Min morfar

Tidigt imorse någon gång dog min älskade morfar.


De sa att det var i sömnen, fast det kan de väl knappast veta.
Det var väl ganska väntat egentligen, han har ju blivit allt sämre, men beredd är man aldrig.

Jag vet inte hur det känns. Lite avlägset. Här uppe sitter jag i Skellefteå och kan inte ens vara med familjen.
Han har betytt massor för mig under min uppväxt, men på senare år har han varit för dålig för att orka göra mycket och inte sitt vanliga muntra jag. Gradvis bleknat allt mer. Jag förstår knappt att det är samma person som är borta än. Inte med känslorna i alla fall.
Jag har ingen ork att försöka skriva mer.
Tänker mest på min mamma och resten av familjen. Saknar alla. Snart får jag åka till dem.

Ännu en bit av min värld har fallit bort.

Allvaret börjar

Det här inlägget skrevs egentligen i april 2009 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.

----------------------------------------
Hög tid att fortsätta berättelsen för alla som ihärdigt orkat läsa om mina första äventyr i den här staden under Nolleperioden. Jag har tänkt att fortsätta med vad som hänt sen dess och vidare fram mot nutid, fast i rätt grova drag förstås. Ett sådant superminne har jag inte, jag vill mest spara lite händelser och känslor från den tiden för att inte lämna en enorm lucka i historien.

Så det fortsätter vid slutet på sommaren 2007, nolleperioden är slut och skolan drar igång på riktigt.
Jag minns att jag var väldigt förväntansfull och verkligen kände för att börja med alla kreativa kurser här. Vi började första året med kurs i konstnärlig träning. Vi fick göra lite enkla modeller och spela in en kortfilm i stop-motionteknik. Vi hade roligt men samtidigt kändes det inte väldigt poängfullt. Vi hade också en målerikurs med Nick som var roligare. Att måla mer är ju alltid bra men det var tyvärr ett lite kort moment för att man verkligen skulle hinna utforska något nytt område, i alla fall kändes det så för min del som redan har målat en hel del. Nick var en kul lärare att han att göra med, en sån där typiskt konstnärlig typ som påminde lite om min gamla konstkurslärare Rolando. Lite knasig på ett kreativt och kul sätt med intressanta historier att berätta.
Tiden gick vidare med kurser i dramaturgi, kulturhistoria och fler grejer som det kändes var alldeles för dåligt anpassade för just grafiker, lite som att de var tvungna att lägga in en massa saker för att fylla vårt första år. Nog för att kulturhistoria är intressant men det var ofta en seg kurs där vi satt halva dagen i en instängd och dåligt ventilerad föreläsningssal, dessutom nedsläckt, och skulle se på ändlösa bilder och höra om grejer som kändes viktigare för scenograferna. Det var inte svårt att råka nicka till med jämna mellanrum.

Jag fick redan under Nolleperioden reda på föreningen FUSK som är Förenade Universitetens SpelKlubb där det spelades brädspel, rollspel och figurspel på tisdagar på Villan. Mest blev det brädspel och jag gick ofta dit för umgänget med folk man lärt känna under nolleperioden.
Det var också fortsatt ganska mycket fester i början när alla var igång efter nolleperioden och det fanns ganska många på skolan som var driftiga i att dra igång saker. Det var flera fester på Villagatan där studenkorridoren närmast skolan ligger och även en del grejer på Staregatan som ligger på andra sidan stan och där det brukar ordnas fester med olika teman och utklädnader. Efter att lite tid gått blev det i alla fall glesare mellan festerna men det blev ändå så att man träffade folk rätt ofta på filmkvällar, Fusk, Traversen och annat smått.

Trots allt trevligt folk och saker som hände kändes det ändå lite främmande här och när jag hade varit hemåt och hälsat på hade jag alltid mycket hemlängtan igen. Det kändes mycket att det här inte riktigt var ett 'hemma' och saknad efter familjen och vänner där hemma fanns alltid mer eller mindre. Jag hade alltid perioder när jag tänkte mer på om det här var rätt val, om jag skulle vilja vara kvar här hela den där tiden och vad jag egentligen ville med framtiden.
Under senhösten hände det ytterligare stora förändringar, under en period som kändes ganska lång, men egentligen tidsmässigt inte pågick så länge började jag upptäcka att jag kände något för en annan än min kille. Det hela var jobbigt och tungt men nådde till att jag fick avsluta vårt förhållande.
Det var egentligen under halloween-festen på Villan som jag lärde känna Wigge lite mer, vi pratade rätt mycket under kvällen men det var inte något annat än så då.
Det hände ganska ofta att vi sågs på skolan och bara pratade litegrann, eftersom hans klass och min höll till i samma lokaler under de konstnärliga kurserna, så vi upptäckte väl med tiden att vi alltid hade något kul att prata om och på den vägen gick det. En kylig kväll gick vi en tur runt ett nära skogsparti och jag började väl inse att det var något annat än bara en bra vän och fick ta itu med allt, och det blev en slags försiktig vandring mot något nytt.

Till julen åkte jag förstås hem till familjen och vi firade i vanlig ordning hemma i villan. I mellandagarna kom Wigge ner på ett kort besök för att han ville ses igen och impulsköpte en tågbiljett. Vi fick ha vårt eget lilla firande och umgås ett tag. Men det blev inte långt för sen skulle jag åka på nyårsfesten som var planerad sen i höstas. Emilia hade ordnat så en lägergård var hyrd i Lingbo utanför Gävle och en massa folk från föreningen åkte dit och firade nyår och umgicks i en vecka. Jag var bara där fyra nätter eller något sådant men det var otroligt kul att se alla igen. Det var väldigt länge sen vi hade en riktig föreningsträff. Vi spelade massa spel, badade bastu nästan varje kväll, lekte lekar och gjorde mat som vi åt vid långbord. Det blev otroligt mycket skratt och trams och allt var mycket som förr när vi höll många forumsträffar. Efteråt åkte jag tillbaka till Södertälje lite kort innan det bar av till Skellefteå igen.

Nolle-p ur en nollas perspektiv, del 2

Det här inlägget skrevs egentligen i november 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.

----------------------------------------
Fortsättning på del 1

Onsdagen den 29:e augusti
Idag kommer Jim upp till mig, första gången det är han som får åka norrut och inte jag. På morgonen har vi visning bakom kulisserna på Antikrundan som ska spelas in senare i Campushallen. Det är massor med människor som står och köar med grejer utanför men vi går in och tittar där de håller på att göra iordning. Det är inte speciellt spännande men jag ser programledarsnubben, som jag inte minns vad han heter, sitta vid ett bord och planera. Vi är alla ganska sega från gårdagens sena festligheter. Klockan 13 börjar dagens aktivitet som är RUS - Roligt Utan Sprit. Vi åker på en bussguidning genom stan och lite olika ställen pekas ut. Till slut stannar bussen en bit från stan vid något litet berg med skog runt. Vi blir meddelade att vi har förstås inte åkt runt bara för att kolla på staden utan nu befinner vi oss utanför Äventyrsberget där vi ska få kämpa resten av eftermiddagen. Vi går in genom en port i berget och i en fuktig gång med obehandlat berg till väggar. Det har tydligen varit någon gruva en gång och är ganska stämningsfullt. Vi samlas och får dela in oss i grupper om tre. Jag är med Emil och Jonas i klassen. Inne i berget finns en massa olika rum som man ska ta sig igenom genom att lösa olika klurigheter, vissa mer fysiska, vissa med precision och vissa med klurighet men alla behöver någon form av samarbete. Man får inga instruktioner om vad det är man ska lyckas göra när man går in i varje rum men det finns lite ledtrådar inne i rummet. Går tiden ut inne i rummet måste man börja om och gör man fel får man också börja om från början. Men när man väl klarar det öppnas det så man kan få en stämpel i det rummet och ta sig ut i en ny dörr. Poängen är att klara så många rum som möjligt. Några grejer är riktigt svåra och några klarar vi ganska fort men vi har i alla fall riktigt roligt. Vi är en av grupperna som klarat mest rum i alla fall men ingen grupp slår rekordet för en förstagångsbesökare.
Efteråt när vi kommit tillbaka till campus möter Jim mig där och det blir brädspel vid caféet. Det är inte jättemånga där men några är vi som spelar. Jag är med på någon runda Carcassonne. På kvällen är vi några som går med Phösare Aerie och handlar lite kyckling och vi lagar mat i ett av köken på skolan och ser på film i hans klassrum. Jag är för trött för att hålla mig riktigt alert medan vi ser på Donnie Darko och slumrar och vaknar om vartannat så det blir en ganska olustig film eftersom jag ser skumma stycken varje gång jag vaknar till och sen halvt slumrar och drömmer och halvt ser filmen.
Eftersom det är Roligt Utan Sprit så är Traversen stängd denna kväll men efter tolvslaget passar de på att öppna en stund. Det blir ändå sängen för mig.

Torsdagen den 30:e augusti
På morgonen hoppar jag över en biblioteksvisning som känns rätt menlös med tanke på att jag kan skaffa lånekort själv och vet ganska bra hur ett bibliotek fungerar. Senare demonstrerar de i skolan hur vi använder vår online lärportal. På eftermiddagen är Direktörn & Fabrikörn i skolan och pratar om sitt. Under föreläsningen marscherar Phösare in och meddelar vår klass att våra tillgångar nu är frysta. Vi vet inte riktigt vad det ska betyda men det hela hänger ihop med att några i klassen kidnappade ÖPH Pilens gosedjur.
Vid Villan är det Burträskbingo klockan 17 och vi ska samla in många konstiga saker för att få poäng. Många är rent omöjliga men vi lyckas knåpa ihop en hel del med hjälp av fantasi och ordtolkningar. Gosedjuret som blivit kidnappat, Thumper, ger hela 10p men vi vägrar trots det att ge tillbaka honom. Även utan denna poäng lyckas vi vinna ganska ordentligt med alla våra saker men Phösarna meddelar skadeglatt att eftersom våra tillgångar är frysta så får vi ju tyvärr ingen poäng. Vi har än en gång anledning att sjunga Bright Side of Life som börjar kännas som något av vår temasång. Klasskompisarna som är ansvariga för kidnappningen fixar ihop en inspelning som ska bli en fin överraskning. När sakerna är ihopsamlade beger jag mig hem och det blir en hemmakväll med Jim.

Fredagen den 31:a augusti
På förmiddagen hålls den sista så kallade mattelektionen där man inte lär sig mycket. Efteråt ska det vara alkoholföreläsning och besök på Västerbottensteatern men jag smiter hem efter matten för att spendera dagen med Jim. I skolan finns det massor av lappar uppsatta med en bild av det bundna gosedjuret, Thumper, och en YouTube-adress. Klasskompisarna har spelat in en kul liten terrorfilm där Thumper är bunden och torterad och ber om nåd och räddning.
På kvällen är det Nollesittningen, den stora avslutningssittningen. Alla är finklädda och vi placeras slumpmässigt med bordsherre och bordsdam men det är annars väldigt informellt. Det är nu klasskompisarna genomför sitt terroristspex. De kommer maskerade till sittningen och har spelat in ett flertal fraser med förvrängd röst som de använder för att svara på tilltal. Lösenkraven för att Thumper ska lämnas tillbaka presenteras; att få strafflöshet, att Phösaren GameBoy ska få bära backen* (se fotnot i slutet på dagen), och att de ska bli Övernollor och få överta Överphösarnas sittplats på sittningen. ÖPH och Phösarna utökar spexet och går med på kraven men lyckas fuska sig igenom alla. Kidnapparna blir inte straffade, de blir så klart belönade eftersom nolleperioden inte innehåller straff och de får nya nollebrickor att ha runt halsen i större format där de benämns som kidnappare. Aktiviteterna är utbytta med saker som Guerillaverksamhet, Inhumanitärt beteende och mycket annat. GameBoy går med på att ha backen, men efterom de hävdar att hans bil är som en del av honom så får han förstås bära den med bilen. De får även överta Överphösarnas plats, som var vid ett eget bord vid sidan om scenen. Överphösarna får däremot ett nytt bord, större, som placeras i bakkanten på scenen upphöjt över alla andra. Våra tillgångar deklareras ofrysta och efteråt framför ÖPH sitt Överphösarspex. Det är en kul anpassning av Monty Pythons Holy Grail. Efteråt stormar alla till Traversen och där kan även Jim vara med. Phösarna påpekar att det här har varit den mest ambitiösa gosedjurs-nappningen så vitt de vet. Vi sitter alla och sörjer litegrann att augusti är slut men övergår snart till att dansa en massa.

