och ett ännu högre berg på andra sidan. Vi var lite sugna på att ta oss upp men dåliga skor och tiden som skulle gå åt hindrade oss. Vi ville ju hinna se mer. Naturen där var väldigt vacker i alla fall, klippigt och brant, lite kargt men fullt med grönt gräs och stora ytor av buskar som blommade med mängder av gula blommor.
Efter klättringen åt vi lunch och vandrade upp till slottet. Tyvärr höll de på med lite byggnationer vid huvudentrén men det var ändå äckligt dyrt att gå in så vi struntade i det.
Sista dagen innan vi skulle hem ville jag och Jim ut på en till tur i Glasgow och bestämde oss för att se katedralen som låg helt nära, såna är ju dumt att missa. På vägen gick vi förbi en annan kyrkliknande byggnad och blev lite nyfikna, så eftersom dörren stod öppen tittade vi in. Vi blev genast 'påhoppade' av en dam som var precis innanför dörren, hon var välkomnande och tyckte vi skulle följa med på en liten rundtur eftersom det ändå var gratis och det tog ju bara fem minuter. Vi tyckte det verkade kul att höra lite om den och hade ju tid, så vi fick förklarat att det hade varit en kyrka men universitetet hade köpt upp byggnaden en gång i tiden och nu användes den för olika universitetshögtider och tentor och liknande. University of Strathclyde Barony Hall kallades den nu och det var fullt med bänkar uppställda i huvudrummet för en kommande tenta. Damen beklagade sig och tyckte att de skottar fick skämmas med sin engelska jämfört med oss svenskar, medan vi bara tyckte det var härligt att höra en massa skotska, jag är imponerad av både skotsk och irländsk dialekt.
Vi fick lite intressanta berättelser om hur de hade avkristnat byggnaden för att passa alla olika religioner på universitetet, och visades några fina moderna glasfönster som hade gjorts av en lokal konstnär för att symbolisera olika tider för universitetet.
Efter det gick vi till katedralen och jag blev påhoppad igen av en rolig, gammal liten tant som ville vara hjälpsam och hitta broschyr på vårt språk men det fanns ju ingen på svenska förstås och hon blev nöjd när jag sa att det gick lika bra med engelska. Där tittade vi på millenniefönstret, något av en lokal stolthet, som hade gjorts av samma glaskonstnär och gick i blått och var riktigt vackert.
Vi hade fått syn på skyltar intill katedralen som namngav ’Necropolis’ så vi blev nyfikna och gick dit efteråt. Det var den enorma kyrkogården intill som hade fått det namnet och först tyckte jag det lät lite dramatiskt att döpa kyrkogården så, men när vi kommit in och upp på den högsta kullen förstod man verkligen varför. Det var ingen överdrift med Dödens stad. Det var verkligen enorma gravstenar och monument överallt och hela tiden hittade man något som överträffade det förra! Jag har aldrig sett en så stor kyrkogård eller så imponerande gravstenar. Tyvärr var det ju en del som hade börjat falla sönder, stenar som hade vält mot varandra och statyer som saknade delar, men det bidrog lite till känslan av en gammal övergiven kyrkogård och de stora gråa molnen hjälpte också till. Det var många gravar som hade keltiska kors till stenar och de var otroligt vackert dekorerade med massvis av knutarbeten.
Det var både skönt och lite synd att behöva åka hem igen. Det var riktigt skönt att få komma till sin ordentliga säng, och vad jag njöt av ett riktigt bad! Ett kök med ordning i och att slippa möta stanken från folk som rökte allehanda grejer i allrummet när man kom hem var också uppskattat.
Det hade varit roligt att hinna se mer, ha möjlighet att åka ut i högländerna och se riktiga gamla slott och sjöar, men det kommer väl fler gånger. Jag skulle vilja vandra och tälta i Skottland någon gång och vistas mer utanför storstäderna.
Vi var ganska trötta efter att ha vandrat omkring hela dagarna i en vecka också och det var otroligt skönt att kunna gå omkring hemma utan skor igen.
----------------------------------------
Det finns inte så mycket att skriva om vad jag haft för mig efter Skottland egentligen. Älsklingen åkte upp till sig i slutet på veckan som vi kom hem för att få klart slutprojekt med sina studier. Jag har pluggat lite, slöat ute i solen, läst och målat. Inom ganska kort tänkte jag åka upp till Umeå och hälsa på igen, passa på att se de långa ljusa nätterna de har nu. Det är den härligaste tiden på året, när det knappt blir mörkt på natten. Men natt är det i alla fall och nu behöver jag sömn.
----------------------------------------
Resan började den 7:e vid Skavsta flygplats eftersom vi åkte med Ryanair. Jag och Jim kom fram vid Prestwick rätt sent på kvällen och fick ta buss in till Glasgow som tog runt 40 minuter. Vid busstationen möttes vi av John och det var väl någonstans mitt i natten innan vi var framme i hans rum.
