Det här inlägget skrevs egentligen i april 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
När sommaren kom så fick jag veta att jag kommit in på sommarkursen och eftersom det var en helt unik kurs i Sverige som det pratas en massa om här uppe så var jag glad att få chansen. Kursen är tio veckor och i första delen gjorde man en 75 cm hög anatomiskt korrekt skulptur. På halva figuren gjorde vi alla ben och andra halvan kläddes i alla muskler. Senare delen av kursen bestod av en fri skulptur där man skulle kunna utnyttja sina kunskaper eller göra något helt fritt. Det var en rätt krävande kurs och det var många som stannade sent på skolan och stod och pillade. På slutet av kursen hoppade jag på en sen spurt på Magicka igen för att färdigställa en annan demoinlämning så jag hann inte helt klart med kursen, men det får kompletteras sen.
Det var lite trist på sitt vis att bli kvar här uppe hela sommaren och inte riktigt kunna känna att man var ledig alls. Vi hade inte särskilt varm sommar heller.
En helg i juni åkte vi upp till Luleå och Piteå för att hälsa på Wigges familj, och en kväll hängde vi med en av hans gamla polare ut till en enslig skyttebana. Wigge höll på med pistolskytte förut och nu fick jag också prova på att skjuta ett par omgångar. Det var en Glock 9mm om jag inte är helt glömsk och det var kul att prova även om jag nog var föga pricksäker. Jag lyckades faktiskt pricka tavlan första vändan men mest ansade jag en buske bakom där grenarna föll åt höger och vänster.
När mamma fyllde 50 i mitten på juli så åkte i alla fall jag och Wigge ner för festen och stannnade i nästan två veckor. Det gjorde att jag förlorade lite mer tid av sommarkursen men det var så skönt att få komma bort åtminstone en kort tid. Det blev firande ute i stugan med en hel del folk som kom. Av oss i familjen fick mamma en resa till Irland för att få gå och se en riverdance-show. I stugan fick vi lite fint väder i alla fall och passade på att bada och njuta av hur skönt det alltid är där. Jag kände verkligen inte för att åka tillbaka igen till mindre soliga och hemtrevliga norrland efter det. Det finns nästan inget ställe som är så avslappnande som stugan.
Vi passade också på när vi var nere att köpa en begagnad bil, en Honda Civic som några sålde inte allt för långt från Södertälje. Pappa hade redan hämtat upp den åt oss och vi körde den upp igen. Jag var så trött att jag hela tiden somnade och sov bort det mesta av resan, stackars Wigge fick sitta för sig själv mycket av tiden, tur att han gillar att köra. Mot slutet tog jag över en bit när han började bli trött men det kändes som att resan gick väldigt fort fastän det måste varit 9 timmar eller så. Vi passade på att mäta hur mycket bensin bilen drog i snitt på vägen upp, och fastän det var fullt med packning och fyra vinterdäck så drog den bara 0,53. Inte illa.
Det blev ingen vandring det här året, som jag, TH och Micke hade planerat. Först timade det inte med när jag var där och tiden vi hade, och sen när TH och Micke tänkte gå själva under en av deras sista ledigheter så var det uselt väder, så det blev uppskjutet. Men kommande sommar tänkte vi inte låta chansen smita, det är ju så kul.
När sommaren gick mot sitt slut var det dags för Nolleperioden igen, men det tar jag i ett eget inlägg.
01 juni, 2008
27 maj, 2008
Swedish Game Awards 2008
Magisk kväll kallade de den.
På morgonen tog vi en stor taxi med dator, skärmar och tillbehör vi behövde, in till Kulturhuset från Södertälje där vi spenderat natten. Med alldeles för lite sömn under natten men tillräckligt uppspelt och nervös för att inte kunna vara sömnig.
Utställningen av alla nominerade spel kom igång vid 11 när vi hade riggat upp allt och flöt på till 16 med provspelande, tal och intervjuer. Det var flera spelföretag där som hade sin egen monter med provspelning och information, och även förra årets vinnare och några andra. Vid 16 var det dags att möblera om i rummet, dra ut läktare och sittplatser för de nominerade till prisutdelningen, och röja undan allt så vi alla kördes ut en timme efter att alla datorer var undanplockade.
Efter en del nervöst väntande var det dags att ta plats vid respektive bord framme vid scenen. Det blev dags att dela ut priset för Best Innovation som vi var nominerade i och vi satt och riktigt pirrade av nervositet. Så visade det sig att priset gick till Blueberry Garden och vår upprymdhet dalade snabbt. Där satt vi kvar och tänkte att nu var det ju kört med det vi haft hopp för.
I slutändan var det dags att dela ut det stora priset, Game of the Year 2008 och de menade att jämfört med detta bleknade ju alla andra priser litegrann. Med en motivering som gick:
Vi var helt chockerat glada, det är väl först nu man riktigt börjat smälta det. Helt fantastiskt! Vi trodde vi hade en chans på Best Innovation med vår annorlunda spelmekanik men när den gick till ett annat spel så kände vi bara jaha, då lär vi inte vinna något större. Vi satsade visserligen på att vi skulle vinna tävlingen när vi drog igång projektet, men man förväntar sig ju det inte. Det här är verkligen det största jag någonsin varit med och vunnit och utmärkt mig på!
Efteråt kom spelföretag och pratade med oss och de som var jury för SGA påpekade att de väntar otåligt på att spelet ska utvecklas vidare och kunna köpas. Vi skulle intervjuas för webb-tv och på det kom en kille från Microsoft efter tävlingen och pratade med vår projektansvarige och var intresserad av att skicka en representant av oss till Bryssel nästa månad på en stor spelmässa där vi får chans att pitcha spelet. Vi får se hur det blir med det, vi vill inte förlora vår egen kontroll över spelet, men det är en enorm möjlighet. Vi vann dessutom en schysst prispeng som vi kan använda för ett tags fortsatt utveckling.
Resten av kvällen var det först mingel och sen middag i kulturhuset för alla som hade deltagit i tävlingen och utställningen. Vi spreds ut över borden och man fick prata med lite allt möjligt folk. Det fortsatte med efterrätt och stå-uppkomik och efteråt blev det hela festlokal. Vi hade såklart en riktig kanonkväll och sittandes på takterassen provade jag en puff på min första segercigarr. Vi stannade kvar tills hela efterfesten avslutades, pratade med andra som hade deltagit och bara njöt av glädjen. Det här kommer vi leva gott på länge!
Nu kommer vi satsa på att snabbt få ihop en välputsad demo till XNA Game Creator's Club och genom den få spelet publicerat på Xbox Live Arcade. Det vore ingen dålig start på spelkarriären alls!
Jag kommer uppdatera så småningom vad som händer med det hela.
Vi har fått lite uppmärksamhet runt webben och i tidningen:
Norran: Länk
LTUs artikel: Länk
Microsofts nyhet: Länk
Prisceremonin (video): Länk
Vårt bidrag på SGAs sida: Länk
På morgonen tog vi en stor taxi med dator, skärmar och tillbehör vi behövde, in till Kulturhuset från Södertälje där vi spenderat natten. Med alldeles för lite sömn under natten men tillräckligt uppspelt och nervös för att inte kunna vara sömnig.
Utställningen av alla nominerade spel kom igång vid 11 när vi hade riggat upp allt och flöt på till 16 med provspelande, tal och intervjuer. Det var flera spelföretag där som hade sin egen monter med provspelning och information, och även förra årets vinnare och några andra. Vid 16 var det dags att möblera om i rummet, dra ut läktare och sittplatser för de nominerade till prisutdelningen, och röja undan allt så vi alla kördes ut en timme efter att alla datorer var undanplockade.
Efter en del nervöst väntande var det dags att ta plats vid respektive bord framme vid scenen. Det blev dags att dela ut priset för Best Innovation som vi var nominerade i och vi satt och riktigt pirrade av nervositet. Så visade det sig att priset gick till Blueberry Garden och vår upprymdhet dalade snabbt. Där satt vi kvar och tänkte att nu var det ju kört med det vi haft hopp för.