[Fotnot: När man ställer till med något stort som ger ett rejält minus eller om man är så slarvig så man tappar bort sin nollebricka så belönas man med en ny. Förstås en storlek större på pappret så den blir extra otymplig och svår att tappa bort. En av de gamla eleverna som nu är nolla igen har stökat så mycket att han fått en A1. Brickan når nästan ner till marken. En av mina klasskompisar var full och hittade på att han skulle hota ÖPH med sitt plastsvärd under piratsittningen. För detta blev han belönad med en drickaback att ha runt halsen. Denna är det förstås fritt fram för alla att sätta sina tomflaskor i och bäraren har väl enda fördelen att han får dricka upp slattarna. Det ryktas till och med att ett tidigare år så fick en person bära en bildörr.]

Lördagen den 1:a september
Det är sista dagen på Nolleperioden och det börjar kännas lite skönt på ett sätt att det snart är slut. Man blir lite slutkörd av så mycket aktiviteter att fara fram och tillbaka till även fast det är så roligt. Det är ju förstås frivilligt men man vill ju se allt.
Mitt på dagen samlas vi vid Villan och får våra nolleuppdrag, alla klasser får dra lappar med knäppa saker som ska genomföras på stan. Vi ska anordna ett kartongbilsrace på torget och ha ett luftband som spelar på lilla scenen där. Vi far hem och skär och klipper lite i några flyttkartonger för att skapa en varsin tjusig kartongbil. Klockan 14 samlas vi på stan för att dra igång med uppdragen. Alla Phösare (manliga då) har rakat bort halva sitt skägg, som de sparat ut till nolle-p, dagen till ära. Våra uppdrag går rätt bra att genomföra i alla fall och när det är färdigt ställs alla nollor upp på led och vi blir utnämnda till ettor och får nu kolla på ÖPH så mycket vi har lust. Efteråt går jag och Jim hem och äter.
Till kvällen är det PUCK på Traversen, en kväll som inte får missas meddelar de. Vi antar att det är något som MUCK, fast med Phösare. När det hunnit samlas en massa folk på Traversen så manas vi alla in på dansgolvet framför scenen. Phösarna kommer än en gång inmarscherande till sin storslagna låt, men alla är nu helt civilklädda med solglasögon och huvudbonader borta. Vid första anblicken där de alla står på scenen känner jag igen kanske 5 av 30. Det är helt förvirrande att se dem alla utan utstyrseln. Det är dessutom en jätteskillnad när de så gott som alla är utan skägg och många har burit peruker eller gömt sitt hår. Överphösarna tågar in sist med sina överaller kvar på och så strippar de all utstyrsel på scenen.
Vi får också veta resultatet av nolletävlingen, vilken klass som samlat in mest poäng under hela nolleperioden och vinnarna är vi! Vi har ju varit ganska många som deltagit under hela perioden och dessutom hittat på saker som kidnappningen och många eget skrivna sånger och annat spex så vi är glada.
Under kvällen bär alla Phösarna nu phösarbrickor och vi behöver inte längre ha våra nollebrickor. De har också plus- och minussidor där alla nollor kan gå runt och skriva kommentarer. Många brickor är snabbt fulla med mycket beröm och lite glatt skäll. ÖPH har brickor där det istället bara finns en stor plusruta. Det är så kul och konstigt att se alla, det blir en helt knasig kväll när man ser folk man pratat med i 10 dagar och plötsligt har man ögonkontakt. Det är nästan konstigt att se allas ögon. Man har ju inte riktigt sett Phösarna som elever som oss andra och nu plötsligt är de vanliga människor. Det är dans och fest hela kvällen och många att återbekanta sig och skratta åt allt med. Efteråt går några av oss till Villan med lite Phösare som bjudit in några dit på efterfest. En stund senare blir vi utkörda eftersom nollor (ettor nu ju) tydligen inte ska få vara där. Vi går vidare till Villagatan för att efterfesta där istället med en hel del Phösare. Här är det lite mer segt men det blir ändå en sen natt. Till slut kommer jag och Jim hem i varje fall och äter lite och sover gott till nästa dag men sen är Jim tvungen att åka hem och jag får en dag över innan det är dags för skolan att starta.

----------------------------------------

Det här var allt om min nolleperiod som jag antecknade och mindes och härefter kommer lite kortare kommentarer om vad som hänt fram till nutid. Hoppas det varit till något nöje om ni har läst er igenom allt! För mig är det åtminstone roligt att spara och minnas.

Nolle-p ur en nollas perspektiv, del 1

Det här inlägget skrevs egentligen i november 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.

----------------------------------------
Onsdagen den 22:a augusti
Det är dagen för uppropet och första dagen på nolleperioden och jag väntar utanför hörsalen i god tid i förväg. De flesta andra dyker också upp väl innan uppropet ska börja och vi får genast en trevlig stämning där alla börjar prata lite smått, presentera sig och hälsa på varann istället för att sitta tysta och glo. Inne i hörsalen kommer lite olika folk från skolan och presenterar sig och upprop och info gås igenom. När allt sedan är klart släcks plötsligt ljuset i salen och någon pampig musik börjar spelas. Vi tittar omkring oss och jag ser många förvånade ansikten titta tillbaka men jag anar i alla fall att det är något med nolleperioden på gång. Sen kommer Phösarna intågande, de studenter som håller i nolleperioden och agerar faddrar åt de nya. Alla marscherar in i takt till låten och radar strikt upp sig. Alla Phösare har på sig studentoveraller, huvudbonad och solglasögon och de är en rejält brokig skara med sina olika färger och märken på overallerna. När alla är inne skriks det ut; "blicken i backen! Överphösarna kommer!" och vi följer någorlunda lydigt ordern men med en del sneglande ändå förstås. Överphösarna är fyra studenter klädda som Phösarna, men dessa bär även mantel och ett gosedjur på axeln och är själva överheten under nolleperioden. Visst känner jag en form av respekt inför det hela även om jag vet att det är lek. De har ju arrangerat det hela för vår skull och håller uppe ett rollspel för att skapa sammanhållning. Vi blir informerade om vad nolleperioden är, vad som är hierarkin här på skolan, det vill säga allas roll under spelet som är nolleperioden, och att det förstås är frivilligt för alla och att ingen kommer bli utsatt för några förnedrande aktiviteter. Det känns kul att veta att det kommer bli en ordentlig start här där man hinner lära känna lite folk.
Phösarna tar med sig klasserna och visar oss runt på campus. Det känns som ett trevligt skolområde, lagom stort för att inte bli helt opersonligt. Vi får alla göra våra egna nollebrickor, ett A4 fäst på kartong som man ska bära runt halsen under hela nolleperioden. Där får vi fylla i våra namn och det finns ett område där det kryssas av vilka aktiviteter man deltagit i och större delen av pappret består av en plus- och en minusspalt. Här får Phösarna fylla i när vi gör kul saker eller hyss. Av Överphösarna får man plus eller minus i silver ifall man gör något som de finner värt att kommentera och dessa är förstås extra eftertraktade att få. Denna nollebricka ska vi alltid bära och vårda med respekt, vi ska ha den även om vi är hemma eller går på stan och den fungerar som vårt kårleg för att komma in på studentpuben.
Efter detta får vi roa oss själva till kvällen när det är grillkväll på Villan, huset där kåren håller till och där vi ska samlas under nolle-aktiviteterna. Så gott som alla verkar dyka upp till grillkvällen, det är fullt med nollor med brickor i olika färger kring halsen. Vi samlas på gräset utanför Villan och det bjuds på hamburgare. Jag sitter med klassen och vi börjar prata gamla spel och mycket annat, det känns som att de flesta är lätta människor att börja prata med. Överphösarna kommer och går uppe på balkongen på andra våningen av Villan och bevakar oss och vi försöker förstås snegla litegrann på dem i smyg.
När jag står i grillkön och tittar upp är plötsligt en Överphösare ett par meter ifrån och han upptäcker förstås att jag tittat rakt på honom och snabbt tittat undan (för att titta på Överphösarna är en Stor synd för en nolla!) Jag ser i utkanten på synfältet hur han stegar rakt mot mig med silverpennan i högsta hugg och jag tänker typiskt, ska man börja med att samla ett mäktigt silverminus. När han skrivit klart på brickan och gått iväg och jag inspekterar den har jag istället fått ett plus där det står Bra ögonkontroll. Minsann..
Det blir en trevlig kväll och när maten är äten och det börjar bli kallare ute guidas alla som har lust till Traversen, vår studentpub. Med ett antal klasskompisar blir jag kvar till klockan 2 och stängning.

Torsdagen den 23:e augusti
Det är samling på skolan vid 9 och jag är lagom trött efter gårdagen. Vi får info om vårt program av programkoordinatorn och efteråt är det filmvisning med en kille som heter Ted Kjellsson som tidigare har gått på skolan och gjort ett ambitiöst slutprojekt i form av en film som heter Tompta Gudh. Vi får se några andra filmer också producerade via skolan, bland annat en från -95 som ska ha varit den första studentproducerade filmen med datorgrafik i Skandinavien eller något dylikt. Efter allt detta har vi vår första 'mattelektion', någon slags intro till matten som kommer senare och är bara fyra tillfällen. Läraren tittar mest in som hastigast och lämnar oss papper med diagnostiska prov (aah..mellanstadie) och tycker att detta borde vi kunna från gymnasiet, och försvinner iväg igen till någon annan klass. Jag som inte läst matte på år minns inte hur man räknar dessa saker i huvudet och kommer inte långt och orkar inte försöka heller. Läraren kommer tillbaka men bryr sig inte om att göra något mer än att lämna papper med svaren. Det hela känns föga seriöst och engagerat.
Dagens nolle-aktivitet är Lekkväll. Vi samlas vid Villan och leker många fåniga lekar som irländsk julafton och Funny Bunny som går ut på att få in en marschmallow i taget i munnen och säga 'en funny bunny, två funny bunny' o.s.v. tills det inte längre går att höra vad man säger eller någon marschmallow ramlar ut. Överphösarna (ÖPH) ställer upp och fuskar friskt och 'vinner' de flesta lekar förstås medan vi entusiastiskt (eller forcerat?) hejar på. ÖPH har också hela tiden stilen att de pratar (nåja, oftast skriker) idiotiskt med utdragna ord, skumma betoningar och nedåtgående ton på sista stavelsen i alla stycken vilket alltid får folk att börja skratta. Det blir mycket sjungande av studentsånger, mer lekar och efteråt bär det av till Traversen igen men jag stannar inte lika sent denna kväll.

Fredagen den 24:e augusti
Idag är det info av studievägledaren och studenthälsan som står på schemat och när de är klara går vi till skolans restaurang och äter salladsbuffén. På eftermiddagen kommer Popcore, ett litet lokalt filmbolag och berättar om sin verksamhet. De visar upp lite musikvideos de har gjort och en del är lite mer kända grejer. De brukar visst ta in folk från skolan ibland som får göra attribut-jobb åt dem.
På kvällen samlas vi på Villan igen och det är dags för Kastkväll. Vi har ingen aning vad det handlar om men vi marscherar sjungande iväg till en närliggande gräsplan där det blir många tävlingar som går ut på att kasta saker. Vi börjar med att stå på två långa led mittemot varandra och får vattenballonger som ska kastas sicksack mellan sidorna. Efter en stund sätts också råa ägg in i leken och till slut kommer även falukorv och pizza farande från sidan. Förvånansvärt få blir neräggade men några lyckas bli lite blöta av vattenballong. Det fortsätter med tävlingar i att kasta en tomback så långt som möjligt och att ta sönder datordelar så stilfullt som möjligt med träracket på 30 sekunder och en massa annat. Det är inte riktigt lika många som har dykt upp ikväll men det är väl så det blir när det ska hålla igång i tio dagar. Det känns som att det har hänt så mycket redan. Det har bara gått tre dagar och det känns som att vi redan börjar känna varandra en del i klassen och även lite utanför. De och vi lyckas bra med att skapa sammanhållning.
Jag planerar inte att gå ut ikväll igen för jag känner mig trött, men börjar prata med en phösare som är attributmakare och har trevligt och en vandring till Traversen blir det. På vägen lär jag dem mammas fina "tyska" dryckesvisa Jawohl, wir trinken alkohol och får ett fint litet plus på brickan. Brickan hänger förstås med hela tiden till alla aktiviteter och de flesta av oss bär den troget till och från skolan och på stan och dylikt. Några människor har faktiskt stannat och frågat mig vad det är för färgglada papper alla har runt halsen.

