Efter Skottland

Okej, egentligen kom vi ju hem igen den 14:e och det är nog tre i alla fall som undrat var min resebeskrivning tagit vägen, så äntligen! Känner mig lite skyldig till slöhet.

----------------------------------------

Resan började den 7:e vid Skavsta flygplats eftersom vi åkte med Ryanair. Jag och Jim kom fram vid Prestwick rätt sent på kvällen och fick ta buss in till Glasgow som tog runt 40 minuter. Vid busstationen möttes vi av John och det var väl någonstans mitt i natten innan vi var framme i hans rum.
Det var studentkorridor som gällde och det här var nog ett av de mindre rum jag någonsin sett. Men det funkade att få in två luftmadrasser på golvet in under skrivbordet (dock fanns _ingen_ golvyta kvar då). Vi tog en rundtur i resten av korridoren och blev väl lite överraskade av den låga standarden på boendet. Köket var också rätt trångt och det var inte så mycket plats per student, fast det verkade inte göra så mycket när de flesta där knappt visste att man kunde laga mat på en spis.

Under första utflykten ut i stan tog vi oss till den botaniska trädgården. Det var fint utomhus med en del saker som hade börjat blomma, men ännu mer imponerande i de enorma växthusen fulla med mängder av olika växter. De hade gjort zoner för olika typer av klimat, en med kaktusar och succulenter, ett orkidérum, ett rum med djungelkänsla, en avdelning med köttätande växter.

Dagen därpå tog vi oss tillbaka till samma område för att gå på Kelvingrove Art Gallery and Museum. Måste bara säga att tunnelbanan var en liten överraskning, vilka smala, låga och skakande vagnar. De som var lite längre kunde inte ens gå in raka, fast de flesta kändes ju ändå rätt korta där.
Det fanns alldeles för mycket att se i muséet för att hinna allt på en dag. Vi började med den naturhistoriska avdelningen och blandade det med lite kulturhistoria. Det var bra men kändes ändå som att det finns mer att se på Naturhistoriska här hemma. Avdelningen med konst var rätt rejäl och vi orkade inte med att gå igenom och titta noga på allt. Vi tittade på den skotska konsten i alla fall och där fanns även en del gamla föremål och vapen och rustningar. Alltid en höjdare.
Jag var lite ledsen i efterhand att vi aldrig gick in på Macintosh-avdelningen för jag såg lite bilder på hans konstverk senare och det kändes som att de kunde ha varit den största upplevelsen där.
Efteråt vandrade vi genom Kelvingrove Park som var riktigt stor och ganska vacker. Det mest imponerande ett riktigt gammalt träd med tjocka grenar åt alla håll. Vi såg också Glasgow University på håll och det såg imponerande ut, ett riktigt Hogwarts.

På fredagen hade Jim och John hittat på en överraskningstur och talade inte om för mig vart vi skulle. De tog med mig ut och till den stora tågstationen. Jag föstes med på ett tåg och vi åkte iväg utanför stan. Jag fick ingen ledtråd men ungefär en timme senare var vi framme och hade hamnat i Edinburgh.
Vi gick till gamla stadsdelen och kikade på många gamla fina stenhus medan vi vandrade igenom den och bort till ett parkområde. Parken visade sig snarade vara som ett naturreservat och vi hade en rejäl 'kulle' framför oss som var det första som började påminna om högländer. Vi klättrade i alla fall upp till toppen för att se vad man såg därifrån. Jag tror vi kollade upp att den var lite under 100m hög och det var rejält bra utsikt uppifrån, jag tror vi såg så gott som hela Edinburgh. På andra sidan kullen fanns en rejäl dal med en liten pöl till sjö i, kanske snarare en damm, och ett ännu högre berg på andra sidan. Vi var lite sugna på att ta oss upp men dåliga skor och tiden som skulle gå åt hindrade oss. Vi ville ju hinna se mer. Naturen där var väldigt vacker i alla fall, klippigt och brant, lite kargt men fullt med grönt gräs och stora ytor av buskar som blommade med mängder av gula blommor.
Efter klättringen åt vi lunch och vandrade upp till slottet. Tyvärr höll de på med lite byggnationer vid huvudentrén men det var ändå äckligt dyrt att gå in så vi struntade i det.