I slutändan var det dags att dela ut det stora priset, Game of the Year 2008 och de menade att jämfört med detta bleknade ju alla andra priser litegrann. Med en motivering som gick:
"A game of great depth and style, with polished gameplay and excellent presentation. Successfully combines humour, great visuals and complex game mechanics."Och de avslutar med:
"och årets spel är... Magicka!"
Vi var helt chockerat glada, det är väl först nu man riktigt börjat smälta det. Helt fantastiskt! Vi trodde vi hade en chans på Best Innovation med vår annorlunda spelmekanik men när den gick till ett annat spel så kände vi bara jaha, då lär vi inte vinna något större. Vi satsade visserligen på att vi skulle vinna tävlingen när vi drog igång projektet, men man förväntar sig ju det inte. Det här är verkligen det största jag någonsin varit med och vunnit och utmärkt mig på!
Efteråt kom spelföretag och pratade med oss och de som var jury för SGA påpekade att de väntar otåligt på att spelet ska utvecklas vidare och kunna köpas. Vi skulle intervjuas för webb-tv och på det kom en kille från Microsoft efter tävlingen och pratade med vår projektansvarige och var intresserad av att skicka en representant av oss till Bryssel nästa månad på en stor spelmässa där vi får chans att pitcha spelet. Vi får se hur det blir med det, vi vill inte förlora vår egen kontroll över spelet, men det är en enorm möjlighet. Vi vann dessutom en schysst prispeng som vi kan använda för ett tags fortsatt utveckling.
Resten av kvällen var det först mingel och sen middag i kulturhuset för alla som hade deltagit i tävlingen och utställningen. Vi spreds ut över borden och man fick prata med lite allt möjligt folk. Det fortsatte med efterrätt och stå-uppkomik och efteråt blev det hela festlokal. Vi hade såklart en riktig kanonkväll och sittandes på takterassen provade jag en puff på min första segercigarr. Vi stannade kvar tills hela efterfesten avslutades, pratade med andra som hade deltagit och bara njöt av glädjen. Det här kommer vi leva gott på länge!
Nu kommer vi satsa på att snabbt få ihop en välputsad demo till XNA Game Creator's Club och genom den få spelet publicerat på Xbox Live Arcade. Det vore ingen dålig start på spelkarriären alls!
Jag kommer uppdatera så småningom vad som händer med det hela.
Vi har fått lite uppmärksamhet runt webben och i tidningen:
Norran: Länk
LTUs artikel: Länk
Microsofts nyhet: Länk
Prisceremonin (video): Länk
Vårt bidrag på SGAs sida: Länk
23 maj, 2008
Yes, vi klarade det!
En kort visit bara för att få skryta lite!
Dagboken kommer tas tag i igen inom kort för det finns mycket att skriva om men det har varit mycket som kommit emellan.
Anledningen till dagens inlägg är att jag ikväll åker ner till Södertälje igen, och anledningen till det är hårt slit och ett speldemo som jag och några från skolan fått ihop.
Sen februari har jag jobbat med ett team av klasskompisar och andra från skolan på spelet Magicka som vi skickade in till SGA - Swedish Game Awards, en tävling för studenter inom spelbranschen som är nationellt prestigefylld. Jag är concept artist och har gjort lite 2D art till spelet och målat den stora menyskärmen. Vi har jobbat på hårt och förra söndagen fick vi beskedet att vi är nominerade till finalen! Vi tävlar i kategorin Best Innovation och då automatiskt till det stora priset, Game of the Year 2008.
Bara att få komma dit och träffa folk i branschen och visa upp spelet är strålande. Om vi faktiskt vinner någon kategori... Det är spännande nu! Imorgon är den stora dagen, håll tummarna för oss!
Jag är tillbaka mot slutet av helgen och meddelar hur det gick.
Vårt bidrag:
Länk
Lokala tidningen:
Artikel 1
Artikel 2
(på bild är jag och de i teamet från klassen, förutom Anton som är programmerare)
Dagboken kommer tas tag i igen inom kort för det finns mycket att skriva om men det har varit mycket som kommit emellan.
Anledningen till dagens inlägg är att jag ikväll åker ner till Södertälje igen, och anledningen till det är hårt slit och ett speldemo som jag och några från skolan fått ihop.
Sen februari har jag jobbat med ett team av klasskompisar och andra från skolan på spelet Magicka som vi skickade in till SGA - Swedish Game Awards, en tävling för studenter inom spelbranschen som är nationellt prestigefylld. Jag är concept artist och har gjort lite 2D art till spelet och målat den stora menyskärmen. Vi har jobbat på hårt och förra söndagen fick vi beskedet att vi är nominerade till finalen! Vi tävlar i kategorin Best Innovation och då automatiskt till det stora priset, Game of the Year 2008.
Bara att få komma dit och träffa folk i branschen och visa upp spelet är strålande. Om vi faktiskt vinner någon kategori... Det är spännande nu! Imorgon är den stora dagen, håll tummarna för oss!
Jag är tillbaka mot slutet av helgen och meddelar hur det gick.
Vårt bidrag:
Länk
Lokala tidningen:
Artikel 1
Artikel 2
(på bild är jag och de i teamet från klassen, förutom Anton som är programmerare)
01 januari, 2008
Nytt år med många händelser
Det här inlägget skrevs egentligen i april 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
I januari var teamet för Swedish Game Awards på skolan och höll en föreläsning om tävlingen, den största för independent-utvecklare i Sverige. Pilen och Emil i klassen började prata lite om en spelidé och några dagar efter hörde jag också om deras planer att ställa upp. Jag pratade lite med dem att det vore intressant att hjälpa till, och jag hoppade på projektet som concept artist. Det övergick snart till att jag även målade menyskärmen och började hjälpa till med att fixa lite smått och gott till miljön i spelet.
Vi jobbade i 2D eftersom ingen av oss hade lärt oss särskilt mycket om 3D än och vi gjorde spelet i retrostil med inspiration från många gamla klassiker. Spelet var huvudsakligen tänkt till Xbox och att spelas med handkontroll. Man tar rollen som en av fyra magiker och får tillsammans med kompisar besegra de onda, ingen banbrytande historia direkt men det som är unikt är sättet man gör sina spells på. Man får fritt kombinera olika element till spells genom att göra gester med ena analoga spaken, och vissa kombinationer av element bygger kraftfulla magicks med en speciell effekt. Vi hade själva otroligt roligt under utvecklingen varje gång man testspelade. Många roliga situationer som uppstod när man samarbetade eller råkade sabba för varandra.
Tävlingen hade deadline för inlämning i maj så vi hade en del att göra tillsammans med studierna. Vi var fler också förstås, Jonas från vår klass, Tantor och Ekroth som skötte programmeringen och Micke som gjorde det mesta av grafiken.
I januari var också Wigge borta i New York på praktik på Tromas filmstudio så jag var mest ensam och kunde hålla på med mitt eget pyssel. Jag träffade ju förstås de andra i teamet och folk från skolan men det blev mer tid hemma till att koncentrera mig på mitt.
När Wigge till slut var tillbaka igen efter en månad var vi förstås glada att äntligen ses igen. Då blev det däremot lite dåligt med koncentration på studierna igen men jag tog mig igenom det i vilket fall. Första året här är inte direkt tungt, man behöver inte lägga enormt med tid för att klara det utan problem och det är mest bara hemtenta eller inlämningsuppgift för att klara kurser. Det enda som var ett problem var programmeringen som jag inte lyckades komma överens med då. Det var bara 30% av klassen som lyckades klara kursen så den måste jag ta itu med sen.