Lördagen den 25:e augusti
Idag är förstås inga skolgrejer planerat men nolleperioden fortsätter för alla som vill och många i klassen är fortfarande taggade. Vid 13 är det PMS på schemat - Phun mit Spex. Vi är inte så många men ändå några som samlas vid Villan. Några av Phösarna demonstrerar med ett exempel vad ett spex är, någon form av uppvisning för de andra, ett kul litet skådespel, en sång, eller vad som helst som man vill framföra. Det finns inte många regler men publiken kan när som helst ropa saker som "omstart" om något går fel eller om de vill se en ny version av det senaste som hände, "tempo" om de tycker något går för långsamt, "baklänges" om man vill se det på det viset, "på tyska" eller valfritt språk om man vill ha en improviserad översättning, och alla dessa typiska fraser kan leda till väldigt roliga improviserade lösningar. Vi delas in i grupper inom klasserna med några i varje och får lite stödord som vi ska försöka jobba in i vårt spex till kvällen när Adeln och Generalen kommer på besök.
Dagen ägnar vi åt att planera vårt spex som blir ganska simpelt men är ett nyhetsinslag om ett band där sångaren mördas.
Vid 20 är det samling på Traversen igen. Först är det lite tid till alla att bara umgås och sen samlas vi nedanför den lilla scenen på dansgolvet och Adeln och Generalen är på väg. Dessa är de allra högsta under nolleperioden, som står över Överphösarna, och kommer ner från Luleå. Det är visst ordförandena för Teknologkåren och Luleå studentkår vad jag har förstått. Först gör Phösarna ännu ett intåg och efter dem kommer Överphösarna och vi beordras med blicken i backen. Sen beordras även Phösarna att ha blicken i backen när Adeln och Generalen kommer in. Dessa får bara tilltalas direkt av Överphösarna och här har man sin enda chans att samla plus eller minus i guld. Så småningom sätter spexen igång och det hela blir ganska lyckat med både bättre och sämre spex. Det går skapligt för vår grupp även om det inte är något oscarvinnande påhitt, men andra gruppen av min klass har satt ihop en briljant sång till någon barnvisemelodi som hette Det kom en haj eller något sådant. Jag har aldrig hört den förut så det låter som en unik sång för mig. De har skrivit ihop en text om nolleperioden och hur det funkar och får en massa applåder och flera omstarter för att Adeln och Generalen verkar tycka det hela är så kul. När de är klara får gruppen ett mutpris, det vill säga ett tygmärke (till overallen) som är Adeln delar ut för något extra bra. Det är nog det mest eftertraktade man kan skaffa under nolleperioden. Spexen håller igång länge och klockan är 1 innan det hela är över. Efteråt drar några till olika efterfester men jag går hem och får i mig lite att äta och kommer i säng vid 3, helt slut. Imorgon är det vilodagen och det behövs.

Söndagen den 26:e augusti
Det är vilodag och jag passar på att sova länge. På kvällen blir det filmkväll på Traversen och jag planerar att gå dit men dagen ägnar jag åt att fixa lite mer i rummet. Det är fortfarande saker överallt och den mesta lediga tiden har bara gått åt till att äta och göra sig iordning.
På filmkvällen stannar jag och ser första filmen - Stranger than fiction. Den är bra, en sådan klurig film av den typen jag oftast gillar. Efter filmen går jag till affären och det är segt att släpa grejerna hem. Jag pysslar på lite mer hemma och sen är ännu en dag över.

Måndagen den 27:e augusti
Idag samlas vi i skolan för att få användare till datorerna. Vi får egna passerkort och jag sitter i en av datorsalarna en stund eftersom jag inte har någon dator hemma än. Vi fortsätter också med matten som är fullkomligt menlös. De kommer även från North Kingdom och berättar om vad de pysslar med där, mest olika interaktiva webblösningar och reklamfilmer. Jag går hem och äter som vanligt och när jag ska gå tillbaka till skolan har jag tur att en av Phösarna, Gameboy, står med sin bil vid änden på vårt hus och jag får åka med honom och en annan Phösare som heter Wigge tillbaka till skolan.
Ikväll har vi skattjakt och alla klasser får karta och första ledtråden. Vi får leta oss fram till olika stationer runt campus med hjälp av ledtrådarna och där lösa olika kluriga uppgifter för att få bitar till skattkartan. Det är lyckat för oss och vi har bra lösningar och är riktigt snabba. Vi får ihop alla kartbitar först och klurar ut att vi ska iväg till andra sidan älven. Till slut hittar vi till en park där det finns ett stort träskepp. Ingen annan är där än och vi börjar febrilt försöka klura ut hur vi ska stega rätt och gräva i sanden runt skeppet (en ganska stor yta). Men vi hittar olika skulpturer och annat omkring som verkar kunna stämma med ledtrådarna och vi ger oss på lite försök att gräva. Men så småningom kommer Phösare och Överphösare dit och det visar sig att vi varit så snabba att de inte hunnit med, och vi har letat bland ledtrådar som inte fanns. Det ordnas på skeppet med insult swordfighting som i Monkey Island och det är väldigt kul bland oss nördiga människor där massor har spelat det. Vi lyckas till slut ta oss ändra fram till Överphösarna och vinna plastspaden. Vi lyckas bättre på sanden nu när ledtrådar är uppsatta och vi sätter igång att gräva där det verkar stämma med stor iver. Till slut har vi en jättegrop som är någon halvmeter djup i mitten och minst en meter bred. Vi kämpar tills vi är helt kalla och nersandade och sen kommer en attributmakare upp intill och börjar gräva ett litet hål ett par decimeter från vårt och hittar direkt skattkistan. Mycket nesligare slut på kvällen kunde vi inte haft men vi stämmer upp i skönsång av The bright side of life från Monty Pyton som tröst. Hela vägen tillbaka till skolan från parken sjunger vi på spexlåten med verser som vi hittar på efter vägen. Den här låten är väldigt trallvänlig och bra till att improvisera och blir något av en plåga under nolleperioden.
Den här kvällen orkar jag inte gå ut utan går hem och duschar av mig sanden och dricker té för att bli varm.

Tisdagen den 28:e augusti
Hela förmiddagen har vi mer av den konstiga matte-introduktionen och på eftermiddagen kommer Film i Västerbotten och pratar om företaget och visar några filmer. Efter skolan går jag till stan för att leta rätt på lite saker till kvällens Piratsittning. Jag hittar lämpligt set med sabel och flintlåspistol billigt på leksaksaffären och lite smycken och någon scarf. Väl hemma går jag lös på ett gammalt linne och gör en knyt-top med hjälp av en sax. Till slut är det rätt piratigt med linnet, piratbyxor, bälte, scarf och lite krimskrams.
Sittningen blir bra med lite spex, sång och mat och allt sådant.
Efteråt drar alla till Traversen för piratröj och det är två liveband där och spelar. Efter en stund blir jag och min klasskompis Emil lite trötta på stilen och går och sitter i sofforna och snackar och har trevligt. En okänd kille kommer och tränger sig fram till oss och avbryter burdust vår konversation genom att ta tag i min nollebricka och säger 'Ooh vad mycket plus du har, så duktigt!' och Emil lutar sig fram och säger att han kan väl vänta lite för vi var mitt i meningen. 'Är det din kille?' frågar främlingen och jag hinner bara stirra förvånat på honom och säga något i stil med 'Nn' när han fortsätter, mycket dramatiskt: 'Jaha...jag kan gå om jag stör..' och traskar iväg. Jag och Emil bara glor på varann och börjar skratta. Det var det skummaste raggningsförsöket(?)...
När jag står vid baren senare gör en klasskompis till mig plötsligt ett utfall och rycker Överphösare Manges gosedjur från axeln och rusar ut. Men strax utanför kommer Phösare visst ikapp honom och fångar honom med gosedjuret och någon slags ordning återställs.
Efter Traversen går vi på efterfest på Villagatan, där studentkorridoren ligger. Det blir en mycket trevlig fortsättning och sen kväll. Misstankar som funnits redan tidigare har under dagen blivit helt klart för alla i klassen. Överphösare Pilen är samma person som Johan i vår klass. Han har gått ett program tidigare och blivit vald till ÖPH men även blivit antagen till datorgrafik, så han har smugit emellan att vara ÖPH och nolla och klarat sig ganska bra eftersom inte många tittar noga på Överphösarna. Dessutom har han haft en Phösare som agerat stand-in i hans overall. Men ikväll är han även med och festar loss på efterfesten och reglerna börjar släppas på lite mer. Här görs kvällens andra försök och ett par av mina klasskompisar snor ÖPH Pilens gosegjur som är en noshörning och lyckas gömma den i ett rum. Lite förök görs av ÖPH Pilen och Phösare för att luska ut var den är och ta tillbaka den men noshörningen förblir kidnappad.

fortsättning följer i del 2

Mina första dagar

Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.

----------------------------------------
Så min historia tar vid dagen jag flyttade till Skellefteå, den 17:e augusti 2007. I brist på dator men med mycket vilja att skriva och tumult inombords blev det långa anteckningar på papper.

Strax efter klockan 5 på morgonen går jag upp hemma i Södertälje efter endast en timmes sömn. Hela kvällen innan gick åt till sista fixande och jag kände mig inte sugen att gå och sova. Jag är redo att ge mig iväg, allt är ordnat, men jag har inte riktigt insett att jag verkligen ska bort och BO där.
Jag och pappa packar oss in i bilen för att fara till Arlanda. Jag kramar på de andra och vinkar hejdå. Jag har insett med förnuftet men inte direkt med känslorna att jag ska åka därifrån. Det känns inte någon större skillnad mot när man vinkar av någon inför en semester. Först när jag ser mamma och Therese bli mindre och mindre i backspegeln känner jag ett litet sting av ledsamhet.
Jag känner mig varken riktigt förväntansfull eller orolig, kanske är det bristen på sömn, kanske är det att jag inte ens vet vad jag ska förvänta mig. På flygplatsen vinkar jag också av pappa och min resa är igång på riktigt. Jag somnar till på flyget strax efter jag har satt mig och vaknar med plötslig skräck när planet skjuter iväg. Vi får en liten frukost och så fort jag är klar somnar jag om igen och vaknar upp med ny chock när planet dunsar ner igen.
Helt plötsligt är jag i Norrland. Det är galet vad fort man tar sig så långt. Flygplatsen är så liten, bara ett litet hus i trä och med flyg som går endast mellan Skellefteå och Stockholm. Utanför väntar flygbussen och jag åker iväg mot stan. Jag får direkt en känsla av att det är annorlunda. Det känns som att året har gått lite längre här, solen verkar stå lägre. Genast är det som att sommaren har försvunnit, även om det fortfarande är varmt och ganska fint. Längs vägen är det bara fullt med barrskog.
Jag hoppar av flygbussen mitt i stan och går till Skebos kontor för att få nycklarna till lägenheten. Jag ringer Mattias, min blivande rumskompis och klasskamrat och talar om att jag har anlänt. Det visar sig att han också är på stan och han skjutsar mig hem till vårt nya boende.
Det börjar med lite av en besvikelse. Det är stökigt och läbbigt, de verkar inte ens ha kontrollerat lägenheten efter att de förra flyttade ut. Hallen är full med mosad post och reklam som de lämnat. Det är hemskt skitigt överallt, möglande matkladd i kylskåpet, kladdiga skåp och lådor, gamla flaskor står kvar i badrummet och badkaret är mer grått än vitt. Vi hittar också några pillerburkar med text som verkar vara på ryska och en lång glastermometer ovanpå skåpen i köket. Verkar lite suspekt.
Tack och lov verkar mitt eget rum rent och jag hittar inga konstiga grejer. Men vi ska ju ändå lyckas bo här och laga mat till kvällen. Vi åker med bilen till Coop och handlar det viktigaste i matväg och en massa städsaker och skrubbar och torkar sedan i flera timmar tills det börjar bli lite mer presentabelt.
Det känns konstigt att alltid ha bott i Södertälje, alltid haft familjen omkring mig, och plötsligt ska detta vara hemma. Det känns inte alls hemma. Vi gör i alla fall klart vad vi orkar för dagen och jag gör iordning lite enkel middag.
På kvällen pratar jag i telefon med Jim och all hemlängtan och all ensamhet kastar sig över mig. Allt som jag inte känt förut kommer nu. Jag går och lägger mig på min nya hyrsäng i mitt kala nya rum, stort och ensamt. Mina flyttlådor har inte kommit än, jag har bara tagit med det viktigaste i en liten resväska. Jag och mina saker bor i ett litet hörn av rummet och de grejer jag ställt upp vid sängen ser bara malplacerade ut, som att jag har tagit med det lilla "jag" som jag hade och försökt få rummet att kännas mitt. Det känns inte det minsta mitt, det känns som semester och något tillfälligt hotellrum, fast utan glädjen att man sen kommer tillbaka till sitt gamla vanliga hem.
Alla har önskat mig lycka till och hoppas jag trivs. Jag trivs inte. Jag vill åka hem och fattar inte att jag ska bo här i tre år. Jag hoppas på att det mest är min väldiga trötthet som får mig att ligga i sängen i tom ångest. Hoppas det bara är tillfälligt och blir bättre när mina saker kommer.
Men jag inser att det aldrig kommer att vara samma igen. Jag kommer inte ha mitt gamla liv tillbaka när jag flyttar härifrån igen, att bo med hela familjen omkring mig och på en plats med barndomsminnen. Den tiden är över nu. Jag känner mig som att jag blivit övergiven på ett främmande ställe, fastän det är jag som åkt.
Vattnet är annorlunda, fast som tur är inte illa. Det påminner om sjövatten, som en ren sjö. Lite som Lillsjön smakar det faktiskt. En massa diffusa doftminnen kommer fram av det. Inget känns rätt. Jag hoppas det är annorlunda imorgon. Inte fler hemska kvällar i ensam och djupt saknande gråt.
Jag börjar nicka till i mitt skrivande. Bra, jag kan nog somna.