Det var studentkorridor som gällde och det här var nog ett av de mindre rum jag någonsin sett. Men det funkade att få in två luftmadrasser på golvet in under skrivbordet (dock fanns _ingen_ golvyta kvar då). Vi tog en rundtur i resten av korridoren och blev väl lite överraskade av den låga standarden på boendet. Köket var också rätt trångt och det var inte så mycket plats per student, fast det verkade inte göra så mycket när de flesta där knappt visste att man kunde laga mat på en spis.
Under första utflykten ut i stan tog vi oss till den botaniska trädgården. Det var fint utomhus med en del saker som hade börjat blomma, men ännu mer imponerande i de enorma växthusen fulla med mängder av olika växter. De hade gjort zoner för olika typer av klimat, en med kaktusar och succulenter, ett orkidérum, ett rum med djungelkänsla, en avdelning med köttätande växter.
Dagen därpå tog vi oss tillbaka till samma område för att gå på Kelvingrove Art Gallery and Museum. Måste bara säga att tunnelbanan var en liten överraskning, vilka smala, låga och skakande vagnar. De som var lite längre kunde inte ens gå in raka, fast de flesta kändes ju ändå rätt korta där.
Det fanns alldeles för mycket att se i muséet för att hinna allt på en dag. Vi började med den naturhistoriska avdelningen och blandade det med lite kulturhistoria. Det var bra men kändes ändå som att det finns mer att se på Naturhistoriska här hemma. Avdelningen med konst var rätt rejäl och vi orkade inte med att gå igenom och titta noga på allt. Vi tittade på den skotska konsten i alla fall och där fanns även en del gamla föremål och vapen och rustningar. Alltid en höjdare.
Jag var lite ledsen i efterhand att vi aldrig gick in på Macintosh-avdelningen för jag såg lite bilder på hans konstverk senare och det kändes som att de kunde ha varit den största upplevelsen där.
Efteråt vandrade vi genom Kelvingrove Park som var riktigt stor och ganska vacker. Det mest imponerande ett riktigt gammalt träd med tjocka grenar åt alla håll. Vi såg också Glasgow University på håll och det såg imponerande ut, ett riktigt Hogwarts.
På fredagen hade Jim och John hittat på en överraskningstur och talade inte om för mig vart vi skulle. De tog med mig ut och till den stora tågstationen. Jag föstes med på ett tåg och vi åkte iväg utanför stan. Jag fick ingen ledtråd men ungefär en timme senare var vi framme och hade hamnat i Edinburgh.
Vi gick till gamla stadsdelen och kikade på många gamla fina stenhus medan vi vandrade igenom den och bort till ett parkområde. Parken visade sig snarade vara som ett naturreservat och vi hade en rejäl 'kulle' framför oss som var det första som började påminna om högländer. Vi klättrade i alla fall upp till toppen för att se vad man såg därifrån. Jag tror vi kollade upp att den var lite under 100m hög och det var rejält bra utsikt uppifrån, jag tror vi såg så gott som hela Edinburgh. På andra sidan kullen fanns en rejäl dal med en liten pöl till sjö i, kanske snarare en damm, och ett ännu högre berg på andra sidan. Vi var lite sugna på att ta oss upp men dåliga skor och tiden som skulle gå åt hindrade oss. Vi ville ju hinna se mer. Naturen där var väldigt vacker i alla fall, klippigt och brant, lite kargt men fullt med grönt gräs och stora ytor av buskar som blommade med mängder av gula blommor.
Efter klättringen åt vi lunch och vandrade upp till slottet. Tyvärr höll de på med lite byggnationer vid huvudentrén men det var ändå äckligt dyrt att gå in så vi struntade i det.
Sista dagen innan vi skulle hem ville jag och Jim ut på en till tur i Glasgow och bestämde oss för att se katedralen som låg helt nära, såna är ju dumt att missa. På vägen gick vi förbi en annan kyrkliknande byggnad och blev lite nyfikna, så eftersom dörren stod öppen tittade vi in. Vi blev genast 'påhoppade' av en dam som var precis innanför dörren, hon var välkomnande och tyckte vi skulle följa med på en liten rundtur eftersom det ändå var gratis och det tog ju bara fem minuter. Vi tyckte det verkade kul att höra lite om den och hade ju tid, så vi fick förklarat att det hade varit en kyrka men universitetet hade köpt upp byggnaden en gång i tiden och nu användes den för olika universitetshögtider och tentor och liknande. University of Strathclyde Barony Hall kallades den nu och det var fullt med bänkar uppställda i huvudrummet för en kommande tenta. Damen beklagade sig och tyckte att de skottar fick skämmas med sin engelska jämfört med oss svenskar, medan vi bara tyckte det var härligt att höra en massa skotska, jag är imponerad av både skotsk och irländsk dialekt.
