Det här inlägget skrevs egentligen i september 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
När vi kom tillbaka från SGA i mitten av juni fortsatte arbetet ungefär som vanligt förutom att vi fick ett tillskott till företaget i form av Carl som togs in för att börja göra karaktärer men visade sig duktig på helheten av grafik och gjorde sen levels och props också.
Ungefär en vecka efter att jag kom tillbaka till Skellefteå kom Therese och Micke upp och hälsade på. Vi hade planerat att ta det tidigare men olika saker kom i vägen och vi bestämde att de istället skulle flyga upp nu och sen skulle vi åka tillsammans ner på semester med vår bil. Vi hade det bra med lite fint väder så vi kunde åka till badet på Falkträsket och traska runt på stadsfestivalen. Jag var fortfarande tvungen att jobba på vardagarna så de fick roa sig själva en del när Wigge också jobbade. Vi fick göra intressant sovarrangemang med stora luftmadrassen intryck nedanför vår säng så vi kunde stänga ut katten. Den knarrade förstås en väldig massa mot garderoberna och jag fick krypa ut under bordet på morgonen för att inte trampa på någon. Det var väldigt kul i vilket fall att ha dem hit upp en gång, vi såg film, spelade brädspel och jag och TH fiskade abborre. Hon har skrivit lite mer om det på sin blogg också, jag lovar det är en mer läsvärd upplevelse än min korta beskrivning: Länk
Jag och Wigge hade ju tidigare tänkt åka över till USA och hälsa på hans vän men eftersom semestern blev i juli och sagda vän skulle börja flytta hem till Sverige igen så ändrade vi planerna och tänkte ta någon enkel sista-minuten, så fick det bli USA när vi har mer tid till semester. Dessutom skulle vi nu åka med Therese och Micke om vi kunde hitta något bra och billigt.
Vi hade börjat spana lite efter resor och fortsatte hålla utkik medan de var hos oss men det fanns få resor och allt var ovanligt dyrt på grund av den kalla sommaren och börskraschen och allt, så det slutade med att vi övergav charterplanerna och det fick bli en inrikes semester. Det kändes inte så illa eftersom vi ändå skulle få vara i stugan och träffa familj och vänner och hade funderingar på att åka till Göteborg över en helg och gå på Liseberg.
Så den 6:e juli packade vi oss alla i bilen med våra grejer för att åka till Södertälje. Det blev ju en aning trångt men det gick rätt bra för oss även om baksätet inte var den bekvämaste platsen för en lång biltur.
Vi åkte hela natten och var framme i villan vid frukosttid och åt en bit ihop allesammans. Vi blev kvar i Södertälje ett litet tag och hälsade på hos Therese och Micke och tog det lugnt. Till helgen firade vi mammas födelsedag lite i förtid och sen åkte mamma och pappa ut till stugan och vi passade på att träffa Josefine och Johan en kväll innan de försvann på semester. Efter det åkte vi också ut till stugan och blev kvar ett bra tag.
Anette och tjejerna kom dit samtidigt och vi var en riktig folksamling där, faktiskt så fanns olika besökare i stugan nästan hela sommaren även efter att vi hade åkt tillbaka till Skellefteå igen.
Vädret höll sig fint under det mesta av tiden vi var där, inte jättevarmt men en hel del sol i alla fall. Vi var iväg och fiskade några olika gånger, i Lillsjön fick vi ingenting vettigt men vid havet lyckades vi dra upp lite abborrar som vi rökte och åt senare. De var relativt små men ändå tillräckligt för att vara värda att äta på kvällen. En dag åkte vi iväg hela gänget till Stendörrens naturreservat och det var riktigt soligt och fint hela dagen, fast blåsigt också eftersom det ligger precis vid havet, så det var inte stekande varmt. Jag samlade lite nya stora fjädrar där, från gäss mestadels, så någon dag ska jag prova på att måla på några av dem.
Vi bestämde oss för att hoppa över hela Lisebergsturen, för det timade illa med Gothia cup som tydligen brukar fylla hela stället med ungar, och tänkte ta Grönan istället när vi kom tillbaka från Stugan. Men något jag och Wigge hade planerat som faktiskt blev av var guldvaskningen i Ädelfors, strax utanför Vetlanda. Forsen som ligger där och sandbankerna runt är väldigt guldrika och på en del av området har de öppnat en guldvaskning. Vi fick låna med oss mammas och pappas bil istället för vår egen eftersom vi tänkte fälla baksätena och sova i utrymmet där en natt. Så 21:a juli åkte vi ner mot Ädelfors, det tog väl fyra timmar eller något liknande att köra dit från stugan och vi åkte iväg tidigt för att vara på plats redan från start när de öppnade. Området var riktigt mysigt med små timrade stugor och vattenränna de hade dragit in alldeles intill forsen, så man bekvämt (förhållandevis) kunde sitta och vaska igenom sanden man fick gräva ur en sandbank bredvid. Stället hade använts riktigt länge och de hade grävt ur samma sandbank i åratal men det fanns ingen risk att sina så länge det var sådär småskaligt. Det var sällan någon lyckades gräva upp nog med guld för att bekosta de 300 kr det kostade att vaska en dag heller. Man var tvungen att vara riktigt flitig med bra teknik för det, och ha lite tur.
Det fanns några roliga karaktärer som var riktiga guldgrävare och Guldström själv som äger stället var visst Sveriges största guld-profil (kanske inte något gemene man känner till). Det blev en mysig och kamratlig stämning i alla fall medan man småpratade med alla man vaskat guld med hela dagen, och de som var lite större entusiaster än de tillfälliga turisterna hade förstås lite roliga berättelser att komma med. Vi fick även tips om forsar här uppe varav en visst ska vara Sveriges guldrikaste.
Jag hade tur med min första panna sand och fick en hel drös guldkorn, det var säkert 30-40 stycken däri. De flesta var förstås små men det var otroligt roligt att se och jag blev riktigt peppad, det fanns ingen chans att missta det för något annat. Efter en hel dags vaskning packade vi ihop, med ett varsitt litet rör med en liten samling guldkorn i botten. Sen när det började mörkna tände de en brasa under taket som var byggt över långborden och vi gick dit och grillade vår korv och pratade med de andra. Riktigt mysig avslutning på dagen och de blev förstås imponerade av Wigges poi som alla brukar som inte har sett det förut. Det var lite kyligt och något bökande innan vi hade kommit på plats i bilens skuff i mörkret, men det fungerade rätt bra och vi frös inte mycket under natten, på morgonen blev det förstås varmt när solen började lysa på bilen men då var det ändå dags att vakna.
Nästa dag gick vi ner med vår egen utrustning till forsen som låg precis intill, det fanns en liten strandbank där folk uppenbarligen hade grävt en hel del också och forsen var så grund där att man kunde plaska runt i den i gummistövlar. Väldigt fint och det var skönt att spendera lite tid vid det porlande vattnet. Vi satte upp vår ränna, som man skyfflar sand i så sköter den grov-vaskningen, och så grävde vi upp så mycket stenig sand vi orkade och hällde i. Vi hittade faktiskt några korn där också, ett som var särskilt stort jämfört med de andra. Jag ledsnade lite fortare än Wigge, mycket för att det var så fysiskt ansträngande, och började leta runt efter lite fina stenar medan han grävde en stund till.
När vi samlat ihop grejerna hade jag börjat få lite huvudvärk och skulle kolla om det gick att få något att äta i den lilla kiosken som hörde till butiken, men de hade redan börjat plocka ihop köket. Vi kom iväg senare än vi hade tänkt och åkte mot Ica-butiken istället, för att jag skulle få något i mig. När vi väl kom dit hade de också stängt rätt tidigt och det slutade med att vi inte hittade någon mat förrän vi hittade en Pressbyrå i Vetlanda, eller var det nu var, där Wigge köpte ett par korvar. Vid det laget hade jag så ont att jag knappt kunde äta och bara mådde illa. Efter en bra stund hade jag bara klämt i mig lite mer än halva korven och någon näve med rostade sojabönor som jag hade med mig. Sen sa min mage tvärt nej och ville bara vända sig ut och in av smärtan, Wigge fick stanna bilen precis där vi var och jag for ut och hade en mindre ärofull stund vid någon kommuns planterade häck. Tyvärr gör ju inte sådan ansträngning huvudvärk något bättre och jag hade en hemsk och halvt medveten tur resten av vägen hem. Ändå kunde vi inte låta bli att skratta lite smått åt händelsen och att folk måste trott att jag var full en tidig söndagskväll och skämde ut mig. Det hann bli mycket mörkade än vi hade planerat så sista skogiga biten var det djur överallt som for över vägen och rörde sig precis vid sidan, så Wigge fick en nervig tur att ta oss säkra hem till stugan. Jag mådde lite risigt och illa en stund till där också men när jag väl fått i mig några bitar vattenmelon och lite té började det långsamt att kännas bättre.
Vi var kvar några dagar till i stugan innan det var dags att åka tillbaka mot Södertälje. Det blev turer till Lillsjön och havet och jag såg även till att få lite jobb gjort med bärbara datorn.
Wigge hade fullt upp emellanåt med att fota macrobilder av olika kryp vi hittade. En gäst som fanns kvar hela tiden vi var där var några tjocka och färggranna larver som bodde på dillen och åt upp kronorna, det visade sig senare vara larver till makaonfjäril men det visste vi inte då. Man hittar så mycket lustiga små djur där ute, som alla kopparödlorna i komposten.
Så småningom fick vi ändå åka tillbaka till Södertälje, den 27:e juli. Sista kvällen i stugan kändes ledsam när jag visste att det skulle dröja säkert ett halvår innan jag fick åka dit igen, och ett helt år innan det blev mer sommarvistelse där. Det kändes verkligen som slutet på semestern. Men en rolig sak hade vi åtminstone kvar, den 29:e tänkte jag, Wigge och Therese åka till Gröna Lund. Micke hade så mycket jobbigt med sitt inflammerade ben så han vågade inte försöka sig på en hel dag att gå runt där.
Vi tog vår bil upp för vi hade upptäckt en billig parkering där man kunde stå en hel dag för 60kr ute på Djurgården, det var en liten promenad för att komma till Grönan därifrån men inte alls farligt. Till en början var det inte så fullt men efter ett par timmar började det vara ganska mycket folk där och till eftermiddagen var det riktigt fullt. Det hade regnat dagen innan och nu var det fint igen så alla passade väl på. Vi hann med att åka lite av varje trots att det var riktigt långa köer på vissa åk under delar av dagen. Jag och TH vågade oss till slut på den nya berg-och-dal-banan också, den var helt vertikal utan några svängar i sidled och liknade ett kugghjul som åkte ner för en snirklig bana. Det där hjulet som var vagnarna rörde sig dessutom löst på sin egen axel så det roterade lite runt som det ville i svängarna, ibland åt rätt håll och ibland upp-och-ner. Ändå var åkturen mer vild och förvirrande än den var läskigt kittlande. Vi stannade kvar till stängningstid och det började mörkna, så Wigge skulle få ta lite bilder som han hade velat länge. Han hade med sig hela kameraväskan och stativ och ville ta bilder när ljusen på de olika åken hade tänts. Det finns några av bilderna som blev fina på hans egen hemsida: wigge.com
Vi var riktigt trötta som man brukar när dagen var slut och så glada att vi hade bilen där och inte behövde åka bussar och tåg.
Dagen efter åkte vi upp mot Skellefteå igen vid lunch, både Wigge och jag behövde komma tillbaka till jobbet. Jag var rätt nedslagen över att åka eftersom jag visste hur mycket jag skulle sakna de andra och mitt forna hem när vi var tillbaka. Vi fick med oss lite gott att äta och åkte norrut igen. Vi åkte på stadigt tills vi kom till Sundsvall där vi hade planerat ett stopp; en titt på Alnön precis utanför kusten. Wigge hade läst en massa om att det skulle vara ett så geologiskt intressant område med mineraler man inte kunde hitta någon annan stans i Sverige. Vi åkte runt en bra stund utan att hitta någon av de geologiska platserna, men vi hittade en väldigt fin sandstrand med en liten bäck som porlade över sanden ut till havet. Där plaskade vi runt och plockade med oss några stenar som kunde lämpa sig till trumling och slipning. Det var en grå och blåsig dag som kändes föga somrig så det var helt dött vid stranden. På väg tillbaka från stranden hittade vi en geologisk karta över de intressantaste ställena och svängde av för att titta på det närmaste. Nog kanske det var intressant för en geolog men det var bara en ådra av brun sten med en massa små bitar av annat i som löpte genom terrängen. Wigge tog ändå med sig några små lösa bitar för att titta i dem senare. Man kunde tydligen hitta en alldeles grön sten tillsammans med den där mineraltypen.
Efter den visiten åkte vi vidare hemåt och när vi väl var där var det redan mörkt och vi hann precis få en matbit på det nattöppna Krysset. Det känns alltid lite konstigt när man kommer tillbaka, speciellt efter en så pass lång bortavistelse. Det var som att allt var en liten gnutta fel, som att måtten inte riktigt var desamma som när vi åkte, och jag hörde hur det ekade i vårt matt-fattiga hem. Jag var ändå för trött efter den långa åkturen för att riktigt bry mig om något. Vi hittade det viktigaste i packningen och gick och sov.
När jag väl hade sovit lite kände jag förstås mycket saknad igen efter den varma hemtrevligheten i villan. Men livet blev ganska fort som vanligt igen och jag tog tag i jobbet med Magicka och fick se att en del hade hänt medan vi var borta. Snygga effekter hade tillkommit och mer hade byggts på leveln.
Det började genast kännas att här uppe gick sommaren mot sitt slut. Luften var torrare och det tog knappt en vecka så hade läpparna börjat fnasa och huden i ansiktet blivit stram, fast jag inte hade känt av något sådant under hela våren och sommaren. Solen fick snabbt längre strålar och det var fortfarande halvljust på nätterna när vi kom upp igen, men bara ett par veckor senare var det mycket mörkare.
Strax efter mitten på augusti var det dags för nolle-p men jag deltog inte på något sätt det här året, förutom att vi gick som gäster under några kvällar för att träffa lite folk.
Mot slutet av sommaren fick vi byta kontor igen, men bara flytta till övervåningen för att några andra skulle få rummet vi använde. Vi blev inte så ledsna ändå för det nya rummet var ännu större än det gamla och det skulle bli lättare att göra plats för alla när vi förhoppningsvis fick tag på ett par till personer att hjälpa oss. Den jobbiga biten var bara att flytta möbler och datorer men vi var ganska fort på plats igen.