Under början på året hade de ansökning för de som ville vara Phösare för den kommande Nolleperioden och jag bestämde mig för att i alla fall söka, jag hade ju så kul under min egen nolleperiod. Jag kom med i gruppen och åkte med till Phösarutbildningen i Medlefors. Det var en rolig helg där vi hittade på småspex, rollspelade olika situationer, hade alkoholföreläsning, badade i poolen och bastade. Dessutom serverades ordentlig frukostbuffé på morgonen och sådan är jag ju alltid svag för. Under resten av våren skulle det också vara små Phösaraktiviteter och närmare sommaren dags att öva och planera det sista inför nolleperioden.
I trängseln i våra små studentrum började jag och Wigge känns oss mer och mer sugna på att bo på samma ställe istället för att dela med andra människor på varsitt håll. Precis i slutet på februari hade det dykt upp en lägenhet som bara hade två studentrum och båda var lediga, så vi tog chansen och haffade den. Det är fortfarande samma område så det var inte en lång flytt. Det kändes lite läskigt att flytta ihop sådär, och dessutom efter ganska kort tid och när jag hade börjat komma överens med att ha ett eget ställe ifred (eller rum i alla fall), men samtidigt väldigt lockande att ha en hel lägenhet mer som ett vanligt boende, där man skulle kunna ha som man ville i kök och badrum och ha sovrum och vardagsrum för sig. Efter att vi började få iordning på nya stället har det i alla fall känts lite mer som hemma och det är oftast skönt att ha lite mer sällskap.
När det gick mot våren satte jag igång odlingsprojekt av balkongen. Vi hade sagt att vi skulle ha den grönaste balkongen på Anderstorp och det lyckades vi kanske med, för jag såg inga andra balkonger med något som växte. Det var en hel del saker som växte och var trevliga där trots att våren var rätt kall och vi fick blommor och rankor nästan upp till taket. Tacksamt nog är det en sydöstlig balkong här istället för norr som i mitt gamla rum. Eftersom jag sökte sommarkursen Ecorché (anatomisk skulptur) så skulle jag ändå bli fast i norrland nästan hela sommaren så det var lika bra att göra lite trevligt omkring sig.
Vi gjorde ett intressant vår-experiment också, vi blev nyfikna på björksav och vad man kan göra med den, så eftersom det växer massa björkar uppe i den närliggande skogskanten så tog vi med oss dunk och borr och gjorde ett test. Vi gjorde ett litet hål i en skapligt kraftig björk och satte en slang i hålet som vi ledde ner i dunken på marken, sen var det bara att åka hem och vänta. Efter ett dygn gick vi tillbaka och nog hade det sipprat ut sav. Det var åtskilliga liter i dunken så vi proppade igen hålet (björkar tar inte skada av lite tappning om man stoppar hålet) och tog med oss skörden hem. När vi hällde upp innehållet hemma blev det litet av en besvikelse, man kunde knappt säga att saven var söt och den smakade mest lite insida av pinne. Jag vet inte om den brukar vara sådär fattig eller om vi kanske valde en dålig björk, dåligt läge eller lite fel tid på våren, men projektet rann ut i sanden och vi gjorde aldrig något vettigt av det. Kanske blir det något nytt försök en vår på något annat ställe men nu har vi så många nya projekt.
Wigge hade ju en katt sen tidigare också, Dizzy, fast hon lyssnar mest till Katten för att hon jämt blir kallad det, och hon var inte helt imponerad över att behöva flytta till en början. Eftersom vi bor så nära där vi var förut så hände det flera gånger, när hon fick börja gå ut igen, att hon smet in i sitt gamla hem så Wigge fick gå och hämta henne. Efter ett litet tag verkade hon ändå ganska nöjd med det nya boendet, det var ju mycket mer plats att röra sig på, hon får vara i alla rummen som hon vill nu.
Men hon är rätt egen, hittar på kluriga sätt att lösa saker och det är en bengal så hon är väldigt ljudlig med allt hon vill. Hon använder alltid rösten när hon tycker att hon ska få uppmärksamhet. Ett tag hade vi riktigt problem med henne igen, varje natt i flera dagar, runt 2-3 så satte hon igång att rusa runt och skrika helt hysteriskt och hoppa mot dörrarna. Och när hon vill ta i är det helt fantasiskt vilken röststyrka det finns i den lilla katten. Det låter inte ens som ett katt längre utan helt onaturligt när hon blir väldigt upprörd. Vi vet inte vad det var men hon verkade bli helt hysteriskt uppjagad varje natt. Det gick inte att lugna ner henne förrän Wigge fick fatt på henne och kunde hålla i henne tills hon slutade vråla och satt med henne en stund. Vi var rätt oroliga för vad vi skulle göra åt det men så efter några dagar så slutade hon igen. Det verkade inte vara oro över flytten längre för hon hade ju varit lugn länge, men man vet ju aldrig.
En av nätterna när hon äntligen just hade blivit tyst och vi hade somnat igen, så plingade det plötsligt på dörren en gång, sedan ett ihållande plingande tills Wigge rusade ner i trappan. Då ryckte en kvinna upp dörren och började gå in, för vi hade glömt att låsa den kvällen, och var helt upprörd över att 'nååågon här har tagit min cyyykel'. Där har vi området vi bor i; studenter, socialfall och psykiskt mysko personer. Tydligen så hade cykeln försvunnit ur förrådet så då var hon tvungen att gå runt och plinga på överallt klockan halv fyra. Wigge hade hört hur det ringde på dörren intill också. Nu är det alltid låst hos oss i varje fall!
Vi kämpade vidare under hela våren med Magicka för att få en färdig demoversion att skicka till Swedish Game Awards. Det tog tid och arbete, särskilt eftersom vi skapade allt i 2D som inte direkt är det effektivaste när vi gjorde så rejäla animationer och hög upplösning, men vi klarade det och fick iväg spelet.
----------------------------------------
I januari var teamet för Swedish Game Awards på skolan och höll en föreläsning om tävlingen, den största för independent-utvecklare i Sverige. Pilen och Emil i klassen började prata lite om en spelidé och några dagar efter hörde jag också om deras planer att ställa upp. Jag pratade lite med dem att det vore intressant att hjälpa till, och jag hoppade på projektet som concept artist. Det övergick snart till att jag även målade menyskärmen och började hjälpa till med att fixa lite smått och gott till miljön i spelet.
Vi jobbade i 2D eftersom ingen av oss hade lärt oss särskilt mycket om 3D än och vi gjorde spelet i retrostil med inspiration från många gamla klassiker. Spelet var huvudsakligen tänkt till Xbox och att spelas med handkontroll. Man tar rollen som en av fyra magiker och får tillsammans med kompisar besegra de onda, ingen banbrytande historia direkt men det som är unikt är sättet man gör sina spells på. Man får fritt kombinera olika element till spells genom att göra gester med ena analoga spaken, och vissa kombinationer av element bygger kraftfulla magicks med en speciell effekt. Vi hade själva otroligt roligt under utvecklingen varje gång man testspelade. Många roliga situationer som uppstod när man samarbetade eller råkade sabba för varandra.
Tävlingen hade deadline för inlämning i maj så vi hade en del att göra tillsammans med studierna. Vi var fler också förstås, Jonas från vår klass, Tantor och Ekroth som skötte programmeringen och Micke som gjorde det mesta av grafiken.
I januari var också Wigge borta i New York på praktik på Tromas filmstudio så jag var mest ensam och kunde hålla på med mitt eget pyssel. Jag träffade ju förstås de andra i teamet och folk från skolan men det blev mer tid hemma till att koncentrera mig på mitt.
När Wigge till slut var tillbaka igen efter en månad var vi förstås glada att äntligen ses igen. Då blev det däremot lite dåligt med koncentration på studierna igen men jag tog mig igenom det i vilket fall. Första året här är inte direkt tungt, man behöver inte lägga enormt med tid för att klara det utan problem och det är mest bara hemtenta eller inlämningsuppgift för att klara kurser. Det enda som var ett problem var programmeringen som jag inte lyckades komma överens med då. Det var bara 30% av klassen som lyckades klara kursen så den måste jag ta itu med sen.