Sista dagen innan vi skulle hem ville jag och Jim ut på en till tur i Glasgow och bestämde oss för att se katedralen som låg helt nära, såna är ju dumt att missa. På vägen gick vi förbi en annan kyrkliknande byggnad och blev lite nyfikna, så eftersom dörren stod öppen tittade vi in. Vi blev genast 'påhoppade' av en dam som var precis innanför dörren, hon var välkomnande och tyckte vi skulle följa med på en liten rundtur eftersom det ändå var gratis och det tog ju bara fem minuter. Vi tyckte det verkade kul att höra lite om den och hade ju tid, så vi fick förklarat att det hade varit en kyrka men universitetet hade köpt upp byggnaden en gång i tiden och nu användes den för olika universitetshögtider och tentor och liknande. University of Strathclyde Barony Hall kallades den nu och det var fullt med bänkar uppställda i huvudrummet för en kommande tenta. Damen beklagade sig och tyckte att de skottar fick skämmas med sin engelska jämfört med oss svenskar, medan vi bara tyckte det var härligt att höra en massa skotska, jag är imponerad av både skotsk och irländsk dialekt.
Vi fick lite intressanta berättelser om hur de hade avkristnat byggnaden för att passa alla olika religioner på universitetet, och visades några fina moderna glasfönster som hade gjorts av en lokal konstnär för att symbolisera olika tider för universitetet.
Efter det gick vi till katedralen och jag blev påhoppad igen av en rolig, gammal liten tant som ville vara hjälpsam och hitta broschyr på vårt språk men det fanns ju ingen på svenska förstås och hon blev nöjd när jag sa att det gick lika bra med engelska. Där tittade vi på millenniefönstret, något av en lokal stolthet, som hade gjorts av samma glaskonstnär och gick i blått och var riktigt vackert.
Vi hade fått syn på skyltar intill katedralen som namngav ’Necropolis’ så vi blev nyfikna och gick dit efteråt. Det var den enorma kyrkogården intill som hade fått det namnet och först tyckte jag det lät lite dramatiskt att döpa kyrkogården så, men när vi kommit in och upp på den högsta kullen förstod man verkligen varför. Det var ingen överdrift med Dödens stad. Det var verkligen enorma gravstenar och monument överallt och hela tiden hittade man något som överträffade det förra! Jag har aldrig sett en så stor kyrkogård eller så imponerande gravstenar. Tyvärr var det ju en del som hade börjat falla sönder, stenar som hade vält mot varandra och statyer som saknade delar, men det bidrog lite till känslan av en gammal övergiven kyrkogård och de stora gråa molnen hjälpte också till. Det var många gravar som hade keltiska kors till stenar och de var otroligt vackert dekorerade med massvis av knutarbeten.

Det var både skönt och lite synd att behöva åka hem igen. Det var riktigt skönt att få komma till sin ordentliga säng, och vad jag njöt av ett riktigt bad! Ett kök med ordning i och att slippa möta stanken från folk som rökte allehanda grejer i allrummet när man kom hem var också uppskattat.
Det hade varit roligt att hinna se mer, ha möjlighet att åka ut i högländerna och se riktiga gamla slott och sjöar, men det kommer väl fler gånger. Jag skulle vilja vandra och tälta i Skottland någon gång och vistas mer utanför storstäderna.
Vi var ganska trötta efter att ha vandrat omkring hela dagarna i en vecka också och det var otroligt skönt att kunna gå omkring hemma utan skor igen.

----------------------------------------

Det finns inte så mycket att skriva om vad jag haft för mig efter Skottland egentligen. Älsklingen åkte upp till sig i slutet på veckan som vi kom hem för att få klart slutprojekt med sina studier. Jag har pluggat lite, slöat ute i solen, läst och målat. Inom ganska kort tänkte jag åka upp till Umeå och hälsa på igen, passa på att se de långa ljusa nätterna de har nu. Det är den härligaste tiden på året, när det knappt blir mörkt på natten. Men natt är det i alla fall och nu behöver jag sömn.

Till Skottland

Lite drygt en halvtimme kvar tills vi åker till flygplatsen! Min älskling har varit här sedan en och en halv vecka tillbaka och det var ungefär då det hastigt bestämdes att vi skulle hälsa på en vän till honom i Skottland som bjöd in oss. Ett riktigt billigt flyg dit och tillbaka hittade vi också. Det ska bli spännande att se Skottland, jag har velat åka dit länge! Det blir bara en vecka så vi hinner knappast göra allt vi vill, men det blir en bra försmak! Någon gång skulle jag vilja åka på en längre resa dit och vandra och tälta bland högländerna. Jag hoppas vi har möjlighet att se ett slott i alla fall! Och att få sitta på någon pub och höra lite skotsk musik live.

På valborgsmässoafton blev det en trevlig kväll och dag därpå hos Yosan och Johan. Grillning och filmtittande och en massa prat och för många saker att äta.
I lördags hade Therese och Micke sin dansuppvisning i lindy hop nere på stan och det var kul att se, de har lärt sig mycket på så pass kort tid. Det var andra som dansade också och de som höll på med bugg var väldigt duktiga.

Tillbaka igen om en vecka och då blir det reseskildring.

Uppe för sent igen

I helgen var jag hos vänner i Uppsala och det var tänkt att vi skulle sy lite inför medeltidsveckan igen i sommar. Det verkar långt kvar nu men snart kommer det plötsligt vara dags. Jag hoppas på att jag ska kunna åka ner också. Det borde inte krocka med skolstart men om jag kommer in måste det ju ordnas med flytt och sådant lär ta lite tid. Det blev inte något syende gjort, jag hittade inte riktigt något tyg att använda och jag är inte riktigt säker på vad jag vill försöka sy heller. Men det var kul att ses igen och jag fick med mig lite inspiration därifrån åtminstone. Jag fick lära mig lite om att sätta ihop ringbrynjeringar till fina länkar och har dessutom med en ritning på ett pärlhalsband jag är sugen på att prova. Jag spanade också in några graverade glas och är bra sugen på att ha en egen maskin.