Arbetet fortsatte mest som vanligt men det fanns alltid nya saker att ta tag i och hela tiden upptäckte jag nya metoder för att göra saker bättre. Jag var fortfarande för pedantisk med arbetet till och från, lite samma problem som förföljer mig i allt jag tar mig för. Nog tycker jag det är värt att lägga sin möda på det man gör om det är en sak värd att göra, men i det här fallet syns ändå bara detalj till en viss grad och det är viktigare att vi får ihop en helhet än att varje detalj är perfekt. Men jag hade ändå blivit lite bättre på att prioritera mödan under projektets gång och jag fortsatte ständigt att försöka bli ännu bättre på det.
Jag började också fundera smått på tiden efter Magicka, mitt studieuppehåll skulle vara till januari och sen måste jag förlänga det eller försöka få en plats på utbildningen igen. Och eftersom vi hade förlängt utvecklingstiden skulle jag bli tvungen att vänta till januari 2011 innan det var ett lämpligt tillfälle att hoppa in precis där jag varit. Jag hade tidigare tänkt mig att bara fortsätta med skolan och allt igen efter Magicka men nu började jag känna mig allt mer tveksam om det någonsin skulle bli av. Det här var min vardag nu och så fort spelet var klart skulle nästa projekt ta vid för företaget. Jag hade tänkt mig att komma tillbaka till skolan igen redo efter det här, med mer kunskap och de oavslutade kurserna fixade, och nog skulle jag vara mer redo men nu kändes inte behovet alls lika stort längre. Jag hade smakat på en värld som kändes så mycket större och fått förtroende för att vi kunde få det här att funka och då kändes skolan inte alls så viktig och spännande längre.
----------------------------------------
Med detta är hela min uppdatering från helgon avslutad och efter det här inlägget följer det jag har skrivit till min blogg här. Inläggen lär inte alls bli lika långdragna och förstås mer aktuella, med mer funderingar, kreativitet och detaljer med lite djup, och inte bara journaler över rena händelser.
20 juni, 2009
20 mars, 2009
Våren
Det här inlägget skrevs egentligen i augusti 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Helgen efter min födelsedag, den 20:e mars, åkte jag till Södertälje för att träffa familjen och fira lite. Samma kväll hade Therese inflyttningsfest kombinerat med lite födelsedagsfirande för mig hemma hos sig. Det var mestadels hennes kompisar där, jag hade bjudit in lite vänner själv men de flesta hade olika former av hinder, men Jossan och Johan kunde i alla fall komma över. Jag stannade kvar till 29:e i Södertälje och det var skönt att få vara iväg lite, även fast jag fick jobba lite därifrån också.
Precis innan jag åkte till Södertälje hade vi beslutat att köra igång ett aktiebolag i alla fall. Vi tänkte skicka in en ansökan till Nordic Game Program för chans att få bidrag till finansiering och man var tvungen att ha företag för det, inte nödvändigtvis aktiebolag men vi bestämde oss för att det var rätt väg att gå när vi var så pass många som fem ägare. Att skaffa fram 20 000 var var dessutom inte alltför svårt eller en enorm risk. Så väl tillbaka i Skellefteå blev jag delägare i ett aktiebolag, det hade jag inte föreställt mig att någonsin bli i min framtid. Kanske ägare till en enskild firma och syssla med illustration och grafik så småningom, men inte så tidigt som innan jag ens flyttat härifrån. Tillvaron hade verkligen tagit spännande steg framåt, vi var nu Arrowhead Game Studios.
Under våren hade jag en period när arbetet kändes tyngre att sköta. Det var ett stort lass som lagts på axlarna och jag hade ännu inte mycket erfarenhet av den tekniska biten. Jag bekymrade mig också lite för sommaren eftersom det såg ut som att vi skulle få jobba vidare och kanske inte få någon ledighet förrän efter, vi planerade ju att vara klara mot slutet av sommaren och förstod att det skulle vara hård press på slutet. Jag hade nästan inte haft någon ledighet förra sommaren och det kändes deprimerande att kanske inte kunna ta någon semester den här heller.
Fast samtidigt var det här ju en riktig dröm, mycket utöver vad jag förväntat mig, och jag skulle självklart kämpa lika hårt som alla andra. Men jag kunde inte låta bli att också fundera, var det min dröm? Egentligen har jag ju inte sett för mig en framtid där jag sitter dagarna i ända och arbetar framför en dator, och inget av det här hade ju heller varit min idé, jag hade liksom hängt med från början på någon annans idé, på deras dröm om att få utforma sina egna spel precis som de vill att spel ska vara och lyckas leva på det.
Det verkar som att så fort jag tagit in på en ny väg så dyker osäkerhet på mitt val upp efter ett tag. Jag ska inte spekulera vidare mycket nu över vad anledningarna kan vara, om det verkligen handlar om att jag hamnat lite snett eller om det bara är krokar mot det slutgiltiga målet.
Efter ett litet tag insåg vi i alla fall att vi fick ändra våra planer. Det var galet att tro att vi skulle hinna klart till slutet på sommaren och vi satte oss ner och reviderade tidsplanen ordentligt. Det var så mycket mer än vad vi hade kunnat föreställa oss, inte bara att göra innehåll till själva spelet utan planering, ändringar, fix med företaget och annat. Och så tog själva arbetet mer tid än vad vi trott. Med ett första projekt såhär så var det svårt för oss att planera rimligt i förväg. Vi hade inte erfarenhet av allt som behöver göras när man skapar ett kommersiellt gångbart spel och vi hade dessutom inte haft en ordentlig planeringsfas innan, utan kastat oss in i spelskapandet från start och gjort ändringar vartefter.
Med den nya tidsplanen kom andra möjligheter för sommaren och vi bestämde att juli skulle vara en fri månad att åka iväg om man ville, eller sitta kvar där och jobba efter egen lust. Det kändes som en lättnad att veta att det skulle komma lite ledig tid, efter allt långt och tungt arbete. Wigge skulle också få vara ledig hela juli och vi ville gärna ha en riktig semester ihop och åka iväg. Vi hade redan tänkt oss att åka över till Florida och hälsa på en vän till Wigge som pluggade där, och få göra en visit hem till Södertälje ihop.
Under våren vaknade också ett nytt intresse för olika hantverk till liv igen. Till min födelsedag gav Wigge mig en stentrumlare, något som jag varit nyfiken på länge, ända sen jag såg resultatet från en som en väns pappa hade. Jag längtade förstås massor efter att se resultatet från den men det tar lång tid att trumla stenar och det var dessutom inte den bästa stensamlarsäsong än. Trumlaren består av en motor som driver en liten trumma i gummi som man fyller med stenar, lite vatten och speciellt slipmedel. Den åstadkommer samma jobb som sandstränder men under mycket kortare tid, och man kan trumla med allt finare medel tills man har polerat upp en glasartat blank yta. Till slut kunde vi i alla fall ge oss ut och samla ihop nog med lovande stenar för att sätta igång en omgång. För att stenarna ska bli helt klara behövs kanske 8 veckors slipande och polerande dygnet runt, och i första omgången mals mycket material bort så man kan behöva köra två sådana för att kunna fylla upp trumman till poleringen. Alla stenar måste också vara av liknande hårdhet.
I och med trumlingen blev jag också sugen på att försöka mig på en massa andra hantverk, som att börja med wire-wrapping av stenar och arbeta med träbrännaren och gravera, men det fanns ju frustrerande nog inte tid till allt det där med det stora arbetet med spelet.
Tidigt under våren hade jag också fått en annan present av Wigge, en tränings-kite att leka med när han skulle hålla på med sin stora. Han hade lyckats köpa en powerkite begagnat och tänkte lära sig att köra den.
Powerkites ser ut som mindre glid-fallskärmar och man använder vinden och låter dem dra en framåt över vatten, snö eller terräng. De har två linor så att man kan styra dem. Vi tog ut min lilla medan det fortfarande var is i havsviken, där var det ganska stadigt blåsigt och den hade verkligen en rejäl dragkraft! Fastän den bara har en yta på 2 kvadratmeter så lyckades den dra omkull mig på mage i snön flera gånger. Jag ville knappt föreställa mig Wigges som ligger vid 14 kvadratmeter. De stora måste man fästa i en sele runt kroppen, och de har alla linor som man kan rycka för att genast få dem att falla ihop och tappa kraften.
Det blev fler promenader ut till en närliggande idrottsplan med min lilla drake och mycket nöje fast man blir väldigt slut efter en stund. Jag var inte med den gången när Wigge skulle prova sin stora drake på isen, men det skulle jag nog varit. Han fick problem med att få upp den i luften själv och vinden fångade den och drog honom en bra bit över isen fastän den fortfarande låg kvar på marken. Det blev en läskig färd över isen utan mycket kontroll.
När det hade gått lite längre på våren och vårfloden började lugna ner sig följde jag med Wigge några gånger och provade vaska guld i flera små bäckar. Det finns en hel del guld i markerna häromkring med flera guldgruvor som bryter, och letar man på rätt ställen kan man hitta små mängder i forsarna. Wigge har ett stort nöje i att åka och söka på olika ställen, jag tyckte mest det var kul att följa med ibland och prova på det lite, och att komma ut en stund. Det kändes lite för ansträngande för att riktigt vara värt besväret för min del. Vi hittade tyvärr inget den här våren men det blir säkert fler försök, vi upptäckte åtminstone flera mysiga forsar och bäckar och nästa gång ska jag nog ta med skissblock ut.
Arbetet gick också vidare med Magicka och vi fick genom Campusutveckling så småningom låna ett kontor i en annan av byggnaderna på Campus. Det var härligt att få flytta, för det nya rummet var mer än dubbelt så stort som vårt gamla och mer utformat som ett kontor och inte ett klassrum. Det kändes helt klart mycket bättre att få sitta i de nya lokalerna där också kommunen hade kontor, mer som ett jobb och inte bara ett studentprojekt. Dessutom fanns tillhörande bra kök och fikarum och vi kunde ha riktiga arbetsbord för datorerna med plats att sprida ut ritplatta och allt man behövde.
Vi fick veta att vi inte hade fått någon finansiering genom Nordic Game program och började smått att se oss omkring efter möjligheten att hitta en publisher, för senare under utvecklingen visste vi att det skulle komma kostnader vi inte kunde stå för själva; licenser, ljud, översättning och löner. I maj blev vi åtminstone tilldelade Sammes stipendium, som vi hade sökt, på 25 000 kr och det blev ett litet lyft som kunde täcka mindre saker som behövdes till företaget.
Under våren hade vi också upptäckt att vi varit alltför naiva med tidsplanen igen och trott att det skulle gå snabbare att slutföra spelet än vad som var möjligt. Nya problem dök alltid upp och vi lärde oss allt mer om hur mycket arbete som faktiskt behövs till en level, och nya saker om hur vi kunde få spelet att bli roligare och se bättre ut som vi dessutom ville införa i det gamla materialet. Vi förflyttade allt och siktade inte på att vara klara förrän snarare under början på 2010.
Under hela tiden kände jag ändå att jag gjort ett bra val. Att inte ha tagit chansen att vara en del av det här hade varit så mycket sämre. Det kändes som att arbetslivet är ju det som går före skolan i slutändan och det här kunde vara ett betydligt större steg på karriärsvägen än utbildningen, även om sådana är bra att ha. Jag fortsatte vara nöjd varje morgon när jag skulle gå upp, med att jag skulle iväg och göra något intressant som jag verkligen kunde styra i själv. Aldrig samma nertyngande känsla som med skolan emellanåt, att kämpa med uppgifter men känna att man inte hade något riktigt stöd någonstans. Att nu få jobba i ett team som verkligen kämpade för samma sak var så otroligt mycket mer inspirerande.
Det var inte förrän jag arbetat ett tag med teamet som jag äntligen började känna mig bekvämare med Maya heller. Nu började jag äntligen veta hur jag skulle lösa det jag behövde för att göra mitt jobb och det fanns alltid någon villig till hands som kunde hjälpa till med problem som dök upp. Allting med skolan kändes hela tiden som oöverstigliga hinder.
Man kan väl säga att vi avslutade våren men att jag och Emil åkte ner till Stockholm och representerade företaget på årets Swedish Game Awards. De bjuder alltid in förra årets vinnare och hade reserverat plats och middag för två stycken från vårt företag. I år hölls finalen den 13:e juni på Försvarshögskolan istället för Kulturhuset som tidigare. Hyran för Kulturhuset hade tydligen tagit upp en allt för stor del av budgeten. Men lokalerna var fina och det märktes att de nu kunde ta i lite mer med middag och tillhörande dryck, det enda som verkade synd var att det kändes som att det inte blev riktigt lika mycket publicitet för vinnarna. När vi var på Kulturhuset verkade det komma mer reportrar, vi skulle intervjuas och pratas med för fullt. Det kändes bara som att det var mindre offentligt nu. Spelet som vann var Bloodline Champions som såg riktigt välputsat ut, jag pratade aldrig mycket med dem dock, det blev mest samtal med folk vi träffat på från teamen förra året, svenska spelföretag och några representanter för Norwegian Game Awards. Det blev en väldigt rolig kväll i vilket fall med återknytande av kontakter och några nya.
----------------------------------------
Helgen efter min födelsedag, den 20:e mars, åkte jag till Södertälje för att träffa familjen och fira lite. Samma kväll hade Therese inflyttningsfest kombinerat med lite födelsedagsfirande för mig hemma hos sig. Det var mestadels hennes kompisar där, jag hade bjudit in lite vänner själv men de flesta hade olika former av hinder, men Jossan och Johan kunde i alla fall komma över. Jag stannade kvar till 29:e i Södertälje och det var skönt att få vara iväg lite, även fast jag fick jobba lite därifrån också.
Precis innan jag åkte till Södertälje hade vi beslutat att köra igång ett aktiebolag i alla fall. Vi tänkte skicka in en ansökan till Nordic Game Program för chans att få bidrag till finansiering och man var tvungen att ha företag för det, inte nödvändigtvis aktiebolag men vi bestämde oss för att det var rätt väg att gå när vi var så pass många som fem ägare. Att skaffa fram 20 000 var var dessutom inte alltför svårt eller en enorm risk. Så väl tillbaka i Skellefteå blev jag delägare i ett aktiebolag, det hade jag inte föreställt mig att någonsin bli i min framtid. Kanske ägare till en enskild firma och syssla med illustration och grafik så småningom, men inte så tidigt som innan jag ens flyttat härifrån. Tillvaron hade verkligen tagit spännande steg framåt, vi var nu Arrowhead Game Studios.