Under början på året hade de ansökning för de som ville vara Phösare för den kommande Nolleperioden och jag bestämde mig för att i alla fall söka, jag hade ju så kul under min egen nolleperiod. Jag kom med i gruppen och åkte med till Phösarutbildningen i Medlefors. Det var en rolig helg där vi hittade på småspex, rollspelade olika situationer, hade alkoholföreläsning, badade i poolen och bastade. Dessutom serverades ordentlig frukostbuffé på morgonen och sådan är jag ju alltid svag för. Under resten av våren skulle det också vara små Phösaraktiviteter och närmare sommaren dags att öva och planera det sista inför nolleperioden.
I trängseln i våra små studentrum började jag och Wigge känns oss mer och mer sugna på att bo på samma ställe istället för att dela med andra människor på varsitt håll. Precis i slutet på februari hade det dykt upp en lägenhet som bara hade två studentrum och båda var lediga, så vi tog chansen och haffade den. Det är fortfarande samma område så det var inte en lång flytt. Det kändes lite läskigt att flytta ihop sådär, och dessutom efter ganska kort tid och när jag hade börjat komma överens med att ha ett eget ställe ifred (eller rum i alla fall), men samtidigt väldigt lockande att ha en hel lägenhet mer som ett vanligt boende, där man skulle kunna ha som man ville i kök och badrum och ha sovrum och vardagsrum för sig. Efter att vi började få iordning på nya stället har det i alla fall känts lite mer som hemma och det är oftast skönt att ha lite mer sällskap.
När det gick mot våren satte jag igång odlingsprojekt av balkongen. Vi hade sagt att vi skulle ha den grönaste balkongen på Anderstorp och det lyckades vi kanske med, för jag såg inga andra balkonger med något som växte. Det var en hel del saker som växte och var trevliga där trots att våren var rätt kall och vi fick blommor och rankor nästan upp till taket. Tacksamt nog är det en sydöstlig balkong här istället för norr som i mitt gamla rum. Eftersom jag sökte sommarkursen Ecorché (anatomisk skulptur) så skulle jag ändå bli fast i norrland nästan hela sommaren så det var lika bra att göra lite trevligt omkring sig.
Vi gjorde ett intressant vår-experiment också, vi blev nyfikna på björksav och vad man kan göra med den, så eftersom det växer massa björkar uppe i den närliggande skogskanten så tog vi med oss dunk och borr och gjorde ett test. Vi gjorde ett litet hål i en skapligt kraftig björk och satte en slang i hålet som vi ledde ner i dunken på marken, sen var det bara att åka hem och vänta. Efter ett dygn gick vi tillbaka och nog hade det sipprat ut sav. Det var åtskilliga liter i dunken så vi proppade igen hålet (björkar tar inte skada av lite tappning om man stoppar hålet) och tog med oss skörden hem. När vi hällde upp innehållet hemma blev det litet av en besvikelse, man kunde knappt säga att saven var söt och den smakade mest lite insida av pinne. Jag vet inte om den brukar vara sådär fattig eller om vi kanske valde en dålig björk, dåligt läge eller lite fel tid på våren, men projektet rann ut i sanden och vi gjorde aldrig något vettigt av det. Kanske blir det något nytt försök en vår på något annat ställe men nu har vi så många nya projekt.
Wigge hade ju en katt sen tidigare också, Dizzy, fast hon lyssnar mest till Katten för att hon jämt blir kallad det, och hon var inte helt imponerad över att behöva flytta till en början. Eftersom vi bor så nära där vi var förut så hände det flera gånger, när hon fick börja gå ut igen, att hon smet in i sitt gamla hem så Wigge fick gå och hämta henne. Efter ett litet tag verkade hon ändå ganska nöjd med det nya boendet, det var ju mycket mer plats att röra sig på, hon får vara i alla rummen som hon vill nu.
Men hon är rätt egen, hittar på kluriga sätt att lösa saker och det är en bengal så hon är väldigt ljudlig med allt hon vill. Hon använder alltid rösten när hon tycker att hon ska få uppmärksamhet. Ett tag hade vi riktigt problem med henne igen, varje natt i flera dagar, runt 2-3 så satte hon igång att rusa runt och skrika helt hysteriskt och hoppa mot dörrarna. Och när hon vill ta i är det helt fantasiskt vilken röststyrka det finns i den lilla katten. Det låter inte ens som ett katt längre utan helt onaturligt när hon blir väldigt upprörd. Vi vet inte vad det var men hon verkade bli helt hysteriskt uppjagad varje natt. Det gick inte att lugna ner henne förrän Wigge fick fatt på henne och kunde hålla i henne tills hon slutade vråla och satt med henne en stund. Vi var rätt oroliga för vad vi skulle göra åt det men så efter några dagar så slutade hon igen. Det verkade inte vara oro över flytten längre för hon hade ju varit lugn länge, men man vet ju aldrig.
En av nätterna när hon äntligen just hade blivit tyst och vi hade somnat igen, så plingade det plötsligt på dörren en gång, sedan ett ihållande plingande tills Wigge rusade ner i trappan. Då ryckte en kvinna upp dörren och började gå in, för vi hade glömt att låsa den kvällen, och var helt upprörd över att 'nååågon här har tagit min cyyykel'. Där har vi området vi bor i; studenter, socialfall och psykiskt mysko personer. Tydligen så hade cykeln försvunnit ur förrådet så då var hon tvungen att gå runt och plinga på överallt klockan halv fyra. Wigge hade hört hur det ringde på dörren intill också. Nu är det alltid låst hos oss i varje fall!
Vi kämpade vidare under hela våren med Magicka för att få en färdig demoversion att skicka till Swedish Game Awards. Det tog tid och arbete, särskilt eftersom vi skapade allt i 2D som inte direkt är det effektivaste när vi gjorde så rejäla animationer och hög upplösning, men vi klarade det och fick iväg spelet.
03 oktober, 2007
Min morfar
Tidigt imorse någon gång dog min älskade morfar.
De sa att det var i sömnen, fast det kan de väl knappast veta.
Det var väl ganska väntat egentligen, han har ju blivit allt sämre, men beredd är man aldrig.
Jag vet inte hur det känns. Lite avlägset. Här uppe sitter jag i Skellefteå och kan inte ens vara med familjen.
Han har betytt massor för mig under min uppväxt, men på senare år har han varit för dålig för att orka göra mycket och inte sitt vanliga muntra jag. Gradvis bleknat allt mer. Jag förstår knappt att det är samma person som är borta än. Inte med känslorna i alla fall.
Jag har ingen ork att försöka skriva mer.
Tänker mest på min mamma och resten av familjen. Saknar alla. Snart får jag åka till dem.
Ännu en bit av min värld har fallit bort.
De sa att det var i sömnen, fast det kan de väl knappast veta.
Det var väl ganska väntat egentligen, han har ju blivit allt sämre, men beredd är man aldrig.
Jag vet inte hur det känns. Lite avlägset. Här uppe sitter jag i Skellefteå och kan inte ens vara med familjen.
Han har betytt massor för mig under min uppväxt, men på senare år har han varit för dålig för att orka göra mycket och inte sitt vanliga muntra jag. Gradvis bleknat allt mer. Jag förstår knappt att det är samma person som är borta än. Inte med känslorna i alla fall.
Jag har ingen ork att försöka skriva mer.
Tänker mest på min mamma och resten av familjen. Saknar alla. Snart får jag åka till dem.
Ännu en bit av min värld har fallit bort.
01 september, 2007
Allvaret börjar
Det här inlägget skrevs egentligen i april 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Hög tid att fortsätta berättelsen för alla som ihärdigt orkat läsa om mina första äventyr i den här staden under Nolleperioden. Jag har tänkt att fortsätta med vad som hänt sen dess och vidare fram mot nutid, fast i rätt grova drag förstås. Ett sådant superminne har jag inte, jag vill mest spara lite händelser och känslor från den tiden för att inte lämna en enorm lucka i historien.
Så det fortsätter vid slutet på sommaren 2007, nolleperioden är slut och skolan drar igång på riktigt.