Vilket underbart väder det var i helgen också. 22 grader i april väntar man sig inte! Jag hade tid att sitta lite i solen och njuta också, och åt middag utomhus första gången i år. Men nu har det ju snabbt slagit om igen, ikväll har det snöat en liten stund, fast det är fortfarande plusgrader. Hoppas på mer riktig vår väldigt snart.

I tisdags åkte jag in till Stockholm på konstnärsmaterial-shopping. Det är alltid roligt! Fick tag på det mesta jag sökte efter också, men lite får jag leta vidare efter. Jag jagade efter en gravyrmaskin och de hade visserligen en på Clas Ohlson men den verkade främst vara för slipning och andra material så jag skulle ha fått köpa till en sats med diamanthuvuden som var ungefär 20 stycken och jag ville ha två av dem. Hittar jag inget annat kanske det blir den till slut ändå.

Dagen har mest ägnats åt att försöka plugga JavaScript, men det går in på ena sidan och ut på andra. Hoppas det funkar bättre imorgon. Sen försökte jag läsa vidare i min bok, fast somnade en stund på sängen istället. Hinner jag få lite gjort imorgon ska jag måla en stund också, så bilden till hallen blir klar någon gång!

Två löften

Dagen (gårdagen, rent tekniskt då) började kasst. Igår kväll hade jag lite huvudvärk när jag gick och sov men på morgonen var den fortfarande kvar och jag släpade mig upp för att få i mig frukost. Det tog ungefär från 9-12 att få i mig den medan jag låg på soffan med bankande huvud, illamående och tablett som inte hjälpte. Efter det pallrade jag mig upp, drack en treo och låg halvt slumrande på sängen till nästan ett, när det äntligen började bli bättre. Sen har dagen i alla fall fortsatt okej.

Det bästa är att det är första dagen jag inte behövt fundera mer på att få allt rätt med arbetsproverna och pappren som skulle skickas in. Igår for allt iväg mot Luleå och nu kan jag bara hoppas på det bästa. Börjar riktigt längta efter att börja på utbildningen, usch vad besviken jag kommer bli om det inte blir något.
Så, med det avklarat så har jag två löften till mig själv (som inte har något med saken att göra, och jag vill ju inte ha nyårslöften som alla andra):

Jag ska låta bli att bita något mer på naglarna tills alla blir långa och fina! Less nu på att aldrig ha alla fina samtidigt. Inget mer användande av tänderna istället för verktyg när jag får behov av att 'fixa till' en. Jag ska såklart försöka låta bli när de vuxit ut också, men jag vågar inte lova något för all framtid, det är en hemsk vana.
Så, nu är det skrivet för alla här att se och jag kan inte smita undan! När alla är fina ska jag måla dem med det djupblåa nagellacket och sätta på en av de där små bilderna i guld eller silver, sen kommer bildbevis i galleriet! Om två månader eller så kanske...

Jag ska sluta vara seg och göra ingenting när jag har bättre att göra. Inte dra ut på att få saker gjorda till det sista och inte slösa tiden med att sega när jag har ledig tid och det finns både saker jag vill och behöver göra egentligen. Så klart ska det få finnas tid till att bara ta det lugnt och inte behöva göra något särskilt eller tänka för sig själv en stund också, men inte bara falla in i ett menlöst småpillade, runtvandrande och inte göra något alls egentligen som det så ofta blir.

Det var de två sakerna, jag kan inte avgöra vilken som kommer bli besvärligast att följa, men båda kommer nog göra saker och ting en aning bättre, och båda är ganska knutna till varandra. När jag börjar göra den ena börjar jag ofta automatiskt med den andra också.

Nu ska jag sova, komma upp och plugga lite imorgon, och åka till Uppsala och träffa vänner på kvällen. Det kommer bli kul!

Och tänk att det blev en fredag igen precis på halvåret när vi får fira vår dag, som började på en fredag den 13:e.

Nya vägar och gamla minnen

Det har länge känts som att jag egentligen inte haft något vettigt att göra, och inte riktigt vetat vad jag vill försöka göra heller. Jag har och har haft så många motsägelsefulla drömmar.
Känner att jag behöver få jobba med något kreativt, jobba med händerna, samtidigt som jag känt att det verkar tungt att jämt behöva leta uppdragsgivare, frilansa och aldrig veta om man ska ha jobb nästa månad.
Samtidigt kände jag att det kanske vore lika bra att hitta något jobb som inte kräver så mycket, och man inte behöver tänka på även på fritiden utan kan ha all den tiden till sina intressen, att man kanske skulle förstöra nöjet med intressena om man hade dem som arbete.
Har haft känslan att jag måste få jobba nära naturen också, få göra något som är viktigt och betyder något, skulle inte klara att vara instängd i en stad för länge. Jag drömmer om ett liv där man kan resa runt, vara ombytlig och prova nya saker, bo på nya platser, samtidigt som jag vill ha ett eget härligt ställe som kan kännas som hemma, som jag kan pyssla med och trivas i. Personer omkring som är en familj. Har både viljan att klara mig på egen hand och bara göra det som faller mig in, samtidigt som jag alltid velat hitta en riktig själsfrände.