Under våren hade jag en period när arbetet kändes tyngre att sköta. Det var ett stort lass som lagts på axlarna och jag hade ännu inte mycket erfarenhet av den tekniska biten. Jag bekymrade mig också lite för sommaren eftersom det såg ut som att vi skulle få jobba vidare och kanske inte få någon ledighet förrän efter, vi planerade ju att vara klara mot slutet av sommaren och förstod att det skulle vara hård press på slutet. Jag hade nästan inte haft någon ledighet förra sommaren och det kändes deprimerande att kanske inte kunna ta någon semester den här heller.
Fast samtidigt var det här ju en riktig dröm, mycket utöver vad jag förväntat mig, och jag skulle självklart kämpa lika hårt som alla andra. Men jag kunde inte låta bli att också fundera, var det min dröm? Egentligen har jag ju inte sett för mig en framtid där jag sitter dagarna i ända och arbetar framför en dator, och inget av det här hade ju heller varit min idé, jag hade liksom hängt med från början på någon annans idé, på deras dröm om att få utforma sina egna spel precis som de vill att spel ska vara och lyckas leva på det.
Det verkar som att så fort jag tagit in på en ny väg så dyker osäkerhet på mitt val upp efter ett tag. Jag ska inte spekulera vidare mycket nu över vad anledningarna kan vara, om det verkligen handlar om att jag hamnat lite snett eller om det bara är krokar mot det slutgiltiga målet.
Efter ett litet tag insåg vi i alla fall att vi fick ändra våra planer. Det var galet att tro att vi skulle hinna klart till slutet på sommaren och vi satte oss ner och reviderade tidsplanen ordentligt. Det var så mycket mer än vad vi hade kunnat föreställa oss, inte bara att göra innehåll till själva spelet utan planering, ändringar, fix med företaget och annat. Och så tog själva arbetet mer tid än vad vi trott. Med ett första projekt såhär så var det svårt för oss att planera rimligt i förväg. Vi hade inte erfarenhet av allt som behöver göras när man skapar ett kommersiellt gångbart spel och vi hade dessutom inte haft en ordentlig planeringsfas innan, utan kastat oss in i spelskapandet från start och gjort ändringar vartefter.
Med den nya tidsplanen kom andra möjligheter för sommaren och vi bestämde att juli skulle vara en fri månad att åka iväg om man ville, eller sitta kvar där och jobba efter egen lust. Det kändes som en lättnad att veta att det skulle komma lite ledig tid, efter allt långt och tungt arbete. Wigge skulle också få vara ledig hela juli och vi ville gärna ha en riktig semester ihop och åka iväg. Vi hade redan tänkt oss att åka över till Florida och hälsa på en vän till Wigge som pluggade där, och få göra en visit hem till Södertälje ihop.
Under våren vaknade också ett nytt intresse för olika hantverk till liv igen. Till min födelsedag gav Wigge mig en stentrumlare, något som jag varit nyfiken på länge, ända sen jag såg resultatet från en som en väns pappa hade. Jag längtade förstås massor efter att se resultatet från den men det tar lång tid att trumla stenar och det var dessutom inte den bästa stensamlarsäsong än. Trumlaren består av en motor som driver en liten trumma i gummi som man fyller med stenar, lite vatten och speciellt slipmedel. Den åstadkommer samma jobb som sandstränder men under mycket kortare tid, och man kan trumla med allt finare medel tills man har polerat upp en glasartat blank yta. Till slut kunde vi i alla fall ge oss ut och samla ihop nog med lovande stenar för att sätta igång en omgång. För att stenarna ska bli helt klara behövs kanske 8 veckors slipande och polerande dygnet runt, och i första omgången mals mycket material bort så man kan behöva köra två sådana för att kunna fylla upp trumman till poleringen. Alla stenar måste också vara av liknande hårdhet.
I och med trumlingen blev jag också sugen på att försöka mig på en massa andra hantverk, som att börja med wire-wrapping av stenar och arbeta med träbrännaren och gravera, men det fanns ju frustrerande nog inte tid till allt det där med det stora arbetet med spelet.
Tidigt under våren hade jag också fått en annan present av Wigge, en tränings-kite att leka med när han skulle hålla på med sin stora. Han hade lyckats köpa en powerkite begagnat och tänkte lära sig att köra den.
Powerkites ser ut som mindre glid-fallskärmar och man använder vinden och låter dem dra en framåt över vatten, snö eller terräng. De har två linor så att man kan styra dem. Vi tog ut min lilla medan det fortfarande var is i havsviken, där var det ganska stadigt blåsigt och den hade verkligen en rejäl dragkraft! Fastän den bara har en yta på 2 kvadratmeter så lyckades den dra omkull mig på mage i snön flera gånger. Jag ville knappt föreställa mig Wigges som ligger vid 14 kvadratmeter. De stora måste man fästa i en sele runt kroppen, och de har alla linor som man kan rycka för att genast få dem att falla ihop och tappa kraften.
Det blev fler promenader ut till en närliggande idrottsplan med min lilla drake och mycket nöje fast man blir väldigt slut efter en stund. Jag var inte med den gången när Wigge skulle prova sin stora drake på isen, men det skulle jag nog varit. Han fick problem med att få upp den i luften själv och vinden fångade den och drog honom en bra bit över isen fastän den fortfarande låg kvar på marken. Det blev en läskig färd över isen utan mycket kontroll.
När det hade gått lite längre på våren och vårfloden började lugna ner sig följde jag med Wigge några gånger och provade vaska guld i flera små bäckar. Det finns en hel del guld i markerna häromkring med flera guldgruvor som bryter, och letar man på rätt ställen kan man hitta små mängder i forsarna. Wigge har ett stort nöje i att åka och söka på olika ställen, jag tyckte mest det var kul att följa med ibland och prova på det lite, och att komma ut en stund. Det kändes lite för ansträngande för att riktigt vara värt besväret för min del. Vi hittade tyvärr inget den här våren men det blir säkert fler försök, vi upptäckte åtminstone flera mysiga forsar och bäckar och nästa gång ska jag nog ta med skissblock ut.
Arbetet gick också vidare med Magicka och vi fick genom Campusutveckling så småningom låna ett kontor i en annan av byggnaderna på Campus. Det var härligt att få flytta, för det nya rummet var mer än dubbelt så stort som vårt gamla och mer utformat som ett kontor och inte ett klassrum. Det kändes helt klart mycket bättre att få sitta i de nya lokalerna där också kommunen hade kontor, mer som ett jobb och inte bara ett studentprojekt. Dessutom fanns tillhörande bra kök och fikarum och vi kunde ha riktiga arbetsbord för datorerna med plats att sprida ut ritplatta och allt man behövde.
Vi fick veta att vi inte hade fått någon finansiering genom Nordic Game program och började smått att se oss omkring efter möjligheten att hitta en publisher, för senare under utvecklingen visste vi att det skulle komma kostnader vi inte kunde stå för själva; licenser, ljud, översättning och löner. I maj blev vi åtminstone tilldelade Sammes stipendium, som vi hade sökt, på 25 000 kr och det blev ett litet lyft som kunde täcka mindre saker som behövdes till företaget.
Under våren hade vi också upptäckt att vi varit alltför naiva med tidsplanen igen och trott att det skulle gå snabbare att slutföra spelet än vad som var möjligt. Nya problem dök alltid upp och vi lärde oss allt mer om hur mycket arbete som faktiskt behövs till en level, och nya saker om hur vi kunde få spelet att bli roligare och se bättre ut som vi dessutom ville införa i det gamla materialet. Vi förflyttade allt och siktade inte på att vara klara förrän snarare under början på 2010.
Under hela tiden kände jag ändå att jag gjort ett bra val. Att inte ha tagit chansen att vara en del av det här hade varit så mycket sämre. Det kändes som att arbetslivet är ju det som går före skolan i slutändan och det här kunde vara ett betydligt större steg på karriärsvägen än utbildningen, även om sådana är bra att ha. Jag fortsatte vara nöjd varje morgon när jag skulle gå upp, med att jag skulle iväg och göra något intressant som jag verkligen kunde styra i själv. Aldrig samma nertyngande känsla som med skolan emellanåt, att kämpa med uppgifter men känna att man inte hade något riktigt stöd någonstans. Att nu få jobba i ett team som verkligen kämpade för samma sak var så otroligt mycket mer inspirerande.
Det var inte förrän jag arbetat ett tag med teamet som jag äntligen började känna mig bekvämare med Maya heller. Nu började jag äntligen veta hur jag skulle lösa det jag behövde för att göra mitt jobb och det fanns alltid någon villig till hands som kunde hjälpa till med problem som dök upp. Allting med skolan kändes hela tiden som oöverstigliga hinder.
Man kan väl säga att vi avslutade våren men att jag och Emil åkte ner till Stockholm och representerade företaget på årets Swedish Game Awards. De bjuder alltid in förra årets vinnare och hade reserverat plats och middag för två stycken från vårt företag. I år hölls finalen den 13:e juni på Försvarshögskolan istället för Kulturhuset som tidigare. Hyran för Kulturhuset hade tydligen tagit upp en allt för stor del av budgeten. Men lokalerna var fina och det märktes att de nu kunde ta i lite mer med middag och tillhörande dryck, det enda som verkade synd var att det kändes som att det inte blev riktigt lika mycket publicitet för vinnarna. När vi var på Kulturhuset verkade det komma mer reportrar, vi skulle intervjuas och pratas med för fullt. Det kändes bara som att det var mindre offentligt nu. Spelet som vann var Bloodline Champions som såg riktigt välputsat ut, jag pratade aldrig mycket med dem dock, det blev mest samtal med folk vi träffat på från teamen förra året, svenska spelföretag och några representanter för Norwegian Game Awards. Det blev en väldigt rolig kväll i vilket fall med återknytande av kontakter och några nya.
01 januari, 2009
2009 börjar
Det här inlägget skrevs egentligen i augusti 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Då var det 2009 och vi är i alla fall på rätt år i min uppdatering.
Strax efter nyår åkte jag tillbaka till Skellefteå för att ta tag i skolan igen. Vanligtvis brukar jag känna mig åtminstone lite förväntansfull när det har varit ett uppehåll och nya kurser eller ämnen ska starta, men läsåret fortsätter ju en liten bit in i januari på universitet och vi skulle avsluta gamla kurserna först.
Jag kände mig inte alls redo för ett nytt år eller särskilt glad över att nya kurser var på gång. Skolan hade varit tung och jag kände mig så osäker på framtiden och vad jag ville med allt det där. Det kändes som att allt hade hållit en sån hög fart och jag inte riktigt hade lyckats hänga med och få grepp om många små delar som hade gjort det lättare. Men ny kurs började i alla fall och kändes inte fullt så betungande och massiv som det vi redan läst, men jag kände mig inte heller inspirerad och ville helst bara bli av med uppgifterna i modellering och uv-mappning.
Den 28:e januari skulle man nog kunna säga att Team Arrowhead fyllde ett år. Det är namnet vi satte på projektgruppen som jobbat med Magicka. Ett år tidigare hade jag skrivit upp vårt första möte i kalendern, efter föreläsningen om SGA som drog igång det hela.
Mot slutet av januari slog jag mig ner med de i gruppen som fortfarande varit aktiva och vi diskuterade vad vi egentligen hade och vad alla ville med det hela. Vi insåg att alla möjligheter med Magicka och våra kontakter höll på att rinna ut i sanden, så länge som det stått relativt stilla sen vinsten, och att vi måste hugga tag i det nu om vi seriöst ville att spelet skulle bli något. Pilen och Emil var de två som hela tiden varit säkra på att de ville satsa allt på det här, tyckte skolan hade tagit kål på inspirationen och att Magicka börjat vara det enda som känns värt. Jag kände hur deras motivation fick någon slags gnista av entusiasm att börja komma tillbaka inom mig. Det här var faktiskt en möjlighet, jag kunde ändra min väg. Gruppen reducerades till fem stycken som kände att det här var värt att fortsätta satsa på, även om det måste gå före skolan. Det var jag, Pilen, Emil, Tantor och Robin som genast, beslutsamma och upprymda, stegade iväg mot vår programkoordinator för att prata om möjligheterna. Samtalet blev väldigt taggande, vår programkoordinator menade att en sån här chans kanske man bara får en enda gång och att inte ta den skulle man kunna ångra för alltid, även om det skulle gå åt skogen tyckte han att man skulle känna sig nöjdare med att han greppat tillfället när det kom. Studier kan man alltid fixa till sen ifall man behöver.
Det var det enda jag behövde höra för att få den sista knuffen. Jag kände ett pirrande inombords av att jag längtade efter det här så mycket mer än skolan. Det blev en nystart med Magicka och nu hjälpte jag inte bara till, jag var en del av det!
Jag ville ta tag i allt genast så nästa dag började jag leta rätt på info om hur det skulle funka ifall man tar ett studieuppehåll, som programkoordinatorn föreslagit. Det visade sig att man bara själv behövde anmäla det med en blankett, det var inte den bökiga delen. Risken låg i att en utbildning som denna har begränsade platser och få avhopp så man var bara garanterad återinträde i mån av plats när man vill fortsätta. Jag tog med mig ansökningspapper hem, nojade runt av förväntan och nervositet och blev uppmuntrad av Wigge som tyckte att vi måste satsa, vi hade ju redan gjort så mycket. Det var läskigt att tänka på att jag kanske inte får komplettera min utbildning, om jag inte kommer in igen, men så spännande att tänka på möjligheten och vilket roligt jobb jag kommer ha framför mig. Jag hade under tiden vi jobbade för SGA tänkt att Magicka var mer som ett sidoprojekt vid skolan, något som skulle bli en bra merit när man försöker komma in på ett jobb, nu insåg jag att vi kan ha starten på vårt eget jobb framför oss.
Det blev inget långvarigt funderande, jag ville inte missa en chans som denna och lämnade in mina papper om att jag tar studieuppehåll i ett år. Jag var dessutom den enda av oss i klassen som var särskilt intresserad av att ta tag i skolan igen efter. Vi föreställde oss att vi skulle börja närma oss färdiga med Magicka vid slutet på sommaren, sen skulle jag ha tid att kunna färdigställa grejer på kurser som inte är kompletta och komma tillbaka till skolan nästa januari, riktigt redo.