Jag minns att jag var väldigt förväntansfull och verkligen kände för att börja med alla kreativa kurser här. Vi började första året med kurs i konstnärlig träning. Vi fick göra lite enkla modeller och spela in en kortfilm i stop-motionteknik. Vi hade roligt men samtidigt kändes det inte väldigt poängfullt. Vi hade också en målerikurs med Nick som var roligare. Att måla mer är ju alltid bra men det var tyvärr ett lite kort moment för att man verkligen skulle hinna utforska något nytt område, i alla fall kändes det så för min del som redan har målat en hel del. Nick var en kul lärare att han att göra med, en sån där typiskt konstnärlig typ som påminde lite om min gamla konstkurslärare Rolando. Lite knasig på ett kreativt och kul sätt med intressanta historier att berätta.
Tiden gick vidare med kurser i dramaturgi, kulturhistoria och fler grejer som det kändes var alldeles för dåligt anpassade för just grafiker, lite som att de var tvungna att lägga in en massa saker för att fylla vårt första år. Nog för att kulturhistoria är intressant men det var ofta en seg kurs där vi satt halva dagen i en instängd och dåligt ventilerad föreläsningssal, dessutom nedsläckt, och skulle se på ändlösa bilder och höra om grejer som kändes viktigare för scenograferna. Det var inte svårt att råka nicka till med jämna mellanrum.
Jag fick redan under Nolleperioden reda på föreningen FUSK som är Förenade Universitetens SpelKlubb där det spelades brädspel, rollspel och figurspel på tisdagar på Villan. Mest blev det brädspel och jag gick ofta dit för umgänget med folk man lärt känna under nolleperioden.
Det var också fortsatt ganska mycket fester i början när alla var igång efter nolleperioden och det fanns ganska många på skolan som var driftiga i att dra igång saker. Det var flera fester på Villagatan där studenkorridoren närmast skolan ligger och även en del grejer på Staregatan som ligger på andra sidan stan och där det brukar ordnas fester med olika teman och utklädnader. Efter att lite tid gått blev det i alla fall glesare mellan festerna men det blev ändå så att man träffade folk rätt ofta på filmkvällar, Fusk, Traversen och annat smått.
Trots allt trevligt folk och saker som hände kändes det ändå lite främmande här och när jag hade varit hemåt och hälsat på hade jag alltid mycket hemlängtan igen. Det kändes mycket att det här inte riktigt var ett 'hemma' och saknad efter familjen och vänner där hemma fanns alltid mer eller mindre. Jag hade alltid perioder när jag tänkte mer på om det här var rätt val, om jag skulle vilja vara kvar här hela den där tiden och vad jag egentligen ville med framtiden.
Under senhösten hände det ytterligare stora förändringar, under en period som kändes ganska lång, men egentligen tidsmässigt inte pågick så länge började jag upptäcka att jag kände något för en annan än min kille. Det hela var jobbigt och tungt men nådde till att jag fick avsluta vårt förhållande.
Det var egentligen under halloween-festen på Villan som jag lärde känna Wigge lite mer, vi pratade rätt mycket under kvällen men det var inte något annat än så då.
Det hände ganska ofta att vi sågs på skolan och bara pratade litegrann, eftersom hans klass och min höll till i samma lokaler under de konstnärliga kurserna, så vi upptäckte väl med tiden att vi alltid hade något kul att prata om och på den vägen gick det. En kylig kväll gick vi en tur runt ett nära skogsparti och jag började väl inse att det var något annat än bara en bra vän och fick ta itu med allt, och det blev en slags försiktig vandring mot något nytt.
Till julen åkte jag förstås hem till familjen och vi firade i vanlig ordning hemma i villan. I mellandagarna kom Wigge ner på ett kort besök för att han ville ses igen och impulsköpte en tågbiljett. Vi fick ha vårt eget lilla firande och umgås ett tag. Men det blev inte långt för sen skulle jag åka på nyårsfesten som var planerad sen i höstas. Emilia hade ordnat så en lägergård var hyrd i Lingbo utanför Gävle och en massa folk från föreningen åkte dit och firade nyår och umgicks i en vecka. Jag var bara där fyra nätter eller något sådant men det var otroligt kul att se alla igen. Det var väldigt länge sen vi hade en riktig föreningsträff. Vi spelade massa spel, badade bastu nästan varje kväll, lekte lekar och gjorde mat som vi åt vid långbord. Det blev otroligt mycket skratt och trams och allt var mycket som förr när vi höll många forumsträffar. Efteråt åkte jag tillbaka till Södertälje lite kort innan det bar av till Skellefteå igen.
----------------------------------------
Hög tid att fortsätta berättelsen för alla som ihärdigt orkat läsa om mina första äventyr i den här staden under Nolleperioden. Jag har tänkt att fortsätta med vad som hänt sen dess och vidare fram mot nutid, fast i rätt grova drag förstås. Ett sådant superminne har jag inte, jag vill mest spara lite händelser och känslor från den tiden för att inte lämna en enorm lucka i historien.
Så det fortsätter vid slutet på sommaren 2007, nolleperioden är slut och skolan drar igång på riktigt.
Jag minns att jag var väldigt förväntansfull och verkligen kände för att börja med alla kreativa kurser här. Vi började första året med kurs i konstnärlig träning. Vi fick göra lite enkla modeller och spela in en kortfilm i stop-motionteknik. Vi hade roligt men samtidigt kändes det inte väldigt poängfullt. Vi hade också en målerikurs med Nick som var roligare. Att måla mer är ju alltid bra men det var tyvärr ett lite kort moment för att man verkligen skulle hinna utforska något nytt område, i alla fall kändes det så för min del som redan har målat en hel del. Nick var en kul lärare att han att göra med, en sån där typiskt konstnärlig typ som påminde lite om min gamla konstkurslärare Rolando. Lite knasig på ett kreativt och kul sätt med intressanta historier att berätta.
Tiden gick vidare med kurser i dramaturgi, kulturhistoria och fler grejer som det kändes var alldeles för dåligt anpassade för just grafiker, lite som att de var tvungna att lägga in en massa saker för att fylla vårt första år. Nog för att kulturhistoria är intressant men det var ofta en seg kurs där vi satt halva dagen i en instängd och dåligt ventilerad föreläsningssal, dessutom nedsläckt, och skulle se på ändlösa bilder och höra om grejer som kändes viktigare för scenograferna. Det var inte svårt att råka nicka till med jämna mellanrum.
Jag fick redan under Nolleperioden reda på föreningen FUSK som är Förenade Universitetens SpelKlubb där det spelades brädspel, rollspel och figurspel på tisdagar på Villan. Mest blev det brädspel och jag gick ofta dit för umgänget med folk man lärt känna under nolleperioden.
Det var också fortsatt ganska mycket fester i början när alla var igång efter nolleperioden och det fanns ganska många på skolan som var driftiga i att dra igång saker. Det var flera fester på Villagatan där studenkorridoren närmast skolan ligger och även en del grejer på Staregatan som ligger på andra sidan stan och där det brukar ordnas fester med olika teman och utklädnader. Efter att lite tid gått blev det i alla fall glesare mellan festerna men det blev ändå så att man träffade folk rätt ofta på filmkvällar, Fusk, Traversen och annat smått.
Trots allt trevligt folk och saker som hände kändes det ändå lite främmande här och när jag hade varit hemåt och hälsat på hade jag alltid mycket hemlängtan igen. Det kändes mycket att det här inte riktigt var ett 'hemma' och saknad efter familjen och vänner där hemma fanns alltid mer eller mindre. Jag hade alltid perioder när jag tänkte mer på om det här var rätt val, om jag skulle vilja vara kvar här hela den där tiden och vad jag egentligen ville med framtiden.
Under senhösten hände det ytterligare stora förändringar, under en period som kändes ganska lång, men egentligen tidsmässigt inte pågick så länge började jag upptäcka att jag kände något för en annan än min kille. Det hela var jobbigt och tungt men nådde till att jag fick avsluta vårt förhållande.