Jag vet inte säkert om jag är på rätt väg nu, men äntligen känns det som att jag har något att sikta på, i alla fall för tillfället. Just nu jobbar jag på att få arbetsproverna klara för att söka till programmet Datorgrafik (gsCEPT) på Luleå Universitet. I så fall kommer jag bli bosatt i Skellefteå i tre år, jag undrar hur det kommer vara.
Efter det brukar de flesta jobba med datorspelsgrafik, specialeffekter för film, eller andra grafiska projekt inom reklam, utbildning och liknande, men det är främst spel eller film man kan specialisera sig inom under utbildningen.
Jag har kommit fram till att jag nästan måste få jobba med något kreativt hur som helst, oavsett om det kräver mycket jobb av mig. Det enda annars jag kan föreställa mig är att få göra något nära naturen, men jag vet inte vad det skulle vara. Biolog som min syster pluggar till eller något liknande tror jag inte är min grej. Jag känner att jag vill ha det mer enkelt i förhållande till naturen.
Jag kan i alla fall inte fortsätta vela och fundera, och den här utbildningen känns bra.

Något annat som känns bra är hur det börjar bli vår på riktigt, det här är en underbar årstid. Det är så skönt att känna den plötsliga förändringen och hur det luktar av saker som växer i luften igen. Solen är fortfarande kvar uppe när man ätit middag, och man kan faktiskt se hur den sakta går ner igen, blir större och rödare tills den försvinner bakom träden. Jag älskar det!

Jag och syster såg på några Xena-avsnitt igen också. Det är något härligt nostalgiskt i dem, får mig att minnas känslan från förr när man satt och såg på det där på söndagar, och hur annat var under den tiden. Kanske har minnet bara förskönat hur det var förr, men det fick mig i alla fall att tänka på det och sakna gamla känslor och stämningar.
Som bara känslan av årstiderna förut, och hur jag kunde sjunka in totalt i något, böcker jag läste och försvann fullständigt in i den världen, sånger, bilder, filmer. Det kändes så viktigt och det kändes som en upptäckt av en sanning.
Jag saknar att känna det fantastiska, total förundran. Det är så sällan det händer nu. Det känns ofta mer som ett minne av en känsla än den riktiga känslan jag känner. Det kanske bara handlar om att bli äldre, att ha mer perspektiv och inte vara lika lättimponerad. Fast isåfall känns det som en väldig nackdel att åldras och bli 'visare'. Jag vill leva med känslor, inte bara med logik och resonemang... Å andra sidan kanske det beror på annat också, hur allt känns och fungerar för tillfället och vilka drömmar man har.
Jag pratade med en vän jag inte haft mycket kontakt med på länge idag, och de senaste dagarna innan det har det också blivit lite diskussion om saker som varit förut. Det fick mig att tänka och minnas mycket. Kanske nya världar hela tiden öppnas för mig - och jag älskar att utforska dem och kan vara tacksam - men gamla stängs också för alltid och jag saknar dem.

Eländiga dagen

Oj vad länge sedan det var jag uppdaterade senast. Jag har väl inte direkt haft någon anledning att inte skriva heller, bara inte blivit av. En del har väl hänt och gjorts, fast jag orkar inte skriva något detaljerat om det.

I mitten på januari började kursen i CSS-baserad webdesign, den är nästan slut nu. I slutet på januari var jag två härliga veckor i Umeå också.
Februari bestod mest av en massa födelsedagar känns det som.
En helg ute i stugan blev det i början på mars, vi tänkte försöka oss på lite skridskoåkande men det var alldeles för slabbigt på sjön. Töandet hindrade oss inte från pulka-åkande och en helg del krashande ner för backen på tomten i alla fall. En total månförmörkelse fick jag uppleva den helgen också.
I onsdags blev jag ett år äldre och kvällen innan fick jag härligt besök av Jim här hemma igen, denna gång faktiskt med förvarning! Inget märkvärdigt med födelsedagen. Firade med familjen, bakade en tårta och fick fina presenter. Men tack till alla som grattade mig! Lite förtidsgrattande fick jag ju faktiskt på Tunnan också helgen innan.