Jag började genast känna en riktig lättnad över att vara av med skolan, i alla fall för tillfället, att ha bromsat ner farten lite. Det var så mycket som inte funkade som man hade velat. Informationen var alltför ofta sen eller dålig, de tjatade alltid om att det handlade om självstudier och att man själv skulle hitta sin information, till synes utan vilja att peka en mot en bra väg. Ibland till och med medvetet vägra att ge information om man ställde en specifik fråga och sa istället att man själv borde leta runt efter svaret, och så fick man slösa timtal på det när svaret redan fanns och man kunde lagt tiden på att lära sig mer eller göra ett bättre jobb. Det var ju inte som att alla vi som pluggar här bara skulle sitta och slöa om vi fick ett svar, då börjar man ju istället med något nytt. Totalt inspirationsdödande. Och så fort någon kom med en ny idé de ville göra, som kunde vara lite krånglig att genomföra, så lät lärarna fullkomligt negativa och sa åt denne att helst låta bli och det var ju bara svårt. Istället kunde de väl vara uppmuntrande mot idéer men förklara att det kanske kan ta mycket tid eller att de inte kan hjälpa till särskilt mycket om man väljer att experimentera.
Vi satte igång med arbetet på nya Magicka och jag började med mina första texturer till spelet. Förut hade vi ju bara jobbat i 2D men nu var beslutet taget att göra om allt i 3D. Vi kände att vi hade tillräckligt med kunskap nu för att klara det mellan oss som var kvar och det handlade främst om praktiska skäl. Det är alltför tidskrävande att arbeta med animationer i 2D och eftersom vi jobbat i så hög upplösning så skulle storleken på allt bli ohanterlig när man ritar varje karaktär i alla animationer i åtta olika riktningar. Det är dessutom mycket mer praktiskt när man kan använda alla föremål i vilken riktning man vill eller bara modifiera dem lite smått för att göra dem olika.
Nu bestod gänget av jag (texturer och lite modeller), Pilen (projektledare, programmering och grafik), Emil (animation och komposition av musik), Tantor (programmering) och Robin (ekonom och sköter allt administrativt). Det var jag, Emil och Pilen som fick ta uppehåll från studierna och de andra två gick redan sin sista termin och avslutade vad de kunde. Jag kunde verkligen känna att jag var en del i teamet på ett annat sätt nu, jag hjälpte inte bara dem med deras spel, det var mitt spel också.
Vi började med att ta två veckors jobb hemma hos Tantor, tog dit datorer och satt allihop och började konvertera den första delen av Magicka till 3D. Det blev konstiga arbetstider och lite opraktiskt eftersom Tantor bor på andra sidan stan men vi fick ganska mycket gjort. Så småningom plockade vi ihop och jobbade lite mer på vårt håll. Jag hade kvar datorn hemma och satt vid mitt skrivbord och några av de andra jobbade en del hos Pilen som bor precis intill.
Men det hela var opraktiskt, det var jobbigt att kombinera jobbet med hemmet och besvärligt när vi inte alla fick plats att sitta ihop på samma ställe.
Vi hade redan börjat ta lite kontakt med LTU Innovation, som hjälper studenter att genomdriva idéer de har till produkter och att dra igång företag. Vi fick mycket hjälp och tips av kunnigt folk genom dem, möten med jurist om hur vi kunde skydda vår idé och så småningom lyckades de också fixa oss ett slags kontor. Det var ett litet rum på skolan där vi allihop fick plats att klämma in våra datorer vid ett varsitt bord men inte mycket mer än så. Jag blev visserligen datorlös hemma men det var otroligt mycket lättare att samordna arbetet när vi alla satt i samma rum, och vi började sätta upp ordentliga arbetstider, och efter ett tag saknade jag inte ens datorn så värst mycket där hemma. Jag spenderade ju ändå den mesta tiden på kontoret.
Genom LTU Innovation fick vi också en innovatörslön åt en person som innebar att vi fick in en gnutta pengar till teamet. Det var visserligen inte mycket men de flesta hade kvar studiebidrag ett tag till också. Vi började prata om företagsstart och fick hjälp med att skaffa papper och kontrakt som behövdes. Vi pratade med många olika personer om vad som kunde vara smartast, ett privat bolag eller att börja med aktiebolag på en gång, men fick många olika bud. Problemet med aktiebolaget var ju att vi måste få ihop 100 000 kr till aktiekapitalet redan från början.
Precis i början på mars fick jag en kul överraskning när jag loggade in på deviantArt. Max antal kommentarer jag haft på en gång var runt 10 och när jag nu loggade in hade jag 746 meddelanden som väntade på mig! Min bild Magicka huts hade fått en Daily Deviation och det drar besökare! Lite större än att få en mod's choice på Elfwood, det som brukar väljas ut till DD är nästan uteslutande riktigt bra verk som är väldigt välarbetade och beundransvärda. Att hamna bland dem är en ära. Jag hade tänkt att jag skulle ha tur om jag någonsin lyckades få dit en bild, så massiv som sidan är och vidden av allt som publiceras där, och så hände det inom så kort tid! Mina besökare och sidvisningar gjorde en jättetopp och detsamma hände på vår hemsida för Magicka, som jag hade länkat till. Vi fick en vansinnigt hög trafik under ett par dagar jämfört med tidigare.
Den 6-8:e mars tog vi våra datorer till Dreamhack Skellefteå för att visa upp lite av vad vi gjort med spelet. Precis innan hörde Norran av sig igen och ville skriva något nytt om vad vi höll på med nu, inför Dreamhack och så: Artikeln
Vi satt med LTU som alltid ställer ut saker för skolan på DH och de är nog glada att ha oss där som lite reklampelare, och vi är glada att de stöttar oss och vårt projekt. Vi körde datorerna dit och satt hela helgen och arbetade på spelet så folk kunde komma förbi och ta en titt. Det är alltid högljutt och olika musik och dansmattor som dunkar omkring en så det blir lite si och så med koncentrationen men det var kul att vara där.
Till min födelsedag, som råkade hamna på en lördag i år, så hade jag en liten födelsedagsfest hemma, med gänget och kompisar från campus. Till helgen efter åkte jag ner till Södertälje på en visit men där fortsätter jag i nästa inlägg.
----------------------------------------
Då var det 2009 och vi är i alla fall på rätt år i min uppdatering.
Strax efter nyår åkte jag tillbaka till Skellefteå för att ta tag i skolan igen. Vanligtvis brukar jag känna mig åtminstone lite förväntansfull när det har varit ett uppehåll och nya kurser eller ämnen ska starta, men läsåret fortsätter ju en liten bit in i januari på universitet och vi skulle avsluta gamla kurserna först.
Jag kände mig inte alls redo för ett nytt år eller särskilt glad över att nya kurser var på gång. Skolan hade varit tung och jag kände mig så osäker på framtiden och vad jag ville med allt det där. Det kändes som att allt hade hållit en sån hög fart och jag inte riktigt hade lyckats hänga med och få grepp om många små delar som hade gjort det lättare. Men ny kurs började i alla fall och kändes inte fullt så betungande och massiv som det vi redan läst, men jag kände mig inte heller inspirerad och ville helst bara bli av med uppgifterna i modellering och uv-mappning.
Den 28:e januari skulle man nog kunna säga att Team Arrowhead fyllde ett år. Det är namnet vi satte på projektgruppen som jobbat med Magicka. Ett år tidigare hade jag skrivit upp vårt första möte i kalendern, efter föreläsningen om SGA som drog igång det hela.
Mot slutet av januari slog jag mig ner med de i gruppen som fortfarande varit aktiva och vi diskuterade vad vi egentligen hade och vad alla ville med det hela. Vi insåg att alla möjligheter med Magicka och våra kontakter höll på att rinna ut i sanden, så länge som det stått relativt stilla sen vinsten, och att vi måste hugga tag i det nu om vi seriöst ville att spelet skulle bli något. Pilen och Emil var de två som hela tiden varit säkra på att de ville satsa allt på det här, tyckte skolan hade tagit kål på inspirationen och att Magicka börjat vara det enda som känns värt. Jag kände hur deras motivation fick någon slags gnista av entusiasm att börja komma tillbaka inom mig. Det här var faktiskt en möjlighet, jag kunde ändra min väg. Gruppen reducerades till fem stycken som kände att det här var värt att fortsätta satsa på, även om det måste gå före skolan. Det var jag, Pilen, Emil, Tantor och Robin som genast, beslutsamma och upprymda, stegade iväg mot vår programkoordinator för att prata om möjligheterna. Samtalet blev väldigt taggande, vår programkoordinator menade att en sån här chans kanske man bara får en enda gång och att inte ta den skulle man kunna ångra för alltid, även om det skulle gå åt skogen tyckte han att man skulle känna sig nöjdare med att han greppat tillfället när det kom. Studier kan man alltid fixa till sen ifall man behöver.
Det var det enda jag behövde höra för att få den sista knuffen. Jag kände ett pirrande inombords av att jag längtade efter det här så mycket mer än skolan. Det blev en nystart med Magicka och nu hjälpte jag inte bara till, jag var en del av det!
Jag ville ta tag i allt genast så nästa dag började jag leta rätt på info om hur det skulle funka ifall man tar ett studieuppehåll, som programkoordinatorn föreslagit. Det visade sig att man bara själv behövde anmäla det med en blankett, det var inte den bökiga delen. Risken låg i att en utbildning som denna har begränsade platser och få avhopp så man var bara garanterad återinträde i mån av plats när man vill fortsätta. Jag tog med mig ansökningspapper hem, nojade runt av förväntan och nervositet och blev uppmuntrad av Wigge som tyckte att vi måste satsa, vi hade ju redan gjort så mycket. Det var läskigt att tänka på att jag kanske inte får komplettera min utbildning, om jag inte kommer in igen, men så spännande att tänka på möjligheten och vilket roligt jobb jag kommer ha framför mig. Jag hade under tiden vi jobbade för SGA tänkt att Magicka var mer som ett sidoprojekt vid skolan, något som skulle bli en bra merit när man försöker komma in på ett jobb, nu insåg jag att vi kan ha starten på vårt eget jobb framför oss.
Det blev inget långvarigt funderande, jag ville inte missa en chans som denna och lämnade in mina papper om att jag tar studieuppehåll i ett år. Jag var dessutom den enda av oss i klassen som var särskilt intresserad av att ta tag i skolan igen efter. Vi föreställde oss att vi skulle börja närma oss färdiga med Magicka vid slutet på sommaren, sen skulle jag ha tid att kunna färdigställa grejer på kurser som inte är kompletta och komma tillbaka till skolan nästa januari, riktigt redo.
Jag började genast känna en riktig lättnad över att vara av med skolan, i alla fall för tillfället, att ha bromsat ner farten lite. Det var så mycket som inte funkade som man hade velat. Informationen var alltför ofta sen eller dålig, de tjatade alltid om att det handlade om självstudier och att man själv skulle hitta sin information, till synes utan vilja att peka en mot en bra väg. Ibland till och med medvetet vägra att ge information om man ställde en specifik fråga och sa istället att man själv borde leta runt efter svaret, och så fick man slösa timtal på det när svaret redan fanns och man kunde lagt tiden på att lära sig mer eller göra ett bättre jobb. Det var ju inte som att alla vi som pluggar här bara skulle sitta och slöa om vi fick ett svar, då börjar man ju istället med något nytt. Totalt inspirationsdödande. Och så fort någon kom med en ny idé de ville göra, som kunde vara lite krånglig att genomföra, så lät lärarna fullkomligt negativa och sa åt denne att helst låta bli och det var ju bara svårt. Istället kunde de väl vara uppmuntrande mot idéer men förklara att det kanske kan ta mycket tid eller att de inte kan hjälpa till särskilt mycket om man väljer att experimentera.
Vi satte igång med arbetet på nya Magicka och jag började med mina första texturer till spelet. Förut hade vi ju bara jobbat i 2D men nu var beslutet taget att göra om allt i 3D. Vi kände att vi hade tillräckligt med kunskap nu för att klara det mellan oss som var kvar och det handlade främst om praktiska skäl. Det är alltför tidskrävande att arbeta med animationer i 2D och eftersom vi jobbat i så hög upplösning så skulle storleken på allt bli ohanterlig när man ritar varje karaktär i alla animationer i åtta olika riktningar. Det är dessutom mycket mer praktiskt när man kan använda alla föremål i vilken riktning man vill eller bara modifiera dem lite smått för att göra dem olika.
Nu bestod gänget av jag (texturer och lite modeller), Pilen (projektledare, programmering och grafik), Emil (animation och komposition av musik), Tantor (programmering) och Robin (ekonom och sköter allt administrativt). Det var jag, Emil och Pilen som fick ta uppehåll från studierna och de andra två gick redan sin sista termin och avslutade vad de kunde. Jag kunde verkligen känna att jag var en del i teamet på ett annat sätt nu, jag hjälpte inte bara dem med deras spel, det var mitt spel också.
Vi började med att ta två veckors jobb hemma hos Tantor, tog dit datorer och satt allihop och började konvertera den första delen av Magicka till 3D. Det blev konstiga arbetstider och lite opraktiskt eftersom Tantor bor på andra sidan stan men vi fick ganska mycket gjort. Så småningom plockade vi ihop och jobbade lite mer på vårt håll. Jag hade kvar datorn hemma och satt vid mitt skrivbord och några av de andra jobbade en del hos Pilen som bor precis intill.
Men det hela var opraktiskt, det var jobbigt att kombinera jobbet med hemmet och besvärligt när vi inte alla fick plats att sitta ihop på samma ställe.
Vi hade redan börjat ta lite kontakt med LTU Innovation, som hjälper studenter att genomdriva idéer de har till produkter och att dra igång företag. Vi fick mycket hjälp och tips av kunnigt folk genom dem, möten med jurist om hur vi kunde skydda vår idé och så småningom lyckades de också fixa oss ett slags kontor. Det var ett litet rum på skolan där vi allihop fick plats att klämma in våra datorer vid ett varsitt bord men inte mycket mer än så. Jag blev visserligen datorlös hemma men det var otroligt mycket lättare att samordna arbetet när vi alla satt i samma rum, och vi började sätta upp ordentliga arbetstider, och efter ett tag saknade jag inte ens datorn så värst mycket där hemma. Jag spenderade ju ändå den mesta tiden på kontoret.