Det var egentligen under halloween-festen på Villan som jag lärde känna Wigge lite mer, vi pratade rätt mycket under kvällen men det var inte något annat än så då.
Det hände ganska ofta att vi sågs på skolan och bara pratade litegrann, eftersom hans klass och min höll till i samma lokaler under de konstnärliga kurserna, så vi upptäckte väl med tiden att vi alltid hade något kul att prata om och på den vägen gick det. En kylig kväll gick vi en tur runt ett nära skogsparti och jag började väl inse att det var något annat än bara en bra vän och fick ta itu med allt, och det blev en slags försiktig vandring mot något nytt.
Till julen åkte jag förstås hem till familjen och vi firade i vanlig ordning hemma i villan. I mellandagarna kom Wigge ner på ett kort besök för att han ville ses igen och impulsköpte en tågbiljett. Vi fick ha vårt eget lilla firande och umgås ett tag. Men det blev inte långt för sen skulle jag åka på nyårsfesten som var planerad sen i höstas. Emilia hade ordnat så en lägergård var hyrd i Lingbo utanför Gävle och en massa folk från föreningen åkte dit och firade nyår och umgicks i en vecka. Jag var bara där fyra nätter eller något sådant men det var otroligt kul att se alla igen. Det var väldigt länge sen vi hade en riktig föreningsträff. Vi spelade massa spel, badade bastu nästan varje kväll, lekte lekar och gjorde mat som vi åt vid långbord. Det blev otroligt mycket skratt och trams och allt var mycket som förr när vi höll många forumsträffar. Efteråt åkte jag tillbaka till Södertälje lite kort innan det bar av till Skellefteå igen.
29 augusti, 2007
Nolle-p ur en nollas perspektiv, del 2
Det här inlägget skrevs egentligen i november 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Fortsättning på del 1
Onsdagen den 29:e augusti
Idag kommer Jim upp till mig, första gången det är han som får åka norrut och inte jag. På morgonen har vi visning bakom kulisserna på Antikrundan som ska spelas in senare i Campushallen. Det är massor med människor som står och köar med grejer utanför men vi går in och tittar där de håller på att göra iordning. Det är inte speciellt spännande men jag ser programledarsnubben, som jag inte minns vad han heter, sitta vid ett bord och planera. Vi är alla ganska sega från gårdagens sena festligheter. Klockan 13 börjar dagens aktivitet som är RUS - Roligt Utan Sprit. Vi åker på en bussguidning genom stan och lite olika ställen pekas ut. Till slut stannar bussen en bit från stan vid något litet berg med skog runt. Vi blir meddelade att vi har förstås inte åkt runt bara för att kolla på staden utan nu befinner vi oss utanför Äventyrsberget där vi ska få kämpa resten av eftermiddagen. Vi går in genom en port i berget och i en fuktig gång med obehandlat berg till väggar. Det har tydligen varit någon gruva en gång och är ganska stämningsfullt. Vi samlas och får dela in oss i grupper om tre. Jag är med Emil och Jonas i klassen. Inne i berget finns en massa olika rum som man ska ta sig igenom genom att lösa olika klurigheter, vissa mer fysiska, vissa med precision och vissa med klurighet men alla behöver någon form av samarbete. Man får inga instruktioner om vad det är man ska lyckas göra när man går in i varje rum men det finns lite ledtrådar inne i rummet. Går tiden ut inne i rummet måste man börja om och gör man fel får man också börja om från början. Men när man väl klarar det öppnas det så man kan få en stämpel i det rummet och ta sig ut i en ny dörr. Poängen är att klara så många rum som möjligt. Några grejer är riktigt svåra och några klarar vi ganska fort men vi har i alla fall riktigt roligt. Vi är en av grupperna som klarat mest rum i alla fall men ingen grupp slår rekordet för en förstagångsbesökare.
Efteråt när vi kommit tillbaka till campus möter Jim mig där och det blir brädspel vid caféet. Det är inte jättemånga där men några är vi som spelar. Jag är med på någon runda Carcassonne. På kvällen är vi några som går med Phösare Aerie och handlar lite kyckling och vi lagar mat i ett av köken på skolan och ser på film i hans klassrum. Jag är för trött för att hålla mig riktigt alert medan vi ser på Donnie Darko och slumrar och vaknar om vartannat så det blir en ganska olustig film eftersom jag ser skumma stycken varje gång jag vaknar till och sen halvt slumrar och drömmer och halvt ser filmen.
Eftersom det är Roligt Utan Sprit så är Traversen stängd denna kväll men efter tolvslaget passar de på att öppna en stund. Det blir ändå sängen för mig.
Torsdagen den 30:e augusti
På morgonen hoppar jag över en biblioteksvisning som känns rätt menlös med tanke på att jag kan skaffa lånekort själv och vet ganska bra hur ett bibliotek fungerar. Senare demonstrerar de i skolan hur vi använder vår online lärportal. På eftermiddagen är Direktörn & Fabrikörn i skolan och pratar om sitt. Under föreläsningen marscherar Phösare in och meddelar vår klass att våra tillgångar nu är frysta. Vi vet inte riktigt vad det ska betyda men det hela hänger ihop med att några i klassen kidnappade ÖPH Pilens gosedjur.
Vid Villan är det Burträskbingo klockan 17 och vi ska samla in många konstiga saker för att få poäng. Många är rent omöjliga men vi lyckas knåpa ihop en hel del med hjälp av fantasi och ordtolkningar. Gosedjuret som blivit kidnappat, Thumper, ger hela 10p men vi vägrar trots det att ge tillbaka honom. Även utan denna poäng lyckas vi vinna ganska ordentligt med alla våra saker men Phösarna meddelar skadeglatt att eftersom våra tillgångar är frysta så får vi ju tyvärr ingen poäng. Vi har än en gång anledning att sjunga Bright Side of Life som börjar kännas som något av vår temasång. Klasskompisarna som är ansvariga för kidnappningen fixar ihop en inspelning som ska bli en fin överraskning. När sakerna är ihopsamlade beger jag mig hem och det blir en hemmakväll med Jim.
Fredagen den 31:a augusti
På förmiddagen hålls den sista så kallade mattelektionen där man inte lär sig mycket. Efteråt ska det vara alkoholföreläsning och besök på Västerbottensteatern men jag smiter hem efter matten för att spendera dagen med Jim. I skolan finns det massor av lappar uppsatta med en bild av det bundna gosedjuret, Thumper, och en YouTube-adress. Klasskompisarna har spelat in en kul liten terrorfilm där Thumper är bunden och torterad och ber om nåd och räddning.
På kvällen är det Nollesittningen, den stora avslutningssittningen. Alla är finklädda och vi placeras slumpmässigt med bordsherre och bordsdam men det är annars väldigt informellt. Det är nu klasskompisarna genomför sitt terroristspex. De kommer maskerade till sittningen och har spelat in ett flertal fraser med förvrängd röst som de använder för att svara på tilltal. Lösenkraven för att Thumper ska lämnas tillbaka presenteras; att få strafflöshet, att Phösaren GameBoy ska få bära backen* (se fotnot i slutet på dagen), och att de ska bli Övernollor och få överta Överphösarnas sittplats på sittningen. ÖPH och Phösarna utökar spexet och går med på kraven men lyckas fuska sig igenom alla. Kidnapparna blir inte straffade, de blir så klart belönade eftersom nolleperioden inte innehåller straff och de får nya nollebrickor att ha runt halsen i större format där de benämns som kidnappare. Aktiviteterna är utbytta med saker som Guerillaverksamhet, Inhumanitärt beteende och mycket annat. GameBoy går med på att ha backen, men efterom de hävdar att hans bil är som en del av honom så får han förstås bära den med bilen. De får även överta Överphösarnas plats, som var vid ett eget bord vid sidan om scenen. Överphösarna får däremot ett nytt bord, större, som placeras i bakkanten på scenen upphöjt över alla andra. Våra tillgångar deklareras ofrysta och efteråt framför ÖPH sitt Överphösarspex. Det är en kul anpassning av Monty Pythons Holy Grail. Efteråt stormar alla till Traversen och där kan även Jim vara med. Phösarna påpekar att det här har varit den mest ambitiösa gosedjurs-nappningen så vitt de vet. Vi sitter alla och sörjer litegrann att augusti är slut men övergår snart till att dansa en massa.