Hela den här kvällen har mest känts eländig. Jag fick börja dagen med att bråka med hemsidan jag försöker få ihop, efter timmars och timmars kämpande känns det knappt som att jag kommit någon vart. Saker fungerar inte, programmen följer inte sina egna förbaskade regler som ska göra en viss grej, allt är fult. Har varit så arg att jag bara ville ta söder något.
Nu är jag bara less. Allting känns helt menlöst, världen är fel och det finns inget för mig här. Ingen förstår och det går inte att förklara. Inget har någon mening och värde.
Det var ju förstås inte på grund av bara hemsidan men alltid är det ju något dumt som triggar det när man känner sig nere. Jag fick ju en massa hjälp att försöka få ihop det också men var nog just inte mycket till tacksam elev... men tack ändå.
Har bara varit helt ledsen hela kvällen.

Efter en dusch som inte hjälpte mycket för att få mig att piggna till och känna mig bättre skulle jag följa med och bli bjuden på middag. Men när de kom förbi för att plocka upp oss och jag hörde dem väntandes vara trevliga och normala i vardagsrummet pallade jag inte med det. Jag försökte börja klä på mig, sträckte mig i garderoben och fick hjärtklappning. Hade ont/kramp i magen, kände mig risig med hettande ögon och ville bara att de skulle ge sig iväg.
Samlade ihop mig lite och sa att de kunde umgås utan mig den här gången, mådde inte bra och ville vila. Det får bli nästa gång istället. Jag blev lämnad för mig själv hemma istället, vilket nog var lika bra. Har fått i mig lite sen middag, känner mig en liten aning bättre till mods men mest bara trött och slut nu. Sitter här och lyssnar på lite musik, så får jag väl se om det piggar upp eller om jag bara blir less på den. Behöver kanske sömn snart istället.
Hoppas på en bättre kommande dag.

Efter Gran Canaria

Fredagen den 29:e december
Resan började från Skavsta flygplats med en solnedgång som såg lovande ut. Jag tänkte att det borde bli fint uppe ifrån planet, men att jag skulle få se en flammande färglek som pågick i 5 timmar hade jag inte väntat mig. Vi lyckades liksom följa efter solnedgången hela vägen så det var ljust bra mycket längre än jag väntat mig. Även när vi började närma oss och himlen hade hunnit bli en djupt mörk sammetsblå över oss med Venus klart lysande över horisonten så sken himlen som smält lava längst ner.
Piloter har en lycka att får se dessa fantastiska solnedgångar ovanifrån molnen så ofta.

Direkt när jag kom ut på flygplatsen reagerade jag på att det luktade som sommarnatt vid medelhavet. Det luktade som det hade gjort på Kreta och som på Rhodos. Från flygplatsen tog bussen till vårt hotell en liten stund och genast möttes vi av palmer pyntade med jullampor och tomtar på lyktstolparna som snarare fick en att tänka på Las Vegas än julstämning.
När vi kom fram till vår lägenhet på lägenhetshotellet Las Olas tyckte jag att även lukten där påminde om våra tidigare resmål, vilket inte alls kändes dumt. Tyvärr var inte själva boendet lika mysigt som när vi varit iväg förut. Kändes mer mitt i stan och lite i renoveringsbehov, vilket de inte hade nämt i beskrivningen. Vi hade oturen att få en balkong vänd mot gatan där det körde en del bilar förbi, istället för mot innergården och poolen. Men allting kändes ändå bra och mycket mer exotiskt att komma iväg till värmen mitt i vintern (inte mycket till vinter men..) än att åka på solsemester när det redan är sommar. Plötsligt fick man plocka fram sommakläderna igen! Vi hade två dubbelrum och jag sov ute i mittenrummet på en extrabädd. Inte världens mjukaste men det gick bra.
Efter att ha kommit på plats litegrann gick vi ut på stan för att äta. På första stället vi gick förbi tog vi en titt på menyn och genast kom en överentusiastisk tjej och nästan ville släpa med oss in på stället. Hon var mer lustig än irriterande så vi slog oss ner, hungriga och trötta som vi var. Där inne spelades levande musik, något i countrystil, och vi placerades ganska mitt framför scenen. Det var lite tomt och tjejen som sjöng såg så glad ut när vi applåderade hennes ansträngningar. De längre bort i lokalen verkade mest ignorera det hela.
Efter maten gick vi vidare mot centrum där det fanns en form av rund plaza i tre nivåer. Högst upp var mest arkadhallar, nästa nivå var smårestauranger och många barer, och längst ner var klubbar med dunkande musik. Genast kom nitiska inkastare och ville släpa med oss ner. Jag, TH och Micke följde med ner och kikade lite utanför men hade ingen lust att ge oss in ibland drickande ungdomar, och mycket lättklädda damer som dansade "exotiskt" på borden, i våra reskläder. Vi funderade på att gå ut och dansa någon kväll men nu var det dags för sömn för trötta ben. Kände en del saknad i att bädda ner mig ensam igen men glad att vara på plats också.