Lördagen den 18:e augusti
Underligt nog, men skönt, så tog glada drömmar vid min dåliga kväll. Jag vaknar och allt känns bättre som det alltid gör på morgonen. Jag är stel i nacken och har svag huvudvärk men det kan nog bero på att jag fått sova utan kudde då jag inte tänkte på att ta med sängkläder och inga fanns ju här. Så ett ganska tunt och gräsligt färgat överkast har fått agera täcke, och en ihopvikt tröja kudde. Tur att det åtminstone var möblerat så jag har en säng.
Vi är hemma under dagen och tar itu med kylskåpet som var så läbbigt med klibbiga och möglande fläckar och passar på att frosta av frysen innan vi börjar fylla den. Vi får ju i alla fall en anledning att umgås lite och skratta åt vår gemensamma olycka med all den här skiten att städa upp! Mattias känns i alla fall schysst så jag tror det ska gå bra att dela lägenhet.
Vi bor på Frögatan i studentlägenheter som ligger i tvåvånings radhus. Det är normalt tre rum i varje lägenhet och man delar badrum och kök med varandra. Fast ingen har bokat det tredje rummet i vår lägenhet så det är bara vi två som bor här. Gott om plats i köket. Jag har dock nästan inga saker än. Mina flyttlådor är kvar i Södertälje och de ska komma upp runt onsdag. Jag hoppas redan tisdag!
Efter en dusch och lite uppfräschning ger vi oss ner på stan och tar en titt längs gågatan. Genom utbildningens forum har det bestämts träff ikväll på ett café för alla som redan är i stan och känner för det. Jag äter lite sallad och té och sen börjar andra dyka upp. Det är några som ska börja i klassen, någon från en annan utbildning och en kille som har gått datorgrafik tidigare. Den killen (PB) berättar en del om skolan och utbildningen och det är kul att börja få en liten bild av det hela. Han har mycket bra info. Vi har trevligt och alla verkar ganska lättsamma, det är kul att faktiskt ha träffat några innan registreringen och jag hoppas resten av klassen är kul. Jag blir igen starkt rekommenderad sommarkursen i skulptur jag hört mycket om, jag ska nog försöka gå den till nästa sommar.
Senare förvandlas caféet till bar med musik. Vi sitter kvar ett tag med sen ger sig jag och Mattias hemåt och gör té och sitter i köket och pratar ett bra tag och har ganska kul.
Det känns faktiskt bättre att gå till mitt tomma rum och sova denna kväll, även om jag inte riktigt kan känna att jag bor här, det känns mer som en tillfällig (fast lång) visit jag måste stå ut med.

Söndagen den 19:e augusti
Jag sov bättre den här natten, lyckades stoppa en mjukare kudde av lite kläder och någon handduk.
Vi åker in till stan och kollar in lite ställen vi såg stängda igår. På Clas Ohlson köper jag en hel del praktiska saker och bland allt det andra hittar jag en gravyrpenna från Dremel. Jag har velat ha en länge nu, sen jag först såg grejer som en vän använt sådan till. Ska bli kul att testa när mina pysselsaker kommer. Efter stan åker vi till Coop och jag handlar en massa mat och kommer hem med tunga kassar. Det är så mycket man behöver när man börjar från grunden! Dagen går i alla fall åt och på kvällen sitter vi vid Mattias dator och kollar på Cars. Den är inte så dålig som jag hört andra säga, visst, förutsägbar och lite stereotypa karaktärer som det brukar, men i alla fall en del humor och många vackra bakgrunder att kolla in. Det är också mycket trevligt med något annat att göra än läsande och lite tecknande. Jag har fortfarande ingen dator, tv eller särskilt många saker att roa mig med här.

Måndagen den 20:e augusti
Jag vaknar vid 10 och känner mig mer utsövd än tidigare. Under dagen pysslar jag på hemma och gör iordning bland mina badrumssaker. Jag får låna datorn av Mattias en stund för att beställa min egen dator. Det tar en stund men jag hoppas jag ska slippa snylta på hans dator så mycket mer nu. Jag hoppas det går fort att få den, just nu stod montering och leveranstiden på 10-20 dagar. Jag gjorde en variant när man får plocka delar själv och få dem ihopsatta av företaget. Senare sätter vi oss och gör felanmälan på de saker som saknas och är dåliga här. Jag skriver ett ordentligt klagomål på städningen och talar om att skrivbordslampa saknas och köksmöblerna är mycket skraltiga bland annat.
Det finns inte så mycket att göra här innan mina saker kommer, jag har läsning, ett litet skissblock och några papper att skriva på. Men sen ringer de och talar om att mina saker ska komma vid lunch imorgon, hurra! Skönt att hinna ställa lite på plats innan skolans aktiviteter drar igång. Jag har tänkt att det här skulle vara lite i senaste laget att komma upp före skolstarten. Visst, det hade varit skönt att hinna få allt på plats, fått datorn och köpt de mesta sakerna som behövs innan nolleperioden och skolan drar igång, men som det är nu går jag mest och väntar på dagarna. Det känns som att tiden förflutit rätt långsamt och det var bättre att få spendera så mycket av sommaren som möjligt där hemma, och hinna med Visby.
På kvällen testar jag gravyrpennan på en liten fickspegel i metall och graverar in huvudet från en råtta. Den är otrolig rolig att använda och resultatet blir bra. Fast det är snabbt ganska uttröttande för maskinen väger betydligt mer än en vanlig penna och vibrerar förstås ganska starkt. Snart måste den testas på något mer!

Tisdagen den 21:a augusti
Efter frukosten tar jag tag i att flytta runt lite möbler innan alla mina saker kommer. Jag håller på en bra stund utan att komma på någon riktigt bra lösning men till slut kommer jag på hur allt kan stå på ett trevligt sätt och jag kan dessutom skaffa någon extra byrå. Det är så lite lådplats så jag vet inte var jag ska göra av alla småsaker och pyssel- och målargrejer annars. Grejerna kommer och jag börjar packa upp lådor för fullt. Jag fick också med min cykel vilket är skönt, mamma sa att det fanns massa plats kvar när de hade kommit och hämtat mina grejer så jag beställde med några extra saker som jag hade tänkt lämna.
Det börjar kännas en aning mer som mitt ställe nu med ny ordning och mer grejer på plats. Mina saker ser dock lite malplacerade ut, de ska ju vara där hemma. Det är fortfarande många lådor på golvet och saker utspridda här och där men snart är det nog mer färdigt. Imorgon är registreringen på skolan och det ska bli kul att se hur allt ser ut. Jag har ganska höga förväntningar på utbildningen och allt kring den. Enligt PB som var med i lördags kommer även Phösarna (de som håller i nollningen) att göra sin första entré och ge lite mer info. Han sa att det brukar göras med stil, jag tror de har en ganska rejäl nollning här. Jag fick ju papper om den redan när jag blev antagen med schema över aktiviteter för tio dagar.

Nu ska det bli skönt att sova med kudde och täcke till slut!

Medeltidsveckan 2007

Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.

----------------------------------------
Så småningom blev det dags för Visby och Medeltidsveckan. Jag åkte med Jim, Johan och Josefine, Karin och Rickard och två vänner till dem, Lisa och Martin. Vi hade hyrt boende av Karins moster, lite utanför Visby.
Söndagen den 5:e augusti, mot kvällen, kom Johan och Josse till Södertälje och vi satt hemma hos mig hela kvällen och rostade bröd och drack säkert hemska mängder té.
Mycket tidigt på morgonen, mer natt faktiskt, satte vi oss alla i mina föräldrars bil som jag fått låna och körde mot Nynäshamn. Jag hade inte kört dit förut men jag hade spanat på kartan och det verkade vara en ganska simpel väg. Jag känner mig aldrig särskilt bekväm med att hitta till nya ställen med bil men trots dimma kom vi enkelt fram. Martin hade med sig sin bil och i den åkte han och Lisa, Karin och Rickard från Uppsala. Vi hade bestämt att mötas med de andra på en parkering nära färjan men lyckades ställa oss på olika parkeringar. Efter ett litet tag lyckades vi dock hitta till varandra och körde ombord på färjan som skulle gå strax före fem.

När vi kom fram till Visby var det morgon på riktigt och nu fick den andra bilen ta ledningen eftersom Karin var den som hittade till huset. Och det var inget litet ställe, bestående av två våningar, jättekök, matsal, två toaletter och mycket sovplats och låg lite avsides som en gård. När vi hade kommit på plats gick vi alla och sov ett tag eftersom vi knappt hade sovit något under natten, bara korta stunder sittandes i bilen och på färjan.
När vi hade vaknat åkte vi in till Visby för att ta en titt på årets marknad och strosa runt i våra medeltidskläder. I år kunde jag ju också bära min klänning ordentligt eftersom den äntligen var klar. Jim fick låna lite kläder av Johan eftersom det inte hade funnits varken tid eller pengar att fixa ihop egna, men han köpte sig lite material under veckan för att kunna pyssla med när vi kom hem igen.
Första kvällen gick vi en liten tur för att njuta av stämningen på Kapitelhusgården och på vägen tillbaka till bilen gick vi förstås förbi den nattöppna godisaffären. När vi nästan var tillbaka vid bilen fick vi se en märklig syn, Jim hinner bara säga "det där ser ju ut som.." och in genom porten som vi är på väg ut genom kommer en kamel och efter den en till. Det är inte ofta man möter någon som är på kvällspromenad med kamelen. Nästa dag och under veckan såg vi kamelerna på gräset vid marknaden, jag antar de användes till någon show eller liknande.

Vi fick fint väder även denna medeltidsvecka och man fick svettas i sina kläder i flera lager. Inte riktigt lika stekande varmt som förra året men ändå mest soligt. Det blev mycket springande på marknaden under dagarna, särskilt jag och Jossan ledsnar liksom aldrig. För det mesta slutade det med att de andra försvann i grupper medan hon och jag dröjde oss kvar vid olika stånd. På kvällarna gick vi och såg Loke under bron, roligt som vanligt att se honom showa och allra bäst på medeltidsveckan.
Något som var trist var att Munkfotbollen var inställd detta år, vad jag hörde så hade arrangemanget medeltidsveckan försökt ta betalt för det men det gick de inte med på.

En kväll hade jag och Josse planerat att se en liten konsert med Poeta Magica i en av de gamla ruinerna. Direkt efter Loke skyndade vi oss dit och köpte biljetter och köade en stund. Det var bara vi som var intresserade att se dem, Jim gick och träffade några av sina vänner som också var på medeltidsveckan och de andra åkte hem. Jag gillar särskilt ett par album jag har av dem, men tyvärr var det inte riktigt den musiken jag hade hoppats på som spelades. Det var dock kul att gå i alla fall. Vi fick en dam med enorm medeltidshatt som stack ut åt båda sidorna framför oss men det gick ganska bra ändå, lite korkat bara att ta den hatten dit och sen sitta långt fram med bänkar som inte hade någon sluttning.
En annan mycket solig och varm dag satt vi i gräset och tittade på svärdsfäktning-turneringen där Jossans syrras karl deltog. Jag tror det gick lite bättre än vanligt för honom men ärligt talat var jag inte så insatt i det hela.
Vi fick också veta att den stora eldshowen av Trix var inställd, medeltidsveckan ville även här ta inträde och det vägrade Trix med, de ska ha en gratis eldshow varje år har de sagt och det här är den. Men sen spreds ändå ryktet kvällen innan, bland folk man kände och inte, att de kör ändå och en rejäl eldshow visas gratis som den skulle vara. Strålande som förra gången med maffiga effekter, stunts och musik. Massor med folk kom också som sist.

På torsdagen hade vi bestämt träff på Kapitelhusgården med resten av alla från Tír som var på plats. Vi satt där ett tag allihopa och pratade med Sofia, David och Mikael med familj som hade dykt upp så vi var en liten grupp. Efter en stund spreds alla åt lite olika håll men vi träffade på varann lite mer under veckan vid Loke och så också.
Vi gick fler varv på marknaden och shoppade, satt nere vid havet och njöt av svalkan och rotade lite bland stenarna och samlade en mängd vattenslipade glasbitar. På kvällarna kom vi hem trötta men nöjda. Någon kväll satt de flesta av de andra och spelade rollspel men jag orkade inte delta utan ritade bara lite.