Genom LTU Innovation fick vi också en innovatörslön åt en person som innebar att vi fick in en gnutta pengar till teamet. Det var visserligen inte mycket men de flesta hade kvar studiebidrag ett tag till också. Vi började prata om företagsstart och fick hjälp med att skaffa papper och kontrakt som behövdes. Vi pratade med många olika personer om vad som kunde vara smartast, ett privat bolag eller att börja med aktiebolag på en gång, men fick många olika bud. Problemet med aktiebolaget var ju att vi måste få ihop 100 000 kr till aktiekapitalet redan från början.
Precis i början på mars fick jag en kul överraskning när jag loggade in på deviantArt. Max antal kommentarer jag haft på en gång var runt 10 och när jag nu loggade in hade jag 746 meddelanden som väntade på mig! Min bild Magicka huts hade fått en Daily Deviation och det drar besökare! Lite större än att få en mod's choice på Elfwood, det som brukar väljas ut till DD är nästan uteslutande riktigt bra verk som är väldigt välarbetade och beundransvärda. Att hamna bland dem är en ära. Jag hade tänkt att jag skulle ha tur om jag någonsin lyckades få dit en bild, så massiv som sidan är och vidden av allt som publiceras där, och så hände det inom så kort tid! Mina besökare och sidvisningar gjorde en jättetopp och detsamma hände på vår hemsida för Magicka, som jag hade länkat till. Vi fick en vansinnigt hög trafik under ett par dagar jämfört med tidigare.
Den 6-8:e mars tog vi våra datorer till Dreamhack Skellefteå för att visa upp lite av vad vi gjort med spelet. Precis innan hörde Norran av sig igen och ville skriva något nytt om vad vi höll på med nu, inför Dreamhack och så: Artikeln
Vi satt med LTU som alltid ställer ut saker för skolan på DH och de är nog glada att ha oss där som lite reklampelare, och vi är glada att de stöttar oss och vårt projekt. Vi körde datorerna dit och satt hela helgen och arbetade på spelet så folk kunde komma förbi och ta en titt. Det är alltid högljutt och olika musik och dansmattor som dunkar omkring en så det blir lite si och så med koncentrationen men det var kul att vara där.
Till min födelsedag, som råkade hamna på en lördag i år, så hade jag en liten födelsedagsfest hemma, med gänget och kompisar från campus. Till helgen efter åkte jag ner till Södertälje på en visit men där fortsätter jag i nästa inlägg.
01 september, 2008
År två sätter igång
Det här inlägget skrevs egentligen i maj 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Nolleperioden 2008 var alltså över sista helgen i augusti och direkt efter det, måndagen 1:a september så drog skolan igång igen. Jag var redan rätt slut efter en sommar med nästan bara jobb och kände mig lite tveksamt taggad över att allt skulle börja igen. Egentligen var det nog dumt att engagera sig i både sommarkurs och sen nolle-p direkt efter den, och så dessutom överge sommarkursen på slutet för att istället satsa på en ny demo med Magicka att lämna in till DreamBuildPlay-tävlingen.
Såhär i efterhand känner jag att det hade varit bättre för mig att inte gå sommarkursen den sommaren utan istället ta lite tid till mig själv, jag var lite för distraherad för att riktigt orka satsa på sommarkursen. Då trodde jag det var sista chansen att gå den men nu verkar den fortsätta ändå, och även om jag hade missat den helt så känns det inte som att det hade varit så farligt. Skulptur är ju inte mitt huvudintresse och jag önskar att jag hade insett då att jag hellre hade lagt min tid på mig själv eller egna studier.
Så år två av Datorgrafik satte igång och vi skulle i alla fall äntligen få vår egen datorsal. Hela första året är mest förberedande med kulturhistoria, konstnärlig träning, lite programmering och annat och till år två får man egna arbetsdatorer och sätter igång med själva grafiken. Så det fanns i alla fall en viss spänning över vad för nytt som skulle börja nu. Något jag önskar att jag till exempel hade lagt lite tid på att lära mig under sommaren istället var grunderna i Maya, för det var tungt att sätta igång och försöka förstå sig på det. Särskilt som det är ett enormt och komplicerat program och i utbildningen misslyckades de med att påpeka vissa grundläggande viktiga saker som man måste börja tänka på redan från början.
Under september försökte vi samtidigt få till lite viktiga förbättringar av Magicka för att lämna in en uppfräschad demo till DreamBuildPlay. Det gjorde också att det blev tuffare med skolan, man behöver all tiden till den här utbildningen och egentligen funkade det inte att köra lite på båda. Men vi kände då att det var viktigt och kunde skapa bra möjligheter för oss om det gick bra i tävlingen, det var en betydligt mer prestigefylld tävling än SGA och med rejälare vinstsumma. Vi arbetade järnet och fick iväg en version till den 23:e september, tyvärr så var det ändå tight om tid och vi hann inte putsa på spelet nog. Det var fortfarande för mycket buggar som dök upp när man körde på Xbox:en (vilket var den enda accepterade plattformen till tävlingen) och vi skulle ha behövt hinna putsa på presentationen och tutorialen. Så vi gick inte vidare i den tävlingen och kände att vi fått ett mindre nederlag.
Skolan fortsatte och jag kämpade på för att få till den första uppgiften; Barnrummet. Vi skulle modellera, texturera och ljussätta ett barnrum och sedan göra ett kort filmklipp i det med några saker enkelt animerade. Eftersom jag hade lagt minimumtid i början på kursen för att hinna med lite uppgifter på Magicka och dessutom felprioriterade lite när jag hade så dålig koll på vad man egentligen var tvungen att tänka på, så blev inte all ljussättningen och en av animationerna helt klara, men ganska bra fick jag ihop det så resten blir bara att komplettera efteråt.
En helg i slutet av september deltog vi i Dreamhack Skellefteå med Magicka, och hade monter tillsammans med skolan. Vi körde spelet på stor-tv och det var populärt trots lite krascher och småbuggar. Vi hade hela tiden någon där som kunde fixa småfel och det satt olika folk och spelade på det nästan konstant och vissa återkom och nötte i timmar.
Under hösten fick Wigge jobb på Skellefteå Taxi och det var skönt för honom att kunna få in lite mer stadiga pengar. Det kryllar inte direkt med jobb för en attributmakare här och han har bara gjort några spridda uppdrag vid sidan av taxikörandet. Kolla in på hans hemsida så finns det lite bilder från hans olika projekt: Wigge.com Den är under utveckling så det är inte säkert att sidan alltid fungerar fullt ut.
I början på november startade två nya kurser, animation och kortfilmsprojektet, som vi läste parallellt. Jag kände mig sliten och hade mycket funderingar på om allt det här var rätt för mig. Jag kände varken att man fick mycket inspiration från skolan eller att jag hade något begrepp om hur jag skulle kunna specialisera mig och hitta vilken väg jag skulle gå för att få syssla med det jag ville efteråt. Till råga på det visste jag inte heller riktigt vad jag ville göra efteråt eftersom jag hade så litet begrepp om hur arbetet faktiskt fungerar i de olika delarna av datorgrafik.
Ett ljus i mitten av all mörk senhöst och ovisshet var i alla fall att 27:e november firade jag och Wigge ett år tillsammans.
Det var också en kul dag när min vän Nahal var här uppe och hälsade på sin bror som också läser datorgrafik. Vi tog en lång fika och pratade om lite av varje innan hon var tvungen att åka vidare.
Under vintern startade jag upp en DeviantArt-sida och röjde samtidigt upp en hel del i mitt Elfwood-galleri. Jag använder DeviantArt mycket mer nu för tiden och tittar bara in på Elfwood någon gång. Deviantart har ett mycket mer praktiskt och fräscht upplägg och väldigt varierat folk i alla spännande kategorier av konst och hantverk man kan tänka sig. Det känns som ett mer levande community helt enkelt, där man alltid kan hitta resurser och inspiration. Där finns också fler av mina grejer eftersom de accepterar alla kategorier och inte bara ren fantasy och sci-fi. Jag kommer hålla mer liv i sidorna framöver också när jag hinner med.
Till slut kom ju julen som alltid verkar dyka upp så fort varje år. Några dagar innan julafton åkte jag ner till Södertälje för att fira med familjen. Wigge hade ingen möjlighet att åka ner eftersom alla taxibilar är schemalagda nästan jämt runt jul och nyår, så vi fick tråkigt nog fira på varsitt håll. Han skulle få välja om han ville jobba jul eller nyår på kvällen men sa att han kunde ta båda eftersom han ändå skulle få vara kvar här, och knappt ha tid nog att åka till egna familjen i Piteå och Luleå.
Jag kom söderut i alla fall och fick ta en titt på Thereses och Mickes egna lägenhet för första gången. De hade hunnit få betydligt bättre ordning än vi på samma tid men det kändes ändå märkligt att hälsa på dem för sig och inte hela familjen i villan. Det var som det definitiva slutet på att vi allihop bodde tillsammans där, även om jag inte har några planer på att flytta hem till huset igen.
Vi åkte i alla fall allihop hem till mamma och pappa och gjorde klart de sista julförberedelserna och matlagningen ihop. Julafton var mysig så som den brukar hemma i huset och fast man gör samma sak varje år så längtar man efter den.
Till nyår hade mamma planerat släktfest hemma hos oss så vi var en hel del folk. Det är inte så mycket mer att berätta om den än att vi hade smaskig nyårsmiddag och var ute och såg raketer och hade det kul och tramsade oss. Det blev väl en ganska sen natt som det brukar och en del sov över och sen var det plötsligt 2009.
----------------------------------------
Nolleperioden 2008 var alltså över sista helgen i augusti och direkt efter det, måndagen 1:a september så drog skolan igång igen. Jag var redan rätt slut efter en sommar med nästan bara jobb och kände mig lite tveksamt taggad över att allt skulle börja igen. Egentligen var det nog dumt att engagera sig i både sommarkurs och sen nolle-p direkt efter den, och så dessutom överge sommarkursen på slutet för att istället satsa på en ny demo med Magicka att lämna in till DreamBuildPlay-tävlingen.
Såhär i efterhand känner jag att det hade varit bättre för mig att inte gå sommarkursen den sommaren utan istället ta lite tid till mig själv, jag var lite för distraherad för att riktigt orka satsa på sommarkursen. Då trodde jag det var sista chansen att gå den men nu verkar den fortsätta ändå, och även om jag hade missat den helt så känns det inte som att det hade varit så farligt. Skulptur är ju inte mitt huvudintresse och jag önskar att jag hade insett då att jag hellre hade lagt min tid på mig själv eller egna studier.
Så år två av Datorgrafik satte igång och vi skulle i alla fall äntligen få vår egen datorsal. Hela första året är mest förberedande med kulturhistoria, konstnärlig träning, lite programmering och annat och till år två får man egna arbetsdatorer och sätter igång med själva grafiken. Så det fanns i alla fall en viss spänning över vad för nytt som skulle börja nu. Något jag önskar att jag till exempel hade lagt lite tid på att lära mig under sommaren istället var grunderna i Maya, för det var tungt att sätta igång och försöka förstå sig på det. Särskilt som det är ett enormt och komplicerat program och i utbildningen misslyckades de med att påpeka vissa grundläggande viktiga saker som man måste börja tänka på redan från början.
Under september försökte vi samtidigt få till lite viktiga förbättringar av Magicka för att lämna in en uppfräschad demo till DreamBuildPlay. Det gjorde också att det blev tuffare med skolan, man behöver all tiden till den här utbildningen och egentligen funkade det inte att köra lite på båda. Men vi kände då att det var viktigt och kunde skapa bra möjligheter för oss om det gick bra i tävlingen, det var en betydligt mer prestigefylld tävling än SGA och med rejälare vinstsumma. Vi arbetade järnet och fick iväg en version till den 23:e september, tyvärr så var det ändå tight om tid och vi hann inte putsa på spelet nog. Det var fortfarande för mycket buggar som dök upp när man körde på Xbox:en (vilket var den enda accepterade plattformen till tävlingen) och vi skulle ha behövt hinna putsa på presentationen och tutorialen. Så vi gick inte vidare i den tävlingen och kände att vi fått ett mindre nederlag.
Skolan fortsatte och jag kämpade på för att få till den första uppgiften; Barnrummet. Vi skulle modellera, texturera och ljussätta ett barnrum och sedan göra ett kort filmklipp i det med några saker enkelt animerade. Eftersom jag hade lagt minimumtid i början på kursen för att hinna med lite uppgifter på Magicka och dessutom felprioriterade lite när jag hade så dålig koll på vad man egentligen var tvungen att tänka på, så blev inte all ljussättningen och en av animationerna helt klara, men ganska bra fick jag ihop det så resten blir bara att komplettera efteråt.
En helg i slutet av september deltog vi i Dreamhack Skellefteå med Magicka, och hade monter tillsammans med skolan. Vi körde spelet på stor-tv och det var populärt trots lite krascher och småbuggar. Vi hade hela tiden någon där som kunde fixa småfel och det satt olika folk och spelade på det nästan konstant och vissa återkom och nötte i timmar.
Under hösten fick Wigge jobb på Skellefteå Taxi och det var skönt för honom att kunna få in lite mer stadiga pengar. Det kryllar inte direkt med jobb för en attributmakare här och han har bara gjort några spridda uppdrag vid sidan av taxikörandet. Kolla in på hans hemsida så finns det lite bilder från hans olika projekt: Wigge.com Den är under utveckling så det är inte säkert att sidan alltid fungerar fullt ut.
I början på november startade två nya kurser, animation och kortfilmsprojektet, som vi läste parallellt. Jag kände mig sliten och hade mycket funderingar på om allt det här var rätt för mig. Jag kände varken att man fick mycket inspiration från skolan eller att jag hade något begrepp om hur jag skulle kunna specialisera mig och hitta vilken väg jag skulle gå för att få syssla med det jag ville efteråt. Till råga på det visste jag inte heller riktigt vad jag ville göra efteråt eftersom jag hade så litet begrepp om hur arbetet faktiskt fungerar i de olika delarna av datorgrafik.
Ett ljus i mitten av all mörk senhöst och ovisshet var i alla fall att 27:e november firade jag och Wigge ett år tillsammans.
Det var också en kul dag när min vän Nahal var här uppe och hälsade på sin bror som också läser datorgrafik. Vi tog en lång fika och pratade om lite av varje innan hon var tvungen att åka vidare.