Lördagen den 30:e
Vi vaknade till en solig morgon (som alla andra morgnar blev där) och såg till att få lite frukost från närköpet. Det är alltid lite annorlunda när man ska fixa mat och handla utomlands. Grejerna smakar annorlunda och ens självklara vaneprodukter blir utbytta. Plötsligt har till och med en sak som frukost lite spänning. Efter packade vi ihop lite saker och gav oss alla ut att leta efter stranden. Den låg inte långt bort och vi var där inom 10 minuter. Stranden bestod av dyner av otroligt fin sand som kröp in överallt. Intill själva stranden fanns ett mycket stort område med dyner som hette Maspalomas och såg ut som en riktig öken. Själva sanden hade blåst över från Sahara som ligger på samma breddgrad.
Det blåste ganska kraftigt men vi hittade en stor buske av en strandväxt som det fanns mycket av att gömma oss intill. Vågorna var ganska rejäla och man såg allehanda vattensporter runt stranden: vindsurfing, bananbåt, kitesurfing, vattenscooter och fallskärmshopp från flygplan. Vi sysslade med lite 'magsurfing' genom att kasta oss på vågorna som kom rullande in.
Efter ett tag packade vi ihop och gick och köpte lite saker till lunch. Efter lunchande och slöande i solen på balkongen gick vi ner till poolen för ett kortare dopp, men solen hade börjat gå ner och det blåste en del mellan husen. Vattnet i poolerna kändes till och med kallare än havet. Den ena var tempererad och gick att bada i men den andra var iskall så det gjorde ont i fötterna. Det blev inte alls så mycket badande i poolerna som jag hade föreställt mig.
Efter dusch och klädbyte gick vi ut för middag och gick ner till alla restauranger längs strandpromenaden. Vi gick förbi flera där de var allmänt dryga och bara försökte stoppa oss men stannade till slut på en Munich II för att inkastaren, Tony, var lite trevligare än många andra. Han pratade på på svenska och bestämde att vi skulle få Sangria på huset efter maten. Han bjöd också in oss att äta där och fira nyår nästa dag.
Therese och jag spanade in lite aktiviteter på vägen tillbaka i hotellentrén. Nästa förmiddag skulle det också vara ett infomöte om vad man kunde göra där och vi hoppades på något spännande nyårsfirande. Kanske skulle det bli första nyårsaftonen i klänning ute och definitivt första raketskjutningen från stranden.

Söndagen den 31:a
Nyårsafton.
Vi gick upp en aning senare och tog frukost i lugn och ro. Efter vandrade vi bara ner till poolen och låg en stund men det blåste igenom så mycket mellan husen att vi mest frös. Vi gjorde oss iordning och gick på Vings infomöte på en restaurang vid stranden. Det var väl inget som kändes så värst nytt efter att vi redan hade läst informationsfoldern, men vi blev verkligen motiverade att hänga med på bergsvandringen med Rocky Adventures.
På eftermiddagen var jag och Therese sugna på att ta en liten promenad ut på Maspalomas sanddyner som vi spanat på från stranden. Solen började redan gå ner när vi gick ut men det gjorde inget. Väl nere vid stranden stod vi och såg på ett gäng fallskärmshoppare som just hoppat och till slut kom ner mot sanden. När vi kommit förbi alla småbutiker och restauranger kom vi rätt ut på dynerna. Det var en mäktig syn med stora toppar och rejäla dalar. Tänk hur en riktig öken då måste vara. Solen hade gått ner och sanden hade börjat bli lite sval, men på solsidan av varje dyn var den fortfarande riktigt varm under ytan. Vi hoppade ner för några dyner och klättrade upp för nästa tills vi nått den största i närheten, med en hisnande dal på andra sidan, och var trötta och vände av mot stranden igen. Himlen skiftade otroligt vackert i lila och orange åt dynernas håll, som den inte gör hemma, och fortfarande ljust blå men med en stark måne ut över havet. Medan vi gick tillbaka blev det mörkt snabbt och väl hemma igen var det nattsvart.
På kvällen hade vi bestämt oss att gå tillbaka till Munich II. Vi åt mat vid 21, men hamnade vi ett tråkigare bord och musiken var jobbigt högljudd. Efter ett tag kunde vi flytta men efter maten när vi just funderade på att gå vidare kom de och delade ut partysaker med hattar, tutor, masker och serpentiner och vi satt kvar och hade ganska roligt tills när tolvslaget närmade sig.
Vid tolvslaget gick vi ner på stranden där vi hade hört att det skulle vara fyrverkeriskjutning, men jag var faktiskt förvånad över hur pass lite folk som samlades ändå, och nästan ingen verkade köpa privata raketer. Det var mest två ställen där de körde professionella skjutningar som var vackra, men det var på lite avstånd. Efteråt funderade vi på att gå ut, men ingen riktigt orkade så vi gick hem, slöade ett tag och gick sedan och lade oss.