En dag tog vi paus från själva medeltiden och åkte norrut längs kusten på rauksafari. En mindre detalj var att vi inte så en enda rauk men det gjorde egentligen inget. Första stället vi stannade på var en spännande strandremsa där hela övre delen var täckt av stora svarta stenar och hela nedre delen av stora flata rundade vita. Det var en riktigt tydlig linje där de möttes och där höjden av de vita började slutta ner mot vattnet hade en massa människor (eller en oerhört engagerad) byggt en massa olika torn och skapelser av de vita stenarna travade på varandra. Dessa stod på en lång rad längs hela stranden och det såg mycket märkligt ut. Vi var självklart tvungna att bidra med våra egna skapelser. Sen drog jag och Jossan igång ett litet projekt att lägga ut texten Tír na nÓg (vår förening) i jätteformat med de vita stenarna på de svarta och fota det hela.
Vi åkte vidare och vägen blev sämre och sämre med djupa tjälhål som fyllts med lerigt vatten under natten och bilen guppade plaskande upp och ner ur dessa. Det kändes som en riktig djungelsafari med jeep där ett tag. Vi såg en mindre ö precis utanför kusten som det verkade som att man skulle kunna gå ut till, där tog vi rast och vadade i det knappt knädjupa vatten ut. Vi satte oss och åt vår lunchpicknick och gick sedan runt och utforskade och fotade den intressanta ön. Den var avlång och höjd en bit över vattnet med utskjutande klippor runt en stor del av den, och i yttersta änden fanns en slags slätt av knölig sten som låg i ganska jämn nivå med vattnet så det var pölar överallt. Hela ön var grästäckt och jag gick runt och hjälpte Karin att samla ihop vitnade benrester vi hittade där ute från alla möjliga smådjur eftersom hon sparar på dessa och gör intressanta smycken och saker.
Vi hade inte lust och ville inte riskera bilen mer genom att ta den gropiga vägen tillbaka så vi hittade ut till en större väg. På radion började ett barnprogram med någon som läste en saga om en kung som inte hade några vänner för han fick absolut inte bli störd. Den var riktigt knasigt berättad och jag och Josse skrattade en massa åt den och kungen som började dansa balett i fina trikåer. Till slut fick kungen en penna av en liten flicka som tyckte att kungen ville bli störd, så ritade han en massa drottningar och en fick liv och han var inte ensam mer.

Sista dagen, lördagen, städade vi rummen vi bott i och packade våra saker innan vi åkte in till Visby för en sista dos medeltid. Mot kvällen möttes vi allihop och åt buffé på Effes och hade en trevlig kväll. På vägen tillbaka vräkte regnet ner och vi blev helt genomblöta men jag kände mig bara glad. Vi tog bilen tillbaka till huset och hann bara ta det lugnt ett tag innan det var dags att åka till färjan som gick tillbaka till Nynäshamn strax för fyra på morgonen, söndagen den 12:e.
Det var ännu en härlig Medeltidsvecka och det kändes tråkigt fast lite skönt också att trötta och glada åka hem igen. Vi fick ett mystiskt problem med bilen, att den gurglade när vi hade fläkten igång hårt och immade igen fönstren och ibland rann det ut vatten under instrumentbrädan över mina fötter när jag körde, och det verkade vara kopplat till ac:n. När vi väl var hemma igen kollade pappa på det hela och det visade sig att något avrinningsrör för ac:n under bilen var igenproppat med lera så vattnet kom inte ut. Kanske hade det något att göra med vår lilla safaritur.

När vi var hemma igen från medeltidsveckan var det bara att packa klart alla mina grejer, för 17:e augusti flyttade jag upp till Skellefteå. Ett stort och förändrande steg men det ska jag att fortsätta skriva om nästa gång.

MAILET

"Hej,

I år har vi bestämt oss att informera de sökande om sina arbetsprover och granskningen. Jag kommer att skicka det även med vanlig post.
Observera att detta är ingen formell besked, utan resultat av arbetsprovsgranskningen.

De 20 sökande som har godkända arbetsprover:
Hedström Malin..."
o.s.v.

Hurra!! \o/ Wow...
Oj. Nu blir det till att planera! :D

Den stora uppdateringen

Det här inlägget skrevs egentligen i oktober 2008 men jag har valt att lägga in det i kronologisk ordning ungefär när sakerna hände istället, för att det ska bli en mer sammanhållen berättelse.

----------------------------------------
Var börjar man egentligen när man inte skrivit på så här länge? Jag har länge tänkt och velat fortsätta skriva här men kom av mig när jag flyttade till Skellefteå och var datorlös ganska länge. Men knasig och petig som jag är så tänkte jag faktiskt ta vid där jag slutade och inte i nutid. För jag skrev nämligen ner en hel del på papper istället om vad som hände när jag flyttade hit och nu har jag plockat fram dessa gamla anteckningar.
Inte för att det förmodligen är så intressant för er som läser här om vad som hände mig för över ett år sen, men mest för att jag gärna vill ha den kompletta tidslinjen kvar för mig själv. Även om mycket detaljer tyvärr kommer bli utelämnade nu när det var så länge sen så vill jag gärna ha kvar något slags minne av vad som har förflutit.

Så jag tänker mig tillbaka till sommaren 2007 när jag slutade att skriva, om man bortser från ett par korta uppdateringar om Swedish Game Awards.

Midsommar 2007 firades ute i Stugan. Det var mysigt som vanligt med riktig sommarkänsla på grusvägar mellan högväxande ängar och lukten av havet som emellanåt anas. Under dagen tog vi en tur till Västerljung, som inte ligger långt därifrån, där de hade en slags midsommar-festival. Det stod ett antal stånd runt ett fält, man kunde tävla lite, köpa lotter och snask och det typiska. Sen höll de kobingo men kossan gjorde inte ifrån sig en enda blaffa (skulle inte jag heller med allt det gloende folket) så priset fick lottas. Inte överdrivet spännande överlag men kul att bara åka ut lite med familjen. På kvällen arrangerades dans i ladan som vanligt och särskilt TH och Micke for loss med sin lindy, folk såg ganska imponerade ut.

I början av Juli åkte vi till stugan igen och samtidigt kom mammas kusin Anette och hennes barn dit och vi spenderade en bit till av sommaren där. Även Jim kom ner och var med. Lite spännande saker hände, jag fick första gången någonsin se en lysmask (som egentligen är en skalbagge) som jag velat sen jag var liten. Där satt den i gräset en bit från köksdörren och lös för fullt. Vi gick och plockade upp den men den brydde sig inte alls utan lös vidare med en klar grön färg. Den såg för övrigt ganska läbbig ut och jag hade nog aldrig plockat upp den dagtid om den inte var cool och lysande.
Vi hade också en annan spännande episod. Jag och TH satt på verandan med den kolsvarta natten utanför. Alla de andra hade åkt iväg på utflykt under dagen och kom precis hem. Pappa kom runt och knackade på dörren vid oss och sa vi skulle öppna fort. Precis där utanför var tydligen en älgko med sin kalv och åt på vårt plommonträd och de hade råkat stänga in dem eftersom de stängde grinden när de kom tillbaka. Vi sprang alla till fönstret och lös och glodde på älgarna, 1,5 meter utanför. De ser helt overkliga ut så där nära! Som om man hittade en stor häst i trädgården.. fast mer. Mamma smet runt och öppnade grinden igen medan pappa försökte distrahera älgarna (som var föga intresserade) Pappa ropade åt dem och försökte mota ut dem men de ville hellre stå kvar och äta träd och flyttade sig inte förrän han kastade småsten på dem. Till slut var de lugnt ute i varje fall.

Under sommaren hade också jag och TH (och ibland mamma eller pappa) en ganska frustrerande men också rar uppgift. Tidigare under sommaren hittade vi småkaniner i rabatten under verandan som krupit ur sitt bo där under och var alldeles för små för att börja lämna boet. Vi styrde in dem igen flera gånger men de bara kom ut igen fastän de kanppt kunde gå. Mest troligt hade mamman blivit dödad och ungarna inte fått mat på så länge att de började smita. Till slut tog vi in dem och gjorde i ordning en mjölkersättning som vi tvångsmatade dem med pipett. TH har tidigare matat upp en harunge, som en katt fångade och släpade hem, och det gick bra. Den växte till sig och vi kunde släppa ut den, så vi tänkte det här skulle kunna funka ganska bra också. Det var tre kaniner men den minsta och ynkligaske klarade sig inte, den hade blivit för undernärd redan. De andra två var motvilliga och tidskrävande så man höll på att bli galen ibland men de fick i sig mat och växte och gick upp i vikt. Vi hade med dem till stugan och fortsatte mata och de växte och blev allt nyfiknare.
Men när de var rätt stora och börjat äta grönt fick de vara ute lite under dagen i TH’s kaninhage och där sprallade de runt och knaprade. Men så på kvällen började den ena bete sig konstigt, sträcka på halsen och andas konstigt, nästa morgon hade den dött och dagen därpå började det hända med den sista också och inte heller den klarade sig. Det var så tragiskt när det hade gått så bra för dem. Vi förstod inte alls och efter en del funderande kom TH fram till att de antagligen ätit smörblomma ute som är giftigt för kaniner men vuxna kaniner klarar det medan det kan förgifta de små. Det kändes så onödigt och dumt efter så mycket kämpande, att det var vårt fel och hade kunnat undvikas. Det var ingen som hade någon sådan tanke ens. Vem vet om kaninerna hade vetat vad de inte skulle äta i naturen sen när de inte hade haft någon som lärde dem, men det kanske är instinkt. Ingen idé att spekulera men det var bara så sorgligt.

I mitten av juli gick Jag, TH, Micke, Jim och Fredde på vandring längs Sörmlandsleden. Vi tog vid där jag, TH och Micke slutade förra året. Morgonen började med att vi firade Jim som fyllde år och sen packade vi ihop våra grejer och gav oss av. Det kändes kul att så här ungefär ett år senare komma tillbaka till samma ställe där vi slutade sist. Första kvällen letade vi runt men hittade inget bättre ställe att campa på än vid en eldstad precis vid sidan om en discgolfbana.
Morgonen därpå hölls något SM på banan och när vi gjorde frukost såg vi olika spelare komma och gå vid en korg som hade utkast precis intill. Några spelare gnällde på oss för att vi pratade så vi störde deras koncentration och vi hade ett gott skratt åt den fånigheten. Vi vandrade vidare och gick genom fina skogspartier men vägen kändes ändå inte lika intressant som föregående år. Under dagen fick vi vattenförrådet nästan tömt men visste att vi skulle komma till en kallkälla lite senare. När vi hittade den var det en pumpbrunn och vi hällde glatt ut de sista skvättarna varmt gammalt vatten och fyllde alla flaskor med iskallt nytt. Sen smakade vi förväntansfullt och upptäckte att det var rent vidrigt! Det smakade så metalliskt att det i princip var odrickbart och det blev inget bättre av att vi pumpade upp nytt en stund. Men nu hade vi inget annat vatten och fick ta det med oss.
Vid lunch stannade vi vid en sjö och gjorde soppa på vattnet men smaken kom fortfarande starkt igenom. Det var knappt drickbart ens om man blandade stark saft av det. Sjön var i varje fall mysig och TH doppade sig och jag plaskade lite.
Senare mot kvällen kom vi fram till en annan skogssjö som var mörk men klar, vi hade inte gått förbi någon annan källa men vattnet var så äckligt så vi tog lite nytt ur sjön istället. Vi bestämde att det var rent nog för det bodde ju grodyngel där. Sen badade vi i sjön för vi hade god tid på oss till etappens slut, där vi tänkte campa, och den såg väldigt inbjudande ut.
Vi avslutade dagen vid en friluftsgård som hette Paradiset och det var verkligen vackert däromkring. Det fanns brunn så vi kunde ta gott nytt vatten och en plan liten äng nere i skogen där vi lätt kunde slå upp tältet. Över hela ängen växte dessutom vild salvia (om jag inte minns fel) och doftade härligt.
Vandringen blev inte fullt lika bra som året innan, det var väl för att vägen inte var riktigt lika spännande, vi var så många som skulle bestämma och få ordning på saker så det blev inte lika bra sammanhållning, och vi fick dessutom avsluta en dag tidigare än vi hade tänkt för att det bara regnade och vi kände inte för att fortsätta. Så från Paradiset traskade vi på en bra stund och hittade till busshållplatsen där vi ruggiga fick vänta en bra stund på bussen. Det var ändå kul att komma ut igen och vi hade tur med vädret den mesta av tiden.

Efter att vi kommit hem tog vi en dag med hela familjen och åkte ut till Parken Zoo. Massa djur att kika på, och det blev en del fotande. Hittade faktiskt några fler skyltar till min samling av lustiga skyltar också.

Främling

Hemma igen och klar för sängen egentligen, men jag fastnade här.

Födelsedagsfest i Skyttorp idag, en hel del folk kom och det var trevligt men jag har kvar en underlig känsla. Antagligen från att komma tillbaka till en plats, personer och situation som är så fullständigt välbekant och var välbesökt i tre år men inte längre är ’hemma’ överhuvudtaget.
Det är konstigt. Hur det kan vara precis samma ställe men kännas helt omkastat och som att man tittar på det från utsidan. Lite som när jag kom tillbaka till stugan efter en ganska lång tid och efter att mormor som alltid funnits där hade dött.


What was I supposed to feel?