Under vintern startade jag upp en DeviantArt-sida och röjde samtidigt upp en hel del i mitt Elfwood-galleri. Jag använder DeviantArt mycket mer nu för tiden och tittar bara in på Elfwood någon gång. Deviantart har ett mycket mer praktiskt och fräscht upplägg och väldigt varierat folk i alla spännande kategorier av konst och hantverk man kan tänka sig. Det känns som ett mer levande community helt enkelt, där man alltid kan hitta resurser och inspiration. Där finns också fler av mina grejer eftersom de accepterar alla kategorier och inte bara ren fantasy och sci-fi. Jag kommer hålla mer liv i sidorna framöver också när jag hinner med.
Till slut kom ju julen som alltid verkar dyka upp så fort varje år. Några dagar innan julafton åkte jag ner till Södertälje för att fira med familjen. Wigge hade ingen möjlighet att åka ner eftersom alla taxibilar är schemalagda nästan jämt runt jul och nyår, så vi fick tråkigt nog fira på varsitt håll. Han skulle få välja om han ville jobba jul eller nyår på kvällen men sa att han kunde ta båda eftersom han ändå skulle få vara kvar här, och knappt ha tid nog att åka till egna familjen i Piteå och Luleå.
Jag kom söderut i alla fall och fick ta en titt på Thereses och Mickes egna lägenhet för första gången. De hade hunnit få betydligt bättre ordning än vi på samma tid men det kändes ändå märkligt att hälsa på dem för sig och inte hela familjen i villan. Det var som det definitiva slutet på att vi allihop bodde tillsammans där, även om jag inte har några planer på att flytta hem till huset igen.
Vi åkte i alla fall allihop hem till mamma och pappa och gjorde klart de sista julförberedelserna och matlagningen ihop. Julafton var mysig så som den brukar hemma i huset och fast man gör samma sak varje år så längtar man efter den.
Till nyår hade mamma planerat släktfest hemma hos oss så vi var en hel del folk. Det är inte så mycket mer att berätta om den än att vi hade smaskig nyårsmiddag och var ute och såg raketer och hade det kul och tramsade oss. Det blev väl en ganska sen natt som det brukar och en del sov över och sen var det plötsligt 2009.
20 augusti, 2008
Nolle-p ur en Phösares perspektiv
Det här inlägget skrevs egentligen i maj 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
Det här blir en beskrivning av hur jag upplevde nolleperioden från andra sidan, som en Phösare som tog emot alla nollorna. Det blir inte riktigt lika utförligt som förra gången, eftersom jag inte skrev några anteckningar under den här nolleperioden. Det var alldeles för mycket att göra för det, det är lite synd att jag inte skrev ner något tidigare för nu missar jag säkert en massa som hände som jag hade velat berätta om, men det får bli vad jag minns nu istället.
Strax efter att sommarkursen avslutades, fast den övergav jag ju på slutet till förmån för Magicka, så var det dags för Nolleperioden 2008.
Några dagar innan allt drog igång ägnade jag lite tid till att sy och modifiera på overallen men jag hann inte riktigt så långt som jag ville.
Onsdagen den 20:e augusti startade det hela för nollorna med inmarschen. Vi hade tränat vid flera tillfällen den senaste veckan för att lyckas tima ihop det riktigt bra. När nollorna gått in i aulan för att ha upprop och info så smög vi upp på övervåningen för att marschera in genom den bakre övre dörren. Vi fick vänta ett bra tag på att de skulle bli klara där inne och alla stod och var lite nervösa över att något skulle gå fel och pampigheten skulle förstöras. Precis när någon studieansvarig var klar med sitt talande så släcktes alla ljus ner och den maffiga marsch-musiken började. Jag kom ihåg min egen förväntan inför vad det skulle bli av nolleperioden och att det säkert hade något med den att göra när detsamma hände mig för ett år sedan. Allt gick i varje fall enligt plan och när vi hade marscherat ner för trappan och delat oss åt höger och vänster längst ner stod vi vända mot nollorna och kunde kika lite på dem genom solglasögonen. Salen var inte riktigt så full som vi hade trott men jag hoppas vi gjorde ett bra och lite läskigt intryck på de som var där! Nog ställde de sig alla snällt när en av phösarna ropade "nollor, res er! blicken i backen!"
Efter att Överphösarna hade marscherat in och vi hade dragit vår info så marscherade vi ut igen och några av phösarna ledde de olika klasserna runt campus och gjorde nollebrickor med dem och allt som vi hade fått göra året innan. Vi andra phösare gick till Kåtan igen för samling.
Eftersom Villan länge varit vattenskadad i källaren och man nu upptäckt någon ytterligare skada så fick vi inte hålla till där längre under nolleperioden utan allt var avspärrat. Istället hade de fixat en rejäl kåta på en gräsmatta intill med eldstad och kylskåp och plats för det viktigaste, där vi kunde vara utan att behöva trängas mycket. Nog luktade allt och alla ganska mycket rök efter ett litet tag men vi hade det mysigt där inne.
Mot kvällen var det samling utanför kåtan för nollorna och vi hade grillning och passade på att mingla runt med alla. Det var en riktigt bra uppslutning och det verkade som om många från alla klasser var där. Jag kommer inte riktigt ihåg vilka kvällar det blev besök till Traversen längre. Det var ganska många som drog hem igen efter grillningen i alla fall, och tänkte ladda inför någon mer fartfylld kväll.
På torsdagen var det lekkvällen på gräset utanför kåtan och det kändes som att det blev en aning rörigt och oengagerat till och från. Men många var där och folk verkade glada i alla fall. Kanske var det bara jag som kände en annan entusiasm över min egen nolleperiod, det var ju en helt annan sak när man själv var helt ny och såg allt utifrån. Då kändes ju phösarna mer som främlingar och 'andra sidan' och man visste att aktiviteterna var ordnade för ens egen skull.
Fredagen var kastkvällen för nollorna och var väldigt lik samma kväll ett år tidigare. Vi hade med oss en massa dumma saker att kasta och ordnade olika grenar för klasserna. Det var kast med ägg, vattenballonger, falukorv och annat. Jag blev träffad av vår entusiastiske fusknolla (mer om det sen) av ett ägg med hög fart och fick en härlig fläck ned för ena sidan av overallen. Nollorna fick tävla i att kasta drickaback och att med brännbollsträ förstöra trasiga datordelar mest stilfullt.
På lördagen var det dags för en av de större kvällarna, när Adeln & Generalen kommer ner från Luleå. Adeln och Generalen är ordförandena för Teknologkoren och Luleå Studentkår om jag inte virrat till det och de går ytterst elegant klädda i frack och kvinnlig motsvarig dräkt med hattar och handskar. Under kvällen fick nollorna framföra sina spex, som de övat under dagen, inför allihop på Travven. Jag tror folk hade kul och det blev en lång kväll. Phösarna får ju inte heller se på Adeln & Generalen utan de får bara tilltalas direkt av överphösarna och det tyckte i alla fall jag själv var ganska lustigt under min nolleperiod. Phösarna hamnar liksom lite i samma situation som nollorna den kvällen.
Efter allt var slut på Travven gick Phösarna till kåtan för att sitta och umgås lite. Wigge var också med på Travven och följde med och snackade lite med alla, han känner ju så många på skolan och har varit med som Phösare förra året och i Luleå och varit en massa engagerad i studentorganisation. Adeln & Generalen försvann upp igen till Luleå och ville inte stanna kvar, men en av deras Överphösare som var med som eskort stannade och umgicks med oss och han kände Wigge sedan Luleå så de verkade ha roligt att få pratas vid lite.
Söndagen var Chillaxing som var årets vilokväll, med film på Travven och lite annat softande. Jag satt med och såg The Incredible Hulk men tyckte det var en rätt usel film och begav mig hem för att ta det lite lugnt med Wigge resten av kvällen.
Inte mycket att säga om det så jag kan berätta om fusknollan istället.
Varje år är det en phösare som går med en klass av de nya, som en av dem, låtsas höra till klassen och visar inte att den känner någon av dem på skolan. Det är den personens jobb att försöka hitta på lite extra spex, övertala klassen att hitta på saker och hänga med på allting utan att avslöja sig. Under den första sittningen avslöjas sedan fusknollan för alla under någon form av spex och går resten av perioden som phösare.
Det här året var det Fredrik bland grafiker-treorna som var nollan Freppe (ett smeknamn som sen fått hänga kvar fast han drev med hur muppigt det var från början) hos spelutvecklarna. Han är en allmänt spexig figur och lyckades hitta på en massa konstigt, hålla sin identitet totalt dold och dessutom hålla en grov gotländsk dialekt hela tiden fast han är från Nyköpingstrakten. Det blev mycket lyckat och klassen verkade halvt förkrossad när det visade sig att han faktiskt inte skulle gå med dem. Dock så hjälper det ju att bygga kontakt mellan olika klasser eftersom fusknollan aldrig är i en klass med samma inriktning som man faktiskt går och de verkade fortsätta ha kontakt med varann efter.
Måndagen bestod av Skattjakten i vanlig ordning och jag var med i gruppen som höll till borta vid piratskeppet på lekplatsen på andra sidan älven. Jag var där först för att vi skulle försäkra oss om att inga nollor hann så långt innan någon hunnit dit (som min klass gjorde förra året) så jag satt mest och dinglade med benen och väntade en bra stund innan den första gruppen dök upp. Därför vet jag inte mycket om vad som hände under själva ledtråds-sökandet. Men vid skeppet hölls det insult swordfighting a la Monkey Island precis som när jag var nolla och jag minns ärligt talat inte vilka som grävde upp skatten till slut.
På tisdagen var det Piratsittningen som var kvällens aktivitet så hela dagen bestod av febrilt fixande med det från allas håll.
Eftersom jag skriver om det här så långt efter det hände blir det tyvärr lite tråkigt då jag inte riktigt kan minnas vad vi gjorde under vilka dagar, förutom aktiviteterna, eller mer precist vad jag tänkte om det hela. Så för att vara en phösares perspektiv kanske det är lite fattigt egentligen. Men någon hjälp för mig att komma ihåg allt blir det kanske.
Under sittningen var det munter stämning och spelutvecklarna hade byggt ett skepp i kartong som de kom seglande i dit, eller bakom eftersom det mest var 2D. Det var som en drakbåt och 'Freppe' hade fått i uppgift att måla huvudet. Sen hade några i klassen kommenterat att "fan Freppe, du borde ju bli grafiker" och han var så nervös och säker på att någon listat ut hans hemlighet. Så var det dock inte och under något spex blev det ett låtsat bråk mellan Freppe och en överphösare. De tog med honom lite bakom och det hela lät enormt övertygande och man såg vissa nollors nervösa ansikten och feststämningen dog en kort stund medan alla försökte förstå. Sedan släpade de fram Freppe och han fick lov att ta på sig sin overall och mycket förvirring och skratt utbröt.
Efteråt var det säkerligen feststämning och fullt med folk på Travven som det brukar vara efter sittningar. Jag minns att några kvällar var det riktigt bra stämning och mycket dans i alla fall.
Onsdagen efter första sittningen är det RUS, roligt utan sprit, där nollorna åker iväg med en grupp av phösarna på något påhitt under dagen. Mitt år var det ju Äventyrshuset/Boda Borg som jag berättade om men det här året hade det visst varit lite eget påhittade tävlingar vid badet på Falkträsket. Jag var inte med där utan det var något annat att göra. Under RUS-kvällen är Traversen stängd vilket brukar innebära att det är phösarnas totala festkväll där de själva sitter och super på sitt ställe, d.v.s. i kåtan och sen på natten byter overaller med varandra, letar rätt på ställen där nollor bor, ringer på och får de yrvakna nollorna att framföra små spex vid dörren. Jag satt med de andra ett tag men var inte ute och röjde på natten, jag har för mig att det var runt den kvällen som jag kände mig lite smått krasslig och passade på att ta igen mig en aning.
Under torsdagen hölls Burträskbingon som traditionellt och jag har inte mycket att berätta om den. Nollorna samlade för fullt för att få ihop de konstiga saker som phösarna hade kommit fram till, och de flesta av sakerna brukar man behöva mycket fantasi för att lyckas skaffa. Även i år hade en nolla snott Överphösare Fluffys gosedjur och jag tror de hittade på något ganska likt vårat med en video på youtube. En av de gamla studenterna hade tipsat dem om vad vi gjort så det blev något liknande. Det verkar bli någon slags gosedjursstöld de flesta år, alltid är det väl någon som får tipset.
Fredagen var kvällen för nollesittningen. Alla spenderade dagen med att förbereda och ställa iordning och kvällen bjöd på spex från nollor, phösare och ÖPH som brukligt är. Det var många av nollorna som deltog och även några gamla studenter dök upp för sittningen. Kvällen fortsattes på Traversen för nollorna och även phösarna när allt röjts undan.
Lördagen den 30:e augusti var sista dagen för Nolle-p och från eftermiddagen hölls nolleuppdragen på stan. Alla klasser hade fått ett par uppdrag att utföra på torget och nere på stan och det var även min och ett par andra phösares ansvarsdag så vi fixade med grejer, uppdrag och såg till att alla nollor kom på plats.
Under ungefär det par timmar som uppdragen utfördes fick phösare och ÖPH gå runt och inspektera hur bra det gick, ge poäng och delta här och där. Det var allsång med shoppande stadsbor, mänsklig skulptur, moppande av torget runt passerandes fötter och en massa annat där man skulle försöka blanda in allmänheten. I år lyckades även några nollor riktigt bra med ett klassiskt uppdrag som är att sätta 'kondom' på Skellefteå torgs staty som bland studenter och många andra är känd som Stenkuken. Den delen av statyn/fontänen är en flera meter hög, rund pelare av sten som pekar snett upp mot himlen.
Nollorna tejpade ihop ett antal sopsäckar tills det var lagom stort och lyckades sen med hjälp av för kort stege, varandras axlar och en sopkvast till slut trä skapelsen över statyn, under mycket hurrande av resten av alla som var där. När jag var förbi stan något par dagar senare var dock allt borttaget, Skellefteå stad uppskattar inte små skämt från studenter. Intressant ändå att de fick hålla igång tills de var klara utan att någon ordningsvakt kom och sjasade bort oss.