Vi fick lite intressanta berättelser om hur de hade avkristnat byggnaden för att passa alla olika religioner på universitetet, och visades några fina moderna glasfönster som hade gjorts av en lokal konstnär för att symbolisera olika tider för universitetet.
Efter det gick vi till katedralen och jag blev påhoppad igen av en rolig, gammal liten tant som ville vara hjälpsam och hitta broschyr på vårt språk men det fanns ju ingen på svenska förstås och hon blev nöjd när jag sa att det gick lika bra med engelska. Där tittade vi på millenniefönstret, något av en lokal stolthet, som hade gjorts av samma glaskonstnär och gick i blått och var riktigt vackert.
Vi hade fått syn på skyltar intill katedralen som namngav ’Necropolis’ så vi blev nyfikna och gick dit efteråt. Det var den enorma kyrkogården intill som hade fått det namnet och först tyckte jag det lät lite dramatiskt att döpa kyrkogården så, men när vi kommit in och upp på den högsta kullen förstod man verkligen varför. Det var ingen överdrift med Dödens stad. Det var verkligen enorma gravstenar och monument överallt och hela tiden hittade man något som överträffade det förra! Jag har aldrig sett en så stor kyrkogård eller så imponerande gravstenar. Tyvärr var det ju en del som hade börjat falla sönder, stenar som hade vält mot varandra och statyer som saknade delar, men det bidrog lite till känslan av en gammal övergiven kyrkogård och de stora gråa molnen hjälpte också till. Det var många gravar som hade keltiska kors till stenar och de var otroligt vackert dekorerade med massvis av knutarbeten.
Det var både skönt och lite synd att behöva åka hem igen. Det var riktigt skönt att få komma till sin ordentliga säng, och vad jag njöt av ett riktigt bad! Ett kök med ordning i och att slippa möta stanken från folk som rökte allehanda grejer i allrummet när man kom hem var också uppskattat.
Det hade varit roligt att hinna se mer, ha möjlighet att åka ut i högländerna och se riktiga gamla slott och sjöar, men det kommer väl fler gånger. Jag skulle vilja vandra och tälta i Skottland någon gång och vistas mer utanför storstäderna.
Vi var ganska trötta efter att ha vandrat omkring hela dagarna i en vecka också och det var otroligt skönt att kunna gå omkring hemma utan skor igen.
----------------------------------------
Det finns inte så mycket att skriva om vad jag haft för mig efter Skottland egentligen. Älsklingen åkte upp till sig i slutet på veckan som vi kom hem för att få klart slutprojekt med sina studier. Jag har pluggat lite, slöat ute i solen, läst och målat. Inom ganska kort tänkte jag åka upp till Umeå och hälsa på igen, passa på att se de långa ljusa nätterna de har nu. Det är den härligaste tiden på året, när det knappt blir mörkt på natten. Men natt är det i alla fall och nu behöver jag sömn.
07 maj, 2007
Till Skottland
Lite drygt en halvtimme kvar tills vi åker till flygplatsen! Min älskling har varit här sedan en och en halv vecka tillbaka och det var ungefär då det hastigt bestämdes att vi skulle hälsa på en vän till honom i Skottland som bjöd in oss. Ett riktigt billigt flyg dit och tillbaka hittade vi också. Det ska bli spännande att se Skottland, jag har velat åka dit länge! Det blir bara en vecka så vi hinner knappast göra allt vi vill, men det blir en bra försmak! Någon gång skulle jag vilja åka på en längre resa dit och vandra och tälta bland högländerna. Jag hoppas vi har möjlighet att se ett slott i alla fall! Och att få sitta på någon pub och höra lite skotsk musik live.
På valborgsmässoafton blev det en trevlig kväll och dag därpå hos Yosan och Johan. Grillning och filmtittande och en massa prat och för många saker att äta.
I lördags hade Therese och Micke sin dansuppvisning i lindy hop nere på stan och det var kul att se, de har lärt sig mycket på så pass kort tid. Det var andra som dansade också och de som höll på med bugg var väldigt duktiga.
Tillbaka igen om en vecka och då blir det reseskildring.
På valborgsmässoafton blev det en trevlig kväll och dag därpå hos Yosan och Johan. Grillning och filmtittande och en massa prat och för många saker att äta.
I lördags hade Therese och Micke sin dansuppvisning i lindy hop nere på stan och det var kul att se, de har lärt sig mycket på så pass kort tid. Det var andra som dansade också och de som höll på med bugg var väldigt duktiga.
Tillbaka igen om en vecka och då blir det reseskildring.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)