Efter Skottland

Okej, egentligen kom vi ju hem igen den 14:e och det är nog tre i alla fall som undrat var min resebeskrivning tagit vägen, så äntligen! Känner mig lite skyldig till slöhet.

----------------------------------------

Resan började den 7:e vid Skavsta flygplats eftersom vi åkte med Ryanair. Jag och Jim kom fram vid Prestwick rätt sent på kvällen och fick ta buss in till Glasgow som tog runt 40 minuter. Vid busstationen möttes vi av John och det var väl någonstans mitt i natten innan vi var framme i hans rum.
Det var studentkorridor som gällde och det här var nog ett av de mindre rum jag någonsin sett. Men det funkade att få in två luftmadrasser på golvet in under skrivbordet (dock fanns _ingen_ golvyta kvar då). Vi tog en rundtur i resten av korridoren och blev väl lite överraskade av den låga standarden på boendet. Köket var också rätt trångt och det var inte så mycket plats per student, fast det verkade inte göra så mycket när de flesta där knappt visste att man kunde laga mat på en spis.

Under första utflykten ut i stan tog vi oss till den botaniska trädgården. Det var fint utomhus med en del saker som hade börjat blomma, men ännu mer imponerande i de enorma växthusen fulla med mängder av olika växter. De hade gjort zoner för olika typer av klimat, en med kaktusar och succulenter, ett orkidérum, ett rum med djungelkänsla, en avdelning med köttätande växter.

Dagen därpå tog vi oss tillbaka till samma område för att gå på Kelvingrove Art Gallery and Museum. Måste bara säga att tunnelbanan var en liten överraskning, vilka smala, låga och skakande vagnar. De som var lite längre kunde inte ens gå in raka, fast de flesta kändes ju ändå rätt korta där.
Det fanns alldeles för mycket att se i muséet för att hinna allt på en dag. Vi började med den naturhistoriska avdelningen och blandade det med lite kulturhistoria. Det var bra men kändes ändå som att det finns mer att se på Naturhistoriska här hemma. Avdelningen med konst var rätt rejäl och vi orkade inte med att gå igenom och titta noga på allt. Vi tittade på den skotska konsten i alla fall och där fanns även en del gamla föremål och vapen och rustningar. Alltid en höjdare.
Jag var lite ledsen i efterhand att vi aldrig gick in på Macintosh-avdelningen för jag såg lite bilder på hans konstverk senare och det kändes som att de kunde ha varit den största upplevelsen där.
Efteråt vandrade vi genom Kelvingrove Park som var riktigt stor och ganska vacker. Det mest imponerande ett riktigt gammalt träd med tjocka grenar åt alla håll. Vi såg också Glasgow University på håll och det såg imponerande ut, ett riktigt Hogwarts.

På fredagen hade Jim och John hittat på en överraskningstur och talade inte om för mig vart vi skulle. De tog med mig ut och till den stora tågstationen. Jag föstes med på ett tåg och vi åkte iväg utanför stan. Jag fick ingen ledtråd men ungefär en timme senare var vi framme och hade hamnat i Edinburgh.
Vi gick till gamla stadsdelen och kikade på många gamla fina stenhus medan vi vandrade igenom den och bort till ett parkområde. Parken visade sig snarade vara som ett naturreservat och vi hade en rejäl 'kulle' framför oss som var det första som började påminna om högländer. Vi klättrade i alla fall upp till toppen för att se vad man såg därifrån. Jag tror vi kollade upp att den var lite under 100m hög och det var rejält bra utsikt uppifrån, jag tror vi såg så gott som hela Edinburgh. På andra sidan kullen fanns en rejäl dal med en liten pöl till sjö i, kanske snarare en damm, och ett ännu högre berg på andra sidan. Vi var lite sugna på att ta oss upp men dåliga skor och tiden som skulle gå åt hindrade oss. Vi ville ju hinna se mer. Naturen där var väldigt vacker i alla fall, klippigt och brant, lite kargt men fullt med grönt gräs och stora ytor av buskar som blommade med mängder av gula blommor.
Efter klättringen åt vi lunch och vandrade upp till slottet. Tyvärr höll de på med lite byggnationer vid huvudentrén men det var ändå äckligt dyrt att gå in så vi struntade i det.

Sista dagen innan vi skulle hem ville jag och Jim ut på en till tur i Glasgow och bestämde oss för att se katedralen som låg helt nära, såna är ju dumt att missa. På vägen gick vi förbi en annan kyrkliknande byggnad och blev lite nyfikna, så eftersom dörren stod öppen tittade vi in. Vi blev genast 'påhoppade' av en dam som var precis innanför dörren, hon var välkomnande och tyckte vi skulle följa med på en liten rundtur eftersom det ändå var gratis och det tog ju bara fem minuter. Vi tyckte det verkade kul att höra lite om den och hade ju tid, så vi fick förklarat att det hade varit en kyrka men universitetet hade köpt upp byggnaden en gång i tiden och nu användes den för olika universitetshögtider och tentor och liknande. University of Strathclyde Barony Hall kallades den nu och det var fullt med bänkar uppställda i huvudrummet för en kommande tenta. Damen beklagade sig och tyckte att de skottar fick skämmas med sin engelska jämfört med oss svenskar, medan vi bara tyckte det var härligt att höra en massa skotska, jag är imponerad av både skotsk och irländsk dialekt.
Vi fick lite intressanta berättelser om hur de hade avkristnat byggnaden för att passa alla olika religioner på universitetet, och visades några fina moderna glasfönster som hade gjorts av en lokal konstnär för att symbolisera olika tider för universitetet.
Efter det gick vi till katedralen och jag blev påhoppad igen av en rolig, gammal liten tant som ville vara hjälpsam och hitta broschyr på vårt språk men det fanns ju ingen på svenska förstås och hon blev nöjd när jag sa att det gick lika bra med engelska. Där tittade vi på millenniefönstret, något av en lokal stolthet, som hade gjorts av samma glaskonstnär och gick i blått och var riktigt vackert.
Vi hade fått syn på skyltar intill katedralen som namngav ’Necropolis’ så vi blev nyfikna och gick dit efteråt. Det var den enorma kyrkogården intill som hade fått det namnet och först tyckte jag det lät lite dramatiskt att döpa kyrkogården så, men när vi kommit in och upp på den högsta kullen förstod man verkligen varför. Det var ingen överdrift med Dödens stad. Det var verkligen enorma gravstenar och monument överallt och hela tiden hittade man något som överträffade det förra! Jag har aldrig sett en så stor kyrkogård eller så imponerande gravstenar. Tyvärr var det ju en del som hade börjat falla sönder, stenar som hade vält mot varandra och statyer som saknade delar, men det bidrog lite till känslan av en gammal övergiven kyrkogård och de stora gråa molnen hjälpte också till. Det var många gravar som hade keltiska kors till stenar och de var otroligt vackert dekorerade med massvis av knutarbeten.

Det var både skönt och lite synd att behöva åka hem igen. Det var riktigt skönt att få komma till sin ordentliga säng, och vad jag njöt av ett riktigt bad! Ett kök med ordning i och att slippa möta stanken från folk som rökte allehanda grejer i allrummet när man kom hem var också uppskattat.
Det hade varit roligt att hinna se mer, ha möjlighet att åka ut i högländerna och se riktiga gamla slott och sjöar, men det kommer väl fler gånger. Jag skulle vilja vandra och tälta i Skottland någon gång och vistas mer utanför storstäderna.
Vi var ganska trötta efter att ha vandrat omkring hela dagarna i en vecka också och det var otroligt skönt att kunna gå omkring hemma utan skor igen.

----------------------------------------

Det finns inte så mycket att skriva om vad jag haft för mig efter Skottland egentligen. Älsklingen åkte upp till sig i slutet på veckan som vi kom hem för att få klart slutprojekt med sina studier. Jag har pluggat lite, slöat ute i solen, läst och målat. Inom ganska kort tänkte jag åka upp till Umeå och hälsa på igen, passa på att se de långa ljusa nätterna de har nu. Det är den härligaste tiden på året, när det knappt blir mörkt på natten. Men natt är det i alla fall och nu behöver jag sömn.

Till Skottland

Lite drygt en halvtimme kvar tills vi åker till flygplatsen! Min älskling har varit här sedan en och en halv vecka tillbaka och det var ungefär då det hastigt bestämdes att vi skulle hälsa på en vän till honom i Skottland som bjöd in oss. Ett riktigt billigt flyg dit och tillbaka hittade vi också. Det ska bli spännande att se Skottland, jag har velat åka dit länge! Det blir bara en vecka så vi hinner knappast göra allt vi vill, men det blir en bra försmak! Någon gång skulle jag vilja åka på en längre resa dit och vandra och tälta bland högländerna. Jag hoppas vi har möjlighet att se ett slott i alla fall! Och att få sitta på någon pub och höra lite skotsk musik live.

På valborgsmässoafton blev det en trevlig kväll och dag därpå hos Yosan och Johan. Grillning och filmtittande och en massa prat och för många saker att äta.
I lördags hade Therese och Micke sin dansuppvisning i lindy hop nere på stan och det var kul att se, de har lärt sig mycket på så pass kort tid. Det var andra som dansade också och de som höll på med bugg var väldigt duktiga.

Tillbaka igen om en vecka och då blir det reseskildring.

Uppe för sent igen

I helgen var jag hos vänner i Uppsala och det var tänkt att vi skulle sy lite inför medeltidsveckan igen i sommar. Det verkar långt kvar nu men snart kommer det plötsligt vara dags. Jag hoppas på att jag ska kunna åka ner också. Det borde inte krocka med skolstart men om jag kommer in måste det ju ordnas med flytt och sådant lär ta lite tid. Det blev inte något syende gjort, jag hittade inte riktigt något tyg att använda och jag är inte riktigt säker på vad jag vill försöka sy heller. Men det var kul att ses igen och jag fick med mig lite inspiration därifrån åtminstone. Jag fick lära mig lite om att sätta ihop ringbrynjeringar till fina länkar och har dessutom med en ritning på ett pärlhalsband jag är sugen på att prova. Jag spanade också in några graverade glas och är bra sugen på att ha en egen maskin.

Vilket underbart väder det var i helgen också. 22 grader i april väntar man sig inte! Jag hade tid att sitta lite i solen och njuta också, och åt middag utomhus första gången i år. Men nu har det ju snabbt slagit om igen, ikväll har det snöat en liten stund, fast det är fortfarande plusgrader. Hoppas på mer riktig vår väldigt snart.

I tisdags åkte jag in till Stockholm på konstnärsmaterial-shopping. Det är alltid roligt! Fick tag på det mesta jag sökte efter också, men lite får jag leta vidare efter. Jag jagade efter en gravyrmaskin och de hade visserligen en på Clas Ohlson men den verkade främst vara för slipning och andra material så jag skulle ha fått köpa till en sats med diamanthuvuden som var ungefär 20 stycken och jag ville ha två av dem. Hittar jag inget annat kanske det blir den till slut ändå.

Dagen har mest ägnats åt att försöka plugga JavaScript, men det går in på ena sidan och ut på andra. Hoppas det funkar bättre imorgon. Sen försökte jag läsa vidare i min bok, fast somnade en stund på sängen istället. Hinner jag få lite gjort imorgon ska jag måla en stund också, så bilden till hallen blir klar någon gång!

Två löften

Dagen (gårdagen, rent tekniskt då) började kasst. Igår kväll hade jag lite huvudvärk när jag gick och sov men på morgonen var den fortfarande kvar och jag släpade mig upp för att få i mig frukost. Det tog ungefär från 9-12 att få i mig den medan jag låg på soffan med bankande huvud, illamående och tablett som inte hjälpte. Efter det pallrade jag mig upp, drack en treo och låg halvt slumrande på sängen till nästan ett, när det äntligen började bli bättre. Sen har dagen i alla fall fortsatt okej.

Det bästa är att det är första dagen jag inte behövt fundera mer på att få allt rätt med arbetsproverna och pappren som skulle skickas in. Igår for allt iväg mot Luleå och nu kan jag bara hoppas på det bästa. Börjar riktigt längta efter att börja på utbildningen, usch vad besviken jag kommer bli om det inte blir något.
Så, med det avklarat så har jag två löften till mig själv (som inte har något med saken att göra, och jag vill ju inte ha nyårslöften som alla andra):

Jag ska låta bli att bita något mer på naglarna tills alla blir långa och fina! Less nu på att aldrig ha alla fina samtidigt. Inget mer användande av tänderna istället för verktyg när jag får behov av att 'fixa till' en. Jag ska såklart försöka låta bli när de vuxit ut också, men jag vågar inte lova något för all framtid, det är en hemsk vana.
Så, nu är det skrivet för alla här att se och jag kan inte smita undan! När alla är fina ska jag måla dem med det djupblåa nagellacket och sätta på en av de där små bilderna i guld eller silver, sen kommer bildbevis i galleriet! Om två månader eller så kanske...