På kvällen var det dags för den sista och mycket uppskattade delen av Nolle-p, PUCK. Det är då alla phösare återgår till civilkläder och minglar runt med nollorna hela kvällen. Det kändes märkligt att vara så lätt klädd igen, ingen tung overall, peruk, huvudbonad och solglasögon som man burit konstant så fort man varit ute. Det var otroligt kul att denna gång vara bland phösarna och marschera in framför nollorna en sista gång, men i civilkläder. Man såg allas förvirrade och förvånade miner när nollorna upptäckte vem som var vem bland oss. Vi bar runt på Phösarbrickor hela kvällen med ett foto av oss som phösare, där nollorna fick skriva plus och minus och det blev en rolig och lång kväll.
Det enda som återstod för oss phösare var att på söndagen gå och städa ur kåtan från alla våra saker. Den var en del mat över som alla fick ta med sig av hem bäst de ville och till slut var vår mysiga kåta helt tömd. Nolle-p var helt över och jag tror alla var glada att slippa vara Phösare och Överphösare mer på ett bra tag. Det är en hektisk period med mycket att fixa och för lite sömn. Men ändå så kommer folk tillbaka och fortsätter vara Phösare år efter år, det är något speciellt både att dela i och anordna Nolleperioden.
Min sista syssla var att tvätta av overallen litegrann i badkaret, med alla märken och så tål de inte någon maskintvätt. Jag vet att det är tradition att man inte tvättar overallen igen efter invigningen men jag uppskattar inte så mycket att gå runt i gamla äggfläckar och stark röklukt. Det är visserligen tillåtet att tvätta overallen om man själv är i den under tiden, vissa har t.ex badat i sjön med sina, men det verkade bara alltför bökigt.
----------------------------------------
Det här blir en beskrivning av hur jag upplevde nolleperioden från andra sidan, som en Phösare som tog emot alla nollorna. Det blir inte riktigt lika utförligt som förra gången, eftersom jag inte skrev några anteckningar under den här nolleperioden. Det var alldeles för mycket att göra för det, det är lite synd att jag inte skrev ner något tidigare för nu missar jag säkert en massa som hände som jag hade velat berätta om, men det får bli vad jag minns nu istället.
Strax efter att sommarkursen avslutades, fast den övergav jag ju på slutet till förmån för Magicka, så var det dags för Nolleperioden 2008.
Några dagar innan allt drog igång ägnade jag lite tid till att sy och modifiera på overallen men jag hann inte riktigt så långt som jag ville.
Onsdagen den 20:e augusti startade det hela för nollorna med inmarschen. Vi hade tränat vid flera tillfällen den senaste veckan för att lyckas tima ihop det riktigt bra. När nollorna gått in i aulan för att ha upprop och info så smög vi upp på övervåningen för att marschera in genom den bakre övre dörren. Vi fick vänta ett bra tag på att de skulle bli klara där inne och alla stod och var lite nervösa över att något skulle gå fel och pampigheten skulle förstöras. Precis när någon studieansvarig var klar med sitt talande så släcktes alla ljus ner och den maffiga marsch-musiken började. Jag kom ihåg min egen förväntan inför vad det skulle bli av nolleperioden och att det säkert hade något med den att göra när detsamma hände mig för ett år sedan. Allt gick i varje fall enligt plan och när vi hade marscherat ner för trappan och delat oss åt höger och vänster längst ner stod vi vända mot nollorna och kunde kika lite på dem genom solglasögonen. Salen var inte riktigt så full som vi hade trott men jag hoppas vi gjorde ett bra och lite läskigt intryck på de som var där! Nog ställde de sig alla snällt när en av phösarna ropade "nollor, res er! blicken i backen!"
Efter att Överphösarna hade marscherat in och vi hade dragit vår info så marscherade vi ut igen och några av phösarna ledde de olika klasserna runt campus och gjorde nollebrickor med dem och allt som vi hade fått göra året innan. Vi andra phösare gick till Kåtan igen för samling.
Eftersom Villan länge varit vattenskadad i källaren och man nu upptäckt någon ytterligare skada så fick vi inte hålla till där längre under nolleperioden utan allt var avspärrat. Istället hade de fixat en rejäl kåta på en gräsmatta intill med eldstad och kylskåp och plats för det viktigaste, där vi kunde vara utan att behöva trängas mycket. Nog luktade allt och alla ganska mycket rök efter ett litet tag men vi hade det mysigt där inne.
Mot kvällen var det samling utanför kåtan för nollorna och vi hade grillning och passade på att mingla runt med alla. Det var en riktigt bra uppslutning och det verkade som om många från alla klasser var där. Jag kommer inte riktigt ihåg vilka kvällar det blev besök till Traversen längre. Det var ganska många som drog hem igen efter grillningen i alla fall, och tänkte ladda inför någon mer fartfylld kväll.
På torsdagen var det lekkvällen på gräset utanför kåtan och det kändes som att det blev en aning rörigt och oengagerat till och från. Men många var där och folk verkade glada i alla fall. Kanske var det bara jag som kände en annan entusiasm över min egen nolleperiod, det var ju en helt annan sak när man själv var helt ny och såg allt utifrån. Då kändes ju phösarna mer som främlingar och 'andra sidan' och man visste att aktiviteterna var ordnade för ens egen skull.
Fredagen var kastkvällen för nollorna och var väldigt lik samma kväll ett år tidigare. Vi hade med oss en massa dumma saker att kasta och ordnade olika grenar för klasserna. Det var kast med ägg, vattenballonger, falukorv och annat. Jag blev träffad av vår entusiastiske fusknolla (mer om det sen) av ett ägg med hög fart och fick en härlig fläck ned för ena sidan av overallen. Nollorna fick tävla i att kasta drickaback och att med brännbollsträ förstöra trasiga datordelar mest stilfullt.
På lördagen var det dags för en av de större kvällarna, när Adeln & Generalen kommer ner från Luleå. Adeln och Generalen är ordförandena för Teknologkoren och Luleå Studentkår om jag inte virrat till det och de går ytterst elegant klädda i frack och kvinnlig motsvarig dräkt med hattar och handskar. Under kvällen fick nollorna framföra sina spex, som de övat under dagen, inför allihop på Travven. Jag tror folk hade kul och det blev en lång kväll. Phösarna får ju inte heller se på Adeln & Generalen utan de får bara tilltalas direkt av överphösarna och det tyckte i alla fall jag själv var ganska lustigt under min nolleperiod. Phösarna hamnar liksom lite i samma situation som nollorna den kvällen.
Efter allt var slut på Travven gick Phösarna till kåtan för att sitta och umgås lite. Wigge var också med på Travven och följde med och snackade lite med alla, han känner ju så många på skolan och har varit med som Phösare förra året och i Luleå och varit en massa engagerad i studentorganisation. Adeln & Generalen försvann upp igen till Luleå och ville inte stanna kvar, men en av deras Överphösare som var med som eskort stannade och umgicks med oss och han kände Wigge sedan Luleå så de verkade ha roligt att få pratas vid lite.
Söndagen var Chillaxing som var årets vilokväll, med film på Travven och lite annat softande. Jag satt med och såg The Incredible Hulk men tyckte det var en rätt usel film och begav mig hem för att ta det lite lugnt med Wigge resten av kvällen.
Inte mycket att säga om det så jag kan berätta om fusknollan istället.
Varje år är det en phösare som går med en klass av de nya, som en av dem, låtsas höra till klassen och visar inte att den känner någon av dem på skolan. Det är den personens jobb att försöka hitta på lite extra spex, övertala klassen att hitta på saker och hänga med på allting utan att avslöja sig. Under den första sittningen avslöjas sedan fusknollan för alla under någon form av spex och går resten av perioden som phösare.
Det här året var det Fredrik bland grafiker-treorna som var nollan Freppe (ett smeknamn som sen fått hänga kvar fast han drev med hur muppigt det var från början) hos spelutvecklarna. Han är en allmänt spexig figur och lyckades hitta på en massa konstigt, hålla sin identitet totalt dold och dessutom hålla en grov gotländsk dialekt hela tiden fast han är från Nyköpingstrakten. Det blev mycket lyckat och klassen verkade halvt förkrossad när det visade sig att han faktiskt inte skulle gå med dem. Dock så hjälper det ju att bygga kontakt mellan olika klasser eftersom fusknollan aldrig är i en klass med samma inriktning som man faktiskt går och de verkade fortsätta ha kontakt med varann efter.
Måndagen bestod av Skattjakten i vanlig ordning och jag var med i gruppen som höll till borta vid piratskeppet på lekplatsen på andra sidan älven. Jag var där först för att vi skulle försäkra oss om att inga nollor hann så långt innan någon hunnit dit (som min klass gjorde förra året) så jag satt mest och dinglade med benen och väntade en bra stund innan den första gruppen dök upp. Därför vet jag inte mycket om vad som hände under själva ledtråds-sökandet. Men vid skeppet hölls det insult swordfighting a la Monkey Island precis som när jag var nolla och jag minns ärligt talat inte vilka som grävde upp skatten till slut.
På tisdagen var det Piratsittningen som var kvällens aktivitet så hela dagen bestod av febrilt fixande med det från allas håll.
Eftersom jag skriver om det här så långt efter det hände blir det tyvärr lite tråkigt då jag inte riktigt kan minnas vad vi gjorde under vilka dagar, förutom aktiviteterna, eller mer precist vad jag tänkte om det hela. Så för att vara en phösares perspektiv kanske det är lite fattigt egentligen. Men någon hjälp för mig att komma ihåg allt blir det kanske.
Under sittningen var det munter stämning och spelutvecklarna hade byggt ett skepp i kartong som de kom seglande i dit, eller bakom eftersom det mest var 2D. Det var som en drakbåt och 'Freppe' hade fått i uppgift att måla huvudet. Sen hade några i klassen kommenterat att "fan Freppe, du borde ju bli grafiker" och han var så nervös och säker på att någon listat ut hans hemlighet. Så var det dock inte och under något spex blev det ett låtsat bråk mellan Freppe och en överphösare. De tog med honom lite bakom och det hela lät enormt övertygande och man såg vissa nollors nervösa ansikten och feststämningen dog en kort stund medan alla försökte förstå. Sedan släpade de fram Freppe och han fick lov att ta på sig sin overall och mycket förvirring och skratt utbröt.
Efteråt var det säkerligen feststämning och fullt med folk på Travven som det brukar vara efter sittningar. Jag minns att några kvällar var det riktigt bra stämning och mycket dans i alla fall.
Onsdagen efter första sittningen är det RUS, roligt utan sprit, där nollorna åker iväg med en grupp av phösarna på något påhitt under dagen. Mitt år var det ju Äventyrshuset/Boda Borg som jag berättade om men det här året hade det visst varit lite eget påhittade tävlingar vid badet på Falkträsket. Jag var inte med där utan det var något annat att göra. Under RUS-kvällen är Traversen stängd vilket brukar innebära att det är phösarnas totala festkväll där de själva sitter och super på sitt ställe, d.v.s. i kåtan och sen på natten byter overaller med varandra, letar rätt på ställen där nollor bor, ringer på och får de yrvakna nollorna att framföra små spex vid dörren. Jag satt med de andra ett tag men var inte ute och röjde på natten, jag har för mig att det var runt den kvällen som jag kände mig lite smått krasslig och passade på att ta igen mig en aning.
Under torsdagen hölls Burträskbingon som traditionellt och jag har inte mycket att berätta om den. Nollorna samlade för fullt för att få ihop de konstiga saker som phösarna hade kommit fram till, och de flesta av sakerna brukar man behöva mycket fantasi för att lyckas skaffa. Även i år hade en nolla snott Överphösare Fluffys gosedjur och jag tror de hittade på något ganska likt vårat med en video på youtube. En av de gamla studenterna hade tipsat dem om vad vi gjort så det blev något liknande. Det verkar bli någon slags gosedjursstöld de flesta år, alltid är det väl någon som får tipset.
Fredagen var kvällen för nollesittningen. Alla spenderade dagen med att förbereda och ställa iordning och kvällen bjöd på spex från nollor, phösare och ÖPH som brukligt är. Det var många av nollorna som deltog och även några gamla studenter dök upp för sittningen. Kvällen fortsattes på Traversen för nollorna och även phösarna när allt röjts undan.
Lördagen den 30:e augusti var sista dagen för Nolle-p och från eftermiddagen hölls nolleuppdragen på stan. Alla klasser hade fått ett par uppdrag att utföra på torget och nere på stan och det var även min och ett par andra phösares ansvarsdag så vi fixade med grejer, uppdrag och såg till att alla nollor kom på plats.
Under ungefär det par timmar som uppdragen utfördes fick phösare och ÖPH gå runt och inspektera hur bra det gick, ge poäng och delta här och där. Det var allsång med shoppande stadsbor, mänsklig skulptur, moppande av torget runt passerandes fötter och en massa annat där man skulle försöka blanda in allmänheten. I år lyckades även några nollor riktigt bra med ett klassiskt uppdrag som är att sätta 'kondom' på Skellefteå torgs staty som bland studenter och många andra är känd som Stenkuken. Den delen av statyn/fontänen är en flera meter hög, rund pelare av sten som pekar snett upp mot himlen.
Nollorna tejpade ihop ett antal sopsäckar tills det var lagom stort och lyckades sen med hjälp av för kort stege, varandras axlar och en sopkvast till slut trä skapelsen över statyn, under mycket hurrande av resten av alla som var där. När jag var förbi stan något par dagar senare var dock allt borttaget, Skellefteå stad uppskattar inte små skämt från studenter. Intressant ändå att de fick hålla igång tills de var klara utan att någon ordningsvakt kom och sjasade bort oss.
På kvällen var det dags för den sista och mycket uppskattade delen av Nolle-p, PUCK. Det är då alla phösare återgår till civilkläder och minglar runt med nollorna hela kvällen. Det kändes märkligt att vara så lätt klädd igen, ingen tung overall, peruk, huvudbonad och solglasögon som man burit konstant så fort man varit ute. Det var otroligt kul att denna gång vara bland phösarna och marschera in framför nollorna en sista gång, men i civilkläder. Man såg allas förvirrade och förvånade miner när nollorna upptäckte vem som var vem bland oss. Vi bar runt på Phösarbrickor hela kvällen med ett foto av oss som phösare, där nollorna fick skriva plus och minus och det blev en rolig och lång kväll.
Det enda som återstod för oss phösare var att på söndagen gå och städa ur kåtan från alla våra saker. Den var en del mat över som alla fick ta med sig av hem bäst de ville och till slut var vår mysiga kåta helt tömd. Nolle-p var helt över och jag tror alla var glada att slippa vara Phösare och Överphösare mer på ett bra tag. Det är en hektisk period med mycket att fixa och för lite sömn. Men ändå så kommer folk tillbaka och fortsätter vara Phösare år efter år, det är något speciellt både att dela i och anordna Nolleperioden.
Min sista syssla var att tvätta av overallen litegrann i badkaret, med alla märken och så tål de inte någon maskintvätt. Jag vet att det är tradition att man inte tvättar overallen igen efter invigningen men jag uppskattar inte så mycket att gå runt i gamla äggfläckar och stark röklukt. Det är visserligen tillåtet att tvätta overallen om man själv är i den under tiden, vissa har t.ex badat i sjön med sina, men det verkade bara alltför bökigt.
01 juni, 2008
Lite om sommaren
Det här inlägget skrevs egentligen i april 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.
----------------------------------------
När sommaren kom så fick jag veta att jag kommit in på sommarkursen och eftersom det var en helt unik kurs i Sverige som det pratas en massa om här uppe så var jag glad att få chansen. Kursen är tio veckor och i första delen gjorde man en 75 cm hög anatomiskt korrekt skulptur. På halva figuren gjorde vi alla ben och andra halvan kläddes i alla muskler. Senare delen av kursen bestod av en fri skulptur där man skulle kunna utnyttja sina kunskaper eller göra något helt fritt. Det var en rätt krävande kurs och det var många som stannade sent på skolan och stod och pillade. På slutet av kursen hoppade jag på en sen spurt på Magicka igen för att färdigställa en annan demoinlämning så jag hann inte helt klart med kursen, men det får kompletteras sen.
Det var lite trist på sitt vis att bli kvar här uppe hela sommaren och inte riktigt kunna känna att man var ledig alls. Vi hade inte särskilt varm sommar heller.
En helg i juni åkte vi upp till Luleå och Piteå för att hälsa på Wigges familj, och en kväll hängde vi med en av hans gamla polare ut till en enslig skyttebana. Wigge höll på med pistolskytte förut och nu fick jag också prova på att skjuta ett par omgångar. Det var en Glock 9mm om jag inte är helt glömsk och det var kul att prova även om jag nog var föga pricksäker. Jag lyckades faktiskt pricka tavlan första vändan men mest ansade jag en buske bakom där grenarna föll åt höger och vänster.
När mamma fyllde 50 i mitten på juli så åkte i alla fall jag och Wigge ner för festen och stannnade i nästan två veckor. Det gjorde att jag förlorade lite mer tid av sommarkursen men det var så skönt att få komma bort åtminstone en kort tid. Det blev firande ute i stugan med en hel del folk som kom. Av oss i familjen fick mamma en resa till Irland för att få gå och se en riverdance-show. I stugan fick vi lite fint väder i alla fall och passade på att bada och njuta av hur skönt det alltid är där. Jag kände verkligen inte för att åka tillbaka igen till mindre soliga och hemtrevliga norrland efter det. Det finns nästan inget ställe som är så avslappnande som stugan.
Vi passade också på när vi var nere att köpa en begagnad bil, en Honda Civic som några sålde inte allt för långt från Södertälje. Pappa hade redan hämtat upp den åt oss och vi körde den upp igen. Jag var så trött att jag hela tiden somnade och sov bort det mesta av resan, stackars Wigge fick sitta för sig själv mycket av tiden, tur att han gillar att köra. Mot slutet tog jag över en bit när han började bli trött men det kändes som att resan gick väldigt fort fastän det måste varit 9 timmar eller så. Vi passade på att mäta hur mycket bensin bilen drog i snitt på vägen upp, och fastän det var fullt med packning och fyra vinterdäck så drog den bara 0,53. Inte illa.
Det blev ingen vandring det här året, som jag, TH och Micke hade planerat. Först timade det inte med när jag var där och tiden vi hade, och sen när TH och Micke tänkte gå själva under en av deras sista ledigheter så var det uselt väder, så det blev uppskjutet. Men kommande sommar tänkte vi inte låta chansen smita, det är ju så kul.
När sommaren gick mot sitt slut var det dags för Nolleperioden igen, men det tar jag i ett eget inlägg.
----------------------------------------
När sommaren kom så fick jag veta att jag kommit in på sommarkursen och eftersom det var en helt unik kurs i Sverige som det pratas en massa om här uppe så var jag glad att få chansen. Kursen är tio veckor och i första delen gjorde man en 75 cm hög anatomiskt korrekt skulptur. På halva figuren gjorde vi alla ben och andra halvan kläddes i alla muskler. Senare delen av kursen bestod av en fri skulptur där man skulle kunna utnyttja sina kunskaper eller göra något helt fritt. Det var en rätt krävande kurs och det var många som stannade sent på skolan och stod och pillade. På slutet av kursen hoppade jag på en sen spurt på Magicka igen för att färdigställa en annan demoinlämning så jag hann inte helt klart med kursen, men det får kompletteras sen.
Det var lite trist på sitt vis att bli kvar här uppe hela sommaren och inte riktigt kunna känna att man var ledig alls. Vi hade inte särskilt varm sommar heller.
En helg i juni åkte vi upp till Luleå och Piteå för att hälsa på Wigges familj, och en kväll hängde vi med en av hans gamla polare ut till en enslig skyttebana. Wigge höll på med pistolskytte förut och nu fick jag också prova på att skjuta ett par omgångar. Det var en Glock 9mm om jag inte är helt glömsk och det var kul att prova även om jag nog var föga pricksäker. Jag lyckades faktiskt pricka tavlan första vändan men mest ansade jag en buske bakom där grenarna föll åt höger och vänster.
När mamma fyllde 50 i mitten på juli så åkte i alla fall jag och Wigge ner för festen och stannnade i nästan två veckor. Det gjorde att jag förlorade lite mer tid av sommarkursen men det var så skönt att få komma bort åtminstone en kort tid. Det blev firande ute i stugan med en hel del folk som kom. Av oss i familjen fick mamma en resa till Irland för att få gå och se en riverdance-show. I stugan fick vi lite fint väder i alla fall och passade på att bada och njuta av hur skönt det alltid är där. Jag kände verkligen inte för att åka tillbaka igen till mindre soliga och hemtrevliga norrland efter det. Det finns nästan inget ställe som är så avslappnande som stugan.
Vi passade också på när vi var nere att köpa en begagnad bil, en Honda Civic som några sålde inte allt för långt från Södertälje. Pappa hade redan hämtat upp den åt oss och vi körde den upp igen. Jag var så trött att jag hela tiden somnade och sov bort det mesta av resan, stackars Wigge fick sitta för sig själv mycket av tiden, tur att han gillar att köra. Mot slutet tog jag över en bit när han började bli trött men det kändes som att resan gick väldigt fort fastän det måste varit 9 timmar eller så. Vi passade på att mäta hur mycket bensin bilen drog i snitt på vägen upp, och fastän det var fullt med packning och fyra vinterdäck så drog den bara 0,53. Inte illa.
Det blev ingen vandring det här året, som jag, TH och Micke hade planerat. Först timade det inte med när jag var där och tiden vi hade, och sen när TH och Micke tänkte gå själva under en av deras sista ledigheter så var det uselt väder, så det blev uppskjutet. Men kommande sommar tänkte vi inte låta chansen smita, det är ju så kul.
När sommaren gick mot sitt slut var det dags för Nolleperioden igen, men det tar jag i ett eget inlägg.
27 maj, 2008
Swedish Game Awards 2008
Magisk kväll kallade de den.
På morgonen tog vi en stor taxi med dator, skärmar och tillbehör vi behövde, in till Kulturhuset från Södertälje där vi spenderat natten. Med alldeles för lite sömn under natten men tillräckligt uppspelt och nervös för att inte kunna vara sömnig.
Utställningen av alla nominerade spel kom igång vid 11 när vi hade riggat upp allt och flöt på till 16 med provspelande, tal och intervjuer. Det var flera spelföretag där som hade sin egen monter med provspelning och information, och även förra årets vinnare och några andra. Vid 16 var det dags att möblera om i rummet, dra ut läktare och sittplatser för de nominerade till prisutdelningen, och röja undan allt så vi alla kördes ut en timme efter att alla datorer var undanplockade.
Efter en del nervöst väntande var det dags att ta plats vid respektive bord framme vid scenen. Det blev dags att dela ut priset för Best Innovation som vi var nominerade i och vi satt och riktigt pirrade av nervositet. Så visade det sig att priset gick till Blueberry Garden och vår upprymdhet dalade snabbt. Där satt vi kvar och tänkte att nu var det ju kört med det vi haft hopp för.
I slutändan var det dags att dela ut det stora priset, Game of the Year 2008 och de menade att jämfört med detta bleknade ju alla andra priser litegrann. Med en motivering som gick:
Vi var helt chockerat glada, det är väl först nu man riktigt börjat smälta det. Helt fantastiskt! Vi trodde vi hade en chans på Best Innovation med vår annorlunda spelmekanik men när den gick till ett annat spel så kände vi bara jaha, då lär vi inte vinna något större. Vi satsade visserligen på att vi skulle vinna tävlingen när vi drog igång projektet, men man förväntar sig ju det inte. Det här är verkligen det största jag någonsin varit med och vunnit och utmärkt mig på!
Efteråt kom spelföretag och pratade med oss och de som var jury för SGA påpekade att de väntar otåligt på att spelet ska utvecklas vidare och kunna köpas. Vi skulle intervjuas för webb-tv och på det kom en kille från Microsoft efter tävlingen och pratade med vår projektansvarige och var intresserad av att skicka en representant av oss till Bryssel nästa månad på en stor spelmässa där vi får chans att pitcha spelet. Vi får se hur det blir med det, vi vill inte förlora vår egen kontroll över spelet, men det är en enorm möjlighet. Vi vann dessutom en schysst prispeng som vi kan använda för ett tags fortsatt utveckling.
Resten av kvällen var det först mingel och sen middag i kulturhuset för alla som hade deltagit i tävlingen och utställningen. Vi spreds ut över borden och man fick prata med lite allt möjligt folk. Det fortsatte med efterrätt och stå-uppkomik och efteråt blev det hela festlokal. Vi hade såklart en riktig kanonkväll och sittandes på takterassen provade jag en puff på min första segercigarr. Vi stannade kvar tills hela efterfesten avslutades, pratade med andra som hade deltagit och bara njöt av glädjen. Det här kommer vi leva gott på länge!
Nu kommer vi satsa på att snabbt få ihop en välputsad demo till XNA Game Creator's Club och genom den få spelet publicerat på Xbox Live Arcade. Det vore ingen dålig start på spelkarriären alls!
Jag kommer uppdatera så småningom vad som händer med det hela.
Vi har fått lite uppmärksamhet runt webben och i tidningen:
Norran: Länk
LTUs artikel: Länk
Microsofts nyhet: Länk
Prisceremonin (video): Länk
Vårt bidrag på SGAs sida: Länk
På morgonen tog vi en stor taxi med dator, skärmar och tillbehör vi behövde, in till Kulturhuset från Södertälje där vi spenderat natten. Med alldeles för lite sömn under natten men tillräckligt uppspelt och nervös för att inte kunna vara sömnig.
Utställningen av alla nominerade spel kom igång vid 11 när vi hade riggat upp allt och flöt på till 16 med provspelande, tal och intervjuer. Det var flera spelföretag där som hade sin egen monter med provspelning och information, och även förra årets vinnare och några andra. Vid 16 var det dags att möblera om i rummet, dra ut läktare och sittplatser för de nominerade till prisutdelningen, och röja undan allt så vi alla kördes ut en timme efter att alla datorer var undanplockade.
Efter en del nervöst väntande var det dags att ta plats vid respektive bord framme vid scenen. Det blev dags att dela ut priset för Best Innovation som vi var nominerade i och vi satt och riktigt pirrade av nervositet. Så visade det sig att priset gick till Blueberry Garden och vår upprymdhet dalade snabbt. Där satt vi kvar och tänkte att nu var det ju kört med det vi haft hopp för.
I slutändan var det dags att dela ut det stora priset, Game of the Year 2008 och de menade att jämfört med detta bleknade ju alla andra priser litegrann. Med en motivering som gick:
"A game of great depth and style, with polished gameplay and excellent presentation. Successfully combines humour, great visuals and complex game mechanics."Och de avslutar med:
"och årets spel är... Magicka!"
Vi var helt chockerat glada, det är väl först nu man riktigt börjat smälta det. Helt fantastiskt! Vi trodde vi hade en chans på Best Innovation med vår annorlunda spelmekanik men när den gick till ett annat spel så kände vi bara jaha, då lär vi inte vinna något större. Vi satsade visserligen på att vi skulle vinna tävlingen när vi drog igång projektet, men man förväntar sig ju det inte. Det här är verkligen det största jag någonsin varit med och vunnit och utmärkt mig på!
Efteråt kom spelföretag och pratade med oss och de som var jury för SGA påpekade att de väntar otåligt på att spelet ska utvecklas vidare och kunna köpas. Vi skulle intervjuas för webb-tv och på det kom en kille från Microsoft efter tävlingen och pratade med vår projektansvarige och var intresserad av att skicka en representant av oss till Bryssel nästa månad på en stor spelmässa där vi får chans att pitcha spelet. Vi får se hur det blir med det, vi vill inte förlora vår egen kontroll över spelet, men det är en enorm möjlighet. Vi vann dessutom en schysst prispeng som vi kan använda för ett tags fortsatt utveckling.
Resten av kvällen var det först mingel och sen middag i kulturhuset för alla som hade deltagit i tävlingen och utställningen. Vi spreds ut över borden och man fick prata med lite allt möjligt folk. Det fortsatte med efterrätt och stå-uppkomik och efteråt blev det hela festlokal. Vi hade såklart en riktig kanonkväll och sittandes på takterassen provade jag en puff på min första segercigarr. Vi stannade kvar tills hela efterfesten avslutades, pratade med andra som hade deltagit och bara njöt av glädjen. Det här kommer vi leva gott på länge!
Nu kommer vi satsa på att snabbt få ihop en välputsad demo till XNA Game Creator's Club och genom den få spelet publicerat på Xbox Live Arcade. Det vore ingen dålig start på spelkarriären alls!
Jag kommer uppdatera så småningom vad som händer med det hela.
Vi har fått lite uppmärksamhet runt webben och i tidningen:
Norran: Länk
LTUs artikel: Länk
Microsofts nyhet: Länk
Prisceremonin (video): Länk
Vårt bidrag på SGAs sida: Länk
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)