[Fotnot: När man ställer till med något stort som ger ett rejält minus eller om man är så slarvig så man tappar bort sin nollebricka så belönas man med en ny. Förstås en storlek större på pappret så den blir extra otymplig och svår att tappa bort. En av de gamla eleverna som nu är nolla igen har stökat så mycket att han fått en A1. Brickan når nästan ner till marken. En av mina klasskompisar var full och hittade på att han skulle hota ÖPH med sitt plastsvärd under piratsittningen. För detta blev han belönad med en drickaback att ha runt halsen. Denna är det förstås fritt fram för alla att sätta sina tomflaskor i och bäraren har väl enda fördelen att han får dricka upp slattarna. Det ryktas till och med att ett tidigare år så fick en person bära en bildörr.]
Lördagen den 1:a september
Det är sista dagen på Nolleperioden och det börjar kännas lite skönt på ett sätt att det snart är slut. Man blir lite slutkörd av så mycket aktiviteter att fara fram och tillbaka till även fast det är så roligt. Det är ju förstås frivilligt men man vill ju se allt.
Mitt på dagen samlas vi vid Villan och får våra nolleuppdrag, alla klasser får dra lappar med knäppa saker som ska genomföras på stan. Vi ska anordna ett kartongbilsrace på torget och ha ett luftband som spelar på lilla scenen där. Vi far hem och skär och klipper lite i några flyttkartonger för att skapa en varsin tjusig kartongbil. Klockan 14 samlas vi på stan för att dra igång med uppdragen. Alla Phösare (manliga då) har rakat bort halva sitt skägg, som de sparat ut till nolle-p, dagen till ära. Våra uppdrag går rätt bra att genomföra i alla fall och när det är färdigt ställs alla nollor upp på led och vi blir utnämnda till ettor och får nu kolla på ÖPH så mycket vi har lust. Efteråt går jag och Jim hem och äter.
Till kvällen är det PUCK på Traversen, en kväll som inte får missas meddelar de. Vi antar att det är något som MUCK, fast med Phösare. När det hunnit samlas en massa folk på Traversen så manas vi alla in på dansgolvet framför scenen. Phösarna kommer än en gång inmarscherande till sin storslagna låt, men alla är nu helt civilklädda med solglasögon och huvudbonader borta. Vid första anblicken där de alla står på scenen känner jag igen kanske 5 av 30. Det är helt förvirrande att se dem alla utan utstyrseln. Det är dessutom en jätteskillnad när de så gott som alla är utan skägg och många har burit peruker eller gömt sitt hår. Överphösarna tågar in sist med sina överaller kvar på och så strippar de all utstyrsel på scenen.
Vi får också veta resultatet av nolletävlingen, vilken klass som samlat in mest poäng under hela nolleperioden och vinnarna är vi! Vi har ju varit ganska många som deltagit under hela perioden och dessutom hittat på saker som kidnappningen och många eget skrivna sånger och annat spex så vi är glada.
Under kvällen bär alla Phösarna nu phösarbrickor och vi behöver inte längre ha våra nollebrickor. De har också plus- och minussidor där alla nollor kan gå runt och skriva kommentarer. Många brickor är snabbt fulla med mycket beröm och lite glatt skäll. ÖPH har brickor där det istället bara finns en stor plusruta. Det är så kul och konstigt att se alla, det blir en helt knasig kväll när man ser folk man pratat med i 10 dagar och plötsligt har man ögonkontakt. Det är nästan konstigt att se allas ögon. Man har ju inte riktigt sett Phösarna som elever som oss andra och nu plötsligt är de vanliga människor. Det är dans och fest hela kvällen och många att återbekanta sig och skratta åt allt med. Efteråt går några av oss till Villan med lite Phösare som bjudit in några dit på efterfest. En stund senare blir vi utkörda eftersom nollor (ettor nu ju) tydligen inte ska få vara där. Vi går vidare till Villagatan för att efterfesta där istället med en hel del Phösare. Här är det lite mer segt men det blir ändå en sen natt. Till slut kommer jag och Jim hem i varje fall och äter lite och sover gott till nästa dag men sen är Jim tvungen att åka hem och jag får en dag över innan det är dags för skolan att starta.
----------------------------------------
Det här var allt om min nolleperiod som jag antecknade och mindes och härefter kommer lite kortare kommentarer om vad som hänt fram till nutid. Hoppas det varit till något nöje om ni har läst er igenom allt! För mig är det åtminstone roligt att spara och minnas.
----------------------------------------
Fortsättning på del 1
Onsdagen den 29:e augusti
Idag kommer Jim upp till mig, första gången det är han som får åka norrut och inte jag. På morgonen har vi visning bakom kulisserna på Antikrundan som ska spelas in senare i Campushallen. Det är massor med människor som står och köar med grejer utanför men vi går in och tittar där de håller på att göra iordning. Det är inte speciellt spännande men jag ser programledarsnubben, som jag inte minns vad han heter, sitta vid ett bord och planera. Vi är alla ganska sega från gårdagens sena festligheter. Klockan 13 börjar dagens aktivitet som är RUS - Roligt Utan Sprit. Vi åker på en bussguidning genom stan och lite olika ställen pekas ut. Till slut stannar bussen en bit från stan vid något litet berg med skog runt. Vi blir meddelade att vi har förstås inte åkt runt bara för att kolla på staden utan nu befinner vi oss utanför Äventyrsberget där vi ska få kämpa resten av eftermiddagen. Vi går in genom en port i berget och i en fuktig gång med obehandlat berg till väggar. Det har tydligen varit någon gruva en gång och är ganska stämningsfullt. Vi samlas och får dela in oss i grupper om tre. Jag är med Emil och Jonas i klassen. Inne i berget finns en massa olika rum som man ska ta sig igenom genom att lösa olika klurigheter, vissa mer fysiska, vissa med precision och vissa med klurighet men alla behöver någon form av samarbete. Man får inga instruktioner om vad det är man ska lyckas göra när man går in i varje rum men det finns lite ledtrådar inne i rummet. Går tiden ut inne i rummet måste man börja om och gör man fel får man också börja om från början. Men när man väl klarar det öppnas det så man kan få en stämpel i det rummet och ta sig ut i en ny dörr. Poängen är att klara så många rum som möjligt. Några grejer är riktigt svåra och några klarar vi ganska fort men vi har i alla fall riktigt roligt. Vi är en av grupperna som klarat mest rum i alla fall men ingen grupp slår rekordet för en förstagångsbesökare.
Efteråt när vi kommit tillbaka till campus möter Jim mig där och det blir brädspel vid caféet. Det är inte jättemånga där men några är vi som spelar. Jag är med på någon runda Carcassonne. På kvällen är vi några som går med Phösare Aerie och handlar lite kyckling och vi lagar mat i ett av köken på skolan och ser på film i hans klassrum. Jag är för trött för att hålla mig riktigt alert medan vi ser på Donnie Darko och slumrar och vaknar om vartannat så det blir en ganska olustig film eftersom jag ser skumma stycken varje gång jag vaknar till och sen halvt slumrar och drömmer och halvt ser filmen.
Eftersom det är Roligt Utan Sprit så är Traversen stängd denna kväll men efter tolvslaget passar de på att öppna en stund. Det blir ändå sängen för mig.