Jag ska sluta vara seg och göra ingenting när jag har bättre att göra. Inte dra ut på att få saker gjorda till det sista och inte slösa tiden med att sega när jag har ledig tid och det finns både saker jag vill och behöver göra egentligen. Så klart ska det få finnas tid till att bara ta det lugnt och inte behöva göra något särskilt eller tänka för sig själv en stund också, men inte bara falla in i ett menlöst småpillade, runtvandrande och inte göra något alls egentligen som det så ofta blir.

Det var de två sakerna, jag kan inte avgöra vilken som kommer bli besvärligast att följa, men båda kommer nog göra saker och ting en aning bättre, och båda är ganska knutna till varandra. När jag börjar göra den ena börjar jag ofta automatiskt med den andra också.

Nu ska jag sova, komma upp och plugga lite imorgon, och åka till Uppsala och träffa vänner på kvällen. Det kommer bli kul!

Och tänk att det blev en fredag igen precis på halvåret när vi får fira vår dag, som började på en fredag den 13:e.

Nya vägar och gamla minnen

Det har länge känts som att jag egentligen inte haft något vettigt att göra, och inte riktigt vetat vad jag vill försöka göra heller. Jag har och har haft så många motsägelsefulla drömmar.
Känner att jag behöver få jobba med något kreativt, jobba med händerna, samtidigt som jag känt att det verkar tungt att jämt behöva leta uppdragsgivare, frilansa och aldrig veta om man ska ha jobb nästa månad.
Samtidigt kände jag att det kanske vore lika bra att hitta något jobb som inte kräver så mycket, och man inte behöver tänka på även på fritiden utan kan ha all den tiden till sina intressen, att man kanske skulle förstöra nöjet med intressena om man hade dem som arbete.
Har haft känslan att jag måste få jobba nära naturen också, få göra något som är viktigt och betyder något, skulle inte klara att vara instängd i en stad för länge. Jag drömmer om ett liv där man kan resa runt, vara ombytlig och prova nya saker, bo på nya platser, samtidigt som jag vill ha ett eget härligt ställe som kan kännas som hemma, som jag kan pyssla med och trivas i. Personer omkring som är en familj. Har både viljan att klara mig på egen hand och bara göra det som faller mig in, samtidigt som jag alltid velat hitta en riktig själsfrände.

Jag vet inte säkert om jag är på rätt väg nu, men äntligen känns det som att jag har något att sikta på, i alla fall för tillfället. Just nu jobbar jag på att få arbetsproverna klara för att söka till programmet Datorgrafik (gsCEPT) på Luleå Universitet. I så fall kommer jag bli bosatt i Skellefteå i tre år, jag undrar hur det kommer vara.
Efter det brukar de flesta jobba med datorspelsgrafik, specialeffekter för film, eller andra grafiska projekt inom reklam, utbildning och liknande, men det är främst spel eller film man kan specialisera sig inom under utbildningen.
Jag har kommit fram till att jag nästan måste få jobba med något kreativt hur som helst, oavsett om det kräver mycket jobb av mig. Det enda annars jag kan föreställa mig är att få göra något nära naturen, men jag vet inte vad det skulle vara. Biolog som min syster pluggar till eller något liknande tror jag inte är min grej. Jag känner att jag vill ha det mer enkelt i förhållande till naturen.
Jag kan i alla fall inte fortsätta vela och fundera, och den här utbildningen känns bra.

Något annat som känns bra är hur det börjar bli vår på riktigt, det här är en underbar årstid. Det är så skönt att känna den plötsliga förändringen och hur det luktar av saker som växer i luften igen. Solen är fortfarande kvar uppe när man ätit middag, och man kan faktiskt se hur den sakta går ner igen, blir större och rödare tills den försvinner bakom träden. Jag älskar det!

Jag och syster såg på några Xena-avsnitt igen också. Det är något härligt nostalgiskt i dem, får mig att minnas känslan från förr när man satt och såg på det där på söndagar, och hur annat var under den tiden. Kanske har minnet bara förskönat hur det var förr, men det fick mig i alla fall att tänka på det och sakna gamla känslor och stämningar.
Som bara känslan av årstiderna förut, och hur jag kunde sjunka in totalt i något, böcker jag läste och försvann fullständigt in i den världen, sånger, bilder, filmer. Det kändes så viktigt och det kändes som en upptäckt av en sanning.
Jag saknar att känna det fantastiska, total förundran. Det är så sällan det händer nu. Det känns ofta mer som ett minne av en känsla än den riktiga känslan jag känner. Det kanske bara handlar om att bli äldre, att ha mer perspektiv och inte vara lika lättimponerad. Fast isåfall känns det som en väldig nackdel att åldras och bli 'visare'. Jag vill leva med känslor, inte bara med logik och resonemang... Å andra sidan kanske det beror på annat också, hur allt känns och fungerar för tillfället och vilka drömmar man har.
Jag pratade med en vän jag inte haft mycket kontakt med på länge idag, och de senaste dagarna innan det har det också blivit lite diskussion om saker som varit förut. Det fick mig att tänka och minnas mycket. Kanske nya världar hela tiden öppnas för mig - och jag älskar att utforska dem och kan vara tacksam - men gamla stängs också för alltid och jag saknar dem.

Eländiga dagen

Oj vad länge sedan det var jag uppdaterade senast. Jag har väl inte direkt haft någon anledning att inte skriva heller, bara inte blivit av. En del har väl hänt och gjorts, fast jag orkar inte skriva något detaljerat om det.

I mitten på januari började kursen i CSS-baserad webdesign, den är nästan slut nu. I slutet på januari var jag två härliga veckor i Umeå också.
Februari bestod mest av en massa födelsedagar känns det som.
En helg ute i stugan blev det i början på mars, vi tänkte försöka oss på lite skridskoåkande men det var alldeles för slabbigt på sjön. Töandet hindrade oss inte från pulka-åkande och en helg del krashande ner för backen på tomten i alla fall. En total månförmörkelse fick jag uppleva den helgen också.
I onsdags blev jag ett år äldre och kvällen innan fick jag härligt besök av Jim här hemma igen, denna gång faktiskt med förvarning! Inget märkvärdigt med födelsedagen. Firade med familjen, bakade en tårta och fick fina presenter. Men tack till alla som grattade mig! Lite förtidsgrattande fick jag ju faktiskt på Tunnan också helgen innan.

Hela den här kvällen har mest känts eländig. Jag fick börja dagen med att bråka med hemsidan jag försöker få ihop, efter timmars och timmars kämpande känns det knappt som att jag kommit någon vart. Saker fungerar inte, programmen följer inte sina egna förbaskade regler som ska göra en viss grej, allt är fult. Har varit så arg att jag bara ville ta söder något.
Nu är jag bara less. Allting känns helt menlöst, världen är fel och det finns inget för mig här. Ingen förstår och det går inte att förklara. Inget har någon mening och värde.
Det var ju förstås inte på grund av bara hemsidan men alltid är det ju något dumt som triggar det när man känner sig nere. Jag fick ju en massa hjälp att försöka få ihop det också men var nog just inte mycket till tacksam elev... men tack ändå.
Har bara varit helt ledsen hela kvällen.

Efter en dusch som inte hjälpte mycket för att få mig att piggna till och känna mig bättre skulle jag följa med och bli bjuden på middag. Men när de kom förbi för att plocka upp oss och jag hörde dem väntandes vara trevliga och normala i vardagsrummet pallade jag inte med det. Jag försökte börja klä på mig, sträckte mig i garderoben och fick hjärtklappning. Hade ont/kramp i magen, kände mig risig med hettande ögon och ville bara att de skulle ge sig iväg.
Samlade ihop mig lite och sa att de kunde umgås utan mig den här gången, mådde inte bra och ville vila. Det får bli nästa gång istället. Jag blev lämnad för mig själv hemma istället, vilket nog var lika bra. Har fått i mig lite sen middag, känner mig en liten aning bättre till mods men mest bara trött och slut nu. Sitter här och lyssnar på lite musik, så får jag väl se om det piggar upp eller om jag bara blir less på den. Behöver kanske sömn snart istället.
Hoppas på en bättre kommande dag.

Efter Gran Canaria

Fredagen den 29:e december
Resan började från Skavsta flygplats med en solnedgång som såg lovande ut. Jag tänkte att det borde bli fint uppe ifrån planet, men att jag skulle få se en flammande färglek som pågick i 5 timmar hade jag inte väntat mig. Vi lyckades liksom följa efter solnedgången hela vägen så det var ljust bra mycket längre än jag väntat mig. Även när vi började närma oss och himlen hade hunnit bli en djupt mörk sammetsblå över oss med Venus klart lysande över horisonten så sken himlen som smält lava längst ner.
Piloter har en lycka att får se dessa fantastiska solnedgångar ovanifrån molnen så ofta.

Direkt när jag kom ut på flygplatsen reagerade jag på att det luktade som sommarnatt vid medelhavet. Det luktade som det hade gjort på Kreta och som på Rhodos. Från flygplatsen tog bussen till vårt hotell en liten stund och genast möttes vi av palmer pyntade med jullampor och tomtar på lyktstolparna som snarare fick en att tänka på Las Vegas än julstämning.
När vi kom fram till vår lägenhet på lägenhetshotellet Las Olas tyckte jag att även lukten där påminde om våra tidigare resmål, vilket inte alls kändes dumt. Tyvärr var inte själva boendet lika mysigt som när vi varit iväg förut. Kändes mer mitt i stan och lite i renoveringsbehov, vilket de inte hade nämt i beskrivningen. Vi hade oturen att få en balkong vänd mot gatan där det körde en del bilar förbi, istället för mot innergården och poolen. Men allting kändes ändå bra och mycket mer exotiskt att komma iväg till värmen mitt i vintern (inte mycket till vinter men..) än att åka på solsemester när det redan är sommar. Plötsligt fick man plocka fram sommakläderna igen! Vi hade två dubbelrum och jag sov ute i mittenrummet på en extrabädd. Inte världens mjukaste men det gick bra.
Efter att ha kommit på plats litegrann gick vi ut på stan för att äta. På första stället vi gick förbi tog vi en titt på menyn och genast kom en överentusiastisk tjej och nästan ville släpa med oss in på stället. Hon var mer lustig än irriterande så vi slog oss ner, hungriga och trötta som vi var. Där inne spelades levande musik, något i countrystil, och vi placerades ganska mitt framför scenen. Det var lite tomt och tjejen som sjöng såg så glad ut när vi applåderade hennes ansträngningar. De längre bort i lokalen verkade mest ignorera det hela.
Efter maten gick vi vidare mot centrum där det fanns en form av rund plaza i tre nivåer. Högst upp var mest arkadhallar, nästa nivå var smårestauranger och många barer, och längst ner var klubbar med dunkande musik. Genast kom nitiska inkastare och ville släpa med oss ner. Jag, TH och Micke följde med ner och kikade lite utanför men hade ingen lust att ge oss in ibland drickande ungdomar, och mycket lättklädda damer som dansade "exotiskt" på borden, i våra reskläder. Vi funderade på att gå ut och dansa någon kväll men nu var det dags för sömn för trötta ben. Kände en del saknad i att bädda ner mig ensam igen men glad att vara på plats också.

Lördagen den 30:e
Vi vaknade till en solig morgon (som alla andra morgnar blev där) och såg till att få lite frukost från närköpet. Det är alltid lite annorlunda när man ska fixa mat och handla utomlands. Grejerna smakar annorlunda och ens självklara vaneprodukter blir utbytta. Plötsligt har till och med en sak som frukost lite spänning. Efter packade vi ihop lite saker och gav oss alla ut att leta efter stranden. Den låg inte långt bort och vi var där inom 10 minuter. Stranden bestod av dyner av otroligt fin sand som kröp in överallt. Intill själva stranden fanns ett mycket stort område med dyner som hette Maspalomas och såg ut som en riktig öken. Själva sanden hade blåst över från Sahara som ligger på samma breddgrad.
Det blåste ganska kraftigt men vi hittade en stor buske av en strandväxt som det fanns mycket av att gömma oss intill. Vågorna var ganska rejäla och man såg allehanda vattensporter runt stranden: vindsurfing, bananbåt, kitesurfing, vattenscooter och fallskärmshopp från flygplan. Vi sysslade med lite 'magsurfing' genom att kasta oss på vågorna som kom rullande in.
Efter ett tag packade vi ihop och gick och köpte lite saker till lunch. Efter lunchande och slöande i solen på balkongen gick vi ner till poolen för ett kortare dopp, men solen hade börjat gå ner och det blåste en del mellan husen. Vattnet i poolerna kändes till och med kallare än havet. Den ena var tempererad och gick att bada i men den andra var iskall så det gjorde ont i fötterna. Det blev inte alls så mycket badande i poolerna som jag hade föreställt mig.
Efter dusch och klädbyte gick vi ut för middag och gick ner till alla restauranger längs strandpromenaden. Vi gick förbi flera där de var allmänt dryga och bara försökte stoppa oss men stannade till slut på en Munich II för att inkastaren, Tony, var lite trevligare än många andra. Han pratade på på svenska och bestämde att vi skulle få Sangria på huset efter maten. Han bjöd också in oss att äta där och fira nyår nästa dag.
Therese och jag spanade in lite aktiviteter på vägen tillbaka i hotellentrén. Nästa förmiddag skulle det också vara ett infomöte om vad man kunde göra där och vi hoppades på något spännande nyårsfirande. Kanske skulle det bli första nyårsaftonen i klänning ute och definitivt första raketskjutningen från stranden.