Måndagen den 1:a
Den här dagen hade vi lite olika dagsplaner. Jag, Therese och Micke gick och tittade i lite småäffärer längs strandpromenaden och vandrade ut på dynerna så att han skulle få se dem också. Vi gick ganska långt och gick sedan ner mot vattnet för att sola och bada ett tag. Snyggt nog lyckades vi pricka så vi kom ner mitt på nudiststranden. Vi såg några nakna uppe bland dynerna och buskarna, men ingen nere vid eller i vattnet. Där gick mest många påklädda människor förbi.
Vi drog oss bort tillbaka till vanliga delen och hittade en perfekt sluttning med skydd från vinden där vi låg och njöt rejält av solen ett tag. Det var behagligt att solen värmde så pass bra men att det inte blev varmare än runt 22 grader så det blev inte jobbigt. Vi tog också ett bad men det var ganska starka tillbakaströmmar och vi vågade inte gå långt ut. Vi köpte lätt lunch från en strandkiosk och njöt i solen en stund till.
På kvällen åt vi buffé på ett kinaställe, blev proppmätta och jag och Therese var 'matfulla' och skrattade väldigt mycket. Inte blev det bättre av att glassbuffé ingick och vi förstörde den stackars anställda grabbens dekoration av glassen när han skulle stänga glassdelen och hoppades på att alla ätit klart. Vi försökte dämpa det hejdlösa skrattet men när några ungar tyckte kusten verkade klar eftersom vi vågade ta mer och gick dit och grävde mer i glassbunkarna var det hopplöst och tårarna rann av fnitter.
På vägen hem igen gick vi förbi en liten irländsk pub och vid den öppna framsidan spelar och sjunger just en irländare 'Lord of the dance' - en låt jag älskar, med äkta irländsk accent och skön stil. Jag skulle gärna ha suttit där och lyssnat men ingen ville beställa något mer eller sitta kvar ute så det blev inte av. Såhär i efterhand tänker jag att jag borde stannat en stund själv ändå.
Får bli på Irland!

Tisdagen den 2:a
Efter frukost tog vi en snabb tur ner till strandbutikerna för vi ville ha tag på solhattar och en ryggsäck till vår bergsvandring nästa dag. Sedan bar det snabbt tillbaka till hotellet och vi köpte biljetter till Palmitos Park, en djurpark upp mot bergen som hade specialiserat sig mycket på fåglar. Vi kom iväg lite senare än tänkt och bussen dit tog längre än vi väntat men vi hann ändå med allt vi ville se.
Parken var nästan gömd i en dal mellan bergen, byggd upp mot bergssidan och väldigt lite förändringar verkade ha gjorts på den naturliga miljön. De hade byggt upp med mycket vackra kaktusträdgårdar och exotiska växter. Vi såg två fågelshower ute, högst upp i parkens amfiteater; en med exotiska fåglar och en med rovfåglar. Mycket kul att se och imponerande fåglar. De hade en stor örn som flög precis över allas huvuden och många andra arter som var kul att se så nära. Mot slutet av dagen såg vi också en papegojshow med duktiga gojor som kunde alla möjliga små trix.
Under resan till och från parken fick vi också lite försmak av bergen men inget mot vad som komma skulle.
Väl hemma blev det lite klädbyte igen. På dagarna var det varmt nog att gå i vilka sommarkläder man ville men när solen gick ner blev det lite svalare och skönt att ha något på benen och en tröja.
Vi gick ut och åt igen, blev som vanligt påhoppade av varenda restaurang-inkastare och medan man satt och åt kom allehanda afrikanska försäljare och försökte pracka på oss 'äkta' märkesklockor och solglasögon och armband med äkta 'afrikanska diamanter'.