Torsdagen den 30:e augusti
På morgonen hoppar jag över en biblioteksvisning som känns rätt menlös med tanke på att jag kan skaffa lånekort själv och vet ganska bra hur ett bibliotek fungerar. Senare demonstrerar de i skolan hur vi använder vår online lärportal. På eftermiddagen är Direktörn & Fabrikörn i skolan och pratar om sitt. Under föreläsningen marscherar Phösare in och meddelar vår klass att våra tillgångar nu är frysta. Vi vet inte riktigt vad det ska betyda men det hela hänger ihop med att några i klassen kidnappade ÖPH Pilens gosedjur.
Vid Villan är det Burträskbingo klockan 17 och vi ska samla in många konstiga saker för att få poäng. Många är rent omöjliga men vi lyckas knåpa ihop en hel del med hjälp av fantasi och ordtolkningar. Gosedjuret som blivit kidnappat, Thumper, ger hela 10p men vi vägrar trots det att ge tillbaka honom. Även utan denna poäng lyckas vi vinna ganska ordentligt med alla våra saker men Phösarna meddelar skadeglatt att eftersom våra tillgångar är frysta så får vi ju tyvärr ingen poäng. Vi har än en gång anledning att sjunga Bright Side of Life som börjar kännas som något av vår temasång. Klasskompisarna som är ansvariga för kidnappningen fixar ihop en inspelning som ska bli en fin överraskning. När sakerna är ihopsamlade beger jag mig hem och det blir en hemmakväll med Jim.
Fredagen den 31:a augusti
På förmiddagen hålls den sista så kallade mattelektionen där man inte lär sig mycket. Efteråt ska det vara alkoholföreläsning och besök på Västerbottensteatern men jag smiter hem efter matten för att spendera dagen med Jim. I skolan finns det massor av lappar uppsatta med en bild av det bundna gosedjuret, Thumper, och en YouTube-adress. Klasskompisarna har spelat in en kul liten terrorfilm där Thumper är bunden och torterad och ber om nåd och räddning.
På kvällen är det Nollesittningen, den stora avslutningssittningen. Alla är finklädda och vi placeras slumpmässigt med bordsherre och bordsdam men det är annars väldigt informellt. Det är nu klasskompisarna genomför sitt terroristspex. De kommer maskerade till sittningen och har spelat in ett flertal fraser med förvrängd röst som de använder för att svara på tilltal. Lösenkraven för att Thumper ska lämnas tillbaka presenteras; att få strafflöshet, att Phösaren GameBoy ska få bära backen* (se fotnot i slutet på dagen), och att de ska bli Övernollor och få överta Överphösarnas sittplats på sittningen. ÖPH och Phösarna utökar spexet och går med på kraven men lyckas fuska sig igenom alla. Kidnapparna blir inte straffade, de blir så klart belönade eftersom nolleperioden inte innehåller straff och de får nya nollebrickor att ha runt halsen i större format där de benämns som kidnappare. Aktiviteterna är utbytta med saker som Guerillaverksamhet, Inhumanitärt beteende och mycket annat. GameBoy går med på att ha backen, men efterom de hävdar att hans bil är som en del av honom så får han förstås bära den med bilen. De får även överta Överphösarnas plats, som var vid ett eget bord vid sidan om scenen. Överphösarna får däremot ett nytt bord, större, som placeras i bakkanten på scenen upphöjt över alla andra. Våra tillgångar deklareras ofrysta och efteråt framför ÖPH sitt Överphösarspex. Det är en kul anpassning av Monty Pythons Holy Grail. Efteråt stormar alla till Traversen och där kan även Jim vara med. Phösarna påpekar att det här har varit den mest ambitiösa gosedjurs-nappningen så vitt de vet. Vi sitter alla och sörjer litegrann att augusti är slut men övergår snart till att dansa en massa.
[Fotnot: När man ställer till med något stort som ger ett rejält minus eller om man är så slarvig så man tappar bort sin nollebricka så belönas man med en ny. Förstås en storlek större på pappret så den blir extra otymplig och svår att tappa bort. En av de gamla eleverna som nu är nolla igen har stökat så mycket att han fått en A1. Brickan når nästan ner till marken. En av mina klasskompisar var full och hittade på att han skulle hota ÖPH med sitt plastsvärd under piratsittningen. För detta blev han belönad med en drickaback att ha runt halsen. Denna är det förstås fritt fram för alla att sätta sina tomflaskor i och bäraren har väl enda fördelen att han får dricka upp slattarna. Det ryktas till och med att ett tidigare år så fick en person bära en bildörr.]
Lördagen den 1:a september
Det är sista dagen på Nolleperioden och det börjar kännas lite skönt på ett sätt att det snart är slut. Man blir lite slutkörd av så mycket aktiviteter att fara fram och tillbaka till även fast det är så roligt. Det är ju förstås frivilligt men man vill ju se allt.
Mitt på dagen samlas vi vid Villan och får våra nolleuppdrag, alla klasser får dra lappar med knäppa saker som ska genomföras på stan. Vi ska anordna ett kartongbilsrace på torget och ha ett luftband som spelar på lilla scenen där. Vi far hem och skär och klipper lite i några flyttkartonger för att skapa en varsin tjusig kartongbil. Klockan 14 samlas vi på stan för att dra igång med uppdragen. Alla Phösare (manliga då) har rakat bort halva sitt skägg, som de sparat ut till nolle-p, dagen till ära. Våra uppdrag går rätt bra att genomföra i alla fall och när det är färdigt ställs alla nollor upp på led och vi blir utnämnda till ettor och får nu kolla på ÖPH så mycket vi har lust. Efteråt går jag och Jim hem och äter.
Till kvällen är det PUCK på Traversen, en kväll som inte får missas meddelar de. Vi antar att det är något som MUCK, fast med Phösare. När det hunnit samlas en massa folk på Traversen så manas vi alla in på dansgolvet framför scenen. Phösarna kommer än en gång inmarscherande till sin storslagna låt, men alla är nu helt civilklädda med solglasögon och huvudbonader borta. Vid första anblicken där de alla står på scenen känner jag igen kanske 5 av 30. Det är helt förvirrande att se dem alla utan utstyrseln. Det är dessutom en jätteskillnad när de så gott som alla är utan skägg och många har burit peruker eller gömt sitt hår. Överphösarna tågar in sist med sina överaller kvar på och så strippar de all utstyrsel på scenen.
Vi får också veta resultatet av nolletävlingen, vilken klass som samlat in mest poäng under hela nolleperioden och vinnarna är vi! Vi har ju varit ganska många som deltagit under hela perioden och dessutom hittat på saker som kidnappningen och många eget skrivna sånger och annat spex så vi är glada.
Under kvällen bär alla Phösarna nu phösarbrickor och vi behöver inte längre ha våra nollebrickor. De har också plus- och minussidor där alla nollor kan gå runt och skriva kommentarer. Många brickor är snabbt fulla med mycket beröm och lite glatt skäll. ÖPH har brickor där det istället bara finns en stor plusruta. Det är så kul och konstigt att se alla, det blir en helt knasig kväll när man ser folk man pratat med i 10 dagar och plötsligt har man ögonkontakt. Det är nästan konstigt att se allas ögon. Man har ju inte riktigt sett Phösarna som elever som oss andra och nu plötsligt är de vanliga människor. Det är dans och fest hela kvällen och många att återbekanta sig och skratta åt allt med. Efteråt går några av oss till Villan med lite Phösare som bjudit in några dit på efterfest. En stund senare blir vi utkörda eftersom nollor (ettor nu ju) tydligen inte ska få vara där. Vi går vidare till Villagatan för att efterfesta där istället med en hel del Phösare. Här är det lite mer segt men det blir ändå en sen natt. Till slut kommer jag och Jim hem i varje fall och äter lite och sover gott till nästa dag men sen är Jim tvungen att åka hem och jag får en dag över innan det är dags för skolan att starta.
----------------------------------------
Det här var allt om min nolleperiod som jag antecknade och mindes och härefter kommer lite kortare kommentarer om vad som hänt fram till nutid. Hoppas det varit till något nöje om ni har läst er igenom allt! För mig är det åtminstone roligt att spara och minnas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)