Söndagen den 31:a
Nyårsafton.
Vi gick upp en aning senare och tog frukost i lugn och ro. Efter vandrade vi bara ner till poolen och låg en stund men det blåste igenom så mycket mellan husen att vi mest frös. Vi gjorde oss iordning och gick på Vings infomöte på en restaurang vid stranden. Det var väl inget som kändes så värst nytt efter att vi redan hade läst informationsfoldern, men vi blev verkligen motiverade att hänga med på bergsvandringen med Rocky Adventures.
På eftermiddagen var jag och Therese sugna på att ta en liten promenad ut på Maspalomas sanddyner som vi spanat på från stranden. Solen började redan gå ner när vi gick ut men det gjorde inget. Väl nere vid stranden stod vi och såg på ett gäng fallskärmshoppare som just hoppat och till slut kom ner mot sanden. När vi kommit förbi alla småbutiker och restauranger kom vi rätt ut på dynerna. Det var en mäktig syn med stora toppar och rejäla dalar. Tänk hur en riktig öken då måste vara. Solen hade gått ner och sanden hade börjat bli lite sval, men på solsidan av varje dyn var den fortfarande riktigt varm under ytan. Vi hoppade ner för några dyner och klättrade upp för nästa tills vi nått den största i närheten, med en hisnande dal på andra sidan, och var trötta och vände av mot stranden igen. Himlen skiftade otroligt vackert i lila och orange åt dynernas håll, som den inte gör hemma, och fortfarande ljust blå men med en stark måne ut över havet. Medan vi gick tillbaka blev det mörkt snabbt och väl hemma igen var det nattsvart.
På kvällen hade vi bestämt oss att gå tillbaka till Munich II. Vi åt mat vid 21, men hamnade vi ett tråkigare bord och musiken var jobbigt högljudd. Efter ett tag kunde vi flytta men efter maten när vi just funderade på att gå vidare kom de och delade ut partysaker med hattar, tutor, masker och serpentiner och vi satt kvar och hade ganska roligt tills när tolvslaget närmade sig.
Vid tolvslaget gick vi ner på stranden där vi hade hört att det skulle vara fyrverkeriskjutning, men jag var faktiskt förvånad över hur pass lite folk som samlades ändå, och nästan ingen verkade köpa privata raketer. Det var mest två ställen där de körde professionella skjutningar som var vackra, men det var på lite avstånd. Efteråt funderade vi på att gå ut, men ingen riktigt orkade så vi gick hem, slöade ett tag och gick sedan och lade oss.

Måndagen den 1:a
Den här dagen hade vi lite olika dagsplaner. Jag, Therese och Micke gick och tittade i lite småäffärer längs strandpromenaden och vandrade ut på dynerna så att han skulle få se dem också. Vi gick ganska långt och gick sedan ner mot vattnet för att sola och bada ett tag. Snyggt nog lyckades vi pricka så vi kom ner mitt på nudiststranden. Vi såg några nakna uppe bland dynerna och buskarna, men ingen nere vid eller i vattnet. Där gick mest många påklädda människor förbi.
Vi drog oss bort tillbaka till vanliga delen och hittade en perfekt sluttning med skydd från vinden där vi låg och njöt rejält av solen ett tag. Det var behagligt att solen värmde så pass bra men att det inte blev varmare än runt 22 grader så det blev inte jobbigt. Vi tog också ett bad men det var ganska starka tillbakaströmmar och vi vågade inte gå långt ut. Vi köpte lätt lunch från en strandkiosk och njöt i solen en stund till.
På kvällen åt vi buffé på ett kinaställe, blev proppmätta och jag och Therese var 'matfulla' och skrattade väldigt mycket. Inte blev det bättre av att glassbuffé ingick och vi förstörde den stackars anställda grabbens dekoration av glassen när han skulle stänga glassdelen och hoppades på att alla ätit klart. Vi försökte dämpa det hejdlösa skrattet men när några ungar tyckte kusten verkade klar eftersom vi vågade ta mer och gick dit och grävde mer i glassbunkarna var det hopplöst och tårarna rann av fnitter.
På vägen hem igen gick vi förbi en liten irländsk pub och vid den öppna framsidan spelar och sjunger just en irländare 'Lord of the dance' - en låt jag älskar, med äkta irländsk accent och skön stil. Jag skulle gärna ha suttit där och lyssnat men ingen ville beställa något mer eller sitta kvar ute så det blev inte av. Såhär i efterhand tänker jag att jag borde stannat en stund själv ändå.
Får bli på Irland!

Tisdagen den 2:a
Efter frukost tog vi en snabb tur ner till strandbutikerna för vi ville ha tag på solhattar och en ryggsäck till vår bergsvandring nästa dag. Sedan bar det snabbt tillbaka till hotellet och vi köpte biljetter till Palmitos Park, en djurpark upp mot bergen som hade specialiserat sig mycket på fåglar. Vi kom iväg lite senare än tänkt och bussen dit tog längre än vi väntat men vi hann ändå med allt vi ville se.
Parken var nästan gömd i en dal mellan bergen, byggd upp mot bergssidan och väldigt lite förändringar verkade ha gjorts på den naturliga miljön. De hade byggt upp med mycket vackra kaktusträdgårdar och exotiska växter. Vi såg två fågelshower ute, högst upp i parkens amfiteater; en med exotiska fåglar och en med rovfåglar. Mycket kul att se och imponerande fåglar. De hade en stor örn som flög precis över allas huvuden och många andra arter som var kul att se så nära. Mot slutet av dagen såg vi också en papegojshow med duktiga gojor som kunde alla möjliga små trix.
Under resan till och från parken fick vi också lite försmak av bergen men inget mot vad som komma skulle.
Väl hemma blev det lite klädbyte igen. På dagarna var det varmt nog att gå i vilka sommarkläder man ville men när solen gick ner blev det lite svalare och skönt att ha något på benen och en tröja.
Vi gick ut och åt igen, blev som vanligt påhoppade av varenda restaurang-inkastare och medan man satt och åt kom allehanda afrikanska försäljare och försökte pracka på oss 'äkta' märkesklockor och solglasögon och armband med äkta 'afrikanska diamanter'.

Onsdagen den 3:e
Vi fick gå upp tidigt i jämförelse med de andra dagarna för att göra matsäck och ge oss iväg för att bli hämtade vi den närliggande Keane’s Bar vid 8.40. Det kändes rätt skönt ute trots att solen inte kommit över husen än. Efter en liten stund kom bussen med guide och plockade upp oss och vi åkte runt och plockade upp lite mer folk tills det var nästan helt fullt. Bussen körde ur stan och upp i bergen. Ju högre upp vi kom desto mer vackert blev det. Sluttningarna ner från vägen blev brantare och brantare. En bit upp stannade vi i en by som hette Fataga som låg i Fatagadalen, också den mycket vacker och grönskande. Jag älskade också bergens karghet och kaktusarna och suckulenterna som växte där. Fataga kändes som en så fridfull och härlig liten by. De berättade att den blivit lite av en tillflyktsort för konstnärer och jag förstår varför. Jag skulle kunna tänka mig att leva så i alla fall ett litet tag.
Efter den korta pausen där åkte vi vidare uppåt bergen. Vi åkte förbi apelsinodlingar fulla med apelsiner och mandelträd längs vägen som fortfarande hade några mandlar kvar på de kala grenarna.
Till vandringen fanns tre svårighetsgrader att välja på. Man kunde gå 6 km, 10 km eller 14 km (som gick lite raskare). Vi valde den tuffaste för utmaningens skull, för att se hur vi pallade de branta sluttningarna. Vår grupp fick hoppa av först och börja gå. Vägen var en mycket gammal en som urbefolkningen först hade trampat upp, men sedan någon gång under 1800-talet hade spanska kungahuset bekostat en del upprustning av den, med hjälp av slavar, för att den skulle kunna användas som handelsväg. När vi hade gått i runt 40 minuter, ganska knöligt och brant, började jag undra lite vad vi gett oss in på, det skulle ändå ta runt 4 timmar, men det gick bra för det mesta. Vi tog korta pauser emellanåt för att samla gruppen och ibland var det lite planare. Den värsta sträckan var något guiden kallade för ’trappan’. En vägsträcka som gick sicksack uppför en mycket brant vägg som de hade stenlagt. Efter den lovade vi varandra att aldrig klaga på en annan trappa. När man äntligen trodde man såg toppen, och kom upp dit, såg man hur den svängde runt berget och fortsatte lika långt till.
Till slut kom vi ändå upp mot toppen och belöningen var värd allt slit. 1942 meter över havet på toppen av Pico de la Nieves. Vilken makalös utsikt och häftig känsla av den svala och tunnare luften. Jag kunde känna hur hjärtat gick fortare än normalt även när vi satt ner och åt.
På vägen ner hade jag en liten närkamp med en låg rot eller buske som fångade min fot, och några vassa stenar till landning, och förlorade tyvärr. Jag har fortfarande sårskorpor på händerna och mörka blåmärken på benen men jag klarade mig rätt bra. Inget djupt och inget på knän och armbågar. Men just i händerna får man ju så otroligt ont när man skrapar upp dem, de var helt svullna och jag hade svårt att ens hantera bestick på kvällen. Jag kände mig lite handikappad när syster fick agera personlig assistent och tvätta mitt hår men det var också värt det för den vandringen.
När vi kom hem igen och skulle gå uppför trapporna till vår lägenhet högst upp kändes benen bra ömma, men vi hade inte mage att klaga på den trappan.

Torsdagen den 4:e
Hela familjen hyrde bil och åkte runt på torsdagen. Vi åkte först upp i bergen igen för att titta lite bättre på Fataga med föräldrarna, som inte ville gå någon vandring utan besökte den närliggande staden San Agustin istället medan vi vandrade. Efter Fataga stannade vi på en annan liten ort för att äta lunch, och Therese hälsade på en åsna som bet henne litegrann. Dagens skratt eftersom hon tyckte den var ju så snäll och jag var lite mer vaksam.
Vi åkte vidare västerut och ville ta oss ner för bergen på den sidan och åka längs kusten. Vi åkte förbi flera ställen vi såg på kartan och siktade på ett litet ställe som hette El Chorillo. Vägarna blev först lite smalare, sedan försvann räckena på sidorna, efter det var det vägar med lite smått nedrasade kanter. Det blev en lång, brant tur ner i en dal med mycket krokar, så pass mycket att jag började må illa, som jag inte brukar.
På vägen åkte vi förbi några spännande små uthuggningar i bergen där de verkade huggit in hus. Det skulle tydligen finnas något ställe där folk börjat göra grott-hus i bergen igen för att bo i men vi vet inte om det var rätt, det verkade så litet. Men ingen ville stanna och kika utom jag och jag var nedröstad. De ville bara bort från den dåliga vägen.
När vi väl kom fram till El Chorillo var det en pytteliten by, som bara en grusväg fortsatte ifrån. Vi mötte en äldre man där som bara talade spanska men lyckades illustrera att man bara kunde gå vidare och att vi var tvugna att åka tillbaka. Vi var föga muntra över att behöva åka tillbaka hela vägen upp ganska långt tillbaka, och den lilla byn fick buttra öknamnet Chorizo av oss.
Det verkade inte lätt att ta sig ut till väster och vi bestämde oss istället att ta en bättre väg rakt norrut till kusten. När vi väl kom över bergen och började neråt igen ändrade naturen plötsligt karaktär väldigt tvärt och vi kom in i en ny klimatzon. Plötsligt var det fullt av pinjeträd istället för de torra sluttningarna. Det fanns mycket eukalyptus, mossa på marken och en annan karaktär på berget. Till slut tog vi av mot nordost och begav oss mot Las Palmas, den största staden på ön. Vi hade tröttnat rejält på bilåkandet och ville bara hem. När vi väl kom fram till den enda sträckan motorväg gick det fort och då ville vi bara hem och äta och sova.

Sen finns det inte mycket mer att skriva, men det är nog tillräckligt.
Nästa morgon gick vi upp före 4 eftersom planet gick 6.45 på morgonen. Jag lyckades sova bort stora delar av resan, missade till och med när planet lyfte. Det var trist att behöva komma hem igen och vänja sig av med sommarkläderna, men skönt att vara framme när man väl börjat ge sig av också. Dessutom fick jag ju träffa älsklingen igen samma kväll och det var nog för att inte sakna värmen speciellt mycket.