Onsdagen den 3:e
Vi fick gå upp tidigt i jämförelse med de andra dagarna för att göra matsäck och ge oss iväg för att bli hämtade vi den närliggande Keane’s Bar vid 8.40. Det kändes rätt skönt ute trots att solen inte kommit över husen än. Efter en liten stund kom bussen med guide och plockade upp oss och vi åkte runt och plockade upp lite mer folk tills det var nästan helt fullt. Bussen körde ur stan och upp i bergen. Ju högre upp vi kom desto mer vackert blev det. Sluttningarna ner från vägen blev brantare och brantare. En bit upp stannade vi i en by som hette Fataga som låg i Fatagadalen, också den mycket vacker och grönskande. Jag älskade också bergens karghet och kaktusarna och suckulenterna som växte där. Fataga kändes som en så fridfull och härlig liten by. De berättade att den blivit lite av en tillflyktsort för konstnärer och jag förstår varför. Jag skulle kunna tänka mig att leva så i alla fall ett litet tag.
Efter den korta pausen där åkte vi vidare uppåt bergen. Vi åkte förbi apelsinodlingar fulla med apelsiner och mandelträd längs vägen som fortfarande hade några mandlar kvar på de kala grenarna.
Till vandringen fanns tre svårighetsgrader att välja på. Man kunde gå 6 km, 10 km eller 14 km (som gick lite raskare). Vi valde den tuffaste för utmaningens skull, för att se hur vi pallade de branta sluttningarna. Vår grupp fick hoppa av först och börja gå. Vägen var en mycket gammal en som urbefolkningen först hade trampat upp, men sedan någon gång under 1800-talet hade spanska kungahuset bekostat en del upprustning av den, med hjälp av slavar, för att den skulle kunna användas som handelsväg. När vi hade gått i runt 40 minuter, ganska knöligt och brant, började jag undra lite vad vi gett oss in på, det skulle ändå ta runt 4 timmar, men det gick bra för det mesta. Vi tog korta pauser emellanåt för att samla gruppen och ibland var det lite planare. Den värsta sträckan var något guiden kallade för ’trappan’. En vägsträcka som gick sicksack uppför en mycket brant vägg som de hade stenlagt. Efter den lovade vi varandra att aldrig klaga på en annan trappa. När man äntligen trodde man såg toppen, och kom upp dit, såg man hur den svängde runt berget och fortsatte lika långt till.
Till slut kom vi ändå upp mot toppen och belöningen var värd allt slit. 1942 meter över havet på toppen av Pico de la Nieves. Vilken makalös utsikt och häftig känsla av den svala och tunnare luften. Jag kunde känna hur hjärtat gick fortare än normalt även när vi satt ner och åt.
På vägen ner hade jag en liten närkamp med en låg rot eller buske som fångade min fot, och några vassa stenar till landning, och förlorade tyvärr. Jag har fortfarande sårskorpor på händerna och mörka blåmärken på benen men jag klarade mig rätt bra. Inget djupt och inget på knän och armbågar. Men just i händerna får man ju så otroligt ont när man skrapar upp dem, de var helt svullna och jag hade svårt att ens hantera bestick på kvällen. Jag kände mig lite handikappad när syster fick agera personlig assistent och tvätta mitt hår men det var också värt det för den vandringen.
När vi kom hem igen och skulle gå uppför trapporna till vår lägenhet högst upp kändes benen bra ömma, men vi hade inte mage att klaga på den trappan.

Torsdagen den 4:e
Hela familjen hyrde bil och åkte runt på torsdagen. Vi åkte först upp i bergen igen för att titta lite bättre på Fataga med föräldrarna, som inte ville gå någon vandring utan besökte den närliggande staden San Agustin istället medan vi vandrade. Efter Fataga stannade vi på en annan liten ort för att äta lunch, och Therese hälsade på en åsna som bet henne litegrann. Dagens skratt eftersom hon tyckte den var ju så snäll och jag var lite mer vaksam.
Vi åkte vidare västerut och ville ta oss ner för bergen på den sidan och åka längs kusten. Vi åkte förbi flera ställen vi såg på kartan och siktade på ett litet ställe som hette El Chorillo. Vägarna blev först lite smalare, sedan försvann räckena på sidorna, efter det var det vägar med lite smått nedrasade kanter. Det blev en lång, brant tur ner i en dal med mycket krokar, så pass mycket att jag började må illa, som jag inte brukar.
På vägen åkte vi förbi några spännande små uthuggningar i bergen där de verkade huggit in hus. Det skulle tydligen finnas något ställe där folk börjat göra grott-hus i bergen igen för att bo i men vi vet inte om det var rätt, det verkade så litet. Men ingen ville stanna och kika utom jag och jag var nedröstad. De ville bara bort från den dåliga vägen.
När vi väl kom fram till El Chorillo var det en pytteliten by, som bara en grusväg fortsatte ifrån. Vi mötte en äldre man där som bara talade spanska men lyckades illustrera att man bara kunde gå vidare och att vi var tvugna att åka tillbaka. Vi var föga muntra över att behöva åka tillbaka hela vägen upp ganska långt tillbaka, och den lilla byn fick buttra öknamnet Chorizo av oss.
Det verkade inte lätt att ta sig ut till väster och vi bestämde oss istället att ta en bättre väg rakt norrut till kusten. När vi väl kom över bergen och började neråt igen ändrade naturen plötsligt karaktär väldigt tvärt och vi kom in i en ny klimatzon. Plötsligt var det fullt av pinjeträd istället för de torra sluttningarna. Det fanns mycket eukalyptus, mossa på marken och en annan karaktär på berget. Till slut tog vi av mot nordost och begav oss mot Las Palmas, den största staden på ön. Vi hade tröttnat rejält på bilåkandet och ville bara hem. När vi väl kom fram till den enda sträckan motorväg gick det fort och då ville vi bara hem och äta och sova.

Sen finns det inte mycket mer att skriva, men det är nog tillräckligt.
Nästa morgon gick vi upp före 4 eftersom planet gick 6.45 på morgonen. Jag lyckades sova bort stora delar av resan, missade till och med när planet lyfte. Det var trist att behöva komma hem igen och vänja sig av med sommarkläderna, men skönt att vara framme när man väl börjat ge sig av också. Dessutom fick jag ju träffa älsklingen igen samma kväll och det var nog för att inte sakna värmen speciellt